"All krigskonst handlar om att vilseleda"

Putin tackar sina styrkor för insatserna på Krim (med engelsk översättning).

Igår slutade president Putin låtsas som om de segerrika styrkorna på Krim inte var hans. I samma stund inledde han också en ny fas i sin kommunikation med Ukraina och väst.

I sitt tal igår berömde Putin sina på Krim deltagande styrkor inte bara för att ha uppträtt "professionellt" utan även för att ha uppvisat "personligt mod".

Som jag i artikelserien MILITÄRT! har tagit upp så är en av Putins viktigaste livserfarenheter värdet av kampsport, särskilt asiatisk. Detta i kombination med det intresse för historia och det militära som han ofta demonstrerar gör att man kan utgå från att han är väl förtrogen med den kinesiske generalen Sun Tzus klassiska bok Krigskonsten. Det är högst sannolikt att han kan recitera dessa ord av Sun Tzu: "All krigskonst handlar om att vilseleda" och "Överlägsen skicklighet består i att bryta fiendens motstånd utan att strida".

Att inte förklara Ukraina krig och inte ens kännas vid de okända "hövliga människor" (senare även kallade marsianer) som tog över Krims flygplatser och sedan hela halvön visade sig vara mycket framgångsrik vilseledning (gav värdefull tid). Att nu säga hur det egentligen var, se klippet ovan, är i linje med Putins stil. Dock tog det längre tid förra gången, efter Georgienkriget 2008. Men till slut blev det känt även genom Sveriges Radio att Ryssland före kriget utbildat den lokala milisstyrkan i Sydossetien och även på andra sätt laddat upp i området.

Det främsta budskapet Putin nu har till ukrainsk och västlig publik är att han är storsint mot de besegrade. Igår har man i rysk TV kunnat beskåda hur de ukrainska soldater som gått över till Ryssland genast har fått både bättre kök och uniformer, givetvis nya ryska uniformer. Idag har TV-tittarna fått se hur fordon från de förband som inte bytt sida nu med rysk hjälp skickas över den nya gränsen, med brasklappen att fordonen underhållits mycket dåligt.

Kommer Putin att fortsätta in i östra Ukraina? Det stora budskapet från ryska UD är nu att han inte kommer att göra det. Det går inte att utesluta att det faktiskt är stopp. Emellertid krävs det inget större minne för att komma ihåg hur bland annat Rysslands röst skrev i början av denna månad: "Ryssland tänker inte annektera Krim". Måhända tänker Putin använda de ryska förband som nu står nära Ukrainas styrkor i alla väderstreck enbart för att pressa och stressa Kiev i linje med "Överlägsen skicklighet består i att bryta fiendens motstånd utan att strida". Eller så är budskapet från ryska UD idag en konsekvens av "All krigskonst handlar om att vilseleda". Alternativt har Putin ännu inte fattat beslutet, utan avvaktar.

Tyvärr måste vi nog även betänka att Putin i Ryssland redan har anklagats för att vara för mjuk gentemot Ukraina.

Utökad värnplikt och infokrig

Kortfilm om grundutbildningen för eliten av de norska värnpliktiga, fallskjermjegerne.

Mycket har skrivits i bloggvärlden om hur förhållandevis litet som rapporterats i Sverige kring den största övningen sedan 1967, den enorma snabbinsatsövning som skedde nu i somras i centrala och östra militärområdena i Ryssland. Minst lika anmärkningsvärd är väl dock tystnaden kring att vårt mesta grannland utökar värnplikten.

Det är ju inte bara så att Norge inför könsneutral värnplikt, man fortsätter även med ambitionen att förlänga värnplikten på vissa ställen, med flera månader. Här ett färskt norskt reportage från förbandet som först prövar detta, Norges gränsjägare.

I dagarna är det också fem år sedan Georgienkriget 2008 och var finns analyserna av detta i svensk press? Den engelsktalande kan tack och lov ta del av denna högintressanta estniska analys av det kriget, med särskilt intressanta avsnitt om informationsoperationer och att Georgien trots allt lyckades bra med en sak, stridssjukvården. Bara tre procent av de georgiska sårade avled av sina skador enligt analysen. Låter nästan för bra för att vara sant, eller?

För den som vill veta mer om cyberkrigföringen före och under augustikriget 2008 rekommenderar jag starkt Internets mörka sidor av Roland Heickerö.

P.S.
Ja, jag vet, i dagens mycket läsvärda SvD-ledare "Inte så munter bild av försvaret" nämns i alla fall Georgienkriget.

Putin om hemvärnet och Medvedev

Medvedev försvarar sig mot de anklagelser om svaghet som framförs i den heta dokumentärfilmen om Georgienkriget 2008.

Aldrig har en krigshistorisk dokumentärfilm varit så omdiskuterad i Ryssland som den i förra veckan först på nätet och sedan i rysk TV släppta "Den förlorade dagen".

I samband med filmen kommer nya uppgifter från president Putin själv om Ryssland och dess utbildning av Sydossetiens hemvärn (milisförband) och filmen har skapat stor debatt om det nuvarande förhållandet mellan Putin och Medvedev. Än så länge dock inget i svenska medier, såvitt jag kan se, medan man däremot kan läsa mycket utförligt om filmen och dess efterspel hos exempelvis BBC.

På svenska finns dock en viss bloggare som tagit upp det hela.

Rysslands röst rapporterar att Ryssland vill att Georgiens agerande ska bli ett fall hos Internationella brottmålsdomstolen (ICC) i Haag.

UPPDATERING 13:21
Samtidigt som jag skrev inlägget ovan kom SR Ekot med en sammanfattning. Bra, men varför tre dagar efter BBC?

"Risk för kapplöpning i Östersjön"

Den första videon som tar upp den kommande ryska övningen "Ladoga 2012".

"Risk för kapplöpning i Östersjön" är rubriken på en av två högintressanta artiklar i Officerstidningen 2/2012, som utkom idag.

Madelene Lindström vid FOI berättar för Officerstidningen att antalet Nato-övningar i svenskt närområde kommer att öka. Lindström går inte in särskilt konkret på kommande ryska övningar i närområdet, men det beror sannolikt på att de första uppgifterna om den kommande "Ladoga 2012" publicerades först härom dagen (se klippet ovan) och fram till nu är helt opublicerade i Sverige.

"Ladoga 2009" var en av det årets mest omfattande övningar. Övningen genomfördes nära Finland, sjön Ladoga var tidigare till hälften finsk. Övningens (alltså den 2009) storlek är ännu ej klarlagd.

Om inte prioriteringarna för 2012 ändrats lär dock detta års största ryska övning bli "Caucasus 2012" som ska genomföras på flera staters territorier: i södra Ryssland, i Armenien och på två omtvistade territorier, Abchasien och Sydossetien. Här ett klipp från ryska engelskspråkiga RT om "Caucasus 2012":


"...a major exercise which could be compared to the large manoeuvres of the Soviet times."

Den andra artikeln i Officerstidningen jag vill tipsa om är "Knappa marginaler för soldater" ur vilken jag citerar: "Med alla skattefria förmåner i form av boende, mat och resor blev det mer pengar i handen som värnpliktig."

Igår skickade jag in ett artikelmanus till MILITÄRT! som tar upp Rysslands beslut att utbilda fler prickskyttar. Värnplikten behålls men prickskyttarna ska vara anställda, kontinuerligt vidareutbildas och finnas i särskilda prickskytteplutoner. För ytterligare uppgifter och bilder se artikeln.

Att prenumerera på MILITÄRT! är helt kostnadsfritt eftersom den liksom Officerstidningen utkommer i pdf-form.

Finnar och svenskar i nutida propagandakrig

En film om Georgienkriget 2008 av Finlands största namn i Hollywood, Renny Harlin.


En film om samma krig av Dzjanik Fayzijev, Rysslands svar på Renny Harlin och Roland Emmerich.

Filmen "5 Days of War" av Renny Harlin, Finlands mest explosive regissör, hade premiär i Finland för en månad sedan men lär nog inte komma till svenska biografer. Den släpps i Sverige direkt på DVD och finns i senaste Pennan & Svärdet.

Harlins krigsepos med bl a Val Kilmer från "Top Gun" och Andy Garcia från "Gudfadern III" har inte fått någon vidare kritik i regissörens hemland men verkar på flera sätt dock sevärd. Inte minst eftersom det handlar om ett så pass färskt krig med stora implikationer för militären och säkerhetspolitiken i Ryssland och många andra länder. Därför tog även brittiska Economist upp filmen.

Rysslands svar, "August Eighth" ("Avgust vosmogo") en film om samma krig ur både vuxnas och ett barns perspektiv, hade biopremiär i Ryssland för två veckor sen. Filmens Wikipediasida är ännu inte lika lång som Harlins men så är den också nyare.

Jag ser fram mot att se bägge. Jag är inget stort fan av Harlin men gillade "The Long Kiss Goodnight" och actionhantverket behärskar han. Dzjanik Fayzijev, regissören av "August Eighth", har gjort en av senare års mest specialeffektsfyllda men också sevärda ryska historiska actionfilmer, "The Turkish Gambit" ("Turetskij gambit").

Som framgår av Pennan & Svärdet har Harlin fått stor uppbackning av den georgiska staten. Fayziev har fått motsvarande stöd från den ryska staten och därmed ska man inte förvänta sig någon objektivitet från någon av filmerna.

Den ryska staten har genom bl a många inslag på TV-kanalen RT (Russia Today) på ett dokumentärt sätt redogjort för sin syn på kriget 2008. Georgien har ingen kanal med motsvarande genomslag i väst men har i gengäld skapat denna dokumentärfilm på nätet i vilken bl a Thomas Hammarberg förekommer.

För sakliga skildringar av Georgienkriget 2008 får man söka sig till böckernas värld. Jag misstänker att SMB inom en nära framtid kommer att erbjuda en av de intressantare böckerna på svenska som tar upp temat.

För övrigt innehåller nya numret (3/2012) av Militär Historia en högintressant artikel om utvecklingen av den tyska störtbombaren Stuka i Sverige (Malmö) och utprovning i Sovjetunionen, som då var militärteknisk partner till Tyskland. Detta ämne tog jag kortfattat upp i Tyskar och allierade i Sverige. I Lars Lindhs artikel "Tysk krigsindustri på svensk mark" ingår flera bilder från Malmö som jag inte sett tidigare.

Årets bakhåll

Ett "elektroniskt bakhåll" av Iran skall ha möjliggjort att man erövrade den amerikanska smygdrönaren. Ì klippet ses drönaren på nära håll och Pentagon kommenterar kapet.

Som Krigsvetenskapsakademiens forum tagit upp konvergerar just nu nyheter från Barents hav, Medelhavet, Iran och Kaukasien.

Den ryske utrikesministerns ord om en en repris av Georgien-konflikten 2008 tål att läsas noga och här finns lite mer om dem på engelska från ryska statsmedia.

Slutligen några färska uppgifter om drönarens sista uppdrag.

Ryskt drag på Kuba

Dagens ryska budskap till Obama via Rysslands engelskspråkiga TV-kanal.

Kreml påminde idag genom ett drag på Kuba om sitt starka missnöje över USA:s uppträdande i Europa. Inget direkt dramatiskt men i kombination med andra saker...

...som den snabba radarinvigningen i Kaliningrad och signalen om Rysslands Afghanistan-policy och mordanklagelserna som Oplatsen just tog upp...

Georgienkriget tre år sedan

Det är nästan helt tyst om treårsdagen av Georgienkriget (SvD undantaget) men den här svenska bloggen i ämnet är verkligen läsvärd. Särskilt intressanta är väl president Medvedevs ord om USA.

Officiella och alternativa ryska hotbilder

"De ryska säkerhetspolitiska bedömningarna grundar sig logiskt nog på motpartens militära kapacitet snarare än på dess uttalade intentioner"

Detta citat kommer från gårdagens understreckare i SvD med rubriken "En yrvaken björn söker sina fiender".

Mer pansar till kosackerna

Det våras för kosackerna. I förra veckan utrustades ryska arméns kosackelitförband med 100 luftburna stridsfordon modell BMD-2.

En megatrend efter Sovjets fall är att världen återgår till förhållanden och fenomen från tiden före första världskriget. Under min barndom på 70-talet tänkte jag mig istället 2000-talet ungefär som Star Trek. Lite Star Trek har vi fått men en rad gamla fenomen har också kommit tillbaka.

En science-fiction historia som gjorde ett starkt intryck på mig som grabb var The Mercenary (1977) av Jerry Pournelle. Den handlar om en yrkesofficer i en värld dominerad av the CoDominium, som är ett gemensamt USA-SSSR-imperium som skapas 1990. The CoDominium Navy och Marines är imperiets tyngsta verktyg för att kolonisera rymden och behålla makten. Jag gissade att världen skulle gå ungefär åt det hållet eller åtminstone bli "modernare", mer teknologisk, logisk och mindre styrd av historia och tradition.

Ack så fel Jerry Pournelle och jag fick. Visserligen har nu även barn mobiltelefoner som i Star Trek och datorer som överträffar 70-talets vildaste prognoser. Men om det är något som fått en comeback sedan Sovjetunionens fall är det ju historia och tradition. Jag menar då inte främst i bokvärlden utan i samhället i stort. Kanske inte så mycket i Sverige men desto mer i hela det gamla Östeuropa (numera Central- och Östeuropa) och i stora delar av Asien.

Ett exempel på vad jag syftar på är kosackväsendets återkomst i både Ryssland och Ukraina. En trend som svenska medier hittills i stort har missat trots att över 700 000 ryska medborgare registrerat sig som kosacker. Av dessa har 250 000 tagit på sig olika former av statlig eller kommunal tjänst: de är frivilliga inom polisen, armén, säkerhetstjänstens gränstrupper etc.

Till saken hör att bakom kosackernas engagemang för kyrka, familj och hästar finns en annan sida: tusentals av dem är veteraner från postsovjetiska väpnade konflikter, exempelvis i Moldavien och Georgien. En betydande del av de ryska medborgare som var frivilliga på den bosnienserbiska sidan i Jugoslavien 1992–95 var kosacker.

Inför valet 2007 slöt partiet Enade Ryssland ett avtal om samarbete med Rysslands största kosackförbund. Därmed blev kosackväsendet en del av Rysslands största parti. Därefter fick Rysslands högste kosack, Viktor Vodolatskij, bli ledamot av den ryska duman och medlem av dess säkerhetskommitté. Året dessförinnan hade han fått genomgå en utbildning vid den ryska generalstabens militärakademi.

Under 2005 drev president Putin igenom en länge emotsedd lag om kosackväsendet. Resultatet är bland annat att fjorton ryska arméförband nu har ordet kosack i namnet. Inom gränstrupperna har inte mindre än 42 gränsposteringar blivit "kosackiserade". Som kosack i värnpliktsåldern har man sedan 2005 alltså rätt att i första hand få tjänstgöra i någon av armé- eller gränstruppsenheterna med kosack i namnet.

"Kosackiseringen" av rysk politik och militär angår inte direkt oss i Norden. Kosackförbunden i Murmansk och Kaliningrad samarbetar visserligen med lokal militär men det är i sydvästra Ryssland, alltså i områdena ovanför Kaukasien, som kosackerna verkligen märks. En konkret påminnelse om detta kom i förra veckan då en statlig rysk nyhetsbyrå kunde berätta att det kosackluftlandsättningsförband (ja, du läste rätt) som finns närmast Kaukasien har fått 100 stridsfordon modell BMD-2 (se även detta nya filmklipp och detta från ifjol då BMD-2 för första gången fälldes med personal ombord). Nu är BMD-2 inte någon ny konstruktion, den är sovjetisk. Men det är en lyckad konstruktion utan egentlig mostvarighet i väst eftersom den kan dimpa ner medelst fallskärm. Givetvis har man redan noterat detta med stort intresse i Georgien.

Med andra ord är kosackernas remilitarisering inget hot mot Norden men en talande (och fascinerande) indikator på rysk (säkerhets)politik i stort - som angår alla Rysslands grannar.

Själva ordet kosack är rätt kul, det är av turkiskt ursprung och betyder bland annat fri man. Detta ord är ungefär det enda jag saknar i en aktuell bok:


Krigiska ord av olle Bergman är (förutom att ordet kosack saknas ;-) ) en rik källa till både kunskap och underhållning. Det är inte bara enskilda ord (exempel: panik, pappenheimare, pionjär och hakkapeliter) som får sin utförliga förklaring. Även krigsrelaterade begrepp som "moment 22" benas ut. Jag säger bara: köp och briljera! Den kommer att finnas i SMB:s sortiment om några veckor. En bok som redan finns där (dessutom till ett kanonpris) och som jag med en lätt reservation vill rekommendera är Jag var Hitlers chaufför av SS-Obersturmbannführer Erich Kempka. Ja, Hitlers chaufför fick alltså överstelöjtnants grad.


Vad kommer härnäst: Jag var Hitlers hund? Skämt åsido, trots att det de senare åren nu har utkommit ett antal böcker på svenska från Hitlers inre krets vill jag påstå att detta är en av de mer läsvärda med många starka detaljer. Norden finns också med på ett hörn genom ett besök hos Mannerheim (vad var det för Steyr-terrängbilar han fick i present?). Vad gäller min reservation, boken bör inte läsas utan förordet av Roger Moorehouse.

Nato-chefen: "Georgien blir Nato-medlem"

Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen befinner sig i Georgien och skall enligt rysk stats-TV bland annat ha yttrat "Georgien kommer att bli en Nato-medlem".

Senare idag (just nu?) kommer Rasmussen att öppna ett Nato-kontor i landet.

Med tanke på vad Rysslands försvarsminister nyligen sade om Georgien (ännu orapporterat i svenska medier) kan man verkligen undra vad som kommer härnäst.

Rysslands försvarsminister gör skarpt uttalande

Rysslands försvarsminister Anatolij Serdjukov väcker uppseende även i Ryssland för sitt senaste uttalande om Georgien. Han lovar att Ryssland nu kan besegra Georgien snabbare än 2008.

"Ryssland kan slå ut Georgien på mindre än fem dagar" var rubriken i förrgår i Moskovskij Komsomolets, en av Rysslands största tidningar. Samma dag rapporterades om kärnan i försvarsministerns budskap även av ryska medier på engelska.

Min översättning av försvarsministerns mest uttryckliga mening: "Jag försäkrar er, för att avvärja en möjlig georgisk aggression liknande den mot Sydossetien 2008 behöver vi inte fem dagar, utan avsevärt färre".

Till saken hör att kriget Ryssland-Georgien 2008 kallas femdagarskriget (att jämföra med sexdagarskriget 1967).


Georgisk Cobra-pansarbil - fordonet tillverkas i Turkiet men en del komponenter är amerikanska, från Hummer-terrängbilen.

I ledaren i dagens (20/9) Nezavisimaja Gazeta, en av Rysslands viktigare tidningar, uttrycks förvåning över den ryske försvarsministerns uttalanden om både Georgien och rysk vapenexport till Syrien, som han dessutom uttalade under sitt besök i USA (som det verkar enbart till ryska journalister på plats). Tidningens ledarredaktion skriver att försvarsminister Serdjukov "för första gången gör så pass skarpa utrikespolitiska uttalanden".

USA i Irak och Ryssland i Georgien

Det var inte länge sen Afghanistan var i Iraks skugga, ur medial synvinkel. Eftersom det nu är tvärtom är det sällan man får läsa om det spel - med enorma insatser - som nu utkämpas mellan USA, Irak och Iran. Läget i Georgien berörs också bara sällan fast intressanta saker sker även där.

Analysföretaget Stratfor publicerade igår denna analys av läget i Irak, ur vilken jag citerar:

Should the United States attack Iran’s nuclear facilities, or even if the United States does not attack, Iran holds the key to the success of the American strategy in Iraq. Everything done since 2006 fails if the United States must maintain tens of thousands of troops in Iraq in perpetuity. Should the United States leave, Iran has the capability of forcing a new order not only on Iraq but also on the rest of the Persian Gulf. Should the United States stay, Iran has the ability to prevent the stabilization of Iraq, or even to escalate violence to the point that the Americans are drawn back into combat.

Man kommer att tänka på ordspråket "damned if you do, damned if you don´t".

Om Rysslands trupper i de två georgiska utbrytarområdena läser man ännu mindre. Men allt man behöver veta är egentligen hur många riktiga stater som hittills erkänt deras självständighet. Det är så vitt jag vet fortfarande bara Ryssland, Venezuela, Nicaragua och landet som till stor del lever på internet: Nauru (.nu). Särskilt intressant är att Belarus (Vitryssland) ännu inte erkänt, fast Ryssland gör sitt allra bästa i dessa dagar för att övertyga Belarus att göra det.

I övrigt är det intressant hur man i Ryssland noterar den ökande oenigheten inom EU och Nato. Inte minst Ungerns och Rumäniens känsliga förhållande tilldrar sig ryskt intresse.

Se slutligen detta ryska teveinslag om fler skyddsrum (på engelska) och... tja, hur ska man tolka det?