söndag 12 oktober 2014

Den sovjetiska skyddshjälmen i Muskös närområde


En sovjetisk skyddshjälm av denna typ har hittats i Huvudskärs militära skyddsområde inte långt från Muskö.

Flera lär nog vilja veta mer om den sovjetiska skyddshjälm hittad drygt två mil från Musköbasen som för första gången nu blivit känd genom P3 dokumentärs "Kidnappningsförsöket på Peter Wallenberg och den sovjetiska kartläggningen".

När man betraktar just den hjälm som Göran Dyhlén av en slump hittade i en klippskreva på Mellanskär, en mindre och obebodd ö drygt två mil från Muskö, så ser den inte påfallande militär ut (för bild se dokumentären). Den är visserligen grön och har ett ankare i fronten men är inte särskilt militärgrön. Den har på grund av flera år i naturen bleknat en hel del. Men, om man ser samma hjälmtyp i nyskick (se ovan) så framgår det att färgen en gång varit militärt grön. Men färgen är inte enda belägget för militär användning. En ledande expert på sovjetiska militära hjälmar, Robert W. Clawson - författare av Russian helmets 1916-2001, upplyste mig per e-post om att hjälmtypen använts åtminstone av sovjetiska militära konstruktionstrupper - det var i deras bruk han sett hjälmtypen på bild.

VARFÖR har då en sådan hjälm hamnat i Muskös närområde? Ytterst få lär idag verkligen VETA varför och jag gör det inte. Att den inte hamnat på fyndplatsen enbart genom vågor står klart. Det är väl hypotetiskt möjligt att vågor kunnat föra hjälmen från ett sovjetiskt fartyg utanför svenska vatten eller till och med från andra sidan Östersjön och att den sen förts av vinden till den plats inne på ön där den hittades av Göran Dyhlén i början av 90-talet (även då var ön obebodd). Eller att hjälmen drivit i land och sen tagits upp på ön av en civil besökare som betraktat hjälmen som skräp trots att den under skärmen är märkt med "CCCP" som uttyds SSSR (samma märkning har hjälmen ovan).

Förutom att både fyndet och fyndplatsen är militära finns dock en till omständighet. I Muskös närhet har personal ur Försvarsmakten tidigare hittat en sovjetisk färskvattenkonserv daterad 1980 och med två års hållbarhet. Den var uppenbarligen på skyddad plats med tanke på det rätt goda skicket. Man kan se den i den synnerligen intressanta boken Muskö av Leif Högberg som erbjuds i senaste Pennan & Svärdet (hållbarheten står inte i boken men har fastställts av mig genom att jag funnit identiska burkar). Det finns därför flera skäl att fundera över den sovjetiska skyddshjälmen och en av de första följdfrågorna lär väl bli vilken möjlig nytta man skulle kunna ha av en sådan hjälm inom marina specialförband? Två svenska attackdykare som jag varit i kontakt med har förklarat att hjälmen möjligen kan ha varit till viss nytta för dykare. Möjligt användningstillfälle: vid dykning i tunnlar och i områden under vattnet med överhäng.

Som min medförfattare Joakim von Braun och jag skriver i Ryska elitförband blev det 1988 offentligt att man även funnit flera sovjetiska räddningslungor i Stockholms skärgård (exakt platsnamn ej publicerat) samt på okänd plats vid kusten ett sovjetiskt militärt miniapotek. Bilder finns i vår bok. Kanske kan det bli större klarhet kring de fynd som hittills gjorts genom ytterligare fynd. Kontakta gärna mig om gamla eller nya relevanta föremålsfynd - men helst inte via bloggen utan via fysiskt brev.

tisdag 7 oktober 2014

Tyskland snabbutbildar kurder i Ak 4 och pvrobot


Snabbkursen i pansarvärnsrobot Milan och samma automatkarbin som vi kallar för Ak 4.

Peshmerga, alltså kurdiska gerillasoldater, har just snabbutbildats av tyska Bundeswehr i bruket av Ak 4 (på tyska G3) och pansarvärnsroboten Milan. Nu får de tillämpa vad de lärt sig, mot IS-jihadister i norra Irak.

måndag 29 september 2014

Oundvikligt luftburet hot


Filmen "Nationens beredskap -- händelser med farliga ämnen" ger aktuell inblick i hur Sveriges beredskap är uppbyggd för att hantera även biologiska hot.

Den svenska dödssiffan blev 35 000, i världen uppskattningsvis 50 miljoner. Vad åsyftas? Jo, spanska sjukan som bröt ut 1918 även i Sverige. I DN-artikeln "Så är Sveriges skydd mot en allvarlig pandemi" (ännu ej online) ställs med tanke på den och nu ebolans spridning allvarliga frågor om svensk beredskap för en pandemi i vår alltmer sammanvävda värld.

För att citera ur Anna Bratts artikel i DN: "Sannolikheten för ett ebolautbrott i Sverige är nästan obefintlig". Detta genom att ebola i dess nuvarande form inte är en luftburen sjukdom. Det samhället borde ta fasta på - vilket Anna Bratt gjort - är dock konstaterandet i en rapport 2013 från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), som även producerat filmen ovan, att "frågan är inte om utan när Sverige och världen drabbas av en svår pandemi".

Bratt berättar om ett fall 1990 då den 22-årige Björn Karlsson uppsökte sjukhuset i Linköping. Det visade sig att han sannolikt bar på en variant av marburgfeber, en släkting till ebola. Det blev tumult på sjukhuset och till slut flögs både läkare och skyddsutrustning in från den amerikanska smittskyddsmyndigheten. Sverige har, skriver Bratt, därefter blivit bättre på beredskap för farliga smittor och berättar om att vi för våra skattemedel bland annat fått ett P4-laboratorium som innebär ett laboratorium "tätt som en ubåt" och av högsta skyddsnivå.

Mycket återstår dock att göra i Sverige - särskilt kan man fästa sig vid följande ord i DN-artikeln:

"I dag finns ungefär 25 000 vårdplatser vid svenska sjukhus. De räcker inte långt till alla svårt sjuka, även när alternativa lokaler som skolor och idrottssalar används [...] Sjukvården är hårt belastad redan i nuläget. Vi ser att det behövs färdiga modeller för prioritering av vilka som ska få vård. En sådan diskussion saknas idag, förmodligen för att ingen vill ta i frågan."

Får man hoppas på att en ny svensk regering tar tag inte bara i den frågan utan hela det "system av system" som totalförsvaret utgör? Borde inte själva termen totalförsvar dammas av och användas av public service i frågeställningar till svenska politiker? Hur robust är det svenska samhället av idag? Vilken förmåga borde då totalförsvaret ha? Hur kommer vi dit?

tisdag 23 september 2014

VV-eliten återfick KGB:s största namn


Ryskt nyhetsinslag om VV-divisionen ODON, i slutet ses en del av dess Tigrar och andra fordon.

DN rapporterar att Vladimir Putin igår skrev under ett dekret som innebär att KGB:s största namn åter ska bäras av ett ryskt förband.

DN skriver dock inte helt korrekt om vilket förband det är som från och med igår är uppkallat efter Felix Dzerzjinskij - grundaren av den sovjetiska säkerhets- och underrättelsetjänsten Tjekan, som senare blev KGB. Förbandet tillhör inte och har aldrig tillhört polisen (som före 2011 benämndes milisen). Däremot tillhör förbandet VV, de fullt militärt utrustade inrikestrupperna. Sedan är det inte helt tydligt av artikeln att det är samma förband som fram till 1994 hette Dzerzjinskij-divisionen, ODON, som nu har återfått Dzerzjinskij i sitt fullständiga namn. Att så är fallet framgår dock både av ryska medier och inrikestruppernas egen hemsida. Intressant nog tar hemsidan upp att man även satts in utomlands, mot Finland 1939 (trots termen inrikes-). Hemsidan använder till och med det sovjetiska begreppet "vitfinnar" om de finska motståndarna - det står inte vinterkriget utan "striderna med vitfinnarna".

På svenska kan man läsa mer om den 1924 grundade ODON i Ryska elitförband. Av den framgår exempelvis att informellt så har divisionen på senare år ofta kallats för Dzerzjinskij-divisionen. Men som framgår av inrikestruppernas hemsida läggs det stort värde i att namnet nu är helt formellt tillbaka och detta har enligt samma källa skett på grund av "massiv heroism och mod, uthållighet och manlighet uppvisad av personalen i stridsverksamhet i försvar av Fäderneslandet och statliga intressen under väpnade konflikters förhållanden".

Den väldiga gamla sovjetiska statyn av Dzerzjinskij har ännu inte återfått sin placering i centrala Moskva, men flera förslag om detta har väckts och måhända sker det även till slut, i så fall sannolikt på den nationella säkerhetstjänstdagen, som firas på den gamla Tjekadagen den 20 december. Flera mindre statyer och byster av Dzerzjinskij har de senaste åren invigts på andra platser i Ryssland och Belarus (Vitryssland).

torsdag 11 september 2014

Putin kan sin militärhistoria


Ett av Putins mest ljudlösa men också mest symbolladdade framträdanden någonsin skedde igår.

President Putin har vid många tillfällen visat personligt intresse för militärhistoria. Igår var också ett sådant tillfälle. Han valde att inför TV-kameror tända ett ljus för "de som försvarat människorna i Novorossija" på en synnerligen militärhistorisk plats.

Bara att Putin sade så få ord men lät det sista ordet vara det viktigaste, Novorossija, var i sig intressant. Novorossija var ifjol ett begrepp som helt enkelt inte fanns i nyheterna. Nu är det Putins benämning på ett område vars gränser ännu inte har definierats av vare sig Putin eller de två "folkrepubliker" (DNR och LNR) som hittills ingår.

Men vad som inte framgick av RT-klippet från ljuständandet (se ovan) förtydligade idag ryska statsmedier - det hela skedde i den Moskva-kyrka som fältmarskalk Kutuzov, en av Rysslands absolut största militära hjältar, använde för bön inför den avgörande striden mot Napoleon.

I övrigt finns nu förutom SVT:s artikel och inslag om de ryska trupperna i Ukraina detta nya Newsweek-reportage av Anna Nemtsova med intervjuer som verkligen är läsvärda.

måndag 8 september 2014

Vad hände 6 mil från Finland?

De sista TV-bilderna av överste Igor Strelkov före semestern, från den ryska militära TV-kanalen Zvezda.

Även Amnesty International anser att striderna i Ukraina nu utgör en "internationell väpnad konflikt". Amnestys generalsekreterare säger också att man anser att det finns tillräckligt med bevis för att Ryssland har reguljära förband inne i Ukraina.

Man ska absolut notera att Amnesty även kritiserar Ukraina för att ha brutit mot regler och avtal vid flera tillfällen. Kremls icke-erkända krigföring i Ukraina lyfts dock särskilt fram på Amnestys egen hemsida.

Att nu organisationer för Rysslands soldatmödrar och Amnesty talat ut om Ukrainakriget är naturligtvis viktigt, liksom de oroväckande nyheterna kring IS(IS). Men de många allvarliga nyheterna från Ukraina och Mellanöstern har uppenbarligen också gjort att svenska medier missade en märklig händelse nära Finland i förra veckan, för att vara exakt i Valamo, sex mil från Finland (fram till 1944 finskt territorium). Händelsen filmades av privatpersoner men har sedermera också bekräftats av bland annat den ryska militära TV-kanalen Zvezda med både bild, text och nämnda film. Man kan se det på Zvezdas egen hemsida.

Vad var det då som hände i Valamo? Jo, den ryske överste som under flera månader varit i fokus av många händelser under Ukrainakriget, Igor Strelkov (egentligt efternamn Girkin), dök upp i Valamo iklädd fältuniform, därtill en som han inte tidigare avbildats i. Kamouflagemönstret råkar vara FSB:s, den ryska säkerhetstjänstens (se FSB-mönster i t ex Camopedia) och kallas "pogranitjnik" (pogranichnik). Detta är på något sätt logiskt eftersom Strelkov själv uppgett att han tillhört FSB fram till 2013. Samtidigt är det första gången som han avbildats i denna uniform. Vad den "före detta" FSB-översten gjorde på rysk mark i uniform och officiellt på semester inför att omorganisera de väpnade styrkorna i "Novorossija" (hans nya uppdrag enligt klippet ovan) framgick inte. Men ledtrådar finns. Dels utgör Valamo en av president Putins favoritställen, dels syns i bild samtidigt som Strelkov för en kort stund Alexander Dugin. För den som inte är bekant med Dugin är hans person kanske överskattad men hans bok Geopolitikens grunder har författats med öppet stöd av den ryska generalstaben och innehåller bland annat avsnittet "Den finska frågan" som tydliggör Moskvas behov av "strategisk kontroll över Bottniska viken". Länge var Dugin också en av de mest drivande bakom Eurasien-visionen och aktiv i östra Ukraina långt före salamikriget inleddes.

Salamikrig? Det är mitt förslag på benämning på den typ av krig som utspelas i det nutida Ukraina. Om blixtkrig var det som gällde i vissa skeden av andra världskriget menar jag att salamikrig nu skulle kunna vara ett passande namn eftersom en av grundprinciperna uppenbarligen är att använda salamitaktik, att vinna mark genom små men många steg. Lägg därtill att en viss italienare nu citeras för att försvara kriget.

För övrigt finns nu åter den synnerligen läsvärda boken om svenskarna i vinterkriget åter hos SMB, alltså boken För Finlands frihet.

P.S.
Kamouflagejackan som överste Strelkov/Girkin bär i klippet längst upp är ingen direkt reproduktion av tysk "smock" från andra världskriget utan en rysk modell kallad "Partizan" (ja, med "z"). Men släktskapet är tydligt. För mer om Partizan se t ex Camopedia.

TILLÄGG 10/9: har lagt till länk till ryska soldatmödrarna, klickar man på orden kommer man till SVT:s artikel och klipp om dem.

onsdag 27 augusti 2014

Svensken som blev rysk krigshjälte

Thord Hallström från Stockholm blev rysk generalmajor. Runt halsen bär han ett ryskt storkors (foto ur "Svenskar i krig 1914-45").

Då jag skriver dessa rader har en ny våg av "gröna män" i östra Ukraina just börjat rapporteras och kriget har kanske nått en ny och ännu allvarligare fas. Märkligt nog tänker jag dock nu ta upp en ny roman som tar upp en svensk som blev rysk krigshjälte. Därför att den ger en bakgrund till det nutida Ukrainakriget.

Vladimir Putin dammade i april av namnet Novorossija (Nya Ryssland) och började använda det om (syd)östra Ukraina. Några veckor senare utropade också "folkrepublikerna" Donetsk och Lugansk ett förbund mellan dem, Federationen Novorossija. Vurmen för Novorossija har sedan dess gått i vågor och en del har betraktat den som överspelad. Hur pass viktig är visionen om Novorossija, är den något som Kreml verkligen till varje pris vill se? Konstateras kan i alla fall att ryska statsmedier ännu rapporterar om Novorossija som vore det en existerande eller snart existerande stat.

Senast idag kunde man i den ryska militära TV-kanalen Zvezda se detta inslag om att Ryska vetenskapsakademin (RAN) redan nästa år ska vara klar med en uppenbarligen påkostad bok betitlad Novorossijas historia. Det riktigt anmärkningsvärda är dock vilken tidsperiod den ska omfatta: "från forntiden fram till idag". Att Novorossija upphörde att existera i och med ryska inbördeskriget 1917-1922 ses alltså inte som slutpunkten.

Just 1917 och det efterföljande kriget är favoritämne för överste Igor Strelkov (egentligt efternamn Girkin), den ryske officer som inom några dagar åter ska vara i tjänst för Novorossija, enligt (pro)ryska källor. Senast igår omtalades han som "vår hjälte" av en beundrarinna i rysk militär-TV. Även i väst är Strelkov ett namn men hans fascination för 1917 har få i väst analyserat, eftersom få har läst Strelkovs egna ord om hans syn på krig, här i en hyfsad översättning (se särskilt slutet).

Hur ska man då bilda sig en uppfattning om det krig som inleddes 1917 och som i Ryssland nästan helt överskuggar första världskriget? Det finns flera relevanta faktaböcker men varför inte börja på ett mer lättsamt sätt, för nu finns det en svensk roman i ämnet, Det 19:e Fabergéägget av Claes Ericson. Boken utspelar sig både under ryska inbördeskriget och i det nutida Ryssland och är delvis en deckare. Det är gott om oväntade men högst verkliga anknytningar till Sverige. Exempelvis dyker både svenskättlingen general Vladimir Oskarovitj Kappel (hans far var svensk) och general Ivor Thord-Gray (född i Stockholm som Ivar Thord Hallström) upp i boken. Av alla öden i Svenskar i krig 1914-45 är Thord-Grays onekligen det mest besynnerliga. Efter att ha läst den medryckande Det 19:e Fabergéägget har du mer än ett visst hum om det krig som många nutida aktörer i Ryssland ofta refererar till.