Djupt gripande om svenskarna i Koreakriget

Svenskar i uniform finns på Koreahalvön ända sedan 1950, idag enbart inom ramarna för Neutral Nations Supervisory Commission tillsammans med Schweiz. Dess emblem syns ovan. Men hur började allt för svensk del? Svaret finns i en av de bästa dokumentärfilmer jag sett.

"Svenskarna i Koreakriget" är ur varje aspekt en gedigen filmproduktion och lyckas även överraska mig som har skrivit en del om Koreakriget. Till att börja med har manusförfattaren/regissören Mikael Hedlund lyckats väl med att sammanfatta själva kriget och även när filmen övergår till att skildra de drygt tusen svenskarna i amerikansk uniform som arbetade på det svenska fältsjukhuset i Busan så dyker krigets gång upp, i form av både koreaners och amerikaners starka vittnesmål. 

Filmmakarna och intervjuade historiker som Per Iko visar hur det av ett tältläger blev en mindre svensk stad i Sydkorea, som inte bara kom att vårda alla stridande parters sårade utan även nödlidande civila sydkoreaner, varför fältsjukhuset blev kvar flera år efter att striderna upphört och lever kvar som en viktig beståndsdel i relationerna mellan Sverige och Sydkorea.

Filmsekvenserna från 1950-talet har ofta en ovanligt god skärpa och/eller färgåtergivning. En del sekvensers färgkvalitet är helt makalös. De nutida intervjuerna blir aldrig tröttsamma, som en del veteraninslag kan bli. Jag har arbetat för flera dokumentärfilmsproduktioner och vill klart och tydligt säga att "Svenskarna i Koreakriget" är bland det absolut bästa som jag har sett. Filmen borde bli prisbelönt.

Som Lennart Westberg och undertecknad tagit upp i vår bok Svenskar i krig efter 1945 blev Koreakriget en angelägenhet inte bara för dem som ville stödja med vårdinsatser. Kanske så många som tusen svenskar anmälde sig till en stridande frivilligstyrka som av logistiska skäl inte förverkligades. Men organisatören, Bertil Harding, anslöt sig till US Army och fick utföra flera olika uppgifter i strid (Harding hade under andra världskriget varit engagerad för norska motståndsrörelsen). En svenskutbildad etiopisk bataljon kom också fram till Korea, med bland annat Orvar Nilsson som instruktör, känd från flera frivilliginsatser för Finland. Kanske kan Harding, Nilsson och andra svenskar i Korea som inte ingick i fältsjukhuset skildras i en framtida dokumentär?

Schakalen och nazistbankiren

"Schakalen" var väldigt fäst vid sin Tokarev. FOTO: Askild Antonsen

I linje med denna bloggs nya profil kommer här ett tips. Fram till den 15 mars 2019 visar SVT Play bland det mest sevärda om terrorism som någonsin visats av svensk television, den 2018 färdigställda dokumentären "I huvudet på Schakalen".

Sophie Bonnets dokumentärfilm om Ilich Ramírez Sánchez, alltså "världens mest fruktade terrorist" som blev känd som "Schakalen/Carlos", kanske kan verka overklig när den kommer in på hans tal om "hyggliga nazister" och då särskilt den schweiziske nazistbankiren François Genoud. Men den Stasi-stödde terroristens nära samröre med Genoud är väldokumenterat. Källa på det? Ja, exempelvis Mörkermannen - Francois Genouds gåtfulla liv i Goebbels och Schakalens skugga (2012) av Willi Winkler och De ska ju ändå dö - tio år i svensk underrättelsetjänst (2009) av Gunnar Ekberg. Den senare boken handlar inte bara om författarens vågade infiltration av PFLP, där "Schakalen" inledde sin terroristkarriär och verkade under fem år, utan även om olika svenska gruppers arbete för terroristorganisationer och främmande makters underrättelsetjänster.

Vem är det som flyger "alldeles intill Murmansk"?!

Huvuddelen av notisen "Ryssen kommer!" som den ser ut den 1/6.

Tipsades i helgen om att jag borde spana in magasinet Filter eftersom jag nämndes i det. På nätet finns ännu inte artikeln ifråga men däremot Filters tipsnotis "Ryssen kommer!", vars centrala stycke återges här ovanför. Det finns anmärkningsvärda fel i notisen och den ubåtsartikel som den hänvisar till.

Till att börja med är Filters "världens största flygstridsövning" nästan i klass med TV4:s "världens största militärövning". Det nydanande är att enligt Filter genomförs ACE 2015 "...alldeles intill ryska Murmansk" och att detta "skildras som normalt militärbeteende".

Alltså, enligt Filter genomförs ACE 2015 "alldeles intill" Murmansk, vilket rimligen är närmare än bara intill. Vilket är då det faktiska minsta avståndet mellan övningen och Murmansk? Det finns ett ställe i övningsområdet som är 30 mil från Murmansk. Vilket borde innebära att Stockholm ligger "alldeles intill" Kalmar och Arvika (orter som ligger 30 mil från Stockholm).

Men vad om skribenten egentligen inte menade Murmansk utan syftade på Murmansks län? Fortfarande 15 mils avstånd på det närmaste stället (motsvarande Stockholm-Örebro).

Centrumpunkten för ACE-övningen ligger ungefär i Jokkmokk, som ligger 65 mil från Murmansk.

För övrigt nämner varken Filters tipsnotis eller föregående nummers stora artikel om Nato och Sverige med ett ord att övningsscenariot för ACE 2015 är en internationell fredsfrämjande krishanteringsinsats under FN-mandat (omslagsrubriken var "Varför bombar NATO i Norrlands inland?"). Inte heller att inga svenska skjutövningsområden kommer att användas under ACE 2015. Eller att övningen är av sådan karaktär att även Schweiz deltar i den (dessutom med egna flygplan).

Däremot vill Filters redaktion antyda för sina läsare att de nyheter om Ryssland som vi "dagligen matas" med är överdrivna eller ogrundade. Hur annars tolka: "Samtidigt matas svenskarna dagligen med dramatiska nyheter om hotfulla ryssar – nu senast om krigsflygplan som övat på internationellt vatten utanför Öland, vilket uppmärksammas stort som varande osedvanligt läskigt". Ja, vad var det som senast skedde vid Öland annat än att Ryssland "övat på internationellt vatten"?? Visst, nu senast kränktes inte gränsen, men det går att sända otrevliga budskap/öva angrepp utan att gränskränka. Lägg därtill att ryska stridsflygplan faktiskt kränkte svenskt luftrum både ifjol och 2013. Liksom att SAS-flygplan vid minst två tillfällen ifjol var nära olyckor på grund av ryska spaningsplan.

Men vad med senaste numret av Filter? Inköptes igår och har läst den sjuttonsidiga artikeln "Lågvattenmärket" av Mattias Göransson, Filters chefredaktör. För att göra en lååång historia kort liknar den i nivå Filters nämnda notis och det står på ett ställe direkt fel om vad jag sagt. Då jag nu har stor tidsbrist måste jag dock avsluta detta blogginlägg. Lär även bli det sista på länge av flera tunga men goda skäl. Passar på att önska alla bloggläsare en skön och fredlig sommar. Tyvärr befarar jag att den inte blir så fredlig - hoppas jag får fel.

Schweiz finns tydligen, men Norge?

Det schweiziska försvaret av idag.

För en vecka sedan kunde denna blogg berätta att den schweiziske försvarsministern gick ut med en stark varning om läget i Europa och redan vidtar åtgärder därefter. Idag togs nyheten upp av en svensk dagstidning.

Ja, efter att nyheten tagits upp av flera utländska medier, senast av en stor amerikansk TV-kanal, kom alltså nyheten till slut ändå fram till Stockholm och är nu publicerad i Svenska Dagbladet. Märkligt nog dock inte i del 1 utan SvD Näringsliv.

Bättre sent än aldrig får man väl säga.

Det kan man dock inte säga om två andra för svensk säkerhetspolitik betydande nyheter. Så vitt denna bloggs redaktör känner till har ännu noll svenska nyhetsredaktioner rapporterat om den nya höjningen av Norges försvarsbudget och de svenskfinska planerna på att ställa upp för Islands luftövervakning.

Detta trots att man i Finland anser att nyheten om Island nu ligger på presidentnivå och att Norge nu även tagit ett steg närmare kvinnlig värnplikt.

Du som läser dessa rader kan dock lätt bidra till att sprida kunskapen om dessa nyheter genom att e-posta länk till detta inlägg eller genom att trycka på "share" för Facebook.

I marginalen kan jag inte låta bli att påpeka att artikelskribenten i SvD tydligen inte känner till förbandstypen militärpolis utan skriver om "militära poliser".

Norsk höjning och schweizisk varning

Särskilt Nordnorge och cyberförsvaret, som här presenteras, ska få mer pengar föreslår nu den norska regeringen.

Den norska regeringen vill rekordhöja anslaget för cyberförsvar. Den schweiziske försvarsministern vill att Schweiz även militärt ska förbereda sig för ytterligare europeisk instabilitet.

Den norska regeringen föreslår en ny ökning av det norska försvarsanslaget med 568 miljoner norska kronor och man vill särskilt förstärka Nordnorges försvar och cyberförsvaret, det senare vill man ska få ta del av en trettioprocentig anslagsökning.

Hittills har denna nyhet inte rapporterats av svenska medier, så vitt jag kan se. Inte heller förra veckans nyhet att Norge vill förlänga värnpliktigas grundutbildning med flera månader.

Lika okänt är att den schweiziske försvarsministern i helgen gick ut med en stark varning om läget i Europa och vill att schweizarna förbereder sig för ytterligare instabilitet. Den schweiziska försvarsmakten har börjat öva på nya scenarier och redan i december ska den schweiziske arméchefen presentera en plan för att skapa fyra nya militärpolisbataljoner.

Som denna blogg tog upp i våras har Schweiz, som är något mindre än Jämtlands län, ännu bland annat två pansarbrigader.

Det är TANKen som räknas

Schweiz, till ytan något mindre än Jämtlands län, har 2012 ännu två pansarbrigader. Hur dessa ser ut handlar denna färska kortfilm om.

Som Thomas Roth nyligen påpekade i DN (notisen ej online) är det TANKen som räknas. Underförstått: ska man ha ett territoriellt försvar ska man ha ett komplett sådant.

Än så länge, trots all utveckling inom flyg och pansarvärnsvapen, är nämligen stridsvagnen bäst på att ta terräng. Därav de satsningar på stridsvagnar som just nu pågår i flera länder och som jag tar upp i flera reportage i artikelserien MILITÄRT!.

Därav även arméinspektör Berndt Grundeviks Kajsa Warg-förslag som utan ytterligare anslag skulle ge armén tillbaka många av de Leoparder som nu är i malpåse.

Apropå stora katter vill jag även tipsa om artikeln "Svensk solidaritet – en papperstiger?" av Bo Hugemark.

P.S.
Ja, du såg rätt i filmklippet, Schweiz har stridsfordon 90, i en anpassad version. Liksom Leopard 2 som man nyligen låtit uppgradera till Pz 87WE.

Jag gick på diktatorns skola

För bara lite mer än ett år sedan framträdde Kim Jong Un offentligt för första gången, vid denna militärparad. Nu tar han över Nordkorea.

Jag berättar exklusivt för er som läser MILITÄRT! om när jag gick på Kim Jong Uns skola i Schweiz och kommer med en prognos om Korea 2012 baserad bland annat på vad jag vet om den numera fyrstjärnige generalens skolgång.

Om du inte redan läser min artikelserie MILITÄRT! så måste du anmäla dig på seriens hemsida senast imorgon bitti för att inte missa den extrainsatta artikeln om Nordkorea som jag skrev idag.

För övrigt bör man absolut känna till varför den 15 april 2012 blir ett så viktigt datum i Nordkoreas historia.

Dödsruna över värnrätten

Välkommen till ett nytt Sverige - ett Sverige utan värnplikt. De främsta anledningarna till att både politiker och allmänheten en dag lär sakna denna plikt rejält är dock vare sig demokratiska, ekonomiska eller nostalgiska.

Jag är medveten om att värnplikten - eller värnrätten om man så vill - nu bara är "vilande" och alltså inte helt har avskaffats. Men i praktiken har den det, eftersom historien visar att regeringar, särskilt moderna svenska, i regel inte förmår ta försvarshöjande beslut i tid, utan först efter det att krig redan brutit ut.

Sedan har det dröjt flera år till dess att besluten har resulterat i något påtagligt. Exempelvis stod vi under andra världskriget klara att stå emot ett angrepp, alltså med goda chanser att lyckas, först 1944 eller 1945. Samlingsregeringens undfallenhetspolitik (avstegspolitik) var en konsekvens av detta förhållande.

Dagens huvudledare i DN om värnpliktens död är närmast skadeglad. DN: "Det är sannerligen på tiden. Värnplikten har blivit både gammalmodig och ineffektiv" och "Nu är det äntligen slut med det". Läs hela ledaren, printa ut/klipp ur den och spara den för framtiden för att kunna jämföra DN:s ord med hur framtiden blev.

En sak är säker om framtiden: en dag kommer ett rikstäckande svenskt försvar åter att behövas – något som ett svenskt yrkesbaserat försvar aldrig kan bli. Inte ens om det skulle bli världens bästa. Sveriges relativt sett stora yta kan helt enkelt inte värnas av så få personer. Frågan är bara när behovet kommer.

Men finns behovet? Existerar allvarliga hot mot Sverige i framtiden? Tja, lyfter man blicken från dagstidningen och tar fram vilket världshistoriskt verk som helst kan man konstatera att STORA kriser och verkliga katastrofer ALLTID är att vänta (och att de tar de flesta på sängen).

Teoretiskt sett behöver den ryska imperienostalgi som de senaste åren manifesterat sig i relationerna med flera grannländer inte nödvändigtvis öka. Den kan rent av komma att minska. Den kan alltså det. Men hur vet vi, någon, det? Och hur veta att den inte kommer tillbaka? Hur tänker och planerar våra allra närmaste grannar i dessa grundläggande frågor?

I våras blev den finska organisationen "landskapstrupperna" färdig. Bakgrunden är ett beslut 2007 om att komplettera försvaret. Sovjetunionen förbjöd 1944 Finland att ha hemvärn. Nu har Finland åter ett hemvärn. Ett ovanligt stort värnpliktsförsvar hade man redan och lär inte göra sig av med även om det snart kanske skärs ned (lär inte bli radikalt).

I Finland gör ännu 80 procent av männen värnplikt. När de värnpliktiga lovar försvara landet sker det högst offentligt, som på denna fotbollsplan mitt i Torneå.

Sen, oavsett vad vi människor tar oss för, finns det gott om naturkrafter över vilka vi kan bestämma absolut noll och ingenting. "Vulkankrisen" som vi nyligen genomled var en bagatell i jämförelse med utbrott under 1700-talet. "Svininfluensan" var ett skämt jämförd med spanska sjukan som härjade även i Sverige då min farfar var barn. Drygt 30 000 dödsoffer enbart i Sverige 1918-21. Hur skulle 30 000 rätt plötsligt döda påverka dagens Sverige? Hur skulle börsen reagera? Fel fråga! Hur kommer världens börser att reagera på nästa spanska sjuka? Givetvis kommer förr eller senare även en sjuka värre än den spanska, en rejäl pandemi. Och på den första terrorist-atombomben? Ett rejält vulkanutbrott etc? Hur kommer detta sen att påverka ekonomin-politiken i länder med imperienostalgi och instabila grannrelationer?

Schweiz är förvisso inget grannland men dock väldigt likt Sverige på många sätt (fast det numera sällan tas upp i medierna). Säkerhetspolitiskt är landets läge mycket mer fördelaktigt än Sveriges. Emellertid håller schweizarna inte bara fast vid ett både kraftigt och synnerligen värnpliktsbaserat försvar (Schweiz har extremt få yrkesofficerare), de framhärdar i att behålla en beredskapsnivå som bara kan jämföras med hemvärnsstyrkors. Är de en nation av militärt överintresserade personer (s.k. MÖP:ar) eller "bara" dumma i huvet? Och våra finska grannar är...?

Mitt svar vad gäller både Schweiz (som jag levt i) och Finland (som jag årligen besöker) är: nej, men däremot ser man i dessa länder betydligt mer historiskt och långsiktigt (logiskt planerande) på tillvaron.

Kort sagt: ett stort land med relativt liten och utspridd befolkning tarvar ett robust totalförsvar (= militärt och civilt försvar). Den militära komponenten är grundbulten i ett trovärdigt totalförsvar. Den yrkesbaserade vägen kan denna grundbult aldrig bli rikstäckande.

Missa för övrigt inte "Morgonsurs" dödsruna.