Normandie-svenskars originalföremål utställda

Utställningen innehåller flera originalföremål från svenskar som var med.

Svenskarna i Normandie-operationen 1944 uppmärksammas för första gången av ett svenskt museum. Det var sammanlagt flera hundra svenskar som deltog, framförallt till sjöss på flera olika nationers fartyg. Men Flygvapenmuseum har naturligt nog valt att fokusera på svenskar inom D-dagens flyginsatser.

Det är en sak att läsa om det enda flygaresset från Sverige, William Yngve Anderson från Kramfors (se min bok Svenskar i strid mot Hitler), men dock en märkligare upplevelse att få se hans första nedskjutning av ett motståndarplan, en Folke-Wulf 190, förevigad av hans Mustangs automatiska filmkamera. Nu kan man på Flygvapenmuseum utanför Linköping se flera av Andersons nedskjutningar och därefter titta på två av hans viktigaste ägodelar som pilot.

William Yngve Andersons flygarhuva och glasögon, då och nu.

Det allra första man nu under sommaren möts av när man kommer in i Flygvapenmuseum är utställningen om D-dagen med exempelvis ett helt originalfordon från en av Normandie-svenskarna, Gösta Wollin från Ystad. Wollin var som civil svensk i Norge när Hitler invaderade. På grund av det och tidigare upplevelser under resor i Tyskland anslöt han sig till den amerikanska luftburna divisionen 82nd Airborne, och hoppade med den över Sainte-Mère-Église. Länge var hans original-Jeep, som han köpt loss från US Army sommaren 1945, ett vitmålat offroad-fordon. Tack vare Mikael Stenberg är Jeepens skick åter original och på Flygvapenmuseum kan man denna sommar beskåda den på riktigt nära håll.

Intill Gösta Wollins Jeep står en airborne-soldat klädd som de var på D-dagen.

Erik G:son Lewenhaupt från Stockholm var en av de allra första som fälldes på D-dagen från ett brittiskt flygplan. Han var en av vägvisarna för den brittiska fallskärmsinsatsen. Hans föremål vittnar om de hårda strider han överlevde, i hans monter märks särskilt hans knogjärn, en tysk flagga som han erövrade och hans Military Cross, en av de högsta brittiska stridsutmärkelserna. Även hans hopphjälm - med Pegasus-märke - och hans armbandsur finns med, tack vare hans familj. Klicka på bilderna om du vill se dem i större format (gäller alla denna bloggs bilder).

Medaljer som vittnar om deltagande i finska vinterkriget, Norge 1940 och D-dagen.

Hundratals svenskar deltog i D-dagen i amerikansk, brittisk, kanadensisk och polsk tjänst. Minst en av dem stupade på D-dagen och flera stupade några dagar senare. För mer om svenskarna i brittisk, polsk, tysk etc krigstjänst se Lennart Westbergs och min gemensamma bok Svenskar i krig 1914-1945. Slutligen ett stort och hjärtligt tack till Flygvapenmuseums Torsten Nilsson med flera anställda, för att ha realiserat denna utställning som pågår fram till och med den 25 augusti 2019.

Svenskar i kanadensisk krigstjänst

Valfrid Lundgren från Piteå var frivillig i kanadensiska armén, damen okänd.

I de traditionella skildringarna av D-dagen glöms ofta den kanadensiska insatsen bort - trots att 335 kanadensare stupade enbart på den dagen. Faktum är även att kanadensarna tog fler anfallsmål på D-dagen än deras amerikanska kollegor.

Eftersom jag därtill hittat ett antal svenskar som blev kanadensiska soldater så kunde jag inte låta bli att i nya boken Svenskar i strid mot Hitler kort även berätta om de totalt över tusen svensktalande i Kanadas väpnade styrkor 1939-45. Valfrid Lundgren (på bilden ovan) anmälde sig som frivillig 1943 och var med främst i slutstriderna på tysk mark. Lundgren klarade sig helskinnad genom detta och återvände till Piteå, där han blev kvar för gott.

För övrigt kan jag inte längre klaga över att tidningarna i Stockholm missat Svenskar i strid mot Hitler, eftersom Expressen i söndags (16/9) tog upp Anders Kullander, en furir vid Bohusläns regemente (I 17) som blev amerikansk löjtnant och återvände till Europa via Omaha Beach.

Camp X och Sverige

Camp X lade grunden för OSS. Sivert Windh i OSS fick tre hoppvingar.

Kunskapskanalen (SVT) visar nu en ovanligt intressant dokumentärserie i två delar - med koppling till Sveriges mindre kända historia efter 1942. Arkeologiska undersökningar ingår.

"Andra världskrigets agentskola" är en kanadensisk dokumentär från 2014 som på ett nytt sätt berättar historien om hur grunden för amerikanska OSS, Office of Strategic Services, lades genom den brittiskledda agentskolan Camp X i Kanada. Missade du det första avsnittet kan man en tid se det här via SVT Play. OSS-baserna i våra fjäll och de svenska OSS-agenterna/soldaterna (Sivert Windh från Hässleholm var en av dem, se vingarna ovan) nämndes inte i det första avsnittet men dock William Colby vars bas i Norge 1945 låg några stenkast från Sverige (Jämtland) och vars personal flera gånger var på svensk mark. Mer om den basen och OSS-baserna i Övre Norrland i min bok Tyskar och allierade i Sverige.

På 1970-talet jämnades Camp X med marken men teamet bakom den nya dokumentären "Andra världskrigets agentskola" lyckas gräva fram rester, varav en del riktigt intressanta (del av Hydra). Det andra och sista avsnittet av dokumentären sänds på lördag den 7 november kl 21.

För övrigt presenterar Per Iko, chef för den militärhistoriska avdelningen på FHS, nya uppgifter om Waffen-SS på Nordkalotten i det senaste numret av Militär Historia (11/2015), inte minst om de svenska förband som försattes i höjd beredskap mot SS-trupperna. I samma nummer finns en artikel om vinterstrid under Koreakriget som i ett stycke tar upp den svenska insatsen där i amerikansk uniform. För mer om den insatsen se senaste numret av Soldat & Teknik (6/2015), som i högre grad fokuserar på svensk militärhistoria och därför har en sexsidig artikel om svenskarna i Koreakriget - ett utdrag ur min och Lennart Westbergs nya bok Svenskar i krig 1945-2015.

Från Sverige till Normandie

Filmen "D-dagen 6 juni 1944" ("Storming Juno") visar en verklighet som även svenskar upplevde.

Det har börjat komma Normandie-filmer som inte handlar om vare sig amerikaner eller britter. När man ser den starka kanadensiska filmen "D-dagen 6 juni 1944" finns skäl att även tänka på svenskar.

Filmen "D-dagen 6 juni 1944", nyligen släppt i Sverige av SMB, skiljer sig på flera sätt från "Saving Private Ryan" och andra amerikanska och brittiska filmer om D-dagen. Jag såg den med en god vän, givetvis den 6 juni, och blev positivt överraskad. Till att börja med är den helt fokuserad på kanadensiska soldater och för det andra, vilket var mer överraskande, har den ingen dominerande "stor hjälte" utan är mer inriktad på att skildra tre grupper, en luftburen, en bepansrad och en ur infanteriet. Sedan handlar en betydande del av filmen om originalen, alltså veteranerna, men gör det på ett mer gediget sätt än vad amerikanska filmer tidigare har gjort.

När man ser filmen kan man betänka att precis på Juno Beach, där kanadensarna landsteg, stupade en svensk frivillig, Georg Nilsson från Gällared i Halland. Nilsson hade tre års erfarenhet av det svenska kustartilleriet och anmälde sig som frivillig för Kanada redan i december 1942. Han hamnade liksom sin vän Harvey Nyström i Princess Mary´s skotskkanadensiska regemente. Under kanadensiskt befäl i Normandie fanns även polska frivilliga varav en var svenskpolsk prins och anmält sig via den polska ambassaden i Stockholm. Denne man, Karl Habsburg, är så vitt jag vet den idag ende svensk som finns kvar av dem som deltog i Normandie.

En rejäl bonusfilm ingår i filmen "D-dagen 6 juni 1944", nämligen "Rommel i Normandie", den är kort sagt inte lika påkostad som den kanadensiska filmen men klart sevärd för den som liksom undertecknad alltid varit intresserad av människan Erwin Rommel. Scenerna från Normandies strider är tyvärr inte långa men däremot välgjorda. Vad filmen gör bäst är att skildra Rommels och andra tyska officerares moraliska dilemma. En hel del är mycket bra, som skådespelaren Ulrich Tukur som Rommel, medan vissa andra skådespelare inte riktigt fungerar. Och varför ser alla uniformer så nya ut? Men helheten är dock klart sevärd.

Slutligen, vad gäller nutida svenskt försvar, kan jag inte nog rekommendera det senaste blogginlägget på Krigsvetenskapsakademiens blogg, "Svensk försvarspolitik mot 20-talet".

Arktiska ambitioner uppmärksammas

Kanada försöker återupprätta sin ubåtsförmåga men har problem.

Den ökande militära aktiviteten längst i norr uppmärksammas nu i Norrbottens-Kuriren, men även att alla de högsta militärerna i det arktiska området (i vilket Norrland ingår) för första gången har träffats, i syfte att förhindra spänningar och konflikter.

Vid det historiska mötet i Kanada i förra veckan deltog även ÖB Sverker Göranson. I svenska riksmedier har det än så länge bara varit denna notis om den senaste utvecklingen.

Samtidigt som Kanada organiserade det arktiska toppmötet blev det känt att Kanada har problem med att återfå sin forna ubåtsförmåga, men ambitionen kvarstår att nästa år ha tre operativa ubåtar (se klippet ovan).

Star Wars i Arktis

Landstigningsmoment med marinsoldater från Nederländerna och USA under Cold Response 2012, från holländsk militär-TV.

Kännare av Star Wars minns planeten Hoth och vet att stridsscenerna där i "Rymdimperiet slår tillbaka" spelades in i Ulvik i Norge. USA:s nya militära satsning på Arktis verkar nästan hämta inspiration från den filmen.

Av allt att döma tänker USA nämligen inte härma den ryska och kanadensiska militära upprustningen i Arktis. Däremot ska man satsa på fler nyutvecklade sensorer, robotar, både under och över isen:

"Unmanned detection systems, robots, and distributed remote sensing are preferred over expensive manned platforms and bases. Whereas Canada is busy building its High Arctic Research Station and Nanisivik Naval Base and Russia is investing in new types of equipment for civilians and soldiers to use up north, the U.S. is investing in more futuristic remote surveillance technologies."

Ryssland vill dock inte vara sämre. Rysslands försvarsminister Anatolij Serdjukov meddelade härom dagen till Vladimir Putin att man skall utveckla "geofysiska vapen, vågenergivapen, genetiska vapen, psykotroniska vapen med mera".

Hm, geofysiska vapen? För att återvända till den militära verksamhet som bedrivs idag i Arktis finns det nu gott om filmer från Cold Response 2012. Två av de mest intressanta syns här. Desto mindre vet man om den storövning på över tretusen meters höjd som Kina nu bedriver i Tibet som en uppvisning kanske främst riktad mot Indien. Kinesiska medier beskrev igår övningen som "den första operationen av sitt slag". Snacka om bergskrigföring.


Franska alpjägare under Cold Response 2012, från fransk militär-TV. De väldiga alpjägarbaskrarna kallas för "tartine" pga att de liknar ett visst bakverk.

För övrigt har jag idag skrivit på min personliga blogg om en svensk främlingslegionär som nu uppmärksammas i Frankrike tack vare Peter Englund.

Arktiska ambitioner i kartform

Military Balance 2012 berättar om den kinesiska upprustningen (klippet visar mekförbandsövning i höstas) men presenterar även en ny karta över det militära läget i Arktis.

Asien kommer för första gången i modern tid att spendera mer på militärutgifter än Europa. Det är en av flera militära milstolpar som Military Balance 2012 handlar om, som produceras av International Institute for Strategic Studies (IISS).

Nyligen twittrade Carl Bildt om livliga diskussioner om Arktis hos IISS. Nu har institutet just släppt en ny karta över militära garnisoner (inkl Arvidsjaur, Boden och Luleå) och geopolitiska läget i Arktis. Notera de oklara gränserna och isgränsen.

Större vinterövningar okända i Sverige

31. VDV-brigaden i Uljanovsks län på vinterövning för några dagar sedan. I slutet syns fyrhjulingar och ultralätta terrängbilar.

Den senaste ryska varningen om Arktis är ännu inte rapporterad av svenska medier. Lika okända är ännu flera nyliga och kommande vinterövningar i både öst och väst. Detta trots att övningarna är i en skala som inte förekommit på många år.

Återtagande av flygfält vintertid var temat för 106. VDV-divisionens nyliga övning i Tula län:


Från vinterövningen i Tula 13-17 februari.

"Arctic Ram", den ännu pågående vinterövningen i Kanada som enligt den kanadensiska armén är "den största och mest komplexa arméledda övningen någonsin i arktiska Kanada" har fått stor medial uppmärksamhet i Kanada men är även den orapporterad i Sverige (utom av denna blogg då). I storlek - något över 1500 pers - kan "Arctic Ram" inte mäta sig med övningen i Tula men är ändå intressant ur svensk synvinkel med tanke på att den sätts i samband med rysk utveckling och att Sverige är ordförandeland i Arktiska rådet. Dessutom genomförs övningen i mycket svenskliknande (norrländska) trakter:



En av Kanadas tidningar samlar sina reportage om övningen på denna sida.

Ny rysk varning om Arktis

Just nu pågår "Arctic Ram", som den kanadensiska armén beskriver som "den största och mest komplexa arméledda övningen någonsin i arktiska Kanada".

Chefen för ryska generalstaben Nikolaj Makarov har utfärdat en specifik varning om amerikanska Aegis-fartyg i Arktis. Uttalandet har förutom i Ryssland och Norge bl a uppmärksammats i Kinas största utlandstidning.

Om några veckor startar årets upplaga av militärövningen "Cold Response" i Nordnorge, som blir den största i Nordnorge på flera år. Ryska statliga Rysslands röst beskriver på engelska den kommande övningen så här. Den ryska kanalen tar även upp att Kanada nu övar en mekaniserad brigadgrupp på mer nordliga breddgrader i Kanada än brukligt, vilket bekräftas av den officiella kanadensiska hemsidan om "Arctic Ram", som övningen heter. Citat från sidan: "it is the biggest and most complex Army-led exercise ever undertaken in the Canadian Arctic".

Antalet deltagare i "Cold Response 2012", totalt 16,000, bekräftas av norska försvarets sida om övningen. Ifjol var det ingen "Cold Response" utan en mindre övning vid namn "Cold Challenge" med 5000 deltagare. Under "Cold Response 2010" var det drygt 9000 deltagare.

En summering av USA:s nya arktiska strategi publicerades i The Washington Post precis före jul.


Luftlandsättningsmoment under "Arctic Ram", filmat i förrgår.

Heta känslor om Arktis

Rejält uppretad veteran av de allierades arktiska konvojer till Murmansk och Archangelsk.

Det råder nu extra het debatt om Arktis i Storbritannien och Ryssland. Det är både arga veteraner från de arktiska konvojerna (se ovan) och en lista av ryska klagomål mot "västs militarisering av Arktis".

Rysslands röst (se länken ovan) påstår bland annat att Kanadas arktiska militärstyrka har "ökat tiofalt" och tar särskilt upp byggnationen av en ny kanadensisk marinbas i Nanisivik.

Fler arktiska förband förordas

Anskaffningen av smygflygplanet F-35 anges som det viktigaste militära steget för Kanada i Arktis. Denna film är häftig men tar inte upp kritiken mot planet.

I ryska medier finns uppgifter om att antalet arktiska brigader blir tre och härom dagen förordade en rysk säkerhetspolitisk expert att det bör bli fler. I Kanada övervägs tätare militärt samarbete med USA i Arktis. I Luleå startar imorgon en säkerhetspolitisk konferens om Arktis.

DN uppmärksammade stort det ryska beslutet i somras att skapa två arktiska brigader. Men svenska nyhetsmedier har hittills missat att ryska medier sen dess kommit med uppgifter om att det blir tre arktiska brigader, liksom att en rysk säkerhetspolitisk expert under rubriken "Kallt krig täcker Arktis" förordar fler förband i Arktis och särskilt helikopterburna, samt mer luftvärn till Arktis.

Inte heller har svenska medier ännu uppmärksammat att Kanada överväger tätare militärt samarbete med USA för att åstadkomma ökad kanadensisk militär närvaro i Arktis. I förrgår kungjorde Kanadas försvarsminister det som är klart om hur hans regering tänker satsa militärt i Arktis. Man kan notera att det kritiserade smygflygplanet F-35 nämns först, dvs samma amerikanska flygplan som bl a Norge, Danmark och Storbritannien satsar på.

Kanske får utvecklingen en smula mer uppmärksamhet i Sverige genom morgondagens öppna Folk och försvar-konferens på Luleå tekniska universitet (LTU): Klimatförändringar och naturresurser – orsaker till konflikt?.

För övrigt har även Vladimir Zjirinovskij (han är förutom vice talman och partiledare för liberaldemokraterna även överste) lagt sig i uniformeringen av de arktiska brigaderna och hävdat att den inte duger för extrema temperaturer. Den ryska försvarsmakten har försvarat det kommande vinteruniformssystemet med att man nyligen jämfört det med Finlands och funnit det ryska vara bättre.

"Study: Russia Has Doubled Troops on Western Borders"

De finska nyhetsinslagen om den militära balansen i närområdet har i Sverige ännu inte uppmärksammats utanför bloggosfären (rätta mig om jag har fel). I baltstaterna har däremot inslagen uppmärksammats.

Estlands public service har för engelskspråkiga nyheten "Study: Russia Has Doubled Troops on Western Borders".

För den som kan estniska finns denna artikel med en rätt enorm mängd kommentarer.

I Kanada är man uppenbarligen sura över att ett nyligt uppvaktande i Moskva inte har gett mer.

Smygskoter för arktiska operationer

Kanadas militär vill inte längre använda civila snöskotrar utan har satt igång utvecklingen av en smygskoter. Bilden visar kanadensiska och danska soldater under en övning ifjol. FOTO: US Mission Canada

Jag fick ett tips per mail som särskilt norrlänningar lär uppskatta. Gjorde dock inget av tipset eftersom jag räknade med att någon av Sveriges civila skotersajter skulle fånga upp nyheten. Så har dock inte skett.

Därför blir denna blogg ändå först med nyheten på svenska: Kanadas militär har satt igång utvecklingen av en "stealth snowmobile" för arktiska operationer.

Projektet nämns även i denna ledare som förespråkar större kanadensisk militär förmåga i Arktis.

Jag skrev nyligen en artikel om Canadian Rangers och de kommande arktiska brigaderna. Den publiceras snart i artikelserien MILITÄRT!

Goda krigsnyheter!?

Symbolen användes i SS som "dödsruna" i nekrologer samt inom Wehrmacht för att identifiera 3. pansardivisionen. Fredsinnebörden tillkom först 1958 genom brittiska CND.

Kan det verkligen finnas några goda krigsnyheter? Tja, vad sägs om att en ansedd kanadensisk forskningsinstitution i år fortsätter att hävda att antalet krig i världen minskar.

Jag var medveten om att antalet krig sedan kallas krigets slut har minskat, men blev ändå överraskad av de senaste rönen från the Human Security Report Project (HSRP) som bedrivs vid Simon Fraser University, som är ett av Kanadas högst rankade universitet. Kort sagt, sen kalla krigets slut har antalet krig minskat med 77 procent enligt HSRP. Detta har uppmärksammats av exempelvis FN och Sida, men mediarapporteringen då? Jag fann den första svenska notisen om denna trend (någorlunda bör den väl stämma) i Svenska Journalen idag, alltså medlemstidningen för Läkarmissionen (se augustinumrets pdf, s. 18). Okej för att flera redaktioner anser att "good news is no news" men ändå... tycker numera alla så utom Läkarmissionens tidning?

"50 minus kräver sin man"

Natos nuvarande generalsekreterare underströk värdet av Danmarks arktiska specialförband när han som dansk statsminister praktiserade vid ett av förbandets patruller. Detta klipp kompletterar "Kampen om Arktis".

Missade du första delen av serien "Kampen om Arktis" i SVT kan du nu se första delen på SVT Play ett tag framöver och det blir även repriser. Serien är utomordentligt välgjord och upplysande men har två defekter som jag här tänker ta upp.

1. Påståendet "Nu ökar alla berörda länder sin närvaro i området" är som de flesta svenska läsare av denna blogg vet inte överensstämmande med verkligheten vad gäller Sverige. Tvärtom avvecklar just nu Norrbottens regemente enligt order två kompanier, regementets sista ingenjörkompanier.

2. Serien fokuserar starkt på Norge och tar inte upp särskilt många svenska eller danska aspekter. Men detta är också rätt förståeligt eftersom serien är norskproducerad och från ifjol, då Sverige ännu inte tagit över ordförandeskapet i Arktiska rådet.

I första avsnittet av "Kampen om Arktis" kan man skymta det kanadensiska "ödemarkshemvärnet" Canadian Rangers som hastigast. Deras beväpning är ännu av Mausertyp eller för att vara exakt Lee-Enfieldgevär av modell första världskriget. Det är nästan samma bössa som man ännu har som huvudbeväpning inom det danska arktiska specialförbandet Sirius på Grönland. Inom Sirius har man danskmodifierade amerikanska Enfieldgevär.

Jag har ett kapitel om Sirius i min bok Elitförband i Norden och hänvisar till den för mer info inkl. källor. Men jag vill direkt ta upp varför man även i ett nordiskt specialförband väljer att ha "bara gamla gevär". Det går att använda automatvapen långt ovanför polcirkeln, ja till och med på Nordpolen. Men är tillförlitlighet det viktigaste kriteriet måste man välja vapen därefter. Så här står det i den danska boken Danske specialstyrker av Jacob Skaarenborg: "Erfarenheter visar att moderna automatvapen inte kan klara det barska klimatet" (min översättning). Vad författaren menar är dock inte att automatvapen skulle vara omöjliga att använda. Men på månadslånga fjärrpatrulluppdrag i ned till minus femtio kan automatvapnens tillförlitlighet inte mäta sig med gevärens.

De aktuella antagningskraven vid Sirius är intressant läsning. Det är endast män som kan komma ifråga för Sirius - därför är detta inläggs rubrik inte diskriminerande utan bara fakta... jag menar kalla fakta :-)

Den i TV-serien omnämnda, högexplosiva CIA-operationen i Arktis har jag bloggat om tidigare.

Nya och exklusiva artiklar om Sirius och Canadian Rangers kommer du att kunna läsa genom artikelserien MILITÄRT!.

Kanadas "enorma" övning i Arktis

SVT:s trailer för den norska serien "Kampen om Arktis" om den inledda kampen om energi och säkerhet i norr.

Nu på söndag 31 juli kl 20:00 inleds i SVT2 serien "Kampen om Arktis" som visades ifjol i Norge och som er bloggare har sett med stor behållning.

Jag kan starkt rekommendera dig att slå på teven nu på söndag kl 20:00, eller att se någon av repriserna - se seriens SVT-hemsida för all info.

Vad sker då just nu i denna kamp? Igår meddelade statliga RIA Novosti åter att sannolikheten är hög för att luftlandsättnigstrupper inkluderas i de kommande arktiska brigaderna (en skall börja sättas upp före årets slut).

Om några dagar inleds den årliga kanadensiska Nanook-övningen i Arktis som blir lite större än tidigare, det blir 1,000 deltagare i år. RIA Novosti beskriver dock övningen som "huge".

Här ett klipp från fjolårets Nanook, som börjar på franska men övergår till engelska:



Ett till klipp från ifjol med fokus på Canadian Rangers som alltså är ett slags ödemarkshemvärn med mycket gamla men också alltid pålitliga bössor (här mest Enfield-gevär):

Arktiska brigaderna på DN:s förstasida

Dagens DN har "arktiska brigader" som de första orden i dagens huvudstory, "Hård kamp om Arktis", och tar även upp flytten av Norges viktigaste högkvarter och förmåga norrut (inuti DN är rubriken istället: "Kampen hårdnar om Arktis rikedomar").

Några läsarkommentarer under artikeln gör mig riktigt besviken på läsförmågan hos vissa av DN:s läsare. De klagar över att de inte förstår hur Sverige skulle beröras av utvecklingen i Arktis. Ändå skriver DN om att Sverige sedan nyligen är ordförande i Arktiska rådet. Detta står dock i slutet av artikeln - det kanske var för mycket begärt att läsa till slutet?

En annan sak i slutet väcker min uppmärksamhet rejält: den tidigare franske premiärministerns dystra syn på Arktiska rådets (dvs. nu i hög grad Sveriges) ovilja att "vidröra de problem som finns".

Positivt dock att problematiken nu kommer upp till den mediala ytan (om än i sommarhettan då debatten är på sparlåga). SVT kommer enl uppgift också att ta tag i ämnet.

Kanadensisk ISAF-trupp till Arktis

Kanadensiska trupper i afghanska ökenområden kommer att behöva anpassa sig till riktigt iskalla öknar - i Arktis. Det är Cold Weather Ops Journal som berättar detta idag liksom att man i vinter ska genomföra en "major Arctic exercise".

Afghanistan slår ut Arktis, i Sverige

Om en testskjutning uppfattas som ett UFO eller en atomubåt havererar - då rapporteras det om säkerhetsläget i Arktis av svenska medier. I övrigt verkar det krävas ett mirakel för att något så nordligt ska hamna i strålkastarljuset. Det finns dock reportrar som gör sitt bästa för att rapportera om det hetare läget i norr.

I stort sett bara när sådana här havererar blir det stor uppmärksamhet om de militära styrkorna i Arktis.

En stor del av förklaringen till ovan är väl att utrymmet för svensk försvars- och säkerhetspolitik i medierna ständigt är "fyllt" av Afghanistan. En annan är väl att många svenskar, mediernas aktörer inkluderade, är omedvetna om att norra Sverige räknas som del av Arktis, om inte generellt så i alla fall definitivt inom säkerhetspolitiken, vilket den nyliga FOI-rapporten Säkerhetspolitisk nattorientering bekräftar.

Men då och då lyckas svenska reportrar få ut information om vad som sker i närområdet. Ett exempel finns i del 7 av SVT:s Korrespondenterna: "Det laglösa havet". I avsnittet berättar Claes J.B. Löfgren med utgångspunkt från bland annat Murmansk om det arktiska säkerhetspolitiska läget:

"Ryssarna har på kort tid satsat 350 miljoner svenska kronor på att bevisa att i princip hela det arktiska havet ända till nordpolen tillhör Ryssland [...] irritationen över Rysslands enorma krav är stor i USA och Kanada. Norge och Ryssland löste visserligen nyligen en fyrtioårig dispyt om var gränsen i Barents hav ska gå. Dagen efter möttes Kanadas och Rysslands utrikesministrar i Moskva. Tonen då var betydligt svalare och rentav hotfull."

Programmet tar även upp den växande kinesiska marinens större roll. Det sänds i repris på SVT2 natten 24/25 oktober kl 00:25 och i samma kanal natten 26/27 oktober kl 00:10 samt går en tid att se på SVT Play, via seriens hemsida.

Stark amerikansk markering om Arktis

De av Ryssland aviserade satsningarna på en rad nya större fartyg och ny sorts styrka för Arktis får nu rejält mothugg. Amerikanska Navy Times gick igår ut med en artikel i vilket det står att ett av målen för US Navy under 2011 är "taking charge in the warming Arctic Ocean".

USA:s marinchef amiral Gary Roughead, som nyligen var i Sverige, säger att US Navy ska göra sig redo för en ny era i Arktis på grund av den största förändringen "sedan istidens slut". FOTO: US Navy

I gårdagens Navy Times kan man läsa "This year’s Navy goals range from building multi-mission ships to taking charge in the warming Arctic Ocean" samt “We will position our Navy to respond to the opening of the 5th Ocean [the Arctic]". Det senare är ett direkt citat som Navy Times har hämtat ur den amerikanske marinchefens dokument om det kommande årets målsättningar.

Följande är ett citat ur ett nyligt tal av marinchefen:

"The impact of climate change on the migration of fishing stocks will likely send commercial fishing towards the poles and towards deeper water, raising the costs of a dietary staple for many of the world’s societies. And the opening of the ‘fifth ocean,’ the Arctic, for longer periods of time will provide new access to resources, migration of fishing stocks and eventually new trade routes, that can’t be overstated. It represents the first change of that magnitude since the end of the ice age."

Från Ryssland kommer nu denna reaktion på svenska.