fredag 31 december 2010

Specialförbanden utökas

Afghanistan 2010: en australiensisk operatör ur Special Operations Task Group under Shah Wali Kot offensiven. FOTO: Corporal Raymond Vance

Under 2010 har USA kraftigt ökat mängden SF-operatörer i Afghanistan. Men även i andra länder satsar man mer på specialförband, i synnerhet i Nordkorea.

Svenska medier har nyligen rapporterat en smula om detta. Men för att få reda på mer får man exempelvis söka sig till BBC. Bloggade själv lite om Nordkoreas ovanligt många elitförband i juni (hur många av dem som kan betecknas som specialförband är ännu oklart).

Den där BBC-rapporten nämner ju också en militärhistoriskt lite "kul" grej: att Nordkoreas nya stridsvagn (teknologiskt sett inte ny men dock en förbättring) heter Pokpung-ho. Nej det är inte koreanskan jag finner lustig, utan översättningen av namnet: Stormtiger. Det namnet har ju redan använts en gång tidigare.

Därmed är det sluttipsat om artiklar och andra nyhetsinslag för i år. Jag ska avslutningsvis bara komma med några gissningar om några saker som lär få stor säkerhetspolitisk och/eller militärhistorisk uppmärksamhet under 2011.

I Ryssland lär man långt före den 22 juni börja uppmärksamma att det då blir 70 år sedan Hitlers operation "Barbarossa" rasslade igång rikting Moskva.

I USA blir det den 11 september 10 år sedan "9-11". Några månader senare blir det mycket medialt, åtminstone i USA, kring den 7 december 1941 dvs. angreppet på Pearl Harbor.

Ett annat intressant datum blir den 27 oktober 2011. Var var det som inträffade då för trettio år sedan? Den som gissar rätt får ett virtuellt diplom.

Ett annat historiskt datum - i alla fall för alla fans av framtidsfilm - infaller den 9 mars. Vilken inflytelserik film började spelas in det datumet 1981? En ledtråd: filmen utspelar sig 2018 och släpptes 1982. Men det man ser i filmen utspelade sig alltså för snart exakt trettio år sedan. Nå, gissa på. Facit nästa år...

Sist men inte minst: GOTT NYTT ÅR alla bloggläsare, särskilt de av er som är på Grönland och i Afghanistan!

Mistral-affären hände igår i Sverige

För ett dygn sedan nådde budbärarna från Moskva och Paris (antagligen på ponnyhästar med tanke på deras hastighet) TT:s centralredaktion och därefter kunde till slut DN och flera andra morgontidningar publicera en TT-notis om den största vapenaffären någonsin mellan ett Nato-land och Ryssland.

Svenska Dagbladet har kommit lite längre. SvD:s ledarsida har publicerat en mening om affären.

SVT och SR har uppenbarligen fortfarande för många riktigt viktiga saker att rapportera om.

En riksdagsledamot, Rolf K. Nilsson, har uppenbarligen koll på omvärlden trots alla helger. Hans blogginlägg igår är bara ett av flera han skrivit på sistone om Mistral-affären.

onsdag 29 december 2010

Fransk kritik mot Mistral-försäljning

Nu finns även Washington Posts och New York Times artiklar om Mistral-försäljningen online. NY Times rapporterar främst om den baltiska och georgiska synen på den fransk-ryska vapenaffären men även att André Glucksmann, en av Frankrikes mest kända filosofer, är starkt kritisk mot den.

Enkelt googlande visar att hundratals medier under de senaste dagarna har rapporterat om Mistral-affären, som tveklöst är den största någonsin mellan ett Nato-land och Ryssland. Till och med på Nya Zeeland har man fått ta del av nyheten. Av någon anledning är det dock ännu noll svenska medier som ens kort rapporterat om händelsen.

tisdag 28 december 2010

Baltstater om Mistral-affären: "stort misstag"

Det finns flera nya uppgifter om den officiellt bekräftade försäljningen av fyra franska större amfibiefartyg till Ryssland. Två av baltstaterna kritiserar nu starkt försäljningen och enligt Rysslands högsta militär får fartygen en direkt roll mot Japan.

Den senare uppgiften, som kommer från Moscow Times, lär nog få viss uppmärksamhet i Japan.

Om baltstaternas reaktioner se denna estniska artikel på engelska samt denna. Även UPI:s sammanfattning är läsvärd.

I svenska medier hittills ingenting, så vitt jag kan se.

söndag 26 december 2010

elitöverste greps för "väpnat uppror"

Spetsnaz-översten Vladimir Kvatjkov har gripits av Federala säkerhetstjänsten och med tanke på anklagelserna mot honom lär han inte bli en fri man igen.

Amerikanska TIME skrev i torsdags om Kvatjkov med anledning av kopplingarna mellan ultranationalism, fotboll och den senaste tidens kravaller i Moskva. TIME:s rubrik lär knappast ha minskat den ryska statens intresse för Kvatjkov: "Racist Violence Threatens Russia's World Cup Plans".

Sent under torsdagen greps Kvatjkov av tolv FSB-män anklagad för att "organisera ett väpnat uppror". Nyheten har nu börjat nå västmedier genom AP.

Ryska tidningen Kommersant har mer.

Tack för tipset, Mikael.

Kremls julklapp: 4 Mistral

President Sarkozy och fransk varvsindustri fick en fin julklapp från Kreml, man beställer fyra amfibiefartyg modell Mistral. Den första inbetalningen kommer om några veckor. Därmed är den största vapenaffären någonsin mellan en Nato-stat och Ryssland nu högst verklig.

Att döma av detta ryska statliga telegram är det enbart marinbaserna kring Murmansk och Vladivostok som är aktuella som hemmahamnar för Mistrals.

Så här rapporteras nyheten i Finland (på svenska).

Här en tidig amerikansk notis och en del annat intressant om hur man ser på flera samtidiga skeenden i Europa.

I Sverige har än så länge enbart Kungl krigsvetenskapsakademin rapporterat (de hann före mig, grattis!)

torsdag 23 december 2010

Fransk soldat äter njurtalgspudding?

Frankrike har förvisso tuffa soldater, men pallar de att äta brittisk njurtalgspudding? FOTO: US Army

Västeuropa måste öka sina militärutgifter och hur ska franska soldater kunna äta engelsk mat, skriver f.d. danske utrikesministern Uffe Ellemann-Jensen i en mycket frispråkig krönika. Samtidigt kungörs Rysslands anskaffning av isbrytare, delvis med finsk hjälp.

Uffe Ellemann-Jensen var en tid på vippen att bli Natos generalsekreterare, så dagens krönika om Nato av honom i DN har lite extra tyngd.

I övrigt rekommenderar jag varmt (eller kallt, med tanke på ämnet) Barents Observers artikel om rysk isbrytaranskaffning och denna sammanställning över de arktiska toppnyheterna under 2010.

NU finns det bara en sak kvar att säga: GOD JUL!

tisdag 21 december 2010

Rommel på östfronten

Rommels solblekta ökenuniform och dödsmask i Panzermuseum i Munster. Jag kan lova att museet har många föremål i samma klass.

Det finns anledning att fundera över hur andra världskriget hade gestaltat sig om Rommel hade kommit till östfronten, alltså om Afrikakorps inte hade behövts. Och var det egentligen britterna som besegrade Rommel i Afrika?

Som tonåring brevväxlade jag med en veteran ur brittiska Long Range Desert Group och som vuxen intervjuade jag en av Rommels adjutanter. Med andra ord har jag alltid haft ett visst intresse för ökenförband. Det är därför jag tycker det är extra kul att den senaste svenska boken om andra världskriget, skriven av Karl-Gunnar Norén och med i senaste Pennan & Svärdet, handlar om mindre kända trupper under ökenkriget.

Märkligt nog har just kriget i Nordafrika på senare tid lyfts fram av östfrontshistoriker. Den nya synen på det "perifera" ökenkriget går ut på att dess betydelse undervärderats med tanke på de resurser - främst Rommels pansar - som öknen "snodde" från östfronten. Vissa militärhistoriker går nu så långt som att hävda att Röda armén hade de allierade i Nordafrika att tacka för sin överlevnad.

Vilken nationalitet, mer konkret, hade då Stalin att tacka för sin räddning? Britterna, jänkarna? Karl-Gunnar Norén lyfter fram den australiensiska insatsen i Nordafrika, som till mycket stor del är liktydig med ett ortnamn: Tobruk i Libyen.

I sin nya bok berättar Karl-Gunnar Norén att det till stor del var tuffa "diggers", australiensiska trupper, som höll Tobruk i 242 dagar. Han har intervjuat dem, liksom tyska afrika-veteraner, samt besökt slagfälten ifråga.

Tobruk 1941 handlar inte bara om slagen och fältherrarna utan även i hög grad om enskilda soldater på bägge sidorna. Norén har intervjuat både allierade och tyska veteraner, varit på plats och till och med tittat närmare på vad soldaterna åt.

I övrigt bjuder senaste numret av Pennan & Svärdet (alltså medlemstidningen inom SMB) på en bok jag redan bloggat om på min engelskspråkiga blogg, I väntan på talibanerna av Jesper Huor. Boken torde vara den mest aktuella om Afghanistan och är full av gripande upplevelser hos bokstavligen alla sidor. Författaren har genom sitt utseende och sätt kunnat smälta in i alla möjliga miljöer.

Sist men inte minst vill jag lyfta fram en bok som SMB erbjuder i repris, en finlandssvensk bok om Waffen-SS och Wehrmacht i Finland: Staden och hakkorset av Patrik Sundqvist. Utgångspunkten är en stad, Jakobstad, men man får djupa insikter i vardagen för både armésoldater och SS-soldater. Mängden ny information och hittills opublicerade bilder imponerar, liksom bokens grafiska utformning och författarens läsvänliga stil.

Facebook dödligt i fält

Det finns tydligen fler och riktigt allvarliga militära aspekter på soldaters Facebook-användande, enligt den här färska artikeln i den amerikanska militärtidskriften Military Times.

Den anglo-franska försvarsmakten

Det är inte bara EU generellt som går mot mer militärt samarbete inom EU och med Nato. Storbritannien och Frankrike har under hösten aviserat flera radikala samarbeten på det militära området.

Svenska medier har inte missat att rapportera om de anglo-franska planerna men jag måste säga att vidden av det hela fick jag först klar för mig efter att ha tipsats om den här lysande artikeln i Economist.

Förresten vet jag precis vad den kommande brittisk-franska stridsvagnen bör få heta, Pink Panther såklart. Yngre som missat detta brittisk-franska fenomen bör se:

söndag 19 december 2010

Sista tabut borta

Inte sedan andra världskriget har tyska förband stationerats på fransk mark. Nu har även detta historiska tabu brutits av Eurokårens tysk-franska brigad. Denna bild är en av många jag tog när jag besökte brigaden i början av 90-talet. Vapnet är en MG 3, utvecklad från andra världskrigets MG 42.

Den multinationella och mekaniserade Eurokåren - som jag skrev om härom dagen - har brutit ett tabu, genom att nu stationera ett tyskt förband på fransk mark, vilket inte förekommit sedan Wehrmacht och Waffen-SS fanns i Frankrike.

För att förtydliga så har tyska förband besökt och övat i Frankrike många gånger sedan 1945. Men nu handlar det alltså om mer: Tyskland har nu ett av sina förband permanent förlagt i Frankrike. Tyska medier sammanfattar händelsen: "inga tabun kvar mellan Frankrike och Tyskland".

Inga av de svenska nyhetsmedierna har, så vitt jag kan se, ens kort rapporterat om händelsen, som inträffade för en vecka sedan. Det som konkret hände var att det första tyska förbandet med adress i Frankrike, den 291. Jägarbataljonen, blev operativt den 10 december. Jägare innebär i detta fall lätt mekaniserat infanteri.

291. Jägarbataljonen ingår i Eurokårens kärna, Tysk-franska brigaden.

En svensk historietidskrift, Militär Historia, har dock tagit upp nyheten i sin webbupplaga.

Många fler uppgifter och bilder finns på tysk-franska brigadens hemsida.

fredag 17 december 2010

Det våras för EU-försvaret

Baskermärket inom Eurokåren, det mekaniserade förband som består i huvudsak av sex EU-stater med särskilt intresse för EU-försvar.

Tyskland, Frankrike och Polen vill att EU och Nato ska närma sig på flera punkter. Det är ett ovanligt starkt och tydligt utspel som länderna nu gör. Som vanligt får man dock vända sig till utländsk press för att få läsa om utspelet.

Bor vi inom EU eller? Ibland måste man undra när man får vända sig till amerikanska källor för att få detaljer om EU-planer. Se även denna US-sajt.

Det högst konkreta förbandet Eurokåren lär snart åter komma på tapeten, är mitt tips. Det här skrev jag för några år sedan om förbandet efter två besök.

onsdag 15 december 2010

Nytt ryskt robotdrag

Igår offentliggjorde Ryssland ett nytt drag i "robotspelet" av särskilt svenskt och finskt intresse eftersom utplaceringen sker i militärområdet närmast oss. Hittills är det dock bara Kungl Krigsvetenskapsakademiens blogg som uppmärksammat detta drag.

tisdag 14 december 2010

Svenskpiskaren tillbaka som ubåt

Nyheten om Putins nya rustningstal, som han valde att hålla i Archangelsks län i Barentsregionen, börjar nu dyka upp i svenska medier. Men läs om talet i rysk originalform på engelska så får du ta del av lite fler detaljer.

Vem var den där Alexander Nevskij som den nya ubåten är uppkallad efter? Jo, det bloggade jag om för ett år sedan.

UPPDATERING kl 13:40:
Nu finns det en bra norsk sammanfattning på engelska av det senaste om de nya pengarna och vilka vapensystem som prioriteras.

måndag 13 december 2010

Kremls Nobelnominering av Julian Assange

Alla skriver ju om Mr. Wikileaks, dvs. Julian Assange. Måste jag verkligen göra det med? Tja, tänkte bara peka på en aspekt som hittills inte verkar ha uppmärksammats så mycket.

Tycker bara att det är intressant att titta på hur norska och brittiska medier uppmärksammat rätt stort att Kreml rekommenderat att Assange borde få Nobels fredspris. Källorna är statliga ryska medier på engelska - så jag ser inte att man behöver tvivla på att Kreml verkligen har uttalat sig så uppskattande om Assange. Se även denna artikel.

Jag är fullt medveten om att nomineringen har nämnts i svenska medier, men kan inte hitta någon större artikel i ämnet på svenska, inte ännu i alla fall. Har du sett någon större sak?

SOG, Sveriges nya specialförband

Särskilda operationsgruppen (SOG) är namnet för det sammanslagna SSG + SIG. Till våren kommer en spänningsroman om SSG av en f.d. SSG-operatör.

Som flera bloggläsare nog redan vet innehåller det senaste numret av Försvarets Forum en hel del intressant om SOG inkl nya bilder.

Om Kaj Karlssons kommande bok varken kan eller vill jag egentligen säga något ännu förutom att jag noterar att fienden i den hittills avslöjade handlingen utgörs av en terroristcell. Men en sak är säker: Karlssons hemsida och särskilt då bloggdelen innehåller en hel del läsvärt och högaktuellt; särskilt hans inlägg om hur Försvarsmakten just nu rekryterar operatörer och inläggen om det svenska samhällets sårbarhet.

fredag 10 december 2010

Svenskamerikansk stridspilot hittad i djungeln

Släkten Ryrholm i USA och Sverige har fått ett oväntat besked: P-38-piloten Richard Ryrholm, som varit "missing in action" sedan 1943, har hittats av urinvånare på Papya Nya Guinea och nu identifierats.

Det tog några år att hitta och identifiera fänrik Richard Ryrholm, närmare bestämt 67 år! Jag skriver mer om denna oväntade nyhet från stillahavskrigets djungler på min andra, krigshistoriska blogg.

torsdag 9 december 2010

Hajattack värre än koreakonflikt

"Keen Sword", den största militärövningen någonsin mellan USA och Japan - med 44,000 deltagare - har nu rapporterats av flera svenska medier, men så vitt jag kan se utan "detaljer" som övningens numerär eller helt enkelt att den är störst någonsin.

Soldater ur den amerikanska marinkåren övar på däcket till ett hangarfartyg. FOTO: USMC

Däremot har Sveriges ledande medier under de senaste dagarna rapporterat utförligt om hajattacker. Det hade väl varit förståeligt om en eller flera svenskar hade dödats. Så vitt jag förstår har svenskar inte ens angripits utan bara varit i närheten - men dock var hajattackerna (en dödad hittills, en tyska) största nyhet även i DN härom dagen.

Undertecknad har nu inte tid att bevaka den dramatiska utvecklingen kring Koreahalvön de närmaste dagarna men det finns en annan svensk blogg, som gör det: "Commander´s Log". Besök den!

tisdag 7 december 2010

Fredens illusioner slår tillbaka

Nyligen skrev jag lite om Wilhelm Agrells nya bok Fredens illusioner. Det jag skrev är dock närmast ointressant jämfört med vad överste Johan René, avdelningschef vid Försvarshögskolan, har skrivit om boken.

Mer exakt är överste René programchef för officersprogrammet tillika platschef för Försvarshögskolan Karlberg. Det är i det senaste numret av Militär Historia (12/2010) som man kan läsa följande ord av René:

Agrell visar övertygande på varför den senaste försvarsreformen bara blev en tumme. En viktig orsak är att bortdefinieringen av "hotet" skapade en situation där enbart kamerala och produktionsrationella hänsyn behövde tas när det gällde den militära organisationen.

Läs hela recensionen, finns dock ej på nätet. Å andra sidan finns det mycket annat läsvärt i samma nummer, som intressanta pansarrön och en intervju ;-) med det enda flygaresset från Sverige (en tillhörande faktaruta som redaktionen gjorde blev tyvärr behäftad med två fel - se kommande nummer).

P.S.
Med rubriken "Fredens illusioner slår tillbaka" syftar jag på att denna uppföljare är mer spännande än det första inlägget. Nu när jag tänker efter skulle även dagens datum kunna vara ett skäl till rubriken. Den 7 december 1941...

måndag 6 december 2010

Finland tror inte på munväder

President Medvedev varnar uttryckligen för "en ny omgång av kapprustning", vilket inte har missats av svenska medier. Däremot har inga svenska redaktioner ännu tagit upp vad Rysslands Nato-sändebud lagt till om Östersjön och Barents - de områden som mest berör Sverige och Finland.

I september missade samtliga svenska redaktioner två riskfyllda incidenter med ryskt flyg och en amerikansk fregatt i Barents. I oktober avvisades två ryska Su-24 av amerikanska F-15 över Östersjön. Åter igen utan att det blev ens en TT-notis. Rätta mig om jag har fel.

I september rapporterade flera stora amerikanska, brittiska och norska medier om två rysk-amerikanska incidenter i Barents hav kring fregatten USS Taylor, på bilden. Svenska medier rapporterade ingenting. FOTO: US Navy

Så vitt jag kan se har det hänt igen - ännu har inga svenska medier rapporterat att Rysslands Nato-sändebud Dmitrij Rogozin har förtydligat Rysslands hållning. Förtydligandet gäller de mest relevanta områdena ur svenskt perspektiv: Östersjön och Barents. Som framgår av norska, ryska och kanadensiska medier kan inte Ryssland tänka sig några nya Nato-robotar, inte ens defensiva, i vare sig Östersjön eller Barents.

Jämför detta med de amerikanska avsikterna för Östersjön, åtminstone de som gällde då US Navys chef i höstas besökte Sverige: "US Navy, världens största flotta, ska besöka Östersjön oftare. Fartygen kan fungera som en robotsköld för Europa. Amerikanerna vill också ha ett närmare samarbete med Sverige."

Att Dmitrij Rogozin fick framföra "detaljerna" om Rysslands syn på nya robotsköldar är logiskt. Han är, sin diplomatstatus till trots, en man som ofta talar klarspråk. Förutom att han är rysk ambassadör hos Nato är han en ivrig användare av Twitter och som framgår av detta exempel på hans twittrande om baltstaterna bär han förutom kostym även kosackuniform. Bakgrundsbilden föreställer också kosacker, under första världskriget. Partiet han senast var med om att bilda hette Rodina, Moderlandet.

SvD har inte missat den ökade ryska marina närvaron i Östersjön. Men vi lämnar snart 2010 bakom oss och ännu har inga svenska medier rapporterat om de både ryska och amerikanska beskeden om att under 2011 öka sin militära aktivitet i Arktis.

Att det våras för ryska flygvapnet uppmärksammas nu i alla fall av bloggkollegan Chefsingenjören (mycket läsvärt!). Men det händer nu så mycket att han nog inte hann läsa den här analysen om det nya ryska stealthplanet innan han skrev. Kort sagt är analysen publicerad av en av de säkerhetspolitiskt mest inflytelserika tankesmedjorna i USA. Om republikanerna får mer inflytande väntar alltså sannolikt kapprustning inom flyget.

För mer om anskaffningen av nya ryska helikoptrar se denna. Ambitionen är alltså att 2020 ska sjuttio procent av alla ryska helikoptrar vara av ny modell.

Avslutningsvis två tankeställare från Finland.

Finlands största svenskspråkiga tidning påminde igår - som undertecknad har gjort - om det faktum att det i Rysslands officiella säkerhetsdoktrin fastställts att Nato utgör det primära externa hotet mot Ryssland.

Sist men inte minst uppmanar jag alla att verkligen se denna finska kortfilm om hafsverk respektive ordentliga försvarsförberedelser. Det är väl bara sju ord som uttalas i filmen (deras innebörd behöver man inte förstå). Dock tycker jag att budskapet går fram. Ja, filmen hade nog blivit sämre med en massa munväder. Ha den äran, alla finländska läsare, på er 93:e självständighetsdag.

fredag 3 december 2010

Amfibieförbanden övar mer

Chefen för ryska Nordflottan, den som är baserad på Kolahalvön, utlovar "ännu mer intensiv" övningsverksamhet med ubåtar, övervattensfartyg och marininfanteri. Amerikanska och japanska förband, inte minst marininfanteri, övar just nu tillsammans i en omfattning som aldrig tidigare skett.

Den nyss inledda amerikansk-japanska övningen "Keen Sword" har enligt ryska statliga medier flera kopplingar till utvecklingen på Koreahalvön och är den största någonsin mellan länderna. Det senare bekräftas av dagens Telegraph.

Bild från "Keen Sword 2008". FOTO: US Navy

Tidningen för alla amerikanska försvarsgrenar, Stars & Stripes, bekräftar de ryska uppgifterna om övningens siffror: 34,000 japanska deltagare, 10,000 amerikanska, sammanlagt 430 flygplan och 60 örlogsfartyg. Tidningen vill tona ner Koreakopplingarna men bekräftar samtidigt att övningen - som ska pågå till den 10 december - för första gången har sydkoreansk militär med som observatörer.

Japanska soldater instrueras av en amerikansk marinkårssergeant. FOTO: USMC

Med andra ord ökar det militära intresset både för Kola- och Koreahalvön. Nu i höstas kom en bok på svenska om amfibieinsatser under andra världskriget i just dessa två områden.

Varken gårdagens ryska optimism om klimatförändringarna eller "Keen Sword" verkar ännu ha omnämnts av svenska medier.

onsdag 1 december 2010

Ishotellen blir fler

Svensk militär vinterförmåga verkar inte prioriteras längre men i hotellbranschen är nu vinterkompetens hett. I dagarna börjar Barentsregionens nio ishotell att slå upp sina portar.

Ja, du läste rätt, nio ishotell. För tjugo år sedan var ishotellet i Jukkasjärvi det enda i hela världen. Det är norska BarentsObserver som har inventerat säsongens ishotellbestånd och kommit fram till att det nu finns totalt nio ishotell i den region där det ursprungliga ishotellet ligger.

De nio finns både i den svenska, norska, finska och ryska delen av Barents. Förutom boende erbjuder hotellen alltmer sofistikerade nöjen och kultur.

Tack vare att denna vinter börjat så bra, dvs. kallt, har man i Jukkasjärvi nu kunnat öppna en månad tidigare än ifjol.

Hur ska man förklara denna boom? Delvis hänger den nog ihop med den allmänna industriuppgång som regionen står inför.

Jag skrev nyligen på min engelska blogg om en härlig liten bok som bland annat tar upp ishotellets (Jukkasjärvis) oväntade framgång: The Viking Manifesto.

tisdag 30 november 2010

Ukrainas (halv)ryska framtid

De senaste dagarna har två väldigt läsvärda framtidsprognoser för Ukraina publicerats i USA. De tunga författarna är överens om att Ukrainas framtid till stor del lär bestämmas i Moskva men därutöver skiljer sig författarnas syn rätt mycket.

Den inflytelserike analytikern och journalisten Jeffrey T. Kuhner skriver i Washington Times om de många farhågor han hyser för Ukraina.

Underrättelseföretaget Stratfors chef George Friedman tror även han att Ukrainas framtid mer och mer kommer att bestämmas i Moskva. Men Friedman menar även att det finns geopolitiska, historiska och logiska skäl varför detta kommer (bör) ske.

George Friedmans färska resereportage/analys är lång men mycket underhållande (vikingarna får också vara med) och läsvärd, inte minst eftersom han själv är av ukrainsk-judisk härkomst, här är den: Geopolitical Journey, Part 6: Ukraine med tillstånd av Stratfor.

För den som vill veta mer om läget i Ukraina rekommenderas den mot en svensk publik (genom SMB) riktade Poltavabloggen (på engelska, av en ukrainsk officer).

måndag 29 november 2010

Obamas Star Wars-farkost

Washington Times avslöjar lite mer om vad som är på G i rymden militärt sett. Märkligt nog har inte ens NyTeknik skrivit om HTV-2 än, så vitt jag vet. Här en målning av den:


Den amerikanska experimentfarkosten HTV-2 är inte att förväxla med den japanska med samma förkortning.

Det regnar pengar

114 miljarder Euro. Det är summan av de investeringar som väntas ske i Barentregionen de närmaste tio åren. Regionen har aldrig tidigare stått inför en sådan snabb tillväxt.

"The Barents Region is entering the initial phase of an unprecedented boom." Det är den norska statliga nyhetssajten BarentsObserver tillsammans med bland annat finska Uleåborgs universitet som har räknat ut detta.

Man kan sammanfatta det, som BarentsObserver redan har gjort, med orden "den arktiska framtiden är nu".

Att Ryssland tänkar elförsörja de nya arktiska projekten redan med start 2012 genom åtta nya flytande kärnkraftverk har nu uppmärksammats både av BBC och TIME och givetvis en mängd norska medier. För fler norska artiklar googla "flytende atomkraftverk".

Svenska medier har mig veterligen ännu inte rapporterat vare sig detta eller att Kina nu också startar projekt i Arktis.

Eftersom svenska medier envetet fortsätter att tiga om de enorma förändringar som nu sker i norr är det bara att bita ihop och följa utvecklingen genom BarentsObserver. En mycket relevant ny bok på engelska vill jag passa på att rekommendera: The Future History of the Arctic av Charles Emmerson. När jag är färdig med den tänker jag recensera den, men jag vågar redan säga: ett måste om man är intresserad av framtiden i norr.

Det finns riktigt bra relevanta svenska böcker, men de är inte helt aktuella eftersom de har några år på nacken. Min favorit är Ajunngilaq - arktiska ögonblick (1997) av Magnus Elander och Staffan Widstrand. Ur den boken citerar jag en medlem av danska försvarsmaktens mest extrema elitförband, grönländska Sirius: "Vi ska kunna allt utom att föda barn". Boken finns nog inte längre att köpa någonstans men säkerligen finns den på många bibliotek.

Tredubblad lön för ryska soldater

Det har sedan något år glunkats i ryska medier om ett behov av fler militärbaser utomlands. Nu har ambitionerna offentliggjorts från högsta ort samtidigt som man gör det lättare för ukrainare och andra utländska medborgare att bli ryska soldater.

Tredubblad lön för ryska soldater till 2012, det talar nu president Dmitrij Medvedev om och samtidigt kungörs det att det ska bli lättare för ukrainare, letter ja - alla utländska medborgare, att bli ryska soldater:



Notera länderna som ingår i uppräkningen av länder med sovjetbaser. Med Finland avses Porkala udd som var en sovjetisk marinbas fram till 1956.

För övrigt diskuteras det nu mer i ryska medier att militärutgifterna snart utgör lika stor andel av statsbudgeten som i USA, dvs. en femtedel av statens utgifter.

söndag 28 november 2010

Jag ska bli kustjägare

Nej, jag har inte plötsligt blivit tjugofem år yngre, Jag ska bli kustjägare är titeln på en bok jag vill rekommendera. Sen finns det även två nya böcker om tyska soldater som du inte bör missa.

En oansenlig notis i senaste Pennan & Svärdet erbjuder boken Jag ska bli kustjägare av Carl-Martin Jönsson. Jag skulle istället vilja lyfta fram denna bok. Är du intresserad av svenska elitförband bör du inte missa den, särskilt eftersom priset är ovanligt bra, 175 kronor. Du kan läsa mer om boken och läsa ett utdrag ur den på bokens egen hemsida.

Nu kastar vi oss från den svenska skärgården till i Nordafrikas öknar. Den här boken är mycket bättre än vad jag förväntade mig:

Jag har ett speciellt intresse för Rommel eftersom jag träffat och intervjuat en av Rommels adjutanter. Den intervjun har jag ännu inte låtit publicera - den kommer med i en bok först om typ tre år (inte en Rommel-biografi).

Kort sagt tycker jag det skrivits lite väl många böcker om Rommel (liksom om D-dagen och tyskt pansar). Därför blev jag mycket positivt överraskad när jag insåg att detta är en bok med både mycket nytt stoff - delvis nytt källmaterial - och dessutom en välskriven bok.

Förutom en fantastisk text innehåller boken ett suveränt bildmaterial. Särskilt uppskattar jag alla bilder jag aldrig tidigare sett - och der är många! Pluspoäng för bilderna av människorna som hade att göra med Rommel; en bild av hur de såg ut då det begav sig intill ett modernt foto av samma person.

Priset inom SMB är oslagbart: 98 kronor, så jag säger bara: köp!

Slutligen en tysk krigsveterans självbiografi, Genom dödsskuggans dal, som i Pennan & Svärdet försetts med rubriken "Märklig läsning". Den svenska versionen av boken har jag inte men däremot det tyska originalet:


Den svenska versionens omslagsbild är en mindre bra teckning (författaren bar inte hakkorsarmbindel). Det tyska omslaget är mycket bättre, se ovan. Huruvida översättningen är OK vågar jag inte säga eftersom jag inte alls granskat den. Men om själva innehållet, Gereon Goldmanns minnen från hans tjänstgöring i både Waffen-SS och Wehrmacht och liv efter kriget kan jag säga: definitivt märklig och berikande läsning.

Goldmann, som studerade till präst inom Franciskanerorden, mobiliserades på grund av sin ålder (22) vid krigsutbrottet och halkade in i Waffen-SS på ett bananskal, gjorde sig där omöjlig genom sin starka kristna tro och förflyttades därför till Wehrmacht. Goldmann hann dock alltså tjänstgöra en tid i det SS-förband som senare blev känt som den fjärde divisionen inom Waffen-SS, 4. SS-polispansargrenadjärdivisionen. Det han där upplevde ger en värdefull inblick både i Heinrich Himmlers syn på religion och hur den tyska polisen militariserades och uppgick i SS. Vid den tid Goldmann var med bar man ännu Wehrmachts kragspeglar i kombination med SS-örnen.

Goldmanns upplevelser inom olika Wehrmacht-förband i Ryssland, Frankrike och Italien, inte minst vid Monte Cassino är fascinerande. I kölvattnet av slaget vid Monte Cassino blev Goldmann tillfångatagen av britterna och skickades till ett fångläger i Marocko. På grund av falska anklagelser ställdes Goldmann 1946 inför fransk krigsrätt och dömdes till döden. Hur han överlevde och vad han gjorde sen av sitt liv bör du läsa själv.

Tysk utrustning i nya ryska armén

President Dmitrij Medvedev inspekterade i torsdags en militärövning i Nizjnij Novgorods län i det nya Västra militärdistriktet. I följande övningsreportage från statliga RIA Novosti läggs särskild vikt vid luftvärnssytemet Tunguska och att ny tysk och rysk utrustning skapar bättre hygien och komfort i den nya ryska armén:

Mannen i samma sorts pilotjacka som presidenten är försvarsminister Anatolij Serdjukov, som nyligen signalerade i tyska Spiegel att tysk-ryskt samarbete även inom pansar är möjligt.

fredag 26 november 2010

Spetsnaz-överste uppmanar elitsoldater revoltera

Vladimir Kvatjkov, spetsnaz-översten som nyligen talade vid ett möte med fem tusen ryska ultranationalister, uppmanar till bildandet av en "folkfront för Rysslands befrielse". Särskilt vänder sig översten till Rysslands elitsoldater.

Överste Kvatjkov sprider sin nya uppmaning, som han särskilt riktar till luftlandsättningsstyrkorna och spetsnaz, inte minst via flera internetkanaler.



Överste Kvatjkov inleder med att läsa upp en lång skrivelse men övergår vid 4:09 till att tala fritt ur hjärtat. Han är på vippen att uttala en rad mycket grova svordomar/uppmaningar efter 4:49, riktade mot statsledningen, men hejdar sig precis. För att vara exakt uttalar han meningarna men utelämnar de grova nyckelorden på ett teatraliskt sätt.

Kvatjkov säger vid 6:57 däremot tydligt: "Jag tror, ärade bröder luftlandsättningssoldater och spetsnaz-soldater, att om inte vi ägnar oss åt politiken, kommer politiken att ägna sig åt oss. Den har redan tagit sig an oss. Låt oss ge oss in i politiken, pojkar".

Den utlösande faktorn för hans nya appell är hur Rysslands försvarsminister har bemött de senaste veckornas protester från äldre (pensionerade) officerare, särskilt ur luftlandsättningsstyrkorna (VDV). Protesterna gäller huvudsakligen tre saker: nedskärningar - i antalet förband och officerskåren - och att försvarsministern är civil och påstås ha förolämpat VDV och den ryskortodoxa kyrkan.

Nedskärningar? Ja, enligt de målsättningar som blev kända redan ifjol skall Rysslands väpnade styrkor få en mängd nya vapensystem inklusive flera riktigt tunga, men personalstyrkan minskas samtidigt från 1.3 miljoner man till en miljon. Framförallt är det äldre officerare som förlorar sina jobb och därmed position i samhället.

Finns det skäl att oroa sig över utvecklingen? Hittills har få större ryska medier ( ännu inga västmedier så vitt jag kan se) uppmärksammat överstens senaste appell. Undantaget är en av de största ryska nättidningarna. Oppositionspolitikern Garri Kasparov, den tidigare schackvärldsmästaren, tar också upp saken, liksom sajten polit.ru.

Måhända är Vladimir Kvatjkov mest en pratkvarn numera, utan större förmåga att attrahera massorna. Men till skillnad från Vladimir Zjirinovskij och andra ryska ultranationalistledare har han en riktigt imponerande militär bakgrund: Kvatjkov ledde en spetsnazbrigad i Afghanistan, har förutom sovjetiska ordnar och medaljer dekorerats med en nyinstiftad orden för personligt mod och arbetade i flera år vid den ryska generalstaben. Han har skrivit flera inflytelserika böcker om ryska specialförband. Med detta i åtanke och att han ännu inte fråntagits sin uniform finns det kanske anledning att åtminstone följa med i den vidare utvecklingen?

Till saken hör också att särskilt generalstabens spetsnaz-styrkor, som överste Kvatjkov tillhörde, verkar missnöjda med deras nya roll.

Vilken politisk kulör har egentligen Kvatjkov? Det är rätt tydligt att han liksom det kometliknande men numera nedlagda Rodina-partiet vill attrahera både till vänster och höger. På sin egen hemsida står han mot en bakgrund av både den sovjetiska flaggan, den nygamla ryska flaggan och den svart-gul-vita ryska imperieflagga som var Rysslands främsta flagga mellan 1858 och 1914. Slaviska styrkan (f.d. Slaviska unionen) som Kvatjkov uppträdde tillsammans med härom veckan använder sig aldrig av den sovjetiska flaggan. Ytterligare en signal om att Kvatjkov står mer till vänster än många andra ultranationalister är att han nu propagerar för en "folkfront" istället för en nationell front.

P.S.
Ett citat om "polackers, svenskars och judesvins slaveri" finns permanent längst upp på hemsidan för överste Kvatjkovs plattform "Folkmilisen Minin och Pozjarskij". Citatet härrör från Kuzma Minin, som tillsammans med prins Pozjarskij står staty på Röda torget. Det var Minins och Pozjarskijs styrkor som besegrade polackerna, svenskarna och litauerna. Jag vill ogärna länka till politiska partier/rörelser och särskilt extrema sådana, men den som själv vill se detta kan googla på "Народное ополчение имени".

onsdag 24 november 2010

Inte slut för Norrlands ingenjörer?

Att döma av denna artikel i Norrbottens-Kuriren har kommunpolitikerna i Boden hittills valt den tysta diplomatins väg för att motverka avveckling av I 19:s ingenjörkompanier. Nu gör man tydligen ett sista och mindre tyst försök.

Den pensionerade generallöjtnanten Carl Björeman skrev i ämnet härom dagen:

"Sorglöst har försvarsministern låtit ÖB och högkvarteret dra ett streck över en strategiskt viktig funktion. Utbildning av ingenjörförband i Övre Norrland borde snarare öka än minska om operativa och strategiska hänsyn finge råda."

Orden finns i ett inlägg av Björeman i Norrländska Socialdemokraten.

Jag påminner om att det i riksdagen blir debatt om Norrlands ingenjörer den 3 december.

tisdag 23 november 2010

Nordkoreas bortglömda ess

Nordkoreas nukleära förmåga är givetvis högintressant men låt oss inte glömma landets mer bortglömda ess.

Nordkoreas funkförmåga är givetvis inte heller att förglömma ;-)

måndag 22 november 2010

Slutet i Afghanistan

Sammanlagt åtta anställda vid Norrbottens regemente (I 19) har skadats fysiskt under strider i Afghanistan sedan ifjol. Uppgiften står i dagens lokala papperstidning (NSD), ännu ej på nätet. Det var fler än vad jag trott.

Att det är åtta fysiskt skadade beror på att I 19 var på uppdrag i Afghanistan både ifjol och i år. Men det är ändå fler än vad jag kände till och i tillägg kommer väl regementets nyligen stupade, Kenneth Wallin.

Ja, som ni märker har jag svårt att sluta tänka på Afghanistan. När jag tänker efter finns det rätt många saker som förbinder regementet med Afghanistan. Kanske lite extra mycket. Redan i samband med Sovjetunionens reträtt ur Afghanistan, alltså för 21 år sedan, for I 19:s dåvarande regementschef till landet som FN-observatör, tätt följd av en officer som senare blev regementets chef.

Kommer också att tänka på denna bild från en av de sista övningarna vårvintern 1989, som visar hur vi läste om krigsslutet i Afghanistan:

Rubriken i Värnplikstnytt var kort och gott "SLUTET" och illustrerades av en närbild av en sovjetisk soldat som just halat en sovjetisk flagga. Nu, 21 år efter att jag tog bilden finns varken Sovjetunionen, Värnpliktsnytt, svensk värnplikt eller stridsvagnstypen (103) kvar.

F.ö. skrev jag igår detta inlägg på min engelskspråkiga blogg om Afghanistan-böcker. Jag borde väl även ha nämnt Diana Janses En del av mitt hjärta lämnar jag kvar, men den har jag redan tidigare recenserat, positivt.

Boden-Afghanistan

Den senast sårade svensken i Afghanistan är en officer som jag träffade under min värnplikt i Boden. Vi sågs inte särskilt mycket då men jag har träffat honom ett par gånger sedan dess.

För några veckor sedan stupade Kenneth Wallin som också tillhörde Norrbottens regemente. Jag träffade aldrig honom och därmed blev budet om hans död dock något abstrakt. När nu en officer som jag träffat blivit svårt sårad kommer fler tankar och även känslor.

Jag vill uttrycka mitt deltagande. Kanske kan jag ana en bråkdel av den smärta som hans familj, släkt och nära vänner nu känner.

Förstår att det måste vara tunga dagar på regementet och inte minst vid dess utposter i Afghanistan. Ni gör ett oerhört svårt och viktigt jobb som ni ska ha all respekt för.

söndag 21 november 2010

Nato och Ryssland gör "reset"

Det ska bli intressant att läsa de svenska ledarsidornas bedömningar av den nya samarbetslinje med Ryssland som Nato nu försöker sig på i syfte att få till mer påtagligt ryskt stöd för ISAF.

I mars 2009 kungjorde USA och Ryssland ett "reset" i relationerna, efter en del språkliga pinsamheter:



Detta hindrade dock inte vare sig Ryssland eller USA att därefter flytta fram sina respektive positioner i Arktis, Vitryssland, Östersjön, Polen och senast i Baltikum. Det har även efter denna famösa "reset" inträffat mer eller mindre allvarliga militära incidenter länderna emellan i exempelvis Barents hav och i Östersjön.

När nu Obama även genom Nato kör en slags "reset" finns det väl därför goda skäl att ha låga förväntningar. Detta kommer till uttryck i brittiska Telegraph.

Samma tidning liksom Voice of America rapporterar nu om rätt desperata böner från Obama och Clinton gentemot USA:s republikaner, som hotar att omintetgöra det STORA kärnvapenavtalet med Ryssland.

P.S. 22/11: Bloggen "Sverige och Världen" om samma ämne.

lördag 20 november 2010

Tolgfors får försvara sig

Leif Pettersson S-ledamot av försvarsutskottet, ger sig inte och säger "orimligt" om beslutet lägga ned Norrlands sista ingenjörkompanier. Den 3 december kommer Pettersson att debattera i riksdagen om saken med försvarsminister Sten Tolgfors.

Pettersson får understöd från ledarskribenten för NSD, Norrbottens största tidning, som skriver: "Det är svagt. Ansvarigt statsråd borde reagera med kraft när försvarsmakten bedriver en politik som går stick i stäv med demokratiskt fattade beslut i regering och riksdag."

Kjell Enquist, informationschef vid Norrbottens Regemente, sade till Radio Norrbotten om beslutet: "Ingenjörer är ju viktiga för att kunna ha rörlighet och att vi ska ta oss fram över älvar och sanka marker, så när man planerar en försvarsidé i norra Sverige måste man försöka få tillfört den kompetensen från Eksjö. Det kommer att påverka nivån på planeringen på ett annat sätt än tidigare."

fredag 19 november 2010

K 3, FJS och SSG

När min bok Elitförband i Norden ifjol utgavs fick jag möjlighet att träffa en av de mycket speciella personer som bidragit till den, Dag Ernholdt - den förste chefen för Särskilda skyddsgruppen (SSG). Sedan dess har Ernholdt och en mängd andra kvalificerade personer författat en bok som går in mer på djupet om K 3, FJS och SSG.

Har du ett intresse för svenska elitförband är K 3 - 25 år i Karlsborg en riktig guldgruva. Från omslaget till sista sidan - den är på 344 sidor i storformat - är boken fylld av uppgifter och bilder - många tidigare opublicerade - om Livregementets husarer (K 3) och de förband som ryms inom K 3.


Förbandshistoriska verk kan vara tråkiga - i synnerhet om de omfattar fyrahundra år och man i stort sett saknar intresse för tiden före andra världskriget. Genom att K 3 - 25 år i Karlsborg dock fokuserar på de senaste decennierna och särskilt nutiden så behöver man inte alls vara "förbandshistoriskt lagd" för att uppskatta denna bok.

Det är fantastiskt att nu få ta del av inte bara fredsförbandens tuffa krav och verksamhet utan även att få stifta bekantskap med kavallerikrigsförbanden efter 1984. Man satte efter detta år upp drygt tjugo krigsförband. Även krigsförbandens särskilda märken finns med varav flertalet för mig helt okända. Östersunds storsjöodjur finns faktiskt avbildat på ett av dem.

För att göra det riktigt detaljerat ägnas ett av K 3:s krigsförband, Björnbataljonen, ett helt kapitel. I det kan man läsa hur en av bataljonens skvadroner under en övning sprängde en brigadstab i luften just när de tagit över ledningen. Men för att övningen inte skulle haverera "räknades denna bedrift bort"...

Men boken sitter inte fast i 80-talet, utan tvärtom får man lära sig mycket om framväxten av underrättelse- och luftburna uppgifter, inte minst om obemannade flygfarkoster.

Av extra stort intresse är bokens avsnitt om Fallskärmsjägarskolan (FJS). Bland annat får man i det avsnittet läsa om "skogsbrevlådor", experimentverksamhet och några intressanta rader om förstadiet till specialförbandet Särskilda inhämtningsgruppen (SIG).

I kapilet om den FJS-relaterade Överlevnadsskolan kan man läsa om de aktuella överlevnadsbegreppen SERE och PR. Visste du förresten att Kronprinsessan Victoria har varit en av skolans elever?

Avsnittet om Särskilda skyddsgruppen är skrivet av dess förste chef, K 3-officeren Dag Ernholdt. Det var inte lätt att etablera SSG, här får man en detaljerad beskrivning av hur det gick till av den som var med från dag 1. Ett citat av en utländsk "ärrad veteran" får belysa de erfarenheter SSG-grundarna fick ta del av under uppbyggnadsskedet: "det ni nu antecknar och fotograferar och får gratis tog oss år att ta fram och kostade oss människoliv".

Det står nästan inget om SSG:s insatser, men det är förståeligt eftersom de ligger nära i tid (vad gäller dem finns lite mer i Elitförband i Norden). F.ö. kommer SSG och SIG under 2011 att slås ihop till ett förband.

K 3 - 25 år i Karlsborg distribuerades genom SMB för en tid sedan och några enstaka exemplar finns kvar. För att få tag i dem - ring eller mejla SMB:s medlemsservice. När dessa tagit slut går den ännu en tid att få tag på genom Karlsborgs fästningsmuseum, dagtid vardagar på telefon 0505-45 18 26.

Järnvägar!


Varför säljer Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek järnvägslitteratur? Jag har inte haft något med beslutet att göra, min roll inom SMB är att leverera texter. Men jag förstår varför när jag läser boken Järnvägsminnen 8: minnen från malmhantering på Svartön i Luleå.

Jag skrev tillsammans med James F. Gebhardt boken Slaget om Nordkalotten (1999). En av dem som delade med sig av sina minnen till den boken var Henning Johansson, stationskarl i Luleå under andra världskriget. I Järnvägsminnen 8 berättar Johansson mer från 1940- till 60-talet och det är inte minst krigsåren han uppehåller sig vid. Flera nya detaljer om Luleås "tyska period" framkommer liksom även några minnesbilder av de åtta månader då Kallax, Luleås flygplats, var bas för amerikanska C-47:or.

Johanssons språk är direkt, detaljerat och trovärdigt. Boken rekommenderas varmt för den med intresse för Sverige och särskilt Norrbotten under andra världskriget.

Boken är i storformat och innehåller en stor mängd skarpa bilder av Luleå under krigsåren. Tyvärr inte med militära bildmotiv, men det uppvägs av en mycket intressant text.

torsdag 18 november 2010

Moskvas måltavla nr 1

Den ryska utrikesunderrättelsetjänstens största förrädare någonsin kanske ändå existerar, men han heter inte överste Sjtjerbakov, som det tidigare har påståtts. Den man som nu utpekas är spetsnaz-veteran från Belarus (Vitryssland).

Det var brittiska Telegraph som för några timmar sedan gick ut med dessa uppgifter inklusive en bild av mannen: överste Alexander Potejev. Tidningens källor är ryska medier.

Som framgår av artikeln betraktar Potejevs kollega honom som så gott som avrättad/mördad, med tanke på tidigare ärkeförrädares öde.

Vad var det för spetsnaz-enhet som Alexander Potejev tillhörde i Afghanistan, Zenit? Det är inte så konstigt om du aldrig hört talas om den. Det var bara en tillfällig enhet. Men bland annat av den skapades Vympel, som följande klipp handlar om (insats i Tjetjenien):



Jag är fortfarande en aning skeptisk. Vill gärna se fler bevis på att Potejev finns och att han är skyldig.

onsdag 17 november 2010

Obamas Rysslandsstrategi stoppas?

Det här blir en svår nöt för Obama att knäcka.

tisdag 16 november 2010

Yrkesofficer eller yrkeskriminell?

Igår, i ett skyltfönster på Storgatan.

Chefsingenjören berättade nyligen att han tillhör den s.k. Top-Gun generationen. Inspirerade av Tom Cruise i "Top Gun" sökte på 80-talet årligen tre tusen svenska män fyrtio platser för att kunna bli stridspilot. Ifjol var det visst bara hundra sökande. Jag såg igår en påminnelse om denna förändring.

I skyltfönstret för Piteås coolaste jeansbutik finns den ovan avbildade tröjan. Någon bråkdels sekund tänkte jag "kul att det anses coolt att bli helikopterpilot inom Försvarsmakten". Helikoptern (en helikopter 15 eller?) avbildas ju med både tre kronor och svensk flagga bakom, alltså försvarar väl helikoptern landet... Sedan registrerade jag texten och skämdes för att jag ens ett ögonblick drömt om ett positivt budskap.

Förhoppningsvis ser inte butiksägaren så pass beundrande på kriminella som tröjan ger uttryck för. Men hur tar ungdomar emot budskapet, inte minst undermedvetet? Nu lär inte en enda tröja påverka någon att söka sig till kriminella kretsar men yttringarna av "crimeglamour" verkar bara bli fler.

Apropå att (inte) söka sig till Försvarsmakten är det senaste numret av Officerstidningen det mest läsvärda nummer jag läst på länge. Just helikopter 15 omtalas i artikeln "Försvaret hyr kroatiska helikoptrar till NBG" på följande sätt: "Helikopter 15 går att använda och man kan få in en bår, men den har vissa begränsningar." Lösningen blir alltså att Försvarsmakten hyr in två sovjetisktillverkade Mi-17 från Kroatien.

I samma nummer kan man läsa det sannolikt enda som tryckts på svenska språket om den nyliga övningen "Sabre Strike" i Lettland samt en artikel som knyter an till Wilhelm Agrells nya bok Fredens illusioner som har den rätt nattsvarta underrubriken Det svenska nationella försvarets nedgång och fall 1988-2009. Artikeln ifråga är skriven av Agrell själv men IMHO inte lika bra som själva boken:


Vad jag särskilt uppskattar med Fredens illusioner är hur Agrell verkligen visar hur det gick till när devisen "aldrig mera krig" blev "verklighet" i svensk försvarsplanering och försvarspolitik. Viktigast av allt, Agrell namnger de bakomliggande drivkrafterna. Huvudförklaringen till nedmonteringen av den nationella försvarsförmågan är enligt Wilhelm Agrell en mycket begränsad föreställningsvärd.

Agrells bok är helt enkelt oundgänglig om man vill förstå både hur och varför det gick som det gick med försvaret av Sverige. Se vidare denna recension av Niklas Ekdal.

Fredens illusioner erbjuds inom kort genom Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek. Om du inte är SMB-medlem, se detta erbjudande.

Bodens ingenjörkompanier bort

Försvarsminister Sten Tolgfors bollade tillbaka bollen om Norrlands sista ingenjörer till Försvarsmaktens ledning. Idag meddelade ledningen att det blir nedläggning av de två ingenjörkompanierna i Boden och uppsättande av lika många vid Ing 2 i Eksjö.

Under 2011 kommer man vid I 19 alltså att få syssla med nedläggningsarbete.

Både riksdagsledamöter från Folkpartiet och Socialdemokraterna har ifrågasatt inriktingen mot nedläggning av Bodens (I 19) ingenjörkompanier . Detta arbete förefaller nu att ha varit förgäves.

Jag tänker inte här gå in på min åsikt om beslutet, eftersom grundtanken med denna blogg är att presentera lästips (tipsa om artiklar och i viss mån böcker) och mindre kända fakta. Men på annat håll tänker jag absolut redovisa min åsikt.

måndag 15 november 2010

"Sverige ett välbeväpnat land"

Det är rätt sällan man får läsa intressanta vapennyheter i "vanliga" svenska tidningar, men i senaste numret av nyhetsmagasinet Fokus (12-18 november 2010) finns artikeln "Sverige ett välbeväpnat land" som bland annat upplyste mig om att få länder har fler vapen per invånare än Sverige.

Nu snackar vi "bara" civila vapen, dvs. i princip bara jakt- och tävlingsvapen. Men ändå. Rätt intressant måste jag säga.

Jämtland ligger i topp med 600 licensierade vapen per tusen invånare, låter nästan overkligt.

Antalet svarta vapen i Sverige? Trettio till fyrtio tusen...

Brukar tycka att en till två artiklar i ett nyhetsmagasin verkligen gav mig något nytt, men detta nr av Fokus innehöll fyra.

lördag 13 november 2010

Rysk dödspatrull verklig?

Det blev ingen Bond-premiär i år, men världen fick i alla fall Putins "agent 006". Historien om henne och de andra avslöjade agenterna tar nu en mer våldsam vändning. Det finns nu även en svensk koppling av historisk natur.


Detta ryska teveinslag på engelska som sändes igår klargör att den avslöjade agenten Michail Vasenkov var riktigt duktig och att upprördheten i Moskva över det bakomliggande förräderiet verkar stor. Men existerar förrädaren?

DN, SvD och en lång rad seriösa medier runt om i hela världen är åter högst intresserade av Anna Chapman och hennes nio kollegor, främst Michail Vasenkov, som omtalas som någon sorts superspion.

Orsaken är "överste Sjtjerbakov", agenternas egen chef, eftersom det tydligen var han som avslöjade dem. Redan i somras uttalade Vladimir Putin själv ord som kan tolkas som en dom, genom att Putin sade "förrädare slutar det alltid illa för". Men är "överste Alexander Sjtjerbakov" en människa av kött och blod? Flera kommentatorer menar att han bara är ett påhitt som antingen ska "förklara", avleda eller fungera som vapen i en maktkamp mellan den ryska federala säkerhetstjänsten (FSB) och utrikesunderrättelsetjänsten (SVR).

Men om Sjtjerbakov finns och om det är korrekt, det som den vanligtvis rätt pålitliga ryska tidningen Kommersant har uppgett; att en "högt uppsatt källa i Kreml" sagt till tidningens reportrar (som figurerar i teveinslaget ovan): "Tvivla inte på att en Mercader redan har skickats efter honom"...

Mercader är alltså fortfarande ett begrepp i Ryssland. Man behöver inte säga hans förnamn, Ramon. Han var den spanske NKVD-agent (NKVD blev senare KGB) som med ett hugg med en ishacka mördade den landsflyktige sovjetiske dissidenten Leo Trotskij i Mexiko 1940.

Nu kommer vi till den svenska kopplingen, Ramon Mercader agerade inte ensam, vilket man kan tro av tidningsartiklar. Mercader var en del av "operation anka", som uppdraget att likvidera Trotskij faktiskt hette. Operationens chef var en legend inom NKVD:s spetsnaz. Han levde under många olika namn men hans mest riktiga namn var Naum Ejtingon. När Ejtingon som "general Kotov" var spetsnaz-chef i Spanien under spanska inbördeskriget utsåg han som sin vaktchef en svensk, spanienfrivillige Sven Brännström. För fler uppgifter om Brännström och bild av honom, se min och Lennart Westbergs bok Svenskar i krig. Jag hann intervjua en av Brännströms kamrater flera gånger.

Kommer nu ärkeförrädaren "överste Sjtjerbakov" även att få en ishacka i skallen som resultat av en "operation anka II"? Hm, så pass retro blir det knappast. För att vara mer allvarlig ska det bli högintressant att se om Sjtjerbakov existerar. I så fall kanske man även kan tro på att en Kreml-talesman uttalat de där orden om en Mercader och menade dem. Kommersant brukar som sagt vara en trovärdig källa, men tills vidare har jag mycket svårt att smälta att Kreml-tjänstemän ens anonymt skulle berätta att man skickat en verklig dödspatrull till väst.

fredag 12 november 2010

Leve Ryssland och VDV!

Efter lite mer letande har jag funnit en video av spetsnaz-översten Kvatjkovs tal den 4 november, det i vilket han tar upp de svenska ockupanterna. Av filmen framgår med all tydlighet att översten framförde talet invid ledaren för Rysslands mest beväpnade ultranationaliströrelse.

Talet ingår i den här inspelningen som lagts upp på Youtube inklusive en hyfsad översättning till engelska:



Om stillbilden ovan: i mitten står överste Vladimir Kvatjkov och till höger om honom Dmitrij Demusjkin, ledaren för det även med automatvapen beväpnade Slavjanskij Sojuz, Slaviska unionen, som förbjöds i april i år men som sedan dess har återuppstått som Slavjanskaja sila, alltså Slaviska styrkan. Man ville uppenbarligen inte släppa förkortningen SS. Mannen längst till vänster bär antingen en kopia av en SS-skärmmössa alternativt en mössa från Ungerska gardet, det är svårt att avgöra på håll.

Orden om svenskarna i Moskva kommer först vid 4:30. Den ryska journalist jag citerade om talet hade ordningen fel. Det översten faktiskt säger är "polacker, svenskar och judar". Journalisten hade vänt på ordningen vilket förbryllade mig en del. För att vara noga är det inte "judar" han säger utan ett ord som närmast motsvaras av "judesvin". Demusjkin ler hastigt när Kvatjkov uttalar ordet.

Översten avslutar allt med en koppling: "Leve den ryska nationen och luftlandsättningsstyrkorna". De senare förkortas VDV.

Dagen då Kvatjkov talade var alltså "nationella enighetsdagen" i förra veckan, den 4 november. Evenemangets namn var "Ryska marschen" som i år hölls inte bara i Moskva utan på ett trettiotal platser runtom i landet. Antalet deltagare i Moskva var drygt fem tusen enligt Moscow Times. För en gigantisk stad som Moskva är detta inte en enorm siffra men man kan beakta att vädret var dåligt och att marschen tydligen spritt sig till fler städer.

Det finns en mycket ingående rysk Wikipedia-sida om årets marsch.

torsdag 11 november 2010

Svensk militär ur rysk synvinkel

På den "nationella enighetsdagen" i förra veckan höll en rysk spetsnaz-överste ett offentligt tal i vilket han påminde om svensk trupp i Ryssland under "Stora oredan". Men allvarligare är nog hur de senaste stora militärövningarna i Sverige har skildrats i Ryssland.

Ur rysk synvinkel spelar historia verkligen roll. Detta började gå upp för fler i samband med kravallerna i Tallinn 2007 kring den sovjetiske bronssoldaten.


På den "nationella enighetsdagen" i förra veckan talade spetsnaz-översten Vladimir Kvatjkov om stormaktstidens Sverige. I detta teveinslag från 11/10 talar Kvatjkov dock inte om Sverige utan om ett framtida folkuppror. En bit in görs en återblick på Kvatjkovs karriär.

När Ryssland i förra veckan firade "nationella enighetsdagen" var det delvis på grund av en svensk militär insats, ett fälttåg som nog få svenska skolelever ens får höra talas om. Ur äldre svensk synvinkel var höjdpunkten när den svenske fältherren Jakob De la Gardie år 1610 intog Moskva, som uthärdat två års belägring. Den svenska truppen var sedan Moskva i två månader.

Rysslands ledning valde 2005 att återinföra den tsartida "nationella enighetsdagen" den 4 november till minne av slutpunkten (i november 1612) för detta nesliga kapitel i Rysslands historia. Epoken kallas även Stora oredan. Det var inte så få ryssar som uppfattade 1990-talet som en modern Stora oredan. Att Vladimir Putin skulle återupprätta denna tsartida tradition var alltså bara att vänta.

Det var däremot inte mycket logik (eller diplomati) i luften när Afghanistan-veteranen och spetsnaz-översten Vladimir Kvatjkov talade på den nationella enighetsdagen i Moskva i förra veckan. Flera ryska medier rapporterade vad Kvatjkov sade: "Idag högtidlighåller vi 398-årsdagen av segern över det judisk-polsk-svenska oket".

Kvatjkovs betydelse bör inte överdrivas, han är bara en av flera som försöker skapa en ny rikstäckande ultranationalistorganisation. Än så länge har ingen lyckats lika bra som Vladimir Zjirinovskij (kosackerna är främst en faktor i sydvästra Ryssland). Anmärkningsvärt är väl dock att överste Kvatjkov bär uniform i alla möjliga politiska sammanhang - detta till skillnad från Zjirinovskij, som även han har överstes grad. Zjirinovskij har mig veterligen inte burit sin uniform offentligt de senaste fem åren.

Kvatjkovs ord om stormaktstidens Sverige är inte ett unikum (fast vi brukar inte sammankopplas med judendomen). Alla som kunnat ta del av ryska läroböcker i historia vet att svensk stormaktstid - mest Karl XII:s år - är en betydande epok redan i grundskolans historieundervisning. Härom året gavs en tjock bok ut på ett etablerat förlag med titeln Sverige - hotet från baltikum av Alexander Sjirokograd. Bokens fokus ligger på svensk stormaktstid men författaren torgför att Sverige bakom en kuliss av neutralitet agerade fientligt mot Ryssland även under första och andra världskriget (Sjirokograd sätter likhetstecken mellan Ryssland och Sovjetunionen).

Men hur är det med dagens svenska försvarspolitik, vad skrivs om den i rysk press? Inte mycket, men de senaste större övningarna med svenska soldater har faktiskt fått viss uppmärksamhet. Den svenska beredskapsövningen "Dagny II" i oktober 2009 skildrades så här på flera ryska nyhetssajter:

Tidigare ägnade sig Sverige åt sitt territorialförsvar och fredsbevarande operationer långt bortom landets gränser, men nu förbereder sig Sverige även för krig i Östersjön, "för att om nödvändigt med militära medel försvara baltstaterna mot Ryssland". Denna höst har svenskarna två gånger bedrivit övningar i vilka militärförband landsatts på ön Gotland. Sannolikt var deras mål att utarbeta överförsel av markstridsförband till de baltiska staterna och deras insats där.

detta ryska nyhetsforum blev det 120 läsarkommentarer. Inga svenska medier noterade/rapporterade något av detta.

Den multinationella militärövningen "Cold Response 2010" skildrades i ryska försvarsministeriets tevekanal som att den främst genomfördes på svensk mark. Man betecknade också övningen som Nato-övning, trots att den officiellt inte var det. Ännu har svenska medier inte ens nämnt detta.

Slutligen undrar kanske någon om ändå inte spetsnaz-översten Vladimir Kvatjkov uppmärksammats av svensk press? Såvitt google och jag vet: inte. Men Kalle Kniivilä har i alla fall gjort det på sin blogg, redan för två år sen.

Träffpunkt i Boden pga Afghanistan

SVT Nordnytt idag:

onsdag 10 november 2010

Inuti Reitan-fjället

Nordnorge prio 1

Norges (kanske hela Nordens?) största TV-skärm är nu kungligt invigd i samband med gårdagens invigning en kilometer inuti Reitanfjället utanför Bodö. Det nya högkvarterets arktiska roll för Nato betonas, liksom att personalens prio 1 är att "förstå det som sker i våra närområden".

Norges socialdemokratiska försvarsminister Grete Faremo har sagt om det nya högkvarteret i Bodö (Reitan): "vårt högkvarter på Reitan utanför Bodö kan framöver spela en mer central roll för alliansen".

NRK:s reporter bad Faremo precisera och hon svarade då: "Genom att de också kan dra nytta av vår kompetens om nordområdena och därmed styrka sin kunskap om den region som länge har varit starkt i fokus från vår sida i regeringen".

I samma NRK-artikel finns dessa ord av Norges utrikesminister Jonas Gahr Støre (också socialdemokrat): "Nato måste få tillbaka fokus på sin gamla kärnuppgift, och mindre utkämpa krig i fjärran trakter".

Chefen för norska försvarets nya operativa högkvarter i Bodö, generallöjtnant Bernt Brovold, sade följande i samband med gårdagens invigning: "Det viktigaste är människorna som jobbar här som också är högkompetenta, och redo att utföra det som är våra uppgifter - att förstå det som sker i våra närområden, därnäst att planlägga alla militära operationer, hemma och ute".

tisdag 9 november 2010

Finlands ökande försvarsanslag

Måste ha missat något, för inte är det väl möjligt att svenska medier vare sig i år eller ifjol skrivit om Finlands ökande försvarsanslag, eller?

Att brittiska, finlandssvenska och amerikanska medier rapporterat om detta är inte svårt att konstatera.

Men var finns de svenska artiklarna (alltså inte finlandssvenska utan rikssvenska)? Tipsa mer än gärna.

Hur ska man förresten tolka dessa rader ur Defense News? "Special allocations within the framework of the 2010-2013 budget will include a $270 million provision to buy replacement anti-infantry mines over a seven-year period to 2016."

Anti-infantry mines, är det korrekt?

Uppvaknandet börjar

Dagens SvD: "Inte sedan kalla kriget har den ryska militära närvaron varit så hög i Östersjön som nu". Även US Navys signaler tas upp. Kort sagt en milstolpe i svenska mediers rapportering om den säkerhetspolitiska utvecklingen i närområdet.

Ett till citat ur artikeln:

"I fjol övade ryska styrkor landstigning utanför Kaliningrad i den största övningen sedan 1981. Och i september i år sade den amerikanske marinchefen amiral Gary Roughead i SvD att USA ska öva oftare i Östersjön, officiellt efter att de baltiska Nato-länderna krävt det."

Artikeln "Aktiviteten ökar i Östersjöns vatten" tål att läsas i sin helhet både en och två gånger.

Kan man hoppas på att medierna nu inte missar att norske kungen idag inviger det nya nationella (och internationella) norska högkvarteret i Bodö, en bit ovanför polcirkeln? Åtgärden att flytta hela norska försvarets operativa högkvarter till Nordnorge är bara en av flera enligt den nya norska försvarspolicyn "Mer i norr, mindre i söder". Än så länge är denna lika okänd i Sverige som att norska försvarsbudgeten nu höjs.

UPPDATERING:
Jag missade att länka till dessa nyliga uttalanden av Norges försvarsminister om den ökande betydelsen av Nordnorge. NRK:s sammanfattning att "Bodø bør få en mer sentral rolle i NATO fremover" är värd att begrunda. Ang. Bodö-högkvarteret (den exakta platsen kallas Reitan) kan också ett förtydligande vara på sin plats. Redan i fjol var norske kungen där och invigde. Men då var inte kärnan i det nya högkvarteret färdig, den toppmoderna operationscentralen. Det är den som idag står färdig och som norska kungen idag inviger.

måndag 8 november 2010

Världen efter 2012

Igår sände SVT ett "Dokument utifrån" om Tea Party, den konservativa rörelse som lär förändra USA radikalt, troligtvis även säkerhetspolitiskt. Samtidigt sker saker på den ideologiska fronten i Ryssland.

Den nya konservativa vågen i USA är nu rätt känd i Sverige. Desto mindre rapporteras det om Rysslands konservativa, som sedan 2008 har en frontfigur vid Rysslands finaste universitet, professor Alexander Dugin, här med en RPG i Sydossetien i juli 2008.

Mycket tyder på att USA den 6 november 2012 kommer att välja en president som stöds av Tea Party-rörelsen.

Medan begreppet Tea Party nu blir alltmer välkänt i Sverige är det ännu extremt få svenska medier som tagit upp ideologiska förändringar i Ryssland på senare år. Hur många svenskar utanför den akademiska världen och nyhetsbranschen känner till att det är konservatism som framhävs som Rysslands enda möjliga ideologi? Väl att märka är att konservatism i Ryssland i mångt och mycket är kopplat till en annan och mycket mindre känd (i väst) ideologi vid namn eurasianismen. Inte minst framgår detta av att ledaren för Eurasia-rörelsen, professor Alexander Dugin, samtidigt är chef för Centret för Konservativa Studier vid Moskvas Statliga Universitet (MGU).

Det senaste som skett vad gäller rysk konservatism är att landets mest kända filmregissör, Nikita Michalkov, härom dagen lade fram ett konservativt manifest som betonar vikten av att Ryssland har en stark ledare och geopolitik. Just geopolitik är ett av professor Dugins absoluta favoritord. Enligt The Moscow Times har manifestet lovordats av Vladimir Putins parti Enade Ryssland.

För övrigt genomförs nästa ryska presidentval också, om inget oförutsett sker, 2012.

För den som inte kan invänta att svenska medier ska komma ikapp finns det goda källor på engelska, såväl böcker som kvalitetsbloggar.

För mer på svenska om Nikita Michalkov och ryska partier, besök Kalle Kniivilä.