Mina höjdare

Att få uppleva en äkta Jeep är alltid en höjdare, detta är Karl-Gunnars från 1947.

Flera personliga höjdpunkter ifjol hängde ihop med mitt livs första boksläpp i London. Men det var inte i den staden jag hittade årets (2019) mest imponerande militärhistoriska böcker.

Karl-Gunnar Norén och jag hade i maj nöjet att släppa The Long Range Desert Group: History & Legacy på svenska ambassaden i London. Vi fick också vara med om en fullständig överraskning dagen därpå, en upplevelse som jag tidigare inte berättat offentligt om. Se vidare min engelskspråkiga och lite mer personliga blogg där jag även tar upp den bok på engelska under 2019 som jag fann vara mest imponerande.

Vilken bok utgiven först på svenska var då mest läsvärd under 2019? Nu är det ingen renodlat militärhistorisk bok, den är bredare än så, men icke desto mindre skulle jag säga att Min far var rysk soldat förtjänar mycket stor uppmärksamhet bland alla (militär)historiskt intresserade.

Det nya året då, vad kommer det bjuda på förutom ett fortsatt instabilt säkerhetspolitiskt läge? Jo, en sak vet jag med säkerhet - Stefan Anderssons bejublade musikaliska berättelse från krigsutbrottet 1939 till freden 1945 är tillbaka - och jag har en biljett. Även om du inte har möjlighet att fara till Göteborg och där uppleva ”Flygblad över Berlin” så tycker jag absolut du ska gå in på sidan om föreställningen för att där klicka på "Normandie 13", videon och låten om Gösta Wollin från Ystad som frivilligt hoppade över Normandie på D-dagen (scrolla ner en bit på sidan och spana till höger), som jag skrivit om i Svenskar i strid mot Hitler.

Spökpatrullen i reviderad form

Vår nya bok om specialförbandet som italienarna kallade för Spökpatrullen.

Om några veckor släpps en reviderad och översatt version av Karl-Gunnar Noréns och min gemensamma bok Spökpatrullen. Bokens omslag har dock redan släppts ut, och boken går att beställa i Sverige. Men vad är det för bok?

Kort sagt är detta Karl-Gunnar Noréns och min sammanfattning av specialförbandet Long Range Desert Groups (LRDG) överraskande framgångar i Nordafrika 1940-43 plus Karl-Gunnars dagbok från hans mest äventyrliga jeepfärd i Egyptens öken - där han fann flera tydliga spår av förbandet ifråga (se omslagsbilden), plus att han lärde sig en hel del om terrängbilsexpeditioner och hur man anpassar sig till öknens utmaningar - lärdomar som går att tillämpa i flera sammanhang. Exempelvis vid planering av extrema expeditioner och av våra fordonspatrullerande FN-soldater i Mali.

Vi har i samband med översättandet till engelska reviderat texten samt lagt till en del bilder, varav några aldrig tidigare har publicerats någonstans.

Grundorsaken till att boken inte fick heta Ghost Patrol är att det 2015 i Storbritannien utgavs en bok av författaren John Sadler med just det namnet. Visserligen var Karl-Gunnar och jag först med att skriva en bok om Long Range Desert Group betitlad Spökpatrullen - men det spelade liksom ingen roll, för det är olyckligt med två böcker med samma titel. Därför heter boken på engelska The Long Range Desert Group: History & Legacy.

Boken släpper vi i London tillsammans med bl a anhöriga till Bill "Swede" Anderson - LRDG-veteranen som inspirerade mig att lära mig mer om LRDG och SAS - det senare förbandet inspirerades till stor del av LRDG, samarbetade tätt med det och inkorporerade slutligen även LRDG - vilket numera också framgår av att SAS-veteranförbundet vårdar även minnet av LRDG.

The Long Range Desert Group: History & Legacy går redan att beställa via svenska nätbokhandlare och hittas där snabbast med följande sökord: Karl-Gunnar desert.

Åter i Spökpatrullens spår

Spökpatrullfordon under uppvisning på Nya Zeeland härom dagen.

Det är med en hel del avund som jag kan berätta att min medförfattare Karl-Gunnar Norén om några veckor återvänder till Egypten för att både färdas i Spökpatrullens spår och utföra rent vetenskapligt arbete.

Ja, det finns faktiskt en hel del kvar att upptäcka i Egyptens öken, och inte bara relaterat till andra världskriget. Karl-Gunnars nya resa, som kommer att genomföras under jul och nyårshelgerna, kombinerar krigshistoria med renodlad ökenutforskning. Trots alla tekniska genombrott återstår mycket att fastställa genom "primitiva" ökenresor med hjulfordon. Givetvis kommer jag blogga om hans nya ökenfynd och för den som genast vill få ett hum om vad det hela handlar om så finns vår gemensamma bok Spökpatrullen.

Ökenkriget i Sverige

En samling färgbilder från Nordafrika 1943.

Barnen och jag besökte härom dagen Flygmuseet F 21 i Luleå. Det finns så mycket att se där att man alltid upptäcker nya saker vid varje besök. Vilket väl också beror på att museet utvecklas. Men denna gången gjorde jag en pinsam upptäckt.

Trots att jag skrivit böckerna Tyskar och allierade i Sverige och Spökpatrullen (med Karl-Gunnar Norén) har jag lyckats missa att Flygmuseet i Luleå har en märklig allierad lämning från Nordafrika 1941-43. Det rör sig om en liten behändig brittisk radarstation använd i Libyen fram till 1943, som såldes till Sverige. Modellen hette i brittisk tjänst AMES type 6 Mk III. Inte mindre än 28 stycken fick köpas av Sverige. De första fem levererades redan sommaren 1944. Ytterligare ett konkret bevis på de hemliga banden mellan Sverige och de västallierade, som fanns redan i början av kriget och blev konkretare efter krigsvändningen 1943.

Det finns många skäl att besöka Flygmuseet F 21 i Luleå, förutom alla möjliga svenska flygmaskiner finns i samlingen även en mängd utländsk materiel. Utöver nämnda radarstation flera delar av västallierade, sovjetiska och tyska flygplan som av olika skäl hamnat i Sverige och Finland. Är det någon här som lagt märke till två Hampden-delar som nyligen inkommit? ;-)

För övrigt innehåller senaste numret (4/2013) av tidskriften Soldat & Teknik ett sex sidor långt bildreportage om min medförfattare Karl-Gunnar Noréns 380 mil (!) långa egyptiska jeep-expedition 2012 i Spökpatrullens spår.


Den brittiska radarstationen från ökenriget som nu är en del av F 21:s flottiljmuseum. I svenska flygvapnet fick den beteckningen ER III b.

Ökenkrigets främsta förband

Författaren av artikeln "Ökenkrigets mästare" i ruinerna av en tysk ubåtsbas i Nordnorge. När K-G inte är i Afrika är han i Arktis.

I artikeln "Ökenkrigets mästare" i Militär Historia 8/2012 beskriver Karl-Gunnar Norén det extremt ökenanpassade specialförbandet Long Range Desert Group. Senare i år släpps Karl-Gunnars och min bok Spökpatrullen, om just LRDG.

Att även grundarna av Special Air Service (SAS) såg upp till LRDG framgår av den kommande boken, som även handlar om hur Karl-Gunnar i våras bokstavligen körde i LRDG:s spår i Egypten, givetvis i en originaljeep från kriget. Med många fina tips för andra som vill ge sig på extrema jeepresor.

I övrigt innehåller senaste Militär Historia framförallt en artikel om Che Guevara av Björn Kumm som jag fann synnerligen värdefull. Den innehåller flera åtminstone för mig överraskande uppgifter. Vilken fantastisk bild av Guevara med en Sherman-stridsvagn, nästan lika bra som ikonbilden av Che.

Ännu någon dag finns väl julinumret av Militär Historia kvar i kioskerna. Artikeln "Hitler som fältherre" i det numret, av Lars Ericson Wolke, är bland det absolut bästa jag läst om Hitler på svenska.

UPPDATERING 7/8: Nu har jag varit i Luleå och köpt senaste numret av en viss brittisk tidskrift om en viss medförfattares jeep-expedition.

"Klarar vi ett väpnat angrepp?"

I senaste numret av Vårt försvar (2/2012) finns två artiklar som synar väldigt grundläggande förmågor för en försvarsmakt, i detta fall Sveriges.

I artikeln "Klarar vi ett väpnat angrepp?" skriver Stefan Ring, generalsekreterare för Allmänna försvarsföreningen (AFF) att:

"Det finns en tydlig tendens att dagens säkerhetsskapande planering har en alltför kort planeringshorisont. Fokus ligger på att hantera de utmaningar som just nu föreligger, medan oväntade händelser i en osäker framtid i hög grad negligeras."

I slutet skriver han vidare:

"Det finns ett gammalt talesätt, att om man inte ser någon lösning, väljer man att bortse från att det finns ett problem. Detta är ett högst mänskligt beteende som är lätt att fatta sympati för. Ändå är det inte acceptabelt för en stat att ignorera de framtida utmaningar som kan inträffa om den nuvarande gynnsamma säkerhetssituationen skulle förändras."

I artikeln "Operationerna i Libyen" tecknar kommendör Lars Wedin en mycket nyanserad och på flera sätt ny bild av insatserna i (över) Libyen men kommer även in på hur logistiken överhuvudtaget ska fungera inom Försvarsmakten inom en nära framtid. Han skriver:

"Logistikfunktionen är av avgörande betydelse i moderna krig. Hur Sverige skall klara denna efter det att den gjorts civil och inordnats i FMV är i alla fall för författaren oklart."

Det är nog fler än kommendör Wedin som undrar, eller?

Spökpatrullen presenteras

En treminutersfilm om ökenexpeditionen i Egypten härom veckan, som kommer att skildras i detalj i den bok jag skriver tillsammans med Karl-Gunnar Norén.

Nu släpper vi omslaget till vår kommande bok, Spökpatrullen, om det första specialförbandet, Long Range Desert Group (LRDG). Omslaget är med i den nya kortfilmen (ovan) om min medförfattare Karl-Gunnar Noréns senaste ökenexpedition.

Bland det mest givande med expeditionen, som inkluderade två jeepar från 1943 i LRDG-utförande, var att man inte bara lyckades nå kända fordonsvrak från förbandet utan även upptäckte ett helt nytt. Det var även första gången som någon lyckades genomföra en dylik reenactment i originalfordon.

Hur man hittade vraken och hur man lyckades övervinna åtskilliga utmaningar, inte minst mekaniska, beskrivs i den kommande boken, som alltså släpps i höst.

Tack, pappa, för att du gjorde denna Youtubefilm åt oss!

Ännu mer flyghistorisk julafton

Gillade du filmklippen av det fantastiska fyndet av en komplett P-40 i öknen? Kolla då dessa stillbilder.

Vad säger man? Nordafrika nästa?

Jeepen som reste i tiden

Ett ögonblick från förra veckans ökenexpedition i spåren av specialförbandet Long Range Desert Group (LRDG).

Om några dagar kommer några filmklipp från förra veckans expedition i Egypten. Ovan är bara en ultrakort "teaser" som jag dock rågillar eftersom det man ser är exakt det LRDG mest såg under patrulluppdragen.

Alltså, ändlös öken och den egna jeephuven. Eftersom jeepen som skymtar ovan är ett original från 1942 finns det ingenting i bilden som inte fanns för 70 år sedan. Allt är precis som då. Jag kanske är lite löjlig men såna här grejer gillar jag skarpt eftersom det är så nära tidsresande vi kan komma, än så länge.

Det är alltså min medförfattare Karl-Gunnar Norén som filmat med en helt vanlig kamera med filmfunktion. Min far, Herman heter han, har sen lagt till texterna och lagt upp på Youtube. Pappa hänger med i allt som händer och är bättre på Youtube och sånt. Hm, med tanke på att sonen och dottern här i huset snart lär köra om mig i datavärlden känner jag mig lite IT-mässigt svag...

Men mer klipp kommer alltså så småningom.

Upphittat: 20 Spitfires och en P-40

De senaste dagarna har varit en flyghistorisk julafton. Här den P-40 som hittats i Egypten.

Den brittiske bonden David Cundall måste rimligen ha gjort den största flyghistoriska upptäckten någonsin efter att ha spenderat över en miljon kronor i sitt sökande: kanske så många som 20 äkta och kompletta Spitfires!

Det senaste om detta mirakulösa fynd är att den brittiske premiärministern David Cameron har säkrat de legendariska planens hemresa. Det säger väl en del om det brittiska folkets vurm för Spitfire att man så snabbt och från högsta ort har engagerat sig i detta fynd.

Vad som skall ske med den P-40 som också nyligen hittats är mer oklart. Flygplanstypen är amerikansk men har tillhört RAF. Det började med dessa stillbilder på ett polskt flyghistoriskt forum. På ett brittiskt forum ville man först inte riktigt tro på bilderna utan menade att det kunde vara fejkade bilder. Men så släpptes filmklippet här ovan och så detta:



UPPDATERING 23/4: Bägge filmerna ovan visar alltså den P-40 som hittats i Egypten. De Spitfires som hittats i Burma finns det mig veterligen ännu inget filmklipp av, eftersom de ännu inte har grävts upp. Med tanke på den brittiske premiärministerns ingripande dröjer det kanske inte alltför länge.

Specialförbandets okända rester

Filmklipp som visar den Chevrolet från specialförbandet LRDG som hittades i öknen på 80-talet.

Ni som följer min medförfattares ökenäventyr via LRDG-bloggen vet att man gjort en del krigsfynd i sanden de senaste dagarna. Men Karl-Gunnar ringde mig just från ett ställe utanför Alexandria och berättade att man hittat mer.

Kort sagt är det inte några av de vrak som hittats av tidigare expeditioner utan det rör sig om tidigare okända rester. Bilder och alla detaljer kommer givetvis med i den kommande boken.

För er som är nyfikna på hur en hundraprocentigt utrustad LRDG-jeep ser ut kommer här ett klipp från en LRDG-entusiast på Nya Zeeland:



Väldigt många LRDG-soldater var just Kiwis, alltså från Nya Zeeland. Sedan några år tillbaka finns det ett gäng där nere som jobbar på att komma till Nordafrika för att återse LRDG:s insatsområde i originaljeepar. Så vitt jag förstår har de dock fortfarande inte kommit iväg på grund av de stora kostnaderna i ett sådant här projekt. Alltså blev ett gäng britter, en jänkare och en svensk (vår man i Alexandria) först med att göra om en LRDG-patrull i originalfordon. Men den nyzeeländska gruppens PR-video är dock sevärd:



Apropå rester av det förgångna bekräftar det senaste numret av Populär Historia (5/2012) en sak som jag var lite osäker på. Jo, som jag kortfattat tog upp i Tyskar och allierade i Sverige utvecklades den tyska störtbombaren Stuka delvis i Malmö. Populär Historias Jacob Wiberg har nu grävt fram en fin bild från den tyska flygplansfabrikens interiör som jag tidigare inte har sett. Men det bästa, Wiberg bekräftar det rykte jag inte vågat ta upp. I flygfabrikens B-hall finns sen ett antal år... ja, jag ska inte förstöra för Wiberg. Läs tidningen och ni som bor i Malmö kan ju sen gå dit själva och jämföra med hjälp av den just publicerade bilden.

Vår man i Siwa

Vår man på väg till Siwa-oasen. Inte mycket avslöjar att bilden togs nyss och inte för 70 år sedan. Via mobilkamera. FOTO: John Carroll

Dyner utanför oasen Siwa, som Karl-Gunnar just nådde med en 70-årig jeep. FOTO: Tronics

Min medförfattare Karl-Gunnar Norén har gjort det! Han har nått oasen Siwa vid libyska gränsen efter en strapatsrik ökenfärd. Till stor del har han själv suttit bakom ratten på den 70 år gamla jeepen.

Kolla den senaste bilden på ökenresans blogg. Ibland slår svartvitt färg med hästlängder, eller hur? Ja, det är Karl-Gunnar bakom ratten på den främsta jeepen. Klicka på bilden för att se den i lite större format.

Karl-Gunnar ringde mig nyss från Siwa och berättade om expeditionens senaste äventyr. Man har haft sagolika naturupplevelser men även flera motorproblem mitt ute i öknen. Men man har löst dem på snillrika sätt. Tarek, en av egyptierna i expeditionen, lyckades göra om ett grillspett till en kopplingsdetalj. Den fungerar trots att det krävdes millimeterprecision.

"Det blir mest tvåans växel" berättar Karl-Gunnar om hur det är att köra i den äkta öknen. Man ska dock ha god fart för att inte sjunka ner.

Siwaborna är enligt Karl-Gunnar tydligt överraskade att någon lyckats ta sig till Siwa längs den rutt man valt, dessutom i 70-åriga fordon. Karl-Gunnar har fått köra själv mer än vad han trodde och är mycket nöjd med det. De långa körpassen har varit tuffa men samtidigt en fröjd.

För närvarande finns han på ett hotell i Siwa. Strömlöst men med dusch. Expeditionsdeltagarna har inte tvättat sig på en vecka.

Mina utlånade ökenbyxor från 1942 ska hittills ha funkat perfekt.

UPPDATERING 11:02: Här kommer en färsk bild som visar hur det ser ut "ombord":
Karl-Gunnar i röd jacka och mina brallor från 1942. FOTO: John Carroll

Följ med till öknen

Denna Chevrolet hittades under en tidigare expedition i jakt på spår efter Long Range Desert Group och står numera på Imperial War Museum.

Min medförfattare Karl-Gunnar Norén sitter just nu i en originaljeep i den egyptiska öknen, för att göra fördjupad research för vår kommande bok.

Du kan genom resans hemsida se exakt var Karl-Gunnar befinner sig genom den automatiskt uppdaterade kartan. För att se de senaste bilderna från expeditionen, gå till resans egen blogg. Karl-Gunnar syns i bild i dagens inlägg i andra bilden uppifrån, iklädd ökenbyxor från 1942 och med sin egentillverkade expeditionsväska som har ledsagat honom världen runt.

Mot öknen!

Min vän och kollega ska resa i spåren efter Long Range Desert Group. Här en bild av mitt exemplar av LRDG:s emblem.

Det finns resor och så finns det RESOR. Nu beger sig min min vän och författarkollega Karl-Gunnar Norén iväg till Egypten för att under två veckor resa på jakt efter spår av ökenspecialisterna Long Range Desert Group.

Att det finns en del spår kvar, det vet vi. Givetvis reser också Karl-Gunnar i en originaljeep från andra världskriget. Du kommer att kunna läsa om Karl-Gunnars upplevelser i vår gemensamma kommande bok om LRDG. Detta specialförband var det första som jag började intressera mig för, på 1980-talet. Då fanns rätt många LRDG-veteraner i livet och jag fick kontakt med två av dem. En av dem kallades "Swede"...

Du kan läsa om hela reseprojektet och några av förberedelserna på denna hemsida. Sen kan du följa resans genomförande via denna reseblogg.

För övrigt vill jag passa på och nämna att Karl-Gunnar har många strängar på sin lyra. Hans böcker om teknik och hantverk finns översatta till flera språk. Vad färre känner till är att Karl-Gunnar även kan vara poet när han känner för det. Nu hoppas jag att han skriver en dikt om sand och skorpioner, en stjärnklar natt där nere i Egypten...

Någon mer än jag som avundas honom?

Dementi om Särskilda operationsgruppen

SOG är inte främst en svensk militär förkortning, Det finns flera SOG, Tjeckiens är temat för detta klipp.

DN korrigerar idag på sidan två vad de skrev i söndags om Särskilda operationsgruppen (SOG) och mig. Det blev ingen jättetydlig rättelse, så här kommer ett förtydligande.

I söndagens DN finns en tvåsidig artikel som ännu inte har lagts ut på nätet, med rubriken "USA:s försvar trappar upp hemlig krigföring". Så här lyder stycket där SOG och undertecknad nämns:

"Det är känt att SOG:s föregångare varit i Afghanistan och Kongo. Författaren och militärhistorikern Lars Gyllenhaal skrev i fredags i en debattartikel på Newsmill att SOG antagligen var en del av USA:s hemliga markoperationer i Libyen 2011."

Idag publicerades denna rättelse av DN, inte heller online ännu:

"I söndagens Fokusartikel [Fokus är en fördjupningsartikel i DN, min anm.] stod det att det svenska specialförbandet SOG sannolikt opererade i Libyen förra året, enligt författaren och militärhistorikern Lars Gyllenhaal. Vad han avsåg var det amerikanska specialförbandet med samma förkortning, SOG."

Jag är lite förvånad över att DN:s reporter Ewa Stenberg kunde tro att jag syftade på svenska SOG, eftersom jag skrev så här i den artikel på Newsmill som hon hänvisade till:

"Chefen för OSS-operationen som delvis utspelade sig i Jämtland var William Colby, efter kriget verksam inom stay behind-uppbyggnad (topphemliga operationer) bland annat från Stockholm, och slutligen chef för hela CIA 1973-76. Colbys förband i Norge och Sverige 1945, ett specialförband direkt underställt underrättelsetjänsten, återuppstod under kalla kriget och heter idag Special Operations Group (SOG) och antas ha varit en del av USA:s hemliga markoperationer i Libyen under 2011." (min fetstil)

Det hedrar väl DN att de utan påstötning av mig (jag blev medveten om DN-artikeln först sent igår) fört in en rättelse om fadäsen. Det som jag tycker är tråkigt med deras rättelse är att den kan tolkas som att jag uttryckt mig oklart. Jag tycker inte riktigt det fanns utrymme för DN att missförstå nationaliteten. Så har dock bevisligen skett och av detta påminns man väl om att allt kan missförstås. Hur man än gör.

DN-artikeln är dock intressant, lite synd att den inte lagts ut på nätet. Å andra sidan skrev utländsk press och svenska bloggare om mycket av det som står i söndagens DN under 2010 och 2011. Förresten, hur välkänt är det i Sverige att även Luftwaffe numera har superdrönare?

Om ett eller två år kanske vi även kan få läsa i DN om satsningen på de ryska luftlandsättningstrupperna (VDV) och marininfanteriet? Senast igår hade Oplatsen denna nyhet om VDV.

Till sist passar jag på att nämna att i min artikelserie MILITÄRT! kommer inom kort en artikel om bergskrigföringens återkomst inom såväl USA:s som Rysslands väpnade styrkor.

P.S.
Vissa av kommentarerna under Newsmill-artikeln om Hamiltons är högintressanta. Förresten blev jag inte särskilt imponerad av filmen. Sevärd men Stellan still rules...

Svensken i Long Range Desert Group

Karl-Gunnar Norén vid ett av de nordafrikanska slagfält han skrivit om. Trots ett instabilt läge är han på väg tillbaka. FOTO: privat

I mars förutsade min kollega Karl-Gunnar Norén, sen decennier fokuserad på Afrika, rätt bra vad som skett i Libyen fram till nu. Vad säger han dagen efter Khadaffis död och tänker han nu verkligen köra en originaljeep i den nordafrikanska öknen?

LG: Det libyska Nationella övergångsrådet (NTC) kommer att lyckas bättre nu eller blir det tvärtom mer inre tvister nu när den gemensamma fienden är död?

KGN: Jag tror att det är viktigt att inse att Khadaffi av åtskilliga inte sågs som en fiende, även om de flesta nu blir tvungna att tänka om. Jämför med Hitler som in i det sista hade gott om anhängare fast det efter den 8 maj 1945 var svårt att hitta en enda nazist... NTC är i mycket en Cyrenaikabaserad historia [Cyrenaika = östra Libyen] och man fick först efter ett tag också framgångar i Tripoli. Utmaningen är nu att vinna Fezzan och viktiga klaner i orter som Sirte med flera, fästen där Khadaffi faktiskt haft starkt stöd.

NTC borde kunna klara av situationen om man samtidigt som man skapar ordning sträcker ut handen i försoning. Eftersom tvisterna inte gäller land eller starka fördelningsfrågor tror jag att de går att lösa. Problemen handlar snarare om distribution av överskotten som uppstår då situationen normaliseras, även om det förstås tar sin tid. Libyen är ju ett potentiellt rikt land, med den andra största inkomsten per capita i Afrika.

Tyvärr har det hörts om incidenter av hämndkaraktär, något som kommer som ett brev på posten om ledningen inte är tillräckligt stark. Det känns heller inte, och här har jag inget annat än magkänslan och rapportering från media, som om man ger ett starkt budskap utrikespolitiskt. Kanske av rädsla för att inte verka tillräckligt demokratiska, kanske finns det inga riktigt starka karaktärer i ledningen. Svårt att veta, och här saknar jag kunskap eftersom jag inte är på plats. Som jämförelse var jag i Namibia omedelbart efter valet 1988, och där blev många frågor tydliga för mig efter jag fört samtal med något dussin nyckelpersoner. Hälften av dem blev ministrar kort efteråt, och kunde omedelbart implementera sina tankar då landet blev självständigt strax därpå.

Också Libyen har goda förutsättningar för i bästa mening västerländsk demokratisk utveckling, förutsatt att stödet från särskilt EU och EU-länder fortsätter och utvecklas. Kina och i viss mån Ryssland hade starkt inflytande tidigare, och nu kan det bli en tävlan om vilka som ska skörda frukterna, nämligen olja. Och för Europas del även hur den känsliga flyktingströmmen från Västafrika ska hanteras.

LG: Jag vet att du nästa år tänker genomföra en ny militärhistorisk expedition i den egyptiska öknen, som ett led i ett bokprojekt om specialförbandet Long Range Desert Group [vi ska skriva LRDG-boken tillsammans och jag kommer i den berätta om en dåtida Swede i LRDG]. Hur bedömer du risken för att oroligheterna i Egypten kan påverka expeditionen, hindra den?

KGN: Planen är en tvåtusen kilometers färd i två originaljeepar från 1943. Vi utgår från Alexandria, tar oss via Kairo ner till gränsen mot Sudan och bergsplatån Gilf Kebir. Sedan längs och igenom Stora Sandsjön upp till oasen Siwa, den legendariska utgångspunkten för ökenpatrullerna genom öknen upp mot bland annat Sirte, aktuellt den senaste månaden genom slutstriden. LRDG genomkorsade ett ökenområde stort som hela Indien! Vårt uppdrag är betydligt beskedligare, vi slipper till exempel bli anfallna av Luftwaffe.

Ja, sen är det transportsträcka till Alexandria och planet hem till trygga Sverige. Som försäkring har vi en patrull egyptiska soldater, lika naturligt i dessa ökentrakter som strandserveringen i Phuket. Ja, vi har en följebil också, en modern Toyota Landcruiser med kock och några tält...

Men det är ju oroligt i Egypten igen. Kan man göra så här redan den kommande påsken? Oroligheterna står mellan extremmuslimer och kristna kopter. Det är otäckt. Det är samma fenomen som när marskalk Tito klev av i forna Jugoslavien. Grupper han höll ordning på "i tukt och förmaning" började bråka, gamla motsättningar kom i dagen.

Det finns ännu ingen legitim efterträdare till Mubarakregimen, och det är armén som står för ordningen. Men en armé är aldrig särskilt bra på att hantera inrikespolitiska motsättningar. Har ofta svårt i mellanrummet mellan att inte reagera alls, och att överreagera. Nyss överreagerade man och slog brutalt ner protester från kopter som protesterade mot att de förföljs.

På Tahirtorget var tidigare protesterna så omfattande att de inte rimligtvis gick att slå ned med truppinsatser. De värnpliktiga kunde alltför lätt identifiera sig med deltagarna, kanske hade de sina egna släktingar där? Efter ett tag reagerade man inte alls, vilket ledde till att protesterna där lyckades och en verklig förändring kom till stånd. Eller ligger i piplinan.

Kopterna är en minoritet och därmed lättare att ingripa mot, medan extremmuslimerna är svårare. De har kanske också lättare att få en förankring i arméns befälsskikt. Detta innebär inte att armén kommer att låta motsättningarna fortsätta, och samma sak gäller den förhoppningsvis demokratiska regim som kommer. Jag har mycket svårt att tänka mig att den överväldigande majoriteten muslimska egyptier skulle upphöra att tolerera kristna. Den förföljelse och de militära ingripanden som hittills ägt rum i Alexandria och Kairo är naturligtvis oroande, men inget som direkt påverkar det som pågår i trakterna mot Sudan och Libyen, eller öster om Suezkanalen. Egypten har 80 miljoner invånare, och de allra flesta är vänliga och fredligt sinnade mot både varandra och besökande utlänningar. Vår lilla expedition, åtta personer plus entourage, kommer att få en fantastisk upplevelse. Och får troligen åtskilliga gånger skotta fram våra jeepar ur sanden...

LG: Well, du har ju övat en del ökenkörning också. Men se absolut till att komma hem sen, inte minst eftersom vi har ett gemensamt kontrakt på den där boken...

Mer om Karl-Gunnars förestående expedition inklusive underbara jeepbilder finner man på sajterna LRDG och Sand, Wind and Stars.

Även när Karl-Gunnar är i Nordnorge på historiska vandringar så lyckas han hitta brittiska militärfordon från ökenkriget. Karl-Gunnar of Arabia...

SAS-facit offentligt

Idag berättar BBC om ett enormt och tidigare okänt SAS-dokument. På bilden en patrull ur SAS i Nordafrika 1943. Man bär arabiska huvudbonader i stil med Long Range Desert Group.

BBC offentliggjorde för några timmar sedan en stor nyhet för alla med intresse för specialförband. Det dokument som nu visas upp kommer att förändra historieskrivningen om Special Air Service (SAS). Men vill du köpa en faksimil får du öppna plånboken rejält.

Brittisk press har precis börjat gå igenom dokumentet och avhandlar först och främst en tidigare okänd specialoperation mot Rommel personligen, i Frankrike 1944.

Hat tip to Kaj!

Brittiska SRR i Libyen och pansarscoop

Den erfarne brittiske krigskorrespondenten Miles Amoore kommer med nya detaljer om de västliga specialförbandens insatser i Libyen.

Av särskilt intresse är uppgifterna om brittiska Special Reconnaissance Regiment (SRR), ett specialförband som skapades så sent som 2005 och är i ungefär samma klass som SAS och SBS.

Apropå Libyen har dagens NyTeknik idag en högintressant artikel om hur Libyeninsatsen påverkar utvecklingen av framtidens Jas Gripen. Sist men inte minst har samma tidning idag ett scoop för alla pansarintresserade: det ser ut som en verklig milstolpe i kamouflageteknik och därmed skydd.

Brittiska soldater i Libyen, och svenska?

Ska brittiska, franska och amerikanska specialförband i Libyen få sällskap av reguljär marktrupp från väst, till och med från Sverige och Finland? På bilden emblemet för brittiska Special Air Service (SAS).

Igår respektive idag rapporterar äntligen Sveriges största morgontidningar om den marktrupp från väst som sedan flera månader opererar i Libyen: specialförband från tre eller fyra Nato-länder.

Som denna blogg tog upp i måndags har svenska medier hittills bara i mycket begränsad mån nämnt de västsoldater som trots allt funnits på marken i Libyen sedan länge. Men igår skrev SvD om de nya Telegraph-uppgifterna om brittiska SAS i Libyen. I dagens DN gör man en stor sak av detta genom att artikeln "Natostyrkor deltar i jakten på Khaddafi" (ej online ännu) är näst största nyhet på papperstidningens förstasida.

Inuti DN står i princip dock bara att brittiske försvarsministern bekräftat att brittiska och franska specialförband funnits på plats i Libyen "i veckor". Här finns nog ett missförstånd, bekräftelsen har nog inte kommit från försvarsministern utan en anonym brittisk militär källa.

Icke desto mindre stämmer nog bekräftelsen. Vid flera tillfällen sedan i våras har västsoldater på marken i Libyen fångats på film under några sekunder. Youtube har flera trovärdiga (och några mindre trovärdiga) klipp från olika tevenyhetsinslag. Här följer ett av de intressantare exemplen, från det arabiska tevebolaget al-Jazira:


Kolla efter 2:07. Kommentera gärna om västsoldaternas utrustning. Pausa, studera och lägg ut din gissning. Inslaget lades ut 29 maj.

Här hemma i Sverige har det så vitt jag vet hittills endast rapporterats att statsministern är "redo att föra diskussioner om vad den nya situationen innebär" vad gäller frågan om en svensk markstyrka till Libyen.

Som Wiseman har uppmärksammat har en av USA:s tyngsta försvarstidningar dragit rätt stora växlar om svensk marktrupp. Jag håller med signaturen Wiseman om att det är märkligt att de amerikanska uppgifterna ännu inte tagits upp av svenska medier. Men kanske har någon eller några svenska redaktioner undersökt saken och kommit fram till att uppgifterna i DefenseNews är överdrivna eller bygger på missförstånd?

F.ö. bör uppgifterna att de specialförband (behöver inte enbart vara SAS) som nu opererar i huvudstaden kör med klädsel och beväpning identisk med rebellarnas inte förvåna. Same procedure som under andra världskriget.

Elitförbandens ökande roll

Operatörer ur US Special Forces avfyrar en Carl Gustaf, alltså ett svenskt granatgevär, i Irak 2009. FOTO: US Army

Newsmill bad mig att skriva ett inlägg om de västliga specialförbandens mindre kända (i Sverige) roll bakom rebellsidans seger i Libyen, vilket jag nu har gjort.

Antagligen finns det några därute som vill veta mer och se lite källor för de påståenden jag gör i min Newsmill-artikel. Ett sätt är att använda funktionen "sök i bloggen" uppe till höger eller att klicka på något av de nyckelord som står under varje blogginlägg. Men jag kan direkt hänvisa till några av de viktigaste källorna/inläggen, som detta om Obamas ökande användning av elitförband; se även denna artikel om CIA i Libyen; detta inlägg som tar upp det ryska marininfanteriets 2015-mål; detta samt detta om satsningen på ryska VDV.

Denna blogg räcker inte till, den ska främst bara förmedla lästips. Men sen i somras producerar jag även MILITÄRT! som är en kostnadsfri artikelserie i pdf-format som ofta tar upp den dynamiska utvecklingen inom världens elitförband. Artikelseriens startsida är den här. Serien fylls hela tiden på med nya artiklar och snart blir det mer från både Arktis och Afrika.

På min andra blogg, som handlar mer om eget skrivande och fjällturer, finns nu bilder från lördagens tur till platsen för en polsk-tysk strid under slaget om Narvik.