Finns nu även på svenska, men med ett helt annorlunda omslag (se längst ner).
Var Stalingrad andra världskrigets vändpunkt? Var Patton USA:s främste general? Vad planerade Stalin egentligen under vintern och våren 1940? Misslyckades tyskarna med att ta Moskva på grund av vintern?
Ovan är några av de lite provokativa frågor som ställs i Andra världskrigets myter av flera författare under ledning av Jean Lopez och Olivier Wieviorka. Boken består av de mest intressanta delarna av två böcker som utkom först på franska. Den första av dem kom 2015 och den andra 2017. Den första svenska upplagan kom ifjol (2019) men jag hade inte tid att läsa den då. Det finns väldigt mycket att säga om boken eftersom den just har myter i fokus, sådant som debatteras. Eftersom jag som bloggare eftersträvar korta inlägg vill jag mest uppmana bloggens läsare att själva läsa boken, men några kommentarer vill jag dock komma med.
Det är inte så ofta fransk militärhistorisk litteratur översätts till svenska. Generellt har ju de flesta icke-svenska böcker och spelfilmer i Sverige sitt ursprung i något engelsktalande land. Bara detta är ett skäl att ta del av denna bok som nog är skickligt översatt från franskan. Jag har inte jämfört med det franska originalet men kommer inte ihåg att jag stötte på något som störde mig språkmässigt. Det var också i Frankrike, i början av 1990-talet, som jag själv först stötte på det som står i fokus i bokens första kapitel: en omvärdering av Stalins respektive Hitlers övergripande planer inför sommaren 1941 - framförd i böcker på franska, engelska, ryska och tyska av den sovjetiske avhopparen Viktor Suvorov, en pseudonym för Vladimir Rezun. Suvorov/Rezun har sedermera fått visst stöd av några ryska och tyska historiker. Jag vill inte här komma med någon "spoiler" och säger därför bara att analysen av Suvorovs m fl tolkningar av sovjetisk och tysk krigsplanläggning var mer läsvärd än vad jag hade väntat mig. Alltså, detta avsnitt av Andra världskrigets myter är i sig riktigt tänkvärt och borde läsas av alla med djupare intresse för Stalin, Hitler och östfronten.
Kapitlet om myten "Tyskarna lyckades inte erövra Moskva på grund av vintern" är liksom bokens övriga kapitel om liv och död men icke desto mindre innehåller det ett både komiskt och självkritiskt uttalande av en av de tyska pansarveteranerna som var med.
Undertecknad har ett särskilt intresse för general Patton, vilket framgår av några av mina egna böcker. Nicolas Aubins hantering av Patton-myten är vass men inte elak och slutklämmen är suverän.
Vissa av bokens kapitel är ur min synvinkel inte lika intressanta som de ovan nämnda. Det kanske var givet med tanke på att det är hela 16 medverkande författare. Men de ovan nämnda kapitlen och flera andra gör ändå boken till en av fjolårets mest intressanta.
Så här blev den svenska upplagans omslag:
- Lars Gyllenhaal
- Author, film researcher and member of the Swedish Military History Commission.
Visar inlägg med etikett Japan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Japan. Visa alla inlägg
onsdag 15 januari 2020
fredag 1 mars 2019
Marinkårens menige Goranson
Marinsoldat Jack Goranson. FOTO: Bob & Nancy Goranson
I Svenskar i strid mot Hitler berättar jag om Ralph Goranson, den verklige personen bakom kaptenen som Tom Hanks spelar i "Rädda menige Ryan". Bara helt kort nämner jag hans bror Jack i marinkåren (USMC). Nu kan jag berätta mer.
Tack vare Ralphs brorsbarn Bob och Nancy kan jag nu berätta mer om Jack Karl Goranson, som föddes 1925 och därmed var sex år yngre än brodern Ralph. Bröderna växte upp I ett svensktalande hem, fadern Einar var från Småland och modern Agnes hade svenska föräldrar men var född i Norge.
Jack Goranson, här sannolikt i high school. FOTO: Bob & Nancy Goranson
Efter marinkårens grundutbildning skickades menig första klass Goranson till den nya 5. marinkårdivisionen. Förbandets första skarpa uppdrag blev att i februari 1945 landstiga på huvudön bland Vulkanöarna, Iwo Jima, som varit obebodd ända fram till 1889 och japansk sedan 1891.
Private First Class Goranson inför landstigningen. FOTO: Bob & Nancy Goranson
Lite över ett halvår tidigare hade brodern Ralph lyckats överleva landstigningen i Normandie. Den 19 februari 1945 skulle Jack Goransons landstigning ske på andra sidan jordklotet. Landstigningsfarkosten som Jack färdades på träffades av japanskt artilleri, sannolikt medan den ännu var i vattnet. Om han sprängdes till döds eller drunknade är oklart. Hans kvarlevor kunde först begravas 1949, på Rosehill Cemetery and Mausoleum hemma i Chicago, Illinois. När hans föräldrar senare avled begravdes de invid honom och de fick en gemensam gravsten.
Den gemensamma gravstenen idag. FOTO: Bob & Nancy Goranson
I Svenskar i strid mot Hitler berättar jag om Ralph Goranson, den verklige personen bakom kaptenen som Tom Hanks spelar i "Rädda menige Ryan". Bara helt kort nämner jag hans bror Jack i marinkåren (USMC). Nu kan jag berätta mer.
Tack vare Ralphs brorsbarn Bob och Nancy kan jag nu berätta mer om Jack Karl Goranson, som föddes 1925 och därmed var sex år yngre än brodern Ralph. Bröderna växte upp I ett svensktalande hem, fadern Einar var från Småland och modern Agnes hade svenska föräldrar men var född i Norge.
Jack Goranson, här sannolikt i high school. FOTO: Bob & Nancy Goranson
Efter marinkårens grundutbildning skickades menig första klass Goranson till den nya 5. marinkårdivisionen. Förbandets första skarpa uppdrag blev att i februari 1945 landstiga på huvudön bland Vulkanöarna, Iwo Jima, som varit obebodd ända fram till 1889 och japansk sedan 1891.
Private First Class Goranson inför landstigningen. FOTO: Bob & Nancy Goranson
Lite över ett halvår tidigare hade brodern Ralph lyckats överleva landstigningen i Normandie. Den 19 februari 1945 skulle Jack Goransons landstigning ske på andra sidan jordklotet. Landstigningsfarkosten som Jack färdades på träffades av japanskt artilleri, sannolikt medan den ännu var i vattnet. Om han sprängdes till döds eller drunknade är oklart. Hans kvarlevor kunde först begravas 1949, på Rosehill Cemetery and Mausoleum hemma i Chicago, Illinois. När hans föräldrar senare avled begravdes de invid honom och de fick en gemensam gravsten.
Den gemensamma gravstenen idag. FOTO: Bob & Nancy Goranson
Labels:
andra världskriget,
elitförband,
Japan,
Sverige,
USA
torsdag 5 april 2018
Superubåtar, teletanks och sämsta flygplanet
Ett av bokens starkaste öden, löjtnant Daniel Inouye (1924-2012).
Japanska superubåtar, sovjetiska "teletanks" och världens sannolikt sämsta militära flygplan - det är bara några av ingredienserna i den nya boken "Okända fakta om andra världskriget" av Niclas Hermansson och Peter Rydberg.
Det är gott om okända och mindre kända fakta liksom gripande öden i denna bok. Oavsett om man intresserar sig för märkliga ubåtar och stridsvagnar eller extrema strider är denna bok ett kap. Nog visste jag att en del japansk-amerikaner stred under andra världskriget, men jag måste erkänna att jag missat löjtnant Daniel Inouye - en modern samuraj. Nu kommer jag aldrig att glömma honom.
Japanska superubåtar, sovjetiska "teletanks" och världens sannolikt sämsta militära flygplan - det är bara några av ingredienserna i den nya boken "Okända fakta om andra världskriget" av Niclas Hermansson och Peter Rydberg.
Det är gott om okända och mindre kända fakta liksom gripande öden i denna bok. Oavsett om man intresserar sig för märkliga ubåtar och stridsvagnar eller extrema strider är denna bok ett kap. Nog visste jag att en del japansk-amerikaner stred under andra världskriget, men jag måste erkänna att jag missat löjtnant Daniel Inouye - en modern samuraj. Nu kommer jag aldrig att glömma honom.
Labels:
andra världskriget,
böcker,
Japan,
Sovjetunionen,
Storbritannien,
Tyskland,
USA
fredag 28 april 2017
Miniubåtar, Tetrarchs och kustjägare
Luftlandsättningsfordonet Tetrarch debuterade på Madagaskar.
Japanska miniubåtsattacker och debuten för den futuristiska Tetrarch - det är bara två av ingredienserna i den ytterst läsvärda artikeln om den brittiska invasionen 1942 av den Vichy-franska kolonin Madagaskar. Artikeln har i Militär Historia 5/2017 sällskap av tolv (!) sidor om de svenska kustjägarnas nu 60-åriga historia.
I samma nummer finns även den osannolika men sanna historien om fallskärmssoldaten Joe Beyrle, som tjänstgjorde i både 101st Airborne och Röda armén. Jag har tidigare läst två böcker på engelska om Beyrle, senast Behind Hitler´s Lines av Thomas H. Taylor. Detta är första gången som jag läser om Beyrle på svenska. Man kan alltså lugnt säga att amfibieoperationer och luftlandsättning figurerar i senaste numret av Militär Historia, liksom en stark "Han var med"-intervju som denna gång får mig att vilja bege mig till Wien.
I övrigt, vad gäller nutiden, noterar jag att allvarliga nyheter från Balkan nu kommer i tät följd och att mitt inlägg om läget på Balkan har renderat läsvärda kommentarer. Får man hoppas att det inte blir mer oroligt än så här - säväl på Balkan som kring Korea? Hopp är dock ingen strategi...
Sist men inte minst vill jag här rikta ett offentligt TACK! till alla kustjägare som på olika sätt bidrog till Lennart Westbergs och min gemensamma artikel om kustjägarna.
Japanska miniubåtsattacker och debuten för den futuristiska Tetrarch - det är bara två av ingredienserna i den ytterst läsvärda artikeln om den brittiska invasionen 1942 av den Vichy-franska kolonin Madagaskar. Artikeln har i Militär Historia 5/2017 sällskap av tolv (!) sidor om de svenska kustjägarnas nu 60-åriga historia.
I samma nummer finns även den osannolika men sanna historien om fallskärmssoldaten Joe Beyrle, som tjänstgjorde i både 101st Airborne och Röda armén. Jag har tidigare läst två böcker på engelska om Beyrle, senast Behind Hitler´s Lines av Thomas H. Taylor. Detta är första gången som jag läser om Beyrle på svenska. Man kan alltså lugnt säga att amfibieoperationer och luftlandsättning figurerar i senaste numret av Militär Historia, liksom en stark "Han var med"-intervju som denna gång får mig att vilja bege mig till Wien.
I övrigt, vad gäller nutiden, noterar jag att allvarliga nyheter från Balkan nu kommer i tät följd och att mitt inlägg om läget på Balkan har renderat läsvärda kommentarer. Får man hoppas att det inte blir mer oroligt än så här - säväl på Balkan som kring Korea? Hopp är dock ingen strategi...
Sist men inte minst vill jag här rikta ett offentligt TACK! till alla kustjägare som på olika sätt bidrog till Lennart Westbergs och min gemensamma artikel om kustjägarna.
Labels:
Afrika,
andra världskriget,
elitförband,
Frankrike,
Japan,
Storbritannien,
Sverige
tisdag 1 september 2015
När bör krigsslutet firas?
Emblemet för Folkets befrielsearmé, världens största krigsmakt och i världens fokus på torsdag.
DN breddar idag perspektivet på andra världskriget genom att uppmärksamma vad som kommer att ske i Kina nu på torsdag. Då högtidlighåller Kina nämligen för första gången riktigt stort krigsslutet 1945. Men DN glömmer också två viktiga saker.
DN:s Torbjörn Pettersson har helt rätt i att för Kinas del började den japanska invasionen inte 1939. Men vilket år började den egentligen? Det stora japanska angreppet inleddes 1937, som Pettersson skriver. Men, mindre angrepp inleddes redan 1931. Sedan förklarar inte DN varför 70-årsminnet skall firas i Kina den 3 september och inte imorgon den 2 september då USA kommer att högtidlighålla krigsslutet (VJ-Day). Jo, det beror på att när fredsavtalet med Japan undertecknades den 2 september 1945 så blev i Kina den första följande dagen helgdag. Sedan har man helt enkelt fortsatt att högtidlighålla på den dagen - men inte förrän nu med gigantiska militärparader.
Så, vilken dag är mest korrekt att högtidlighålla krigsslutet? Kina var ju i krig flera år före USA även om kriget först inte kallades för andra världskriget. Dessutom förlorade Kina till skillnad från USA flera miljoner invånare. Kanske den 3 september borde väga tyngst? Å andra sidan var det framför allt USA:s militära styrkor som besegrade Japans. Så svaret på frågan är att USA gör nog rätt i att fira den 2 september, och Kina gör rätt i att fira den 3 september.
Men för många japanska soldater och sjömän var 1945 inte slutet, rättare sagt så vägrade de erkänna det. En av dem som 1948 fick i uppgift att försöka tala en av dessa japaner till rätta var en svensk frivillig i US Navy som jag hade turen att träffa på 1980-talet i Östersund. Hans namn var John Paul och om hur det gick för honom och japanen skrev jag i Svenskar i krig 1914-1945.
Det sägs att Folkets befrielsearmé (Kinas väpnade styrkor) nu på torsdag under den stora paraden ska visa upp flera nya vapensystem för första gången. För övrigt, Nordkorea med alla sina paramilitära styrkor kan anses ha något större väpnade styrkor än Kina. Men om man bortser från Nordkoreas paramilitära förband är alltså kinesiska Folkets befrielsearmé störst. Vill du läsa mer om Asiens militära styrkor på svenska så tar mitt nyhetsbrev MILITÄRT! då och då upp även Kinas, Japans och Nordkoreas militär.
DN breddar idag perspektivet på andra världskriget genom att uppmärksamma vad som kommer att ske i Kina nu på torsdag. Då högtidlighåller Kina nämligen för första gången riktigt stort krigsslutet 1945. Men DN glömmer också två viktiga saker.
DN:s Torbjörn Pettersson har helt rätt i att för Kinas del började den japanska invasionen inte 1939. Men vilket år började den egentligen? Det stora japanska angreppet inleddes 1937, som Pettersson skriver. Men, mindre angrepp inleddes redan 1931. Sedan förklarar inte DN varför 70-årsminnet skall firas i Kina den 3 september och inte imorgon den 2 september då USA kommer att högtidlighålla krigsslutet (VJ-Day). Jo, det beror på att när fredsavtalet med Japan undertecknades den 2 september 1945 så blev i Kina den första följande dagen helgdag. Sedan har man helt enkelt fortsatt att högtidlighålla på den dagen - men inte förrän nu med gigantiska militärparader.
Så, vilken dag är mest korrekt att högtidlighålla krigsslutet? Kina var ju i krig flera år före USA även om kriget först inte kallades för andra världskriget. Dessutom förlorade Kina till skillnad från USA flera miljoner invånare. Kanske den 3 september borde väga tyngst? Å andra sidan var det framför allt USA:s militära styrkor som besegrade Japans. Så svaret på frågan är att USA gör nog rätt i att fira den 2 september, och Kina gör rätt i att fira den 3 september.
Men för många japanska soldater och sjömän var 1945 inte slutet, rättare sagt så vägrade de erkänna det. En av dem som 1948 fick i uppgift att försöka tala en av dessa japaner till rätta var en svensk frivillig i US Navy som jag hade turen att träffa på 1980-talet i Östersund. Hans namn var John Paul och om hur det gick för honom och japanen skrev jag i Svenskar i krig 1914-1945.
Det sägs att Folkets befrielsearmé (Kinas väpnade styrkor) nu på torsdag under den stora paraden ska visa upp flera nya vapensystem för första gången. För övrigt, Nordkorea med alla sina paramilitära styrkor kan anses ha något större väpnade styrkor än Kina. Men om man bortser från Nordkoreas paramilitära förband är alltså kinesiska Folkets befrielsearmé störst. Vill du läsa mer om Asiens militära styrkor på svenska så tar mitt nyhetsbrev MILITÄRT! då och då upp även Kinas, Japans och Nordkoreas militär.
Labels:
andra världskriget,
Japan,
Kina,
Sverige,
USA
söndag 14 juli 2013
Eliten i Rysslands pågående rekordövning
Rysk stats-TV:s senaste inslag om den nu pågående rekordövningen.
Igår kom nyheten om en enorm oaviserad beredskapsövning. Siffran 160,000 deltagande var dock högre än Sovjets rekordövning 1981. DN gjorde rätt i att gardera sig med att "det uppger ryska medier". Men Rysslands försvarsminister general Shoigu har sedan dess bekräftat siffran, som framgår av det nedre TV-inslaget.
Med modern teknik är det inte svårt att kontrollera antalet trupper, så man kan utgå från att siffran ligger någorlunda nära den faktiska. Vad gäller icke-ryska medier ser det ut som Kinas engelskspråkiga partitidning blivit först med att ta upp Shoigus uttalande. Att man i Kina har stort intresse för övningen är förståeligt inte minst med tanke på den uppgift en brigad ur de ryska luftlandsättningstrupperna (VDV) fick för några timmar sedan: att med hjälp av luftlandsatt artilleri försvara den tidigare till hälften japanska ön Sachalin.
Som Wiseman redan konstaterat kan man nu värdera den svenska försvarsberedningens ord från i våras: ”det är långt till den omfattning som övningsverksamheten hade i Sovjetunionen”. Naturligtvis kvarstår en rad problem för den ryska krigsmakten men att bortse från skalan av årets nu tredje oaviserade beredskapsövning, det kan knappast låta sig göras.
Hur länge till ska DN vara den enda svenska redaktion som rapporterat vad som hänt?
Förresten, hur långt bak i Sovjets historia måste man gå för att hitta en större övning än den nu pågående? Enligt vad jag känner till råder det koncensus om att övningen "Zapad-81" (Väst-81), som hölls 1981, omfattade omkring 100,000 man och att ingen övning därefter varit större. Men vilken sovjetisk övning före "Zapad-81" var större? Är det verkligen trettiotalet man måste gå tillbaka till?
General Shoigu bekräftar de ryska mediauppgifterna om övningens historiskt stora omfattning.
Igår kom nyheten om en enorm oaviserad beredskapsövning. Siffran 160,000 deltagande var dock högre än Sovjets rekordövning 1981. DN gjorde rätt i att gardera sig med att "det uppger ryska medier". Men Rysslands försvarsminister general Shoigu har sedan dess bekräftat siffran, som framgår av det nedre TV-inslaget.
Med modern teknik är det inte svårt att kontrollera antalet trupper, så man kan utgå från att siffran ligger någorlunda nära den faktiska. Vad gäller icke-ryska medier ser det ut som Kinas engelskspråkiga partitidning blivit först med att ta upp Shoigus uttalande. Att man i Kina har stort intresse för övningen är förståeligt inte minst med tanke på den uppgift en brigad ur de ryska luftlandsättningstrupperna (VDV) fick för några timmar sedan: att med hjälp av luftlandsatt artilleri försvara den tidigare till hälften japanska ön Sachalin.
Som Wiseman redan konstaterat kan man nu värdera den svenska försvarsberedningens ord från i våras: ”det är långt till den omfattning som övningsverksamheten hade i Sovjetunionen”. Naturligtvis kvarstår en rad problem för den ryska krigsmakten men att bortse från skalan av årets nu tredje oaviserade beredskapsövning, det kan knappast låta sig göras.
Hur länge till ska DN vara den enda svenska redaktion som rapporterat vad som hänt?
Förresten, hur långt bak i Sovjets historia måste man gå för att hitta en större övning än den nu pågående? Enligt vad jag känner till råder det koncensus om att övningen "Zapad-81" (Väst-81), som hölls 1981, omfattade omkring 100,000 man och att ingen övning därefter varit större. Men vilken sovjetisk övning före "Zapad-81" var större? Är det verkligen trettiotalet man måste gå tillbaka till?
General Shoigu bekräftar de ryska mediauppgifterna om övningens historiskt stora omfattning.
Labels:
elitförband,
Japan,
Kina,
medier,
militärövning,
Ryssland,
Stilla havet
fredag 8 februari 2013
En nordkoreansk dröm
I veckan släpptes denna nya musikvideo i nordkoreansk TV. Ja, det är en pianoversion av "We Are The World".
Det är inte sällan som vanliga svenska medier tar upp Nordkoreas kärnvapenhot. Man blir avtrubbad. Icke desto mindre menar jag att det nu ser extra illa ut både på Koreahalvön och mellan Japan och Kina.
Tre omständigheter är nya:
1. Japan har skjutit upp inte mindre än två nya spionsatelliter specifikt för att kunna bevaka Nordkorea.
2. Sydkoreas truppstyrkor vid gränsen mot Nordkorea fick igår nya förhållningsorder. De ska nu genast skjuta tillbaka vid beskjutning från Nordkorea.
3. Det diskuteras nu offentligt i Sydkorea om preventivslag vid belägg för ett förestående kärnvapenangrepp mot Sydkorea.
För övrigt, igår dök det upp en intressant ny svensk blogg, Betongblandarens försvarsupplysning, som vill "göra det komplexa och diffusa i försvarsdebatten konkret och begripligt". Har just lagt till den till min offentliga läslista här intill.
Labels:
Japan,
Kina,
Nordkorea,
psyops,
Stilla havet,
Sydkorea,
säkerhetspolitik,
USA
måndag 21 januari 2013
Från ordkrig till...
Kina använder nu synnerligen krigiska termer om ötvisten med Japan. Klipp från NTD, en utlandskinesisk TV-kanal.
Kina och Japan har nu nått en extrem nivå av ordkrig och senast sades det från kinesiskt håll att om japanskt jaktflyg kommer att avlossa spårljus blir det "inget andra skott".
Tidningen The Economist skriver "China and Japan are sliding towards war". För att förstå vilka känslor som finns inblandade måste man känna till Kinas syn på andra världskriget. Jag tänker i dessa dagar mycket på en fantastisk resa jag gjorde med Pelle Mohlin för några år sedan, då jag bland annat fick gå på Marco Polo-bron, den plats där man kan säga att kriget Kina-Japan 1937-45 bröt ut. Att minnena av det kriget inte försvunnit blev tydligt för mig under den resan. Det är nog faktiskt läge att be en bön om att tvisten inte eskalerar ytterligare, för nu har ordkriget Kina-Japan gått väldigt långt.
Kina och Japan har nu nått en extrem nivå av ordkrig och senast sades det från kinesiskt håll att om japanskt jaktflyg kommer att avlossa spårljus blir det "inget andra skott".
Tidningen The Economist skriver "China and Japan are sliding towards war". För att förstå vilka känslor som finns inblandade måste man känna till Kinas syn på andra världskriget. Jag tänker i dessa dagar mycket på en fantastisk resa jag gjorde med Pelle Mohlin för några år sedan, då jag bland annat fick gå på Marco Polo-bron, den plats där man kan säga att kriget Kina-Japan 1937-45 bröt ut. Att minnena av det kriget inte försvunnit blev tydligt för mig under den resan. Det är nog faktiskt läge att be en bön om att tvisten inte eskalerar ytterligare, för nu har ordkriget Kina-Japan gått väldigt långt.
Labels:
Japan,
Kina,
Stilla havet,
säkerhetspolitik,
USA
torsdag 27 december 2012
Kinas världskrig
Man kan påstå att för Kinas del började andra världskriget inte 1939 utan 1937, som "City of War: The Story of John Rabe" handlar om.
Var tionde invånare på Grönland kan om några år vara kines, rapporterar idag DN (artikeln ännu ej online). År 2012 blev, trots inbördeskriget i Syrien med mera, ännu ett år då Kinas fortsatta utveckling framstår som det kanske viktigaste skeendet.
Därför var det ytterst vältajmat av Antony Beevor att i sin senaste bok lyfta fram Asiens andra världskrig. Och därför är nummer 1/2013 av Militär Historia ett så viktigt nummer, det innehåller en synnerligen givande artikel av Lars Ericson Wolke som sammanfattar det krig mellan Kina och Japan som pågick inte mellan 1939 och 1945 utan 1937 och 1945. Ett krig fullt av för de flesta okända ingredienser, inte minst tyska. Därför är också artikelrubriken klockren, "Världskrigets glömda front".
För några år sedan besökte jag platsen i utkanten av Peking där Japan startade kriget, Marco Polo-bron.
Militär Historia berättar även om de entusiaster som till sommaren ska genomföra en ny militärhistorisk radioexpedition i spåren av operation Sepals. Ytterligare en höjdare i samma nummer är artikeln "Flygbladet som slog ut flygvapnet" av Eino Tubin. Extremt läsvärt om psykologisk krigföring...
Gott nytt år, trots allt!
Var tionde invånare på Grönland kan om några år vara kines, rapporterar idag DN (artikeln ännu ej online). År 2012 blev, trots inbördeskriget i Syrien med mera, ännu ett år då Kinas fortsatta utveckling framstår som det kanske viktigaste skeendet.
Därför var det ytterst vältajmat av Antony Beevor att i sin senaste bok lyfta fram Asiens andra världskrig. Och därför är nummer 1/2013 av Militär Historia ett så viktigt nummer, det innehåller en synnerligen givande artikel av Lars Ericson Wolke som sammanfattar det krig mellan Kina och Japan som pågick inte mellan 1939 och 1945 utan 1937 och 1945. Ett krig fullt av för de flesta okända ingredienser, inte minst tyska. Därför är också artikelrubriken klockren, "Världskrigets glömda front".
För några år sedan besökte jag platsen i utkanten av Peking där Japan startade kriget, Marco Polo-bron.
Militär Historia berättar även om de entusiaster som till sommaren ska genomföra en ny militärhistorisk radioexpedition i spåren av operation Sepals. Ytterligare en höjdare i samma nummer är artikeln "Flygbladet som slog ut flygvapnet" av Eino Tubin. Extremt läsvärt om psykologisk krigföring...
Gott nytt år, trots allt!
Labels:
andra världskriget,
Arktis,
böcker,
Danmark,
film,
Grönland,
Japan,
Kina,
psyops,
specialförband,
säkerhetspolitik,
Tyskland,
USA
tisdag 20 mars 2012
"Always Ready to Fight Tonight!"

Senast idag kom det en alarmerande uppgift om läget kring Koreahalvön. Men jag är nog inte ensam om att känna mig avtrubbad. Hur ska man veta när det blivit en riktigt allvarlig försämring i läget?
Jag tycker jag fann ett svar i intervjun med USA:s arméchef i Sydkorea, generallöjtnant John D. Johnson, i senaste numret av Armchair General. Kort sagt är det nog allvarligare än på länge. Tidskriften är "mycket amerikansk" men dock mer läsvärd än övriga militärtidskrifter från US of A. Följ den amerikanska verksamheten på Koreahalvön genom US 8th Army's hemsida, som betonar citatet i detta inläggs rubrik.
Labels:
Japan,
Koreakriget,
Nordkorea,
Sydkorea,
säkerhetspolitik,
USA
söndag 18 mars 2012
Svenska respektive japanska krigare
Missade du dagens P3-dokumentär med några av de sista levande veteranerna från Svenska Frivilligkåren i Finland så kan du fortfarande höra den via webben under en viss tid framöver.
I övrigt kommer man i Japan om några timmar att börja uppmärksamma att en av världens mest extrema krigare ännu lever och fyller 90 imorgon (19 mars, som väl redan börjat i Japan). Jag är väldigt kluven till den mannen. Men även om man har svårt att sympatisera med hans politiska och filosofiska inställning är hans erfarenheter av gerillakrig och överlevnad i en klass för sig.
Labels:
andra världskriget,
Finland,
Japan,
Norden,
Nordkalotten,
Sverige
fredag 2 mars 2012
Mot alla odds
Kommentaren vid fjärde minuten är bäst.
Kan en enskild soldats handlingar på ett avgörande sätt påverka ett stridsförlopp? Eller till och med avgöra ett helt slag? Mot alla odds besvarar denna fråga med "ja" och innehåller flera av de starkaste soldatöden jag stött på.
Jag har träffat eller på andra sätt haft kontakt med sammanlagt flera hundra krigsveteraner och studerat många fler på håll. Av alla dessa är det två som framstår som synnerligen osannolika men trots allt är högst verkliga. En svensk korpral och ett svenskt kronvrak som mot alla odds blev segrare på slagfälten 1914-45. Korpralen Martin Ekström vann ryktbarhet i iransk och tysk tjänst och framförallt i finsk och estnisk. Kronvraket Erik G:son Lewenhaupt samlade på stridserfarenheter som fallskärmsjägare i brittisk tjänst, och inte bara i Normandie. Därför var det inte svårt för mig att välja ut de svenska öden jag tar upp i mitt kapitel i månadens förmånsbok, Mot alla odds. Ja, jag har tagit upp dessa herrar tidigare, i Svenskar i krig, men nu kan jag berätta mer om dem och tyckte det var givande i sig att ställa upp dem intill varandra - jag kom att upptäcka likheter som jag tidigare int sett.
I bokens övriga fjorton kapitel, författade av Brian Moynahan, är det osannolika men dock högst verkliga tyska, ryska, japanska, brittiska, franska och amerikanska soldatöden som är i fokus. Exempelvis får man som läsare stifta bekantskap med den tyske stormpionjär som kan sägas ha säkerställt Frankrikes fall; en av Röda arméns absolut mest hårdnackade specialister på strid i bebyggelse; gruppchefen som startade Vietnamkriget och den fallskärmsjägare som med ett enda pansarskott säkrade det som blev Pegasus Bridge (han finns inte med i klippet ovan men hans kamrater är rätt sevärda de med).
I övrigt innehåller senaste Pennan & Svärdet bland annat den tankeväckande Därför förlorar tyskarna i krig av Kenneth Macksey. Den har just släppts på svenska. Jag kommer inte att köpa den men det beror på att jag redan har den på engelska. Jag tycker att den svenska titeln blev bättre än den engelska rätt intetsägande From Triumph to Disaster.
Labels:
andra världskriget,
böcker,
Finland,
Frankrike,
Japan,
Norge,
Sovjetunionen,
Storbritannien,
Sverige,
Tyskland
onsdag 7 december 2011
USA:s krigsinträde 70 år
Några som var med för 70 år sedan.
Det är idag exakt 70 år sedan Japans angrepp på Pearl Harbor och imorgon 70 år sedan USA gick med i andra världskriget, först enbart mot Japan.
Efter Tysklands krigsförklaring mot USA den 11 december förklarade USA även krig mot Tyskland, samma datum.
För den som vill fördjupa sig i attacken på Pearl Harbor finns denna sajt som är fokuserad på den. Jag intervjuade nyligen författaren av Swede, som handlar om en svenskamerikan som var med.
Labels:
andra världskriget,
Japan,
Stilla havet,
USA
lördag 6 augusti 2011
Flower power och stenhård disciplin
Vill bara hävda att Sveriges två militärhistoriska tidskrifter nu verkligen funnit sin stil och mest kompletterar varandra istället för att skriva om samma saker. Flera artiklar i de senaste numren är verkliga fullträffar.
Jag skulle beskriva Militär Historia som tidskriften som speglar världens militärhistoria ur svensk synvinkel. Den återuppståndna Soldat & Teknik (fanns på 70-talet) har en linje av att särskilt skildra svenskt militärväsen efter 1939 och fram till idag men med tonvikt på fordon och flyg under beredskapstiden och kalla kriget.
Artiklarna i de senaste numren som jag särskilt vill tipsa om är Soldat & Tekniks "Ubåtsjakterna på 1980-talet" av Emanuel Gylling och inte minst notisen om flower power. I Militär historias senaste kan man istället läsa om bakgrunden till den japanska arméns segrar under andra världskriget i artikeln "Lydnad och självuppoffring" av Magnus Olofsson. Man kanske kan sammanfatta artikeln med orden ultranationalism, militarism och taoism
Imorgon (söndag 7/8) sänds avsnitt två av den verkligt högintressanta tevedokumentärserien "Kampen om Arktis" i SVT2.
Jag skulle beskriva Militär Historia som tidskriften som speglar världens militärhistoria ur svensk synvinkel. Den återuppståndna Soldat & Teknik (fanns på 70-talet) har en linje av att särskilt skildra svenskt militärväsen efter 1939 och fram till idag men med tonvikt på fordon och flyg under beredskapstiden och kalla kriget.
Artiklarna i de senaste numren som jag särskilt vill tipsa om är Soldat & Tekniks "Ubåtsjakterna på 1980-talet" av Emanuel Gylling och inte minst notisen om flower power. I Militär historias senaste kan man istället läsa om bakgrunden till den japanska arméns segrar under andra världskriget i artikeln "Lydnad och självuppoffring" av Magnus Olofsson. Man kanske kan sammanfatta artikeln med orden ultranationalism, militarism och taoism
Imorgon (söndag 7/8) sänds avsnitt två av den verkligt högintressanta tevedokumentärserien "Kampen om Arktis" i SVT2.
Labels:
Arktis,
Försvarsmakten,
Japan,
medier,
nationalism,
Sverige
torsdag 2 juni 2011
En speciell Swede i kriget

Om ett halvår blir det 70 år sedan Japan angrep Pearl Harbor. Eftersom en av mina släktingar var med där på ett av fartygen som sänktes har jag alltid haft ett speciellt förhållande till händelsen. I höst släpps en bok om "Swede" Lundquist som var med. Han fick även uppleva arktiskt krig men överlevde allt.
Faktum är att Emery "Swede" Lundquist lever än idag. Boken Swede är resultatet av hans möten med en erfaren svensk journalist, Thomas Tynander. Detta är inte Tynanders första bok om ett svenskamerikanskt öde, Tynanders biografi över hockeylegenden Pelle Lindbergh har getts ut både på svenska och engelska.
"Swede" Lundquist upplevde inte bara alla de stora slagen mot Japan, han var även med om den extrema men rätt okända kampen om ögruppen Aleuterna, pärlbandet av 200 öar från Alaska mot Ryssland. Öarna tillhör Alaska och striderna där kan i kraft av klimatet och terrängen betecknas som arktiska (de var under polcirkeln men dock var förhållandena arktiska).
Jag har fått "tjuvkika" i bokmanuset och kan garantera att det blir en bok som kommer att uppskattas av många, inte minst alla med släktingar over there. Givetvis kommer SMB att erbjuda boken.
Labels:
andra världskriget,
Arktis,
böcker,
Japan,
Stilla havet,
Sverige,
USA
lördag 12 mars 2011
Japanskt och svenskt civilförsvar

Cornucopia har en tankeväckande bevakning av dramat som nu utspelar sig i Japan. Det kan nog bli flera indirekta effekter av katastrofen inom EU, och inte bara ekonomiska. Skeendet utgör en stor påminnelse om vikten av ett fungerande civilförsvar.
Sveriges civila beredskap för katastroflägen var i fokus på Cornucopia för en månad sedan.
Det finns redan en mycket utförlig Wikipedia-sida om gårdagens katastrof i Japan. Den uppdateras givetvis hela tiden och kan också vara en intressant källa under de närmaste dagarna. Sidan finns även på svenska men är inte lika utförlig som den engelska.
I svenska medier och på svenska försvarsrelaterade bloggar - inklusive denna! - diskuteras mest den militära delen av svenskt totalförsvar. Kanske det blir ändring på det nu?
För att byta ämne tipsade en läsare mig om denna brittiska artikel som bekräftar att lilla Bahrain ur brittisk synvinkel anses utgöra en större utmaning än Libyen.
Gissningsvis kommer katastrofen i Japan och upproren i arabvärlden att dominera resten av vårens nyhetsflöde.
Labels:
Bahrain,
Japan,
miljöproblem,
Storbritannien,
Sverige,
totalförsvar
tisdag 28 december 2010
Baltstater om Mistral-affären: "stort misstag"
Det finns flera nya uppgifter om den officiellt bekräftade försäljningen av fyra franska större amfibiefartyg till Ryssland. Två av baltstaterna kritiserar nu starkt försäljningen och enligt Rysslands högsta militär får fartygen en direkt roll mot Japan.
Den senare uppgiften, som kommer från Moscow Times, lär nog få viss uppmärksamhet i Japan.
Om baltstaternas reaktioner se denna estniska artikel på engelska samt denna. Även UPI:s sammanfattning är läsvärd.
I svenska medier hittills ingenting, så vitt jag kan se.
Den senare uppgiften, som kommer från Moscow Times, lär nog få viss uppmärksamhet i Japan.
Om baltstaternas reaktioner se denna estniska artikel på engelska samt denna. Även UPI:s sammanfattning är läsvärd.
I svenska medier hittills ingenting, så vitt jag kan se.
Labels:
baltstaterna,
Frankrike,
Japan,
Ryssland,
Stilla havet
torsdag 9 december 2010
Hajattack värre än koreakonflikt
"Keen Sword", den största militärövningen någonsin mellan USA och Japan - med 44,000 deltagare - har nu rapporterats av flera svenska medier, men så vitt jag kan se utan "detaljer" som övningens numerär eller helt enkelt att den är störst någonsin.
Soldater ur den amerikanska marinkåren övar på däcket till ett hangarfartyg. FOTO: USMC
Däremot har Sveriges ledande medier under de senaste dagarna rapporterat utförligt om hajattacker. Det hade väl varit förståeligt om en eller flera svenskar hade dödats. Så vitt jag förstår har svenskar inte ens angripits utan bara varit i närheten - men dock var hajattackerna (en dödad hittills, en tyska) största nyhet även i DN härom dagen.
Undertecknad har nu inte tid att bevaka den dramatiska utvecklingen kring Koreahalvön de närmaste dagarna men det finns en annan svensk blogg, som gör det: "Commander´s Log". Besök den!

Däremot har Sveriges ledande medier under de senaste dagarna rapporterat utförligt om hajattacker. Det hade väl varit förståeligt om en eller flera svenskar hade dödats. Så vitt jag förstår har svenskar inte ens angripits utan bara varit i närheten - men dock var hajattackerna (en dödad hittills, en tyska) största nyhet även i DN härom dagen.
Undertecknad har nu inte tid att bevaka den dramatiska utvecklingen kring Koreahalvön de närmaste dagarna men det finns en annan svensk blogg, som gör det: "Commander´s Log". Besök den!
fredag 3 december 2010
Amfibieförbanden övar mer
Chefen för ryska Nordflottan, den som är baserad på Kolahalvön, utlovar "ännu mer intensiv" övningsverksamhet med ubåtar, övervattensfartyg och marininfanteri. Amerikanska och japanska förband, inte minst marininfanteri, övar just nu tillsammans i en omfattning som aldrig tidigare skett.
Den nyss inledda amerikansk-japanska övningen "Keen Sword" har enligt ryska statliga medier flera kopplingar till utvecklingen på Koreahalvön och är den största någonsin mellan länderna. Det senare bekräftas av dagens Telegraph.
Bild från "Keen Sword 2008". FOTO: US Navy
Tidningen för alla amerikanska försvarsgrenar, Stars & Stripes, bekräftar de ryska uppgifterna om övningens siffror: 34,000 japanska deltagare, 10,000 amerikanska, sammanlagt 430 flygplan och 60 örlogsfartyg. Tidningen vill tona ner Koreakopplingarna men bekräftar samtidigt att övningen - som ska pågå till den 10 december - för första gången har sydkoreansk militär med som observatörer.
Japanska soldater instrueras av en amerikansk marinkårssergeant. FOTO: USMC
Med andra ord ökar det militära intresset både för Kola- och Koreahalvön. Nu i höstas kom en bok på svenska om amfibieinsatser under andra världskriget i just dessa två områden.
Varken gårdagens ryska optimism om klimatförändringarna eller "Keen Sword" verkar ännu ha omnämnts av svenska medier.
Den nyss inledda amerikansk-japanska övningen "Keen Sword" har enligt ryska statliga medier flera kopplingar till utvecklingen på Koreahalvön och är den största någonsin mellan länderna. Det senare bekräftas av dagens Telegraph.

Tidningen för alla amerikanska försvarsgrenar, Stars & Stripes, bekräftar de ryska uppgifterna om övningens siffror: 34,000 japanska deltagare, 10,000 amerikanska, sammanlagt 430 flygplan och 60 örlogsfartyg. Tidningen vill tona ner Koreakopplingarna men bekräftar samtidigt att övningen - som ska pågå till den 10 december - för första gången har sydkoreansk militär med som observatörer.

Med andra ord ökar det militära intresset både för Kola- och Koreahalvön. Nu i höstas kom en bok på svenska om amfibieinsatser under andra världskriget i just dessa två områden.
Varken gårdagens ryska optimism om klimatförändringarna eller "Keen Sword" verkar ännu ha omnämnts av svenska medier.
Labels:
Arktis,
Barents hav,
Barentsregionen,
elitförband,
Japan,
militärövning,
Nordkorea,
Ryssland,
Sydkorea,
USA
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)