Uppåt för Ron Paul och kosackerna

TIME lyfter nu fram både USA:s Nato-kritiske presidentkandidat och de ryska kosackernas intensifierande kamp för en förenad stat för de slaviska folken.

TIME ägnar i sitt senaste nummer stort utrymme åt den mycket Nato-kritiske presidentkandidaten Ron Paul och kosackernas återkomst i både rysk och ukrainsk politik.

Artikeln om Paul med den både hedrande och vitsiga rubriken "The Prophet" (Paulus är Paul på engelska) saknar dock på nätet den viktiga underrubriken: "How Ron Paul became one of the most influential voices in Republican politics".

Kosackgeneralen tål även att citeras: "The unification of the Slavic state is the guarantee of our future". Generalen ifråga leder även kosackerna i ryska parlamentet och tillhör partiet Enade Ryssland.

För den som vill läsa mer har denna blogg tidigare tagit upp både Pauls och kosackernas uppgång.

F.ö. kom det in några intressanta kommentarer på föregående blogginlägg.

Brittiska soldater i Libyen, och svenska?

Ska brittiska, franska och amerikanska specialförband i Libyen få sällskap av reguljär marktrupp från väst, till och med från Sverige och Finland? På bilden emblemet för brittiska Special Air Service (SAS).

Igår respektive idag rapporterar äntligen Sveriges största morgontidningar om den marktrupp från väst som sedan flera månader opererar i Libyen: specialförband från tre eller fyra Nato-länder.

Som denna blogg tog upp i måndags har svenska medier hittills bara i mycket begränsad mån nämnt de västsoldater som trots allt funnits på marken i Libyen sedan länge. Men igår skrev SvD om de nya Telegraph-uppgifterna om brittiska SAS i Libyen. I dagens DN gör man en stor sak av detta genom att artikeln "Natostyrkor deltar i jakten på Khaddafi" (ej online ännu) är näst största nyhet på papperstidningens förstasida.

Inuti DN står i princip dock bara att brittiske försvarsministern bekräftat att brittiska och franska specialförband funnits på plats i Libyen "i veckor". Här finns nog ett missförstånd, bekräftelsen har nog inte kommit från försvarsministern utan en anonym brittisk militär källa.

Icke desto mindre stämmer nog bekräftelsen. Vid flera tillfällen sedan i våras har västsoldater på marken i Libyen fångats på film under några sekunder. Youtube har flera trovärdiga (och några mindre trovärdiga) klipp från olika tevenyhetsinslag. Här följer ett av de intressantare exemplen, från det arabiska tevebolaget al-Jazira:


Kolla efter 2:07. Kommentera gärna om västsoldaternas utrustning. Pausa, studera och lägg ut din gissning. Inslaget lades ut 29 maj.

Här hemma i Sverige har det så vitt jag vet hittills endast rapporterats att statsministern är "redo att föra diskussioner om vad den nya situationen innebär" vad gäller frågan om en svensk markstyrka till Libyen.

Som Wiseman har uppmärksammat har en av USA:s tyngsta försvarstidningar dragit rätt stora växlar om svensk marktrupp. Jag håller med signaturen Wiseman om att det är märkligt att de amerikanska uppgifterna ännu inte tagits upp av svenska medier. Men kanske har någon eller några svenska redaktioner undersökt saken och kommit fram till att uppgifterna i DefenseNews är överdrivna eller bygger på missförstånd?

F.ö. bör uppgifterna att de specialförband (behöver inte enbart vara SAS) som nu opererar i huvudstaden kör med klädsel och beväpning identisk med rebellarnas inte förvåna. Same procedure som under andra världskriget.

Elitförbandens ökande roll

Operatörer ur US Special Forces avfyrar en Carl Gustaf, alltså ett svenskt granatgevär, i Irak 2009. FOTO: US Army

Newsmill bad mig att skriva ett inlägg om de västliga specialförbandens mindre kända (i Sverige) roll bakom rebellsidans seger i Libyen, vilket jag nu har gjort.

Antagligen finns det några därute som vill veta mer och se lite källor för de påståenden jag gör i min Newsmill-artikel. Ett sätt är att använda funktionen "sök i bloggen" uppe till höger eller att klicka på något av de nyckelord som står under varje blogginlägg. Men jag kan direkt hänvisa till några av de viktigaste källorna/inläggen, som detta om Obamas ökande användning av elitförband; se även denna artikel om CIA i Libyen; detta inlägg som tar upp det ryska marininfanteriets 2015-mål; detta samt detta om satsningen på ryska VDV.

Denna blogg räcker inte till, den ska främst bara förmedla lästips. Men sen i somras producerar jag även MILITÄRT! som är en kostnadsfri artikelserie i pdf-format som ofta tar upp den dynamiska utvecklingen inom världens elitförband. Artikelseriens startsida är den här. Serien fylls hela tiden på med nya artiklar och snart blir det mer från både Arktis och Afrika.

På min andra blogg, som handlar mer om eget skrivande och fjällturer, finns nu bilder från lördagens tur till platsen för en polsk-tysk strid under slaget om Narvik.

Råttor och ökenråttor

Filmen "The Desert Rats" bidrog till att många än idag minns de uthålliga och slutligen segerrika ökenråttorna.

Jag tyckte att underrättelseföretaget Stratfor i förra veckan levererade goda och sakliga argument för att slaget om Tripoli borde bli rebellernas svåraste prövning och en mycket seg historia.

Nu verkar det dock som om "råttorna", som Gaddafi oftast kallat rebellerna, är nutidens ökenråttor (brittiska 7. pansardivisionens smeknamn). Som av en händelse kan man i medierna nu också märka mer inslag med rebellstridsvagnar (sovjetiska).

Tänk om vi redan inom några timmar kan prata om detta krig i imperfekt? Min gissning är dock att regimens krypskyttar oavsett vad som sker kommer att fortsätta skjuta ett tag till - som min kollega Karl-Gunnar Norén antog i april.

Apropå närmast föregående inlägg av mig har faktiskt dagens DN en liten lästipsnotis som verkligen är läsvärd. Det är DN:s mediekrönikör Paul Frigyes som uppmärksammar Foreign Policys artikel "Think Again: War". Jag kan inte låta bli att citera ur själva artikeln:

"The last sustained territorial war between two regular armies, Ethiopia and Eritrea, ended a decade ago. [...] If the world feels like a more violent place than it actually is, that's because there's more information about wars - not more wars themselves."

Nu tänker jag dock inte springa ut på gatan och jubla "världsfreden nalkas!" eftersom det tyvärr är så att det rustas rejält - inte minst i Sveriges närområde och krutdurken Asien.

Goda krigsnyheter!?

Symbolen användes i SS som "dödsruna" i nekrologer samt inom Wehrmacht för att identifiera 3. pansardivisionen. Fredsinnebörden tillkom först 1958 genom brittiska CND.

Kan det verkligen finnas några goda krigsnyheter? Tja, vad sägs om att en ansedd kanadensisk forskningsinstitution i år fortsätter att hävda att antalet krig i världen minskar.

Jag var medveten om att antalet krig sedan kallas krigets slut har minskat, men blev ändå överraskad av de senaste rönen från the Human Security Report Project (HSRP) som bedrivs vid Simon Fraser University, som är ett av Kanadas högst rankade universitet. Kort sagt, sen kalla krigets slut har antalet krig minskat med 77 procent enligt HSRP. Detta har uppmärksammats av exempelvis FN och Sida, men mediarapporteringen då? Jag fann den första svenska notisen om denna trend (någorlunda bör den väl stämma) i Svenska Journalen idag, alltså medlemstidningen för Läkarmissionen (se augustinumrets pdf, s. 18). Okej för att flera redaktioner anser att "good news is no news" men ändå... tycker numera alla så utom Läkarmissionens tidning?

Pansarkuppen i Moskva 20 år

Sovjetunionens sista försvarsminister marskalk Dmitrij Jazov i exklusiv intervju i dagens DN. På bilden är han på besök i USA 1989. BILDKÄLLA: US Army

Idag är det exakt 20 år sedan beslutet om undantagstillstånd på Moskvas gator offentliggjordes, varefter stridsvagnar rullade in i stadens centrum för att understryka allvaret.

Men samma dag klev Boris Jeltsin upp på en av dessa stridsvagnar och manade till motstånd. Därefter följde Sovjetunionens mest misslyckade presskonferens som visade hur osäkra kuppmakarna var. Sluddrandet och de darrande händerna blev genast historiska och beseglade kuppmakarnas öde.

Om dessa världshistoriska händelser har DN idag en synnerligen läsvärd artikel, en exklusiv intervju med Sovjetunionens sista försvarsminister marskalk Dmitrij Jazov, som verkar piggare idag än 1991. Tyvärr är intervjun inte online ännu men å andra sidan finns denna inte mindre intressanta TT-intervju med en bitter Gorbatjov online. I slutet får även Gennadij Burbulis, en av Jeltsins närmaste män, komma till tals och menar att dagens Ryssland är långt ifrån stabilt.

UPPDATERING 12:00
Missa inte Kalle K:s minnen från 19/8 och den dåvarande brittiske Moskva-ambassadörens dagboksanteckningar.

Inbjudan till Narviks slagfält

En ställning från andra världskriget mellan Narviks stad och Björnfjell. Längst till höger nere i Rombakfjorden skymtar vraket av jagaren "Georg Thiele" (det rostiga som sticker ut från stranden). Klicka på bilden för större format.

Nu på lördag den 20 augusti blir det en gratis slagfältsvandring på en av de intressantaste platserna på Narviks slagfält från 1940. Befinner du dig i helgen i Kiruna eller närmare Narvik bör du inte missa detta tillfälle.

Det är den regionala historiska föreningen Ofoten slekts- og historielag som bjuder in och färdledare är Roger Svärd. Han kommer att bistås av Öyvind Johnsen som författat den utmärkta Slaget om Narvik, Sydfronten, som är den senaste boken om slagfälten (en bok som borde översättas IMHO).

Start med egna bilar kl 09:00 från parkeringsplatsen vid NORDKRAFT i den nordöstra utkanten av Narviks stad. NORDKRAFT ligger ungefär mittemot stadens största krigskyrkogård "i början" av staden när man kommer från Sverige.

Det konkreta målet för fjällvandringen är Aksla-området som ännu i slutskedet av slaget om Narvik hölls av drygt 50 tyska soldater, huvudsakligen matroser från fartyg sänkta i fjorden Rombaken. De hade skolats om till bergsinfanteri och fick därför smeknamnet Gebirgsmarine.

Polska trupper som arbetat sig upp från Beisfjord (fjorden söder om Rombaken) blev denna styrkas motståndare i slutskedet. Den 30 maj blev tyskarna på Aksla angripna av polackerna. Trots uselt väder lyckades polackerna driva bort tyskarna. Men bara några timmar senare återtog tyskarna höjden. Om dessa tysk-polska strider i Norden vittnar ännu en mängd ställningar och även andra spår.

Undertecknad har tyvärr inte möjlighet att vara med om denna spännande utflykt i det historiska och hissnande vackra landskapet men hoppas att någon av er läsare har det. Kommentera mer än gärna här under efter genomförd vandring.

Glöm inte att ammunition från första världskriget ännu orsakar olyckor inkl dödsfall, undvik därför att röra ammunition och allt som liknar ammunition. Undvik även att ta "souvenirer" från ställningar - så att nästkommande besökare kan få samma upplevelse som du får.

En väntad ankomst

Kronprinsessans ankomst vid minneshögtiden 2009 för den sista striden i Sverige 1809. Klicka på bilden för större format.

Jag har länge väntat på ett lämpligt tillfälle att få använda denna bild av Kronprinsessans ankomst till Pitsund 2009 här i min hemkommun Piteå. Anledningen var en ceremoni till minne av 1809 års sista strid på svensk mark.

Ja, något slag var det inte här 1809, men absolut en strid med flera tiotals stupade på både svensk och rysk sida. Det kungliga transportsättet till minnesceremonin 2009 var som synes en stridsbåt 90.

Ni har mycket att se fram emot, Kronprinsessan och Prinsen!

"Problemet heter Sverige"

"Östersjön skulle kunna vara ett fredens hav, men är det inte. Varför? Problemet heter Sverige" skriver Smålandspostens ledarsida.

I Småland har man nu alltså upptäckt den högaktuella boken Till bröders hjälp, som fick stor uppmärksamhet i finsk TV. I svenska riksmedier har någon liknande uppmärksamhet ännu inte förekommit - har boken alls nämnts i SVT och SR?

Angående upptäckter har jag just på min mer privata blogg publicerat två bilder av vad som möjligen är ett andra allierat flygfält i norra Sverige, som just har dokumenterats inte långt från Abisko. Om det första flygfältet, Kallax, skriver jag i min senaste bok (det var en amerikansk flygbas under åtta månader).

Apropå andra böcker aktuella inom SMB vill jag lyfta fram två som åter erbjuds: Spetsnaz på Nordkalotten om specialförbandsinsats i Arktis samt FN-soldat i Kongo. Den senare handlar inte bara om striderna 1961-62, boken har ett nyskrivet (2010) förord som kopplar samman 60-talets stora insats med de senaste årens svenska insatser därnere.

Lettland och Litauen vill in i NBG

Den nordiska EU-stridsgruppens (NBG) latinska valspråk betyder "Beredda till allt". BILDKÄLLA: Ssolbergj

"Från alla tre huvudstäderna uttrycks önskemål om att få medverka i en nordisk stridsgrupp 2014 om det sker under svensk ledning" skriver försvarsutskottets Hans Wallmark (M) i gårdagens Världen idag.

Hittillsvarande nordiska stridsgrupper (NBG) har endast haft mindre kontingenter från en baltisk stat: Estland. Om det nya konceptet blir verklighet 2014 kanske man får döpa om NBG till NBBG (+Baltic)? Eller kommer vid det laget de baltiska staterna mer ha integrerats i det nordiska civila samarbetet och därmed mer höra hemma i en NBG?

En verklig drottning?

Man kan notera att Ron Paul främst drar fram militära nedskärningar i denna nyliga debatt.

Det börjar nu även framgå av svensk press hur pass annorlunda amerikansk säkerhetspolitik kan bli inom en nära framtid. Det är SvD som nu rejält uppmärksammat presidentkandidaten och Nato-kritikern Ron Paul.

I DN och AB har man valt att fokusera på "Teapartydrottningen" Michelle Bachmann trots att Reuters rapportering tyder på att hennes provvalsseger över Ron Paul är tveksam: enl. Reuters hade Bachmann köpt 4000 biljetter, vilket även framgår av en av faktarutorna i DN. Bachmann fick totalt 4823 röster och Paul 4671.

B-52 precis över nordpolen

För första gången över nordpolen, för några timmar sedan. Detta klipp är taget vid en tidigare flygning.

USA har sänt ett strategiskt bombflygplan modell B-52 för att delta i den ryska flygmässan MAKS. Man valde att flyga dit över nordpolen, vilket en B-52 aldrig tidigare gjort.

Andra tecken på nordpolens ökande attraktionskraft berättade norska Barents Observer om härom dagen.

Ikväll söndag kl 20:00 sänds i SVT2 den tredje delen av TV-dokumentären "Kampen om Arktis" och därefter finns programmet på SVT Play.

"Baltikums sak är vår"

"Baltikums sak är vår", säger i dagens DN riksdagsledamoten (M)ats Johansson och både lyfter fram och delvis ifrågasätter den svenska solidaritetsdeklarationen.

F.d. ÖB Bengt Gustafsson fick inte vara med i pappersutgåvan av DN men hans replik till f.d. försvarsministern Thage G. Peterson och förre FN-ambassadören finns i alla fall här, liksom en replik på samma inlägg från Agneta Norberg för Arbetsgruppen för neutralitet och alliansfrihet.

I bloggvärlden skrev Allan Widman (FP) igår om sin slutsats av den nuvarande försvarsministerns pudel (eller halva pudel, lite osäker vad man ska beteckna det som): "IO 2014 är en vision och frågor måste nu ställas om dess möjlighet att realiseras".

Nato, Sverige och baltstaterna

"Man borde antingen ändra politik – eller skaffa ett annat folk!" står att läsa i dagens DN-debattinlägg om Nato av f.d. försvarsminister Thage G. Peterson och f.d. FN-ambassadören Anders Ferm. Regeringen å sin sida påminner om att det är 20 år sedan några högst betydelsefulla händelser i svenskt närområde.

F.ö. recenserade jag igår på min mer privata blogg en svenskrysk actionfilm med bl a Loa Falkman (ja, du läste rätt).

Jämtländsk militärhistoria i ny form

Alla med militärhistoriskt intresse i Jämtland med omnejd bör besöka Teknikland i Optand lite utanför Östersund.

För övrigt är väl Milmus Z en rätt cool förkortning?

Heta känslor i försvarsdebatten

Försvarsdebatten blir hetare i både Sverige, se dagens DN-debattartikel, och Norge, läs WW om protesten mot nedläggningen av det norska hemvärnets specialförband.

Apropå det nyss nedlagda norska HV-016 beskriver jag förbandet i min bok Elitförband i Norden.

Georgienkriget tre år sedan

Det är nästan helt tyst om treårsdagen av Georgienkriget (SvD undantaget) men den här svenska bloggen i ämnet är verkligen läsvärd. Särskilt intressanta är väl president Medvedevs ord om USA.

Superdrönare nu även i Luftwaffe

Hur är det möjligt att denna nyhet ännu inte förekommit i svenska medier, eller har jag missat något?

Hur har samtliga (?) svenska redaktioner kunnat missa att Europa har begåvats med de första superdrönarna och USA har beställt fler för att kunna pensionera alla U-2-spionplan.

Såväl amerikanska som ryska medier har uppmärksammat stort hur USA trots den ekonomiska krisen köper in fler Global Hawks.

Om jag förstått saken rätt så kommer Luftwaffes version av planet, alltså EuroHawk som blir operativa nästa år, mest användas för signalspaning - vilket torde innebära i första hand över Östersjön.

En del läsare minns kanske att det i april blev officiellt att beväpnade drönare används över Libyen. Obama-administrationens stora drönarsatsning i Asien har jag tidigare tagit upp.

Apropå den ekonomiska krisen... För första gången sedan 1941 har USA:s kreditbetyg sänkts och man borde väl egentligen börja svettas floder, särskilt om man har aktier. Eller så kan man resonera som Leif GW.

67,500 firade luftlandsättningstrupperna

Från årets VDV-firande i Moskva, numera utan alkohol men med gratis vattenmelon.

Enligt den statliga ryska nyhetsbyrån deltog 67,500 personer i firandet av VDV-dagen, alltså dagen till ära för luftlandsättningstrupperna. Nyhetsbyrån har här samlat notiser från VDV-ceremonier runt om i landet.

Flower power och stenhård disciplin

Vill bara hävda att Sveriges två militärhistoriska tidskrifter nu verkligen funnit sin stil och mest kompletterar varandra istället för att skriva om samma saker. Flera artiklar i de senaste numren är verkliga fullträffar.

Jag skulle beskriva Militär Historia som tidskriften som speglar världens militärhistoria ur svensk synvinkel. Den återuppståndna Soldat & Teknik (fanns på 70-talet) har en linje av att särskilt skildra svenskt militärväsen efter 1939 och fram till idag men med tonvikt på fordon och flyg under beredskapstiden och kalla kriget.

Artiklarna i de senaste numren som jag särskilt vill tipsa om är Soldat & Tekniks "Ubåtsjakterna på 1980-talet" av Emanuel Gylling och inte minst notisen om flower power. I Militär historias senaste kan man istället läsa om bakgrunden till den japanska arméns segrar under andra världskriget i artikeln "Lydnad och självuppoffring" av Magnus Olofsson. Man kanske kan sammanfatta artikeln med orden ultranationalism, militarism och taoism

Imorgon (söndag 7/8) sänds avsnitt två av den verkligt högintressanta tevedokumentärserien "Kampen om Arktis" i SVT2.

Jake arktisk soldat på vita duken

Trailern för science fiction-thrillern "Source Code".

Igår var vi på premiären för "Source Code" och jag är givetvis fruktansvärt partisk men vill genast utbrista i ett BRAVO! Läs nu inte längre om du vill undvika spoilers.

Så, nu hoppas jag att du som inte ännu har sett filmen inte läser följande.

Kort sagt var filmen allt jag kunnat önska mig som diggare av just science fiction-thrillers. Dessutom lite extra relevant för denna blogg eftersom Jake i filmen är en kapten "utlånad" från Afghanistan och bär emblemet för 10th Mountain Division, den amerikanska divisionen som är specialiserad på bergkrigföring och... Arktis. Nu sägs det visserligen i filmen att han tjänstgör vid 17th Airborne (som i verkligheten int längre finns) men uppenbarligen är karaktärens moderförband 10th Mountain.

En annan i viss mån realistisk militär detalj i filmen är att Jakes chef i filmen inte kommer från armén utan tillhör US Air Force. Koden är givetvis bara en filmgrej men icke desto mindre sysslar US Air Force med flera cyberkrigföringsprojekt som kan få en att associera till source code.

Vore jag helt norsk (kunde varit, farfar föddes i Oslo) hade denna film kanske varit väl mycket av en påminnelse om en viss Breivik. Likheterna är flera mellan filmens massmördarpatriot "Derek Frost" och den verklige norske massmördaren. Tajmingen är kuslig och jag undrar om man kanske i Norge flyttat premiären? Nån som vet mer om norska reaktioner?

Två hemligstämplade norska rapporter

Någon som har läst en rad i svensk press om dessa allvarliga rysk-norska flygincidenter för bara några veckor sen?

Arktis bara för borgerliga?

"Kampen om Arktis", den påkostade norska TV-dokumentärserien som sedan i söndags sänds i SVT, verkar ha påverkat enbart borgerliga ledarskribenter att fatta pennan (dvs. datorn).

Norrbottens-Kurirens ledare konstaterade: "Självklart påverkas även vi av upptrappningen i norr".

SvD Kultur skrev: "Någon säger i programmet att det kalla kriget aldrig har slutat i Arktis. Den retoriska frågan lyder nu: kan man klara den kommande energikrisen utan militärt våld?"

Östgöta Correspondentens ledare: "Kampen om Arktis kan bli ett nytt kallt krig. Den här gången i mer än en bemärkelse."

Hur kan det komma sig att ingen av oppositionens ledarskribenter, särskilt i Norrland, känt sig manad att skriva, eller har sådana ledare inte kommit online?

Årets överraskning för min del

Oväntat men desto roligare. Militärhistoria verkar vara av intresse för fler än vad jag trott.

Eftersom några bett mig göra detta så... jo jag blev i helgen utnämnd till "Årets Pitebo". Här ovan är diplomet, en löpsedel för Piteå-Tidningen, och priset i glas (made in Piteå, så klart).

Jag blev rörd och är fortfarande omtumlad efter att i lördags ha mottagit priset intill Veronica Maggio, som utnämndes till "Årets mentala Pitebo". Den senare kategorin brukar aldrig närvara eftersom det varit utländska megakändisar som Gorbatjov och Mandela, men i år valde man en svensk kändis som kunde närvara - hon var samtidigt och sjöng i Piteå.

I lördags kväll var jag och lyssnade på Maggio i centrala Piteå, stadskärnan var en enda stor festplats under "Piteå dansar och ler". Och även undertecknad dansade och log...

Jag vill passa på att tacka min familj, mina medförfattare och andra vänner och inte minst alla läsare för ert stöd under åren.

Ett utdrag ur motiveringen:


Det står inte i motiveringen men jag skulle tro att det som var utslagsgivande var att två av böckerna jag varit huvudförfattare för även har översatts dvs. gått på export.