TV-rekrytering och miljardinvestering i norr

Nu har den börjat, den nya ryska TV-rekryteringen.

Denna blogg har tidigare tagit upp de enorma utmaningar Ryssland står inför om man ska kunna bemanna den framtidsarmé som ska stå färdig 2020. Man vill ha så många yrkessoldater som möjligt.

Den nya TV-serien "Universalnyj soldat", del 1 ovan, är ett av verktygen man hoppas på. Hm, kommer Dolph gästspela?

Apropå yrkessoldater har det just blivit känt i Norge att landet nu ska skapa ett andra förband inom armén mest bestående av yrkessoldater och att det ska baseras ovanför polcirkeln, i Norges motsvarighet till Boden, Setermoen. Det blir ett snabbinsatsförband med nordlig profil och dess namn är, åtminstone inledningsvis, HRS Nord.

"Jag bjuder!"

Klipp från den första snabbinsatsövningen av ny typ, härom veckan.

Under 2013 behöver de ryska väpnade styrkorna enorma rekryteringsframgångar om man ska nå de rekordhöjda målen. Hur ser då Rysslands rekryteringsknep ut?

Den ofta citerade ryske militäranalytikern Pavel Felgenhauer sammanfattade nyligen på engelska de senaste militära beskeden från president Putin och hans nye försvarsminister general Shoigu. Att Nato-utvidgning och Arktis står högt på agendan har redan framkommit genom svenska medier (inte minst genom en viss musikvideo). Mindre känd är dock den ökade satsningen på att få till stånd en snabbinsatsstyrka vars kärna skall vara 22 (tjugotvå) helprofessionella elitbataljoner (VDV) samt de nya målsättningarna vad gäller antalet kadetter. Felgenhauer skriver att femton tusen kadetter är målet för 2013, vilket enligt honom innebär en femfaldig ökning. Att målet verkligen är 15 000 kadetter framgår av ryska försvarsministeriets officiella hemsida. Att det skulle innebära en femfaldig ökning finner jag inte nätbelägg för, men helt klart rör det sig om mer än en fördubbling jämfört med förre försvarsministerns period.

Uppenbart är också att Peter den stores militärakademi är prioriterad, som är rakettruppernas. Där går man nu från 70 till 1200 kadetter.

För övrigt har försvarsministern beordrat en fördubbling av ledningsapparaten för flygvapnet och att den tekniska underofficerstyp som förre försvarsministern avskaffade ska återinföras vilket konkret innebär att man behöver 55 000 tekniska underofficerare. Rätt tvära kast kan man tycka. Undrar förresten hur man från ryskt håll ser på svensk rekrytering?

Följande två ryska rekryteringsfilmer kan nog sägas sammanfatta rekryteringsargumenten i vårt stora grannland.


Bli rysk yrkessoldat - så får du råd att bjuda laget runt på discot.


På senare tid betonar rekryteringsfilmerna i högre grad häftig teknik och särdragen (truppslagen) i de olika försvarsgrenarna.

Ryska stridspiloters lön

Ryska piloter gör här rätt för sin lön i bland annat nya T-50 (PAK-FA).

Det finska tidningsreportaget "Ryska försvaret trimmas i toppform" har nu även publicerats i den svenska Officerstidningen. Vad tjänar förresten en vanlig rysk löjtnant och hur blir det med den ryska värnplikten?

I Officerstidningen 7/2012 kan man nu alltså läsa det reportage om ryska stridspiloters nya verklighet som i somras publicerades i Finlands största svenskspråkiga dagstidning. Officerstidningens version av reportaget är lite bättre eftersom den även berättar om hur reportaget blev till, vilket är nästan lika intressant att läsa som själva reportaget.

Ryska stridspiloter flyger 2012 alltså varje dag till skillnad från i Finland där målet är att kunna flyga varje vecka. Piloten som Anna-Lena Laurén intervjuade har en lön på 2800 euro, som ett resultat av att alla officerare i början av 2012 fick lönerna tredubblade. Men vad tjänar en mer vanlig armélöjtnant? Det framgår inte av reportaget men togs just upp på engelska av RIA Novosti som påminde om att värnplikten blir kvar under överskådlig tid även om man hoppas att nära hälften av de väpnade styrkorna 2017 ska vara anställda. Alltså nära en halv miljon personer.

F.ö. har Anna-Lena Laurén en blogg på vilken hon ibland även tar upp militärhistoriska fynd i Ryssland.

"Klarar vi ett väpnat angrepp?"

I senaste numret av Vårt försvar (2/2012) finns två artiklar som synar väldigt grundläggande förmågor för en försvarsmakt, i detta fall Sveriges.

I artikeln "Klarar vi ett väpnat angrepp?" skriver Stefan Ring, generalsekreterare för Allmänna försvarsföreningen (AFF) att:

"Det finns en tydlig tendens att dagens säkerhetsskapande planering har en alltför kort planeringshorisont. Fokus ligger på att hantera de utmaningar som just nu föreligger, medan oväntade händelser i en osäker framtid i hög grad negligeras."

I slutet skriver han vidare:

"Det finns ett gammalt talesätt, att om man inte ser någon lösning, väljer man att bortse från att det finns ett problem. Detta är ett högst mänskligt beteende som är lätt att fatta sympati för. Ändå är det inte acceptabelt för en stat att ignorera de framtida utmaningar som kan inträffa om den nuvarande gynnsamma säkerhetssituationen skulle förändras."

I artikeln "Operationerna i Libyen" tecknar kommendör Lars Wedin en mycket nyanserad och på flera sätt ny bild av insatserna i (över) Libyen men kommer även in på hur logistiken överhuvudtaget ska fungera inom Försvarsmakten inom en nära framtid. Han skriver:

"Logistikfunktionen är av avgörande betydelse i moderna krig. Hur Sverige skall klara denna efter det att den gjorts civil och inordnats i FMV är i alla fall för författaren oklart."

Det är nog fler än kommendör Wedin som undrar, eller?

Skarpskyttar, avhopp och uppgiften

Svenska försvarets PSG 90, på engelska L96A1 AW. Om någon undrar vad AW står för är det Arctic Warfare.

Hade inte tänkt blogga mer på ett tag men två siffror grep tag i mig under dagens läsning. En alarmerande och en imponerande.

I Officerstidningen nummer 5/2012 läser jag att drygt 40 (fyrtio!) procent av den första kullen med specialistofficerare på Livgardet har sett sig tvungna att hoppa av och bli civila...

I Tidningen Hemvärnet 3/2012 (artikeln ej online) finns en bra artikel om insatskompaniernas skarpskyttar och deras PSG 90 (se videon ovan med prickskyttar ur flygvapnet). Vad jag fäste mig vid i den var att de två intervjuade skarpskyttarna (anonyma) berättar för tidningens reporter att de tillsammans lagt ut 50 000 kronor ur egen ficka - alltså en god månadslön var - för att komplettera vapnen med den utrustning de anser vapnen behöver matchas med, som avståndsmätare, vindmätare och GPS. Detta eftersom soldaterna ifråga tar sina befattningar på stort allvar men hemvärnet har inte denna materiel.

Nu må dessa två soldater kanske ha ett stort sportsligt skytteintresse (framgår ej, men gissar det). Därmed skulle man kunna "bortförklara" en del av deras utlägg. Men icke desto mindre tror jag en stor del av deras beslut att öppna plånboken handlar om något större än de själva. Vad? En stor hängivenhet till landets försvar som jag fått uppleva starka prov på inte bara inom hemvärnet utan även inom Försvarsutbildarna och det "vanliga" försvaret.

Det är nog denna hängivenhet och lojalitet med uppdraget samt en rad konkreta personer - några döda, några ännu högst levande - som gör att jag personligen finner det meningsfullt att fortsätta syssla med försvarsfrågor och vara med i hemvärnet och Försvarsutbildarna. Det må regna märkliga beslut, okunskap och försvarspolitisk nonchalans över svenskt försvar... uppgiften att värna vårt land i kris och krig kvarstår dock.

Försvarsministern KU-anmäls

Riksdagsledamot (S) Leif Pettersson KU-anmäler nu försvarsministern. Pettersson var en av dem som ifjol kritiserade försvarsministern på grund av nedläggningen av ingenjörkompanierna vid I 19 i Boden.

Svidande självkritik om försvaret

Både den nya personalförsörjningen och synen på närområdet får riktigt svidande kritik av Isabella Jernbeck, moderat rikdsdagsledamot som till nyligen satt i försvarsutskottet och ännu leder M-kvinnorna i Stockholms län.

Jernbeck skriver på sin blogg:

"Nu finns det alltför många tecken som tyder på att övergången inte fungerar som det var tänkt."

och:

"Lägg där till vår solidarietetsklausul som är en pappersprodukt samt att ingen kan ge ett klart besked om hur vårt land ska kunna försvaras och med vilka förmågor."

och kanske allvarligast:

"Vi ska klara oss utan militära allianser - men med försäkringar som inte finns."

Läs mer på bloggen ifråga.

Svenskt försvar glänser mest

I dagens SvD tar Thomas Gür upp talande statistik om Finlands respektive Sveriges officerskår. Sverige "leder" definitivt i ett hänseende: "Finland har 145 överstar eller generaler. Sverige har 191".

Jag missade härom dagen generalmajor (res) Karlis Neretnieks artikel på Newsmill om svensk oförmåga att försvara Baltikum, men bättre sent än aldrig. Neretnieks har tidigare bl a varit chef för SWEDINT och rektor för Försvarshögskolan.

I övrigt har DN:s Peter Wolodarski hittat några ord i det svenska nedrustningsbeslutet 1925 som jag inte kan låta bli att återge: ”Något direkt hot mot Sveriges oberoende och territoriella integritet kan för närvarande icke skönjas".