Stridsvagnarnas kung

Bokserien "Krigens Historia" har nu kommit till Israels krig, skriven av militärhistorikern och pansarofficeren Marco Smedberg. Ja, det är Smedberg som tidigare skrivit klassiker som Militär Ledning. Smedberg visar med sin nya bok, åter igen, att han behärskar konsten att sammanfatta.

Till att börja med är det välgörande med svensk analys på moderna krig, eftersom de flesta böckerna man stöter på är på engelska eller översatta från engelskan. Ämnet denna gång intresserar massor av människor både i och utanför den militärhistoriska läsekretsen. Samtidigt vet alla att vad gäller Israels krig är det många och komplicerade skeenden med flera parter. Hur ska man kunna sammanfatta så många händelser sedan 1940-talet på 192 sidor? Smedberg lyckas genom att han fokuserar på just de militära händelserna och inte skriver särskilt mycket om tiden före första världskriget. Det han skriver om turkarnas och britternas dominans över det som är dagens Israel är tillräckligt för att man sedan ska kunna sätta sig in i de viktigaste militära händelserna i regionen mellan 1948 och 2019. 

Flygvapnets enorma betydelse för Israels militära framgångar framgår tydligt under läsningen av Smedbergs bok. Ett talande citat ur den, om israeliska flyginsatser under sexdagarskriget 1967: "Efter tre timmars kontinuerliga anfall hade drygt 300 egyptiska flygplan slagits ut, vilket var två tredjedelar av landets flygvapen. Alla bombplan liksom majoriteten av Egyptens moderna jaktplan hade förstörts." President Gamal Abdel Nassers offentliga löfte om "totalt krig" och "utrotning av sionismen" resulterade i att han förlorade nästan hela sitt flygvapen.

Visst märks det dock att författaren är pansarofficer, eftersom pansaravsnitten är särskilt läsvärda och om man inte tidigare har insett värdet av den brittiska stridsvagnen Centurion, första gången inköpt av Israel 1958, lär man göra det efter att ha läst Smedbergs bok. Han skriver inte uttryckligen att Centurion borde kallas för stridsvagnarnas kung, men det är en tanke som uppkommer inom mig på grund av boken - som har en Centurion på omslaget. Till saken hör väl att jag åkt omkring i några som värnpliktig kadett på Pansartruppernas stridsskola, detta fast jag själv var vagnchef på "rivalen" stridsvagn 103 (även kallad bara "S"). Det var förresten på det återuppståndna P 18 på Gotland som Centurion fanns längst i Sverige, ända fram till 2001.

Mängden egyptiskt pansar i början av oktoberkriget 1973 var på pappret klart imponerande, 1,700 stridsvagnar och 2,000 övriga pansarfordon understödda av 4,000 artilleripjäser och allt skyddat av avancerade luftvärnsförband. Vad många inte har klart för sig, men som Smedberg tar upp, är att de egyptiska och syriska trupperna då även fick sällskap med kontingenter från en rad andra andra arabstater, särskilt Algeriet, Irak, Marocko och Sudan.  

Värnplikt är en grundläggande aspekt av Israels militära försvar och det är tankeväckande att läsa hur detta påverkat och påverkar Israels militära agerande och karaktär. Smedberg förklarar hur också utvecklingen av Israels ofta innovativa med samtidigt fältmässiga vapen hänger ihop med det mycket omfattande värnpliktssytemet.

Kort sagt utgör boken Israels krig en relativt lättläst grund för den som vill sätta sig in i dagens militära läge i området.

Tidtabell för nya värnplikten

Fler kommer att få gratis smink, men långt ifrån flertalet av varje årskull.

DN har i dagens tidning vad som sannolikt blir tidtabellen för värnpliktens återupplivande. Mikael Holmströms artikel "Mönstring nästa år och inryckning till värnplikt 2018" klargör flera saker om vad den nya värnplikten lär innebära. Men det finns också skäl att blicka bakåt på vad som stod på DN:s ledarsida efter att värnplikten gjorts "vilande" med bara tre rösters marginal i riksdagen.

Problemet med nuvarande personalförsörjning sammanfattas i dagens DN: "Men vid ingången till 2016 saknade försvaret 7.400 soldater och sjömän i krigsorganisation". Därefter följer en rad nyheter inklusive att lokalförsvarsförbanden också ser ut att få en comeback. Hela artikeln är verkligen en högintressant sammanfattning och analys av den färska utredningen En robust personalförsörjning av det militära försvaret. I ljuset av det begränsade antal ungdomar som lär få göra värnplikt (grundutbildning) under 2018-2025 (tabell år för år finns i DN-artikeln) kanske det är dags att ge den nya värnplikten ett rättvisande namn? För den senaste tiden har man kunna läsa en hel del om allmän värnplikt, exempelvis artikeln "Stort intresse för allmän värnplikt". Det är dock mycket länge sedan svensk värnplikt i praktiken (inryckning) verkligen omfattade nästan alla i en årskull. Man får då gå tillbaka till 1980-talet och det finns ingenting idag som tyder på en återgång till den nivån.

Som DN sammanfattar det handlar det nu i konkreta termer om 4,000 ungdomar 2018 och därefter en gradvis höjning till det dubbla från och med 2022. Är det många av varje årskull? Nej, inte med tanke på att varje kull är på kring 100,000 pers.

Här vill jag passa på att tipsa om den dödsruna jag 2010 skrev över värnplikten i samband med att den gjordes vilande. Så här sex år senare med ett Europa delvis i krig (Ukraina) och under stor påverkan av krig i Mellanöstern så kan jag konstatera att jag kanske var lite för snäll när jag tog upp den där ledaren i DN. Tänk att ledarsidan då kunde skriva saker som "Runt om i landets skogar fanns mobiliseringsförråd med materiel som aldrig användes". Intresset för svenskt försvars syfte och system har sedan 2010 onekligen ökat, men samtidigt finns det nog tyvärr kvar stora kunskapsluckor om både omvärldsläget och vad ett totalförsvar innebär. Är du inte redan med i Försvarsutbildarna? Då bör du börja med att granska Försvarsutbildarnas hemsida.

Ryska SSO firar och nytt svenskt utspel

Klippet inleds med kuppen mot parlamentet på Krim den 27 februari ifjol.

Den 27 februari ifjol genomförde rysk militär kuppen mot parlamentet på Krim och kunde snabbt hissa den ryska flaggan på byggnadens tak. Den som minns detta blir inte helt förvånad över att Vladimir Putin idag förkunnat att den 27 februari från och med idag ska firas som "Specialoperationsstyrkornas dag".

Att det var rysk militär som gjorde allt av vikt i samband med "återbördandet av Krim" (operationen inleddes den 20 februari enligt Krim-medaljernas text) framgick direkt av den materiel som användes, som ovanlig personlig utrustning och nya Tigerpansarbilar. Men eftersom president Putin förnekade och spetsnazsoldaterna instruerats att klä sig extra brokigt och alla deltagande soldater beordrats ta bort sina märken pågick i över en månad en förnekelsefas (eller om man så vill: fars). Denna fas tog först slut i och med att Putin i slutet av mars erkände att soldaterna var hans i samband med att han tackade dem högtidligt för deras personliga mod.

Man kan idag i en av de viktigaste ryska tidningarna påminnas om förnekandet respektive erkännandet av invasionen - detta i samband med att det idag blev känt att den 27 februari hädanefter ska firas som "Specialoperationsstyrkornas dag". Hur går detta ihop med att det redan finns en årlig spetsnazdag den 24 oktober och en spanardag den 5 november? Kommer de dagarna nu att avskaffas? Det skulle man kunna tro om man läser dagens brittiska The Telegraph eftersom journalisten ifråga kallar den nya dagen "Special Forces Day". Att detta inte är helt korrekt är inte obetydligt. Det korrekta namnet på engelska borde vara "Special Operations Forces Day", alltså Specialoperationsstyrkornas dag, och det signifikanta är att det handlar om en ny formation, på ryska förkortad SSO, vars existens först blev känd 2013. Vad SSO är för något tar min medförfattare och jag upp i boken Ryska elitförband, men nu kan man tack vare dagens artiklar i rysk press lägga till att det nu är tydligt att SSO spelade den viktigaste rollen den 27 februari 2014 och att en av SSO:s grundare var överste Oleg Martjanov, numera inte längre så hemlig eftersom han övergått från att vara chef SSO till att vara en av de högst ansvariga för VPK, den ryska militärindustriella kommissionen. Nu på den första SSO-dagen någonsin lär han dock gissningsvis vara tillsammans med förbandsmedlemmar.

Sist men inte minst kan det konstateras att det nu finns en ny aktör i svensk nutida försvarsdebatt, LO, som idag gjort ett utspel om svensk värnplikt. Litauen meddelade härom dagen att värnplikt ska återinföras. Estland har behållit sin värnplikt, liksom Finland. Våra grannar i Norge och Danmark har sedan flera år blandsystem.

Detaljer i filmklippet längst upp behandlas i detta blogginlägg.

TILLÄGG 28/2: Lite förenklat, spetsnaz = specialförband. Att enbart säga spetsnaz säger inte så mycket eftersom det finns en mängd väldigt olika spetsnaz inom flera myndigheter och enbart inom ryska armén finns det flera olika spetsnaz. I regel bör man därför specificera mer, exempelvis säga marin spetsnaz eller FSB-spetsnaz. SSO har hittills kunnat fira på den årliga spetsnazdagen den 24 oktober, men nu har alltså Putin bestämt att SSO ska ha en helt egen dag, den 27 februari. Det framgår även av Putins dekret att spetsnazdagen den 24 oktober ingalunda avskaffas. Det här med årsdagar anses vara väldigt viktigt i Ryssland och märks även i civila medier, det blir i regel flera TV-inslag etc.

TV-rekrytering och miljardinvestering i norr

Nu har den börjat, den nya ryska TV-rekryteringen.

Denna blogg har tidigare tagit upp de enorma utmaningar Ryssland står inför om man ska kunna bemanna den framtidsarmé som ska stå färdig 2020. Man vill ha så många yrkessoldater som möjligt.

Den nya TV-serien "Universalnyj soldat", del 1 ovan, är ett av verktygen man hoppas på. Hm, kommer Dolph gästspela?

Apropå yrkessoldater har det just blivit känt i Norge att landet nu ska skapa ett andra förband inom armén mest bestående av yrkessoldater och att det ska baseras ovanför polcirkeln, i Norges motsvarighet till Boden, Setermoen. Det blir ett snabbinsatsförband med nordlig profil och dess namn är, åtminstone inledningsvis, HRS Nord.

Tyskland kan ta tillbaka värnplikten

Så här såg det ut för två år sedan när Tysklands "sista" värnpliktiga visades upp, men nu blåser nya vindar.

Förbundskansler Angela Merkels parti CDU överväger nu att låta återinföra den värnplikt som avskaffades så sent som 2011. Dessa uppgifter publiceras idag i ett av Tysklands ledande nyhetsmagasin, Focus.

Bakgrunden är bland annat att det i förra veckan publicerades nattsvarta siffror om det tyska yrkesförsvaret, en tidigare hög chef i tyska försvarsdepartementet betecknade det till och med som havererat. I Sverige har dessa uppgifter ännu vare sig publicerats eller kommenterats, liksom fallet är med uppgifterna om Norges utökade värnplikt.

Det bör slutligen påpekas att de amerikanska stridsvagnar i Tyskland som syns i klippet ovan också blev historia i mars i år. Då lämnade som bekant (?) den sista amerikanska stridsvagnen tysk mark.

Stort tack för tipset om Focus-artikeln, Rolf!

Utökad värnplikt och infokrig

Kortfilm om grundutbildningen för eliten av de norska värnpliktiga, fallskjermjegerne.

Mycket har skrivits i bloggvärlden om hur förhållandevis litet som rapporterats i Sverige kring den största övningen sedan 1967, den enorma snabbinsatsövning som skedde nu i somras i centrala och östra militärområdena i Ryssland. Minst lika anmärkningsvärd är väl dock tystnaden kring att vårt mesta grannland utökar värnplikten.

Det är ju inte bara så att Norge inför könsneutral värnplikt, man fortsätter även med ambitionen att förlänga värnplikten på vissa ställen, med flera månader. Här ett färskt norskt reportage från förbandet som först prövar detta, Norges gränsjägare.

I dagarna är det också fem år sedan Georgienkriget 2008 och var finns analyserna av detta i svensk press? Den engelsktalande kan tack och lov ta del av denna högintressanta estniska analys av det kriget, med särskilt intressanta avsnitt om informationsoperationer och att Georgien trots allt lyckades bra med en sak, stridssjukvården. Bara tre procent av de georgiska sårade avled av sina skador enligt analysen. Låter nästan för bra för att vara sant, eller?

För den som vill veta mer om cyberkrigföringen före och under augustikriget 2008 rekommenderar jag starkt Internets mörka sidor av Roland Heickerö.

P.S.
Ja, jag vet, i dagens mycket läsvärda SvD-ledare "Inte så munter bild av försvaret" nämns i alla fall Georgienkriget.

Putins tålamod inte precis stort

Artigheterna avklaras på 14 sekunder, sen är det upp till bevis. Putin på Sachalin vid Japan efter att nyss ha suttit i miniubåt vid Hogland i Finska viken.

Idag kom nyheten ut på allvar, att den nu pågående ryska beredskapsövningen i Centrala och Östra militärområdena är historiskt stor. Efter några dagars tystnad rapporterar nu medier som BBC, CNN, TIME, SvD och AB om övningen. En liten detalj i den kanske dock väger mer än alla deltagande stridsvagnar?

Jag hade idag förmånen att i Studio Ett få delge min medförfattare Joakim von Brauns slutsats att vad gäller tiden efter 1945 är den nu pågående övningen endast överträffad av 1967 års Dnjepr-övning (Lars Wilderäng kom också fram till Dnjepr). Mellan den nu pågående och 1967 års alltså ingen militärövning som varit större. Joakim har kommit fram till fler slutsatser men jag hade inte möjlighet att i radion redogöra för alla. Så låt mig här berätta om en till, Vladimir Putins väpnade styrkor har nu inte bara kommit upp i sovjetisk övningsstorlek, de har även nått en övningsfrekvens som är minst lika god som den sovjetiska.

Väl att märka är att övningen 1967 inte var någon oförberedd övning. Bara i år har Ryssland alltså satt igång tre stora beredskapsövningar. Mer om Joakims och mina rön om förmåga till snabba insatser i vår kommande bok Ryska elitförband, som släpps i höst.

För att återvända till den nu pågående övningen tror jag bestämt inte på ABC:s/AP:s påstående om 5000 deltagande stridsvagnar. Här spökar det klassiska felet att kalla alla pansarfordon för stridsvagnar. 1000 stridsvagnar och 4000 övriga pansarfordon är imponerande nog. Men kanske viktigare än dessa är något som filmklippet ovan tydliggör. Det är väl ingen nyhet att Putins tålamod inte är särskilt stort men genom att i ena stunden utforska Finska viken i miniubåt och i nästa inspektera rekordövningen på Sachalin, intill Japan, visar Putin att hans rastlöshet inte minskat. Artigheterna vid hans inspektioner har väl aldrig avklarats så snabbt som idag. Det dröjer bara några sekunder efter ankomsten (sätter fot på marken 0:36), så sätter han igång (0:50) som en otålig rektor förhör sina elever. Presidenten frågar inte om tjafs, han vill ha militära detaljer, genast. Kanske borde man ha denna otålighet i åtanke när man betänker Putins militära och geopolitiska mål?

I övrigt har Wiseman redan tagit upp hur underskattad den logistiska sidan av sådana här övningar är och som bonus får man en sammanfattning av "ryska påsken". Slutligen, här är källan till försvarsminister Carl Haglunds citat från förra veckan: "Finlands väg är inte den svenska. Utan en värnpliktsarmé skulle vi också i Finland vara i en kaotisk situation."

Curt Johansson förde befäl över far och son

Frid över major Curt Johanssons minne.

Som framgår av minnesrunan på SMB:s huvudsida har major Curt Johansson avlidit. Han gjorde en ovanligt strong insats för svenskt försvar och var medgrundare av stiftelsen SMB. Själv kommer jag alltid att minnas honom främst för att han utbildade både min far och mig.

Som framgår av bilden längst ner i minnesrunan tillhörde Johansson på 40- och 50-talet flygvapnet. Det var då han var närmsta chef för min far, närmare bestämt då min pappa gjorde sin värnplikt 1953-54 på Flygkrigshögskolan. Rätt exakt 35 år senare hade jag förmånen att under några dagar utbildas av samme man, men då inom armén. Liksom min far minns jag Johansson som en ordentlig och vänlig instruktör. Med tanke på Johanssons långa karriär skulle det förvåna mig om vi är unika, min far och jag. Alltså, har även du och din far utbildats av Curt Johansson - lämna gärna en kommentar.

Finlands kommande armé

Så här ser det ut idag vid det finska raketartilleriet. Notera den totala mängden ord som yttras i filmen.

Hur kommer Finlands armé att se ut 2015 och vilket stridssätt kommer den att ha? Vilket är det viktigaste inslaget i Finlands försvarssystem enligt senaste uttalandet av Finlands ÖB?

En av de nya grundtankarna är uppenbarligen att Finlands armé om några få år ska fokusera mindre på att försvara terräng och mer på att tillfoga en motståndare förluster.

Vad i det finska systemet är då viktigast? Finlands ÖB, på finlandssvenska kommendören för försvarsmakten, general Ari Puheloinen, uttalade nyligen att värnpliktssystemet fortsatt är "det viktigaste inslaget i Finlands försvarssystem". Väl att märka på grund av både "ekonomiska och militära faktorer". Vid samma tillfälle framförde general Puheloinen "ett förslag om en tidsbunden skattesänkning av inkomster i arbetslivet strax efter militärtjänstgöringen samt att beväringstiden kunde medräknas till den arbetstid som ligger till grund för pensionen."

Värt att notera är att man även fortsätter utveckla landskapstrupperna, som är Finlands motsvarighet till hemvärn och som blev helt uppställt så sent som 2010 (Finland fick under sovjetisk tid inte ha en hemvärnsorganisation). Rätt intressant är också att man i landskapstrupperna har årliga fältduglighetsprov för de deltagande personerna. Jag skriver mer om Nordens olika hemvärn i artikelserien MILITÄRT!

Schweiz finns tydligen, men Norge?

Det schweiziska försvaret av idag.

För en vecka sedan kunde denna blogg berätta att den schweiziske försvarsministern gick ut med en stark varning om läget i Europa och redan vidtar åtgärder därefter. Idag togs nyheten upp av en svensk dagstidning.

Ja, efter att nyheten tagits upp av flera utländska medier, senast av en stor amerikansk TV-kanal, kom alltså nyheten till slut ändå fram till Stockholm och är nu publicerad i Svenska Dagbladet. Märkligt nog dock inte i del 1 utan SvD Näringsliv.

Bättre sent än aldrig får man väl säga.

Det kan man dock inte säga om två andra för svensk säkerhetspolitik betydande nyheter. Så vitt denna bloggs redaktör känner till har ännu noll svenska nyhetsredaktioner rapporterat om den nya höjningen av Norges försvarsbudget och de svenskfinska planerna på att ställa upp för Islands luftövervakning.

Detta trots att man i Finland anser att nyheten om Island nu ligger på presidentnivå och att Norge nu även tagit ett steg närmare kvinnlig värnplikt.

Du som läser dessa rader kan dock lätt bidra till att sprida kunskapen om dessa nyheter genom att e-posta länk till detta inlägg eller genom att trycka på "share" för Facebook.

I marginalen kan jag inte låta bli att påpeka att artikelskribenten i SvD tydligen inte känner till förbandstypen militärpolis utan skriver om "militära poliser".

Ryska stridspiloters lön

Ryska piloter gör här rätt för sin lön i bland annat nya T-50 (PAK-FA).

Det finska tidningsreportaget "Ryska försvaret trimmas i toppform" har nu även publicerats i den svenska Officerstidningen. Vad tjänar förresten en vanlig rysk löjtnant och hur blir det med den ryska värnplikten?

I Officerstidningen 7/2012 kan man nu alltså läsa det reportage om ryska stridspiloters nya verklighet som i somras publicerades i Finlands största svenskspråkiga dagstidning. Officerstidningens version av reportaget är lite bättre eftersom den även berättar om hur reportaget blev till, vilket är nästan lika intressant att läsa som själva reportaget.

Ryska stridspiloter flyger 2012 alltså varje dag till skillnad från i Finland där målet är att kunna flyga varje vecka. Piloten som Anna-Lena Laurén intervjuade har en lön på 2800 euro, som ett resultat av att alla officerare i början av 2012 fick lönerna tredubblade. Men vad tjänar en mer vanlig armélöjtnant? Det framgår inte av reportaget men togs just upp på engelska av RIA Novosti som påminde om att värnplikten blir kvar under överskådlig tid även om man hoppas att nära hälften av de väpnade styrkorna 2017 ska vara anställda. Alltså nära en halv miljon personer.

F.ö. har Anna-Lena Laurén en blogg på vilken hon ibland även tar upp militärhistoriska fynd i Ryssland.

Gränsjägarna först med ny värnplikt

Sedan denna presentation av gränsjägarna gjordes har man bytt ut sina Ak 4 (AG-3) mot HK416.

Som denna blogg igår kunde berätta väljer Norge att satsa mer på värnplikt. Det förband som först får testa den nya värnplikten är GSV, intill ryska gränsen, där Norges gränsjägare utbildas.

Det var just gränsjägarna som 1968 var med om en väldigt dramatisk gränsincident som var nedtystad ända till 2008. SMB har sålt den hittills enda boken på svenska om denna händelse, Isfront, och jag vill starkt rekommendera den. Tyvärr är boken helt slutsåld, även på förlaget. Men jag kommer att ta upp händelsen mer i detalj i nästa, reviderade upplaga av Elitförband i Norden.

Apropå Norge är månadens förmånsfilm inom SMB, "Kvalificerat hemligt" en norsk film som jag personligen agerat för att den borde erbjudas på svenska. Den är helt enkelt superintressant om man är intresserad av SS, SOE och Norge. Den berättar oerhört gripande och skickligt om Norges mest fruktade quisling. Denne quisling var inte Vidkun Quisling utan Karl Marthinsen.

En annan bok i månadens Pennan & Svärdet (SMB-tidningen) är Kalla kriget, utgiven i somras och skriven av bland annat undertecknad. I den kan man läsa en del nytt om Sovjetunionens, Sveriges och Östtysklands krigsplanläggning under det klassiska kalla kriget. Men boken gör inte halt vid murens fall utan tittar även på den nutida rivaliteten mellan Ryssland och Nato.

Apropå mina egna böcker kommer här ett komplement till Tyskar och allierade i Sverige. Härom veckan fick Sverige ett nytt allierat minnesmärke. Den 22 september invigdes en minnessten i Byringe, där ett interneringsläger för personal ur sovjetiska flottan låg 1941-44. Det är på nio mils avstånd från Stockholm i Länna kommun. Totalt 164 sovjetiska sjömän bodde där i 20 lägerhyddor. Bredvid minnesstenen har det nu till slut satts upp en skylt som berättar hur det kom sig att dessa sovjetiska sjömän hamnade i Sverige. Rysk statsradio har på svenska uppmärksammat detta och Eskilstuna-Kuriren har en bild av den siste av de 164 sjömännen som ännu lever.

Skarpskyttar, avhopp och uppgiften

Svenska försvarets PSG 90, på engelska L96A1 AW. Om någon undrar vad AW står för är det Arctic Warfare.

Hade inte tänkt blogga mer på ett tag men två siffror grep tag i mig under dagens läsning. En alarmerande och en imponerande.

I Officerstidningen nummer 5/2012 läser jag att drygt 40 (fyrtio!) procent av den första kullen med specialistofficerare på Livgardet har sett sig tvungna att hoppa av och bli civila...

I Tidningen Hemvärnet 3/2012 (artikeln ej online) finns en bra artikel om insatskompaniernas skarpskyttar och deras PSG 90 (se videon ovan med prickskyttar ur flygvapnet). Vad jag fäste mig vid i den var att de två intervjuade skarpskyttarna (anonyma) berättar för tidningens reporter att de tillsammans lagt ut 50 000 kronor ur egen ficka - alltså en god månadslön var - för att komplettera vapnen med den utrustning de anser vapnen behöver matchas med, som avståndsmätare, vindmätare och GPS. Detta eftersom soldaterna ifråga tar sina befattningar på stort allvar men hemvärnet har inte denna materiel.

Nu må dessa två soldater kanske ha ett stort sportsligt skytteintresse (framgår ej, men gissar det). Därmed skulle man kunna "bortförklara" en del av deras utlägg. Men icke desto mindre tror jag en stor del av deras beslut att öppna plånboken handlar om något större än de själva. Vad? En stor hängivenhet till landets försvar som jag fått uppleva starka prov på inte bara inom hemvärnet utan även inom Försvarsutbildarna och det "vanliga" försvaret.

Det är nog denna hängivenhet och lojalitet med uppdraget samt en rad konkreta personer - några döda, några ännu högst levande - som gör att jag personligen finner det meningsfullt att fortsätta syssla med försvarsfrågor och vara med i hemvärnet och Försvarsutbildarna. Det må regna märkliga beslut, okunskap och försvarspolitisk nonchalans över svenskt försvar... uppgiften att värna vårt land i kris och krig kvarstår dock.

"Risk för kapplöpning i Östersjön"

Den första videon som tar upp den kommande ryska övningen "Ladoga 2012".

"Risk för kapplöpning i Östersjön" är rubriken på en av två högintressanta artiklar i Officerstidningen 2/2012, som utkom idag.

Madelene Lindström vid FOI berättar för Officerstidningen att antalet Nato-övningar i svenskt närområde kommer att öka. Lindström går inte in särskilt konkret på kommande ryska övningar i närområdet, men det beror sannolikt på att de första uppgifterna om den kommande "Ladoga 2012" publicerades först härom dagen (se klippet ovan) och fram till nu är helt opublicerade i Sverige.

"Ladoga 2009" var en av det årets mest omfattande övningar. Övningen genomfördes nära Finland, sjön Ladoga var tidigare till hälften finsk. Övningens (alltså den 2009) storlek är ännu ej klarlagd.

Om inte prioriteringarna för 2012 ändrats lär dock detta års största ryska övning bli "Caucasus 2012" som ska genomföras på flera staters territorier: i södra Ryssland, i Armenien och på två omtvistade territorier, Abchasien och Sydossetien. Här ett klipp från ryska engelskspråkiga RT om "Caucasus 2012":


"...a major exercise which could be compared to the large manoeuvres of the Soviet times."

Den andra artikeln i Officerstidningen jag vill tipsa om är "Knappa marginaler för soldater" ur vilken jag citerar: "Med alla skattefria förmåner i form av boende, mat och resor blev det mer pengar i handen som värnpliktig."

Igår skickade jag in ett artikelmanus till MILITÄRT! som tar upp Rysslands beslut att utbilda fler prickskyttar. Värnplikten behålls men prickskyttarna ska vara anställda, kontinuerligt vidareutbildas och finnas i särskilda prickskytteplutoner. För ytterligare uppgifter och bilder se artikeln.

Att prenumerera på MILITÄRT! är helt kostnadsfritt eftersom den liksom Officerstidningen utkommer i pdf-form.

Försvarsministern KU-anmäls

Riksdagsledamot (S) Leif Pettersson KU-anmäler nu försvarsministern. Pettersson var en av dem som ifjol kritiserade försvarsministern på grund av nedläggningen av ingenjörkompanierna vid I 19 i Boden.

Svidande självkritik om försvaret

Både den nya personalförsörjningen och synen på närområdet får riktigt svidande kritik av Isabella Jernbeck, moderat rikdsdagsledamot som till nyligen satt i försvarsutskottet och ännu leder M-kvinnorna i Stockholms län.

Jernbeck skriver på sin blogg:

"Nu finns det alltför många tecken som tyder på att övergången inte fungerar som det var tänkt."

och:

"Lägg där till vår solidarietetsklausul som är en pappersprodukt samt att ingen kan ge ett klart besked om hur vårt land ska kunna försvaras och med vilka förmågor."

och kanske allvarligast:

"Vi ska klara oss utan militära allianser - men med försäkringar som inte finns."

Läs mer på bloggen ifråga.

Svenskt försvar glänser mest

I dagens SvD tar Thomas Gür upp talande statistik om Finlands respektive Sveriges officerskår. Sverige "leder" definitivt i ett hänseende: "Finland har 145 överstar eller generaler. Sverige har 191".

Jag missade härom dagen generalmajor (res) Karlis Neretnieks artikel på Newsmill om svensk oförmåga att försvara Baltikum, men bättre sent än aldrig. Neretnieks har tidigare bl a varit chef för SWEDINT och rektor för Försvarshögskolan.

I övrigt har DN:s Peter Wolodarski hittat några ord i det svenska nedrustningsbeslutet 1925 som jag inte kan låta bli att återge: ”Något direkt hot mot Sveriges oberoende och territoriella integritet kan för närvarande icke skönjas".

Rysk värnplikt utökas

Rysk värnplikt utökas, sannolikt av flera skäl. I Sverige kritiseras den egna försvarspolitiken nu ännu kraftigare av tre tunga röster.

Kremls hedersvakt ifjol. FOTO: MC1 Chad J. McNeeley, USN

Bloggen "Sverige och världen" hann före denna blogg men det tål nog att fler skriver om denna statliga nyhetsbyrånotis. Bakgrunden är att Ryssland har valt att ha två personalförsörjningssystem samtidigt. Man kan alltså minska eller öka antalet värnpliktiga beroende på hur man lyckas lösa försörjningen genom yrkessoldater. I det här fallet verkar man dock ta till utökad värnplikt (100,000 fler eller?) inte på grund av svagt intresse för att bli yrkessoldat utan för att man troligtvis räknat fel på kostnaderna för yrkessoldater och inte vill dra ner på materielsidan.

Ingenting har nämligen sagts om att skrota anskaffningen av de extremt dyra nya smygflygplan, hangarfartyg, amfibiefartyg, atomubåtar etc som kungjorts tidigare i år och ifjol. Ett passande tillfälle att kungöra materielneddragningar hade varit under veckans stora konferens om Arktis i Moskva. Detta eftersom flera av de ovan nämnda vapensystemen lär baseras just i Arktis.

Ambitionerna i Arktis har (ännu) inte tagits upp av svensk press, trots att de inbegriper åtta nya kärnkraftverk ovan polcirkeln, med start redan 2012. Vad gäller engelskspråkig press har jag ännu inte hunnit gå igenom den, men denna kanadensiska artikel inför den ryska arktiskonferensen är klart läsvärd.

I Svenska Dagbladet har nu dock flera tunga röster blivit än tydligare om svensk försvarsförmåga.

Vem betalar USA:s krigsnota?

BBC sände igår ett synnerligen sevärt TV-inslag om finansieringen av USA:s krigföring. Man tog även upp konsekvensen av att inte återinföra värnplikt.

Rubriken var "Who's paying the price for US wars?" och då avsåg BBC både priset i pengar och det mänskliga priset (dvs för den egna insatsen).

Särskilt intressant för svenskt vidkommande är väl hur BBC-reportaget tar upp att oviljan att återinföra värnplikt inneburit två saker. Först och främst 4, 5 eller till och med 6 "tours" av insats i Afghanistan/Irak för de anställda. Men även ett enormt beroendeförhållande till legosoldatföretagen.

Tyvärr går det inte att här "bädda in" inslaget, men du kan se det genom den här länken.

Dödsruna över värnrätten

Välkommen till ett nytt Sverige - ett Sverige utan värnplikt. De främsta anledningarna till att både politiker och allmänheten en dag lär sakna denna plikt rejält är dock vare sig demokratiska, ekonomiska eller nostalgiska.

Jag är medveten om att värnplikten - eller värnrätten om man så vill - nu bara är "vilande" och alltså inte helt har avskaffats. Men i praktiken har den det, eftersom historien visar att regeringar, särskilt moderna svenska, i regel inte förmår ta försvarshöjande beslut i tid, utan först efter det att krig redan brutit ut.

Sedan har det dröjt flera år till dess att besluten har resulterat i något påtagligt. Exempelvis stod vi under andra världskriget klara att stå emot ett angrepp, alltså med goda chanser att lyckas, först 1944 eller 1945. Samlingsregeringens undfallenhetspolitik (avstegspolitik) var en konsekvens av detta förhållande.

Dagens huvudledare i DN om värnpliktens död är närmast skadeglad. DN: "Det är sannerligen på tiden. Värnplikten har blivit både gammalmodig och ineffektiv" och "Nu är det äntligen slut med det". Läs hela ledaren, printa ut/klipp ur den och spara den för framtiden för att kunna jämföra DN:s ord med hur framtiden blev.

En sak är säker om framtiden: en dag kommer ett rikstäckande svenskt försvar åter att behövas – något som ett svenskt yrkesbaserat försvar aldrig kan bli. Inte ens om det skulle bli världens bästa. Sveriges relativt sett stora yta kan helt enkelt inte värnas av så få personer. Frågan är bara när behovet kommer.

Men finns behovet? Existerar allvarliga hot mot Sverige i framtiden? Tja, lyfter man blicken från dagstidningen och tar fram vilket världshistoriskt verk som helst kan man konstatera att STORA kriser och verkliga katastrofer ALLTID är att vänta (och att de tar de flesta på sängen).

Teoretiskt sett behöver den ryska imperienostalgi som de senaste åren manifesterat sig i relationerna med flera grannländer inte nödvändigtvis öka. Den kan rent av komma att minska. Den kan alltså det. Men hur vet vi, någon, det? Och hur veta att den inte kommer tillbaka? Hur tänker och planerar våra allra närmaste grannar i dessa grundläggande frågor?

I våras blev den finska organisationen "landskapstrupperna" färdig. Bakgrunden är ett beslut 2007 om att komplettera försvaret. Sovjetunionen förbjöd 1944 Finland att ha hemvärn. Nu har Finland åter ett hemvärn. Ett ovanligt stort värnpliktsförsvar hade man redan och lär inte göra sig av med även om det snart kanske skärs ned (lär inte bli radikalt).

I Finland gör ännu 80 procent av männen värnplikt. När de värnpliktiga lovar försvara landet sker det högst offentligt, som på denna fotbollsplan mitt i Torneå.

Sen, oavsett vad vi människor tar oss för, finns det gott om naturkrafter över vilka vi kan bestämma absolut noll och ingenting. "Vulkankrisen" som vi nyligen genomled var en bagatell i jämförelse med utbrott under 1700-talet. "Svininfluensan" var ett skämt jämförd med spanska sjukan som härjade även i Sverige då min farfar var barn. Drygt 30 000 dödsoffer enbart i Sverige 1918-21. Hur skulle 30 000 rätt plötsligt döda påverka dagens Sverige? Hur skulle börsen reagera? Fel fråga! Hur kommer världens börser att reagera på nästa spanska sjuka? Givetvis kommer förr eller senare även en sjuka värre än den spanska, en rejäl pandemi. Och på den första terrorist-atombomben? Ett rejält vulkanutbrott etc? Hur kommer detta sen att påverka ekonomin-politiken i länder med imperienostalgi och instabila grannrelationer?

Schweiz är förvisso inget grannland men dock väldigt likt Sverige på många sätt (fast det numera sällan tas upp i medierna). Säkerhetspolitiskt är landets läge mycket mer fördelaktigt än Sveriges. Emellertid håller schweizarna inte bara fast vid ett både kraftigt och synnerligen värnpliktsbaserat försvar (Schweiz har extremt få yrkesofficerare), de framhärdar i att behålla en beredskapsnivå som bara kan jämföras med hemvärnsstyrkors. Är de en nation av militärt överintresserade personer (s.k. MÖP:ar) eller "bara" dumma i huvet? Och våra finska grannar är...?

Mitt svar vad gäller både Schweiz (som jag levt i) och Finland (som jag årligen besöker) är: nej, men däremot ser man i dessa länder betydligt mer historiskt och långsiktigt (logiskt planerande) på tillvaron.

Kort sagt: ett stort land med relativt liten och utspridd befolkning tarvar ett robust totalförsvar (= militärt och civilt försvar). Den militära komponenten är grundbulten i ett trovärdigt totalförsvar. Den yrkesbaserade vägen kan denna grundbult aldrig bli rikstäckande.

Missa för övrigt inte "Morgonsurs" dödsruna.