tag:blogger.com,1999:blog-62980820372456655712024-03-06T07:29:24.918+01:00Totalförsvar & HistoriaLars Gyllenhaalhttp://www.blogger.com/profile/17851097994709218280noreply@blogger.comBlogger1063125tag:blogger.com,1999:blog-6298082037245665571.post-84262560629216047222022-07-13T11:13:00.001+02:002022-07-13T11:18:07.507+02:00Fäktmästare och kosacker<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgGg2o0OA2eCjgfiSZFUO_ufrSqsXf9wMlpujQOXvL05Hp_LZ0ZljfqYc4oYrOEzAql2xSLl0mH6XSBwjALg5m7lY3g2RgJIhQbesQpSfCpxPdf18sx8gX6mPPW_0WlZffHhI4MijR16LexReO_SMeboRTmXqCFon1nltGycHqmLHvy6J4glz9dddTF4g/s2048/292140152_368671842076579_629976861611694844_n.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="1535" data-original-width="2048" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgGg2o0OA2eCjgfiSZFUO_ufrSqsXf9wMlpujQOXvL05Hp_LZ0ZljfqYc4oYrOEzAql2xSLl0mH6XSBwjALg5m7lY3g2RgJIhQbesQpSfCpxPdf18sx8gX6mPPW_0WlZffHhI4MijR16LexReO_SMeboRTmXqCFon1nltGycHqmLHvy6J4glz9dddTF4g/w400-h300/292140152_368671842076579_629976861611694844_n.jpg" width="400" /></a></div><p><b>Fyndet av ett fotografi kan ibland betyda massor och så blev det när författaren Adam Leismark fann ett foto av en stilig men också mycket brokig grupp militärer. Uniformerna vittnade om en rad olika nationaliteter och några var uppenbarligen från Sverige. </b></p><p>Fotofyndet har lett till den ovanligt vackra boken <i>Bröder i fäktkonst</i> som handlar om långt mer än hur fäktkonsten utvecklades i Sverige med fransk hjälp. Denna historiska essä leder läsaren på ett elegant och välillustrerat sätt till flera märkliga människoöden liksom ett av mina favoritämnen, svenskarna i persisk tjänst. I Lennart Westbergs och min gemensamma bok <i>Svenskar i krig 1914-1945</i> kunde vi på grund av ämnets omfång bara ytligt beröra Eric Carlberg som kort före första världskrigets utbrott blev regementschef i Persien (alltså Iran). Genom <i>Bröder i fäktkonst</i> får man följa med Carlberg på fest hos ryska kosacker och erfarenheterna är än idag relevanta (undertecknad har också besökt en kosackenhet). </p><p>Här vill jag påpeka att bildmaterialet från svenskarna i Persien i sig är fantastiskt men boken innehåller även många andra bilder som jag aldrig sett tidigare inklusive en av George Patton, den senare pansargeneralen. Patton tävlade mot Eric Carlberg i den olympiad som utspelade sig i Stockholm för nu 110 år sedan.</p><p>Frankrikes inflytande, inte minst militärt, på Sverige, tas sällan upp i svenska skrifter men denna läsvänliga bok utgör ett av undantagen. Av den lärde jag bland annat att den franske fäktmästare som en tid före världskriget verkade i Sverige än idag hedras genom en årlig svensk fäkttävling i hans namn: Challenge Eugène Fillol. </p><p>Svenskt militärflygs barndom belyses också, liksom striderna i Finland 1918 - också med bra bilder och suveräna bildtexter. <i>Bröder i fäktkonst </i>är en både inspirerande och lärorik bok som speciellt levandegör svenska officerare åren före första världskriget, men den berör också Sverige under mellankrigstiden och andra världskriget. Utöver Eric Carlberg är det särskilt följande officersöden som boken beskriver i ord och bild: Birger Axelsson Cnattingius, Sten Drakenberg, Emil Fick, Henry Peyron och Carl Setterberg. </p>Lars Gyllenhaalhttp://www.blogger.com/profile/17851097994709218280noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6298082037245665571.post-62208661515120137162022-03-30T00:24:00.004+02:002022-03-30T08:49:30.188+02:00Stalins och Putins vinterkrig<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9FvBXiEFIYEiRC8Aw0X8I4lLoOuRyG6QaPpRjrbgw4G1m-DBKsmxHq7eryt45Wo66k3GZLmC0BkLknGFnxtuDyYBwMO1_Jsv4KVg9mFrboZ9aEIq8UuryVeznoAvZDobl39mMJR2bJr9YUVv0XEkTdUXIZifJAfEFdKYhjWomITPNnYJ8pLG8HOAvhw/s1260/Ska%CC%88rmavbild%202022-03-11%20kl.%2008.48.59.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1260" height="286" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9FvBXiEFIYEiRC8Aw0X8I4lLoOuRyG6QaPpRjrbgw4G1m-DBKsmxHq7eryt45Wo66k3GZLmC0BkLknGFnxtuDyYBwMO1_Jsv4KVg9mFrboZ9aEIq8UuryVeznoAvZDobl39mMJR2bJr9YUVv0XEkTdUXIZifJAfEFdKYhjWomITPNnYJ8pLG8HOAvhw/w400-h286/Ska%CC%88rmavbild%202022-03-11%20kl.%2008.48.59.jpg" width="400" /></a></div><p></p><p><b>Denna sovjetiska T-26 stridsvagn träffades av eld från svenska frivilliga i mars 1940. Bilden togs av min farfars bror Gunnar Gyllenhaal, en av de över åtta tusen i Svenska frivilligkåren under Stalins vinterkrig mot Finland 1939-40. Under fotot har han skrivit "Träffbilden av Boforskanonen är ganska god". Det är mars 2022 och händelsen känns inte längre så avlägsen. Men det finns både likheter och skillnader mellan Stalins och Putins vinterkrig. </b></p><p>Den vidrigaste likheten mellan de två krigen har nu fått mig att återuppta bloggandet, som jag nästan lagt ner (Twitter i all ära men nu behöver jag skriva en lite längre text utan att dela upp den i flera Twitter-inlägg). Vilken likhet tänker jag på? Jo, de tyvärr trovärdiga uppgifterna om att Putin låtit bomba civila med brandbomber. Det gjorde även Stalin i Finland. Men den typ av brandbomber som nu är aktuell är någon form av termitammunition. Vad innebär sådan ammunition? Jo, dess värme är så pass extrem att den bränner igenom metall. Vi pratar alltså om en form av extrema brandbomber, kända från Putins krigande i Syrien. Som om det inte räckte med att bomba civila och till och med sjukhus - jag har nu tappat räkningen vad gäller antalet vårdinrättningar som har bombats och beskjutits av ryska styrkor.</p><p><span style="font-family: inherit;">En till likhet mellan vinterkrigen är att den ukrainska sidan rätt ofta verkar använda finsk <span style="background-color: white; caret-color: rgb(77, 81, 86);">”</span>mottitaktik<span style="background-color: white; caret-color: rgb(77, 81, 86);">”, dvs skära av de vägfokuserade (vägbundna) invaderande kolonnerna i segment och sedan </span><span style="background-color: white; caret-color: rgb(77, 81, 86);">omringa och nedkämpa</span> dem. </span></p><p>Vad gäller Stalins tro att han skulle kunna pracka på Finland en ny "folkregering", ledd av hans marionett Otto Ville Kuusinen, så matchas den illusionen rätt bra av Putins djupa villfarelse att han med lätthet skulle kunna "pansar-installera" en ny "ukrainsk" regering. </p><p>Men den största likheten är nog den avgörande, den att Ukrainas motståndsvilja, liksom en gång Finlands, har överträffat angriparens, liksom hela världens, förväntningar.</p><p>Skillnaderna är givetvis stora vad gäller vapnen. Robotar och drönare fanns helt enkelt inte i det första vinterkriget. Ett krig i informationsarenan bedrevs redan då men flygblad och radionyheter var småpotatis i jämförelse med dagens möjligheter att blixtsnabbt sprida även rörliga bilder direkt från slagfältet.</p><p>En till skillnad är att de ryska styrkorna angrep från två länder, från Ryssland och Belarus. Det märkligaste med Belarus och Putins vinterkrig är dock att järnvägsarbetarna i Belarus förefaller kunna bjuda ett effektivt motstånd mot kriget. </p><p>En skillnad mellan vinterkrigen förklarar varför så många överraskades av att Putin för en månad sedan satte igång en fullskalig offensiv. Jo, 1939 var kunskapen om ideologin i Kreml rätt god och spridd men idag känner här ännu bara få till exempelvis den ovanligt inflytelserika boken <span style="font-family: inherit;"><i>Geopolitikens grunder </i>med avsnitt som "Den finska frågan".</span></p><p>Nu verkar en hel del tyckare hysa förhoppningar om att detta krig, liksom vinterkriget mot Finland, ska bli kort. Skulle mot min förmodan en vapenvila snart inträda så är det dock säkrast att ändå inte hysa några större förhoppningar. Låt oss helt enkelt avvakta med att hoppas och istället, med större allvar, både hjälpa Ukraina och förbereda vårt eget land för svårare tider. Vi borde mer intensivt stärka både det militära och civila försvaret och i mycket högre grad se på våra matproducenter som en del av totalförsvaret och verkligen beakta deras allt större svårigheter. För att allt som behöver göras ska kunna ske också med en ny hastighet tror jag statens högsta representanter behöver inse att staten inte räcker till. Både det privata näringslivet och diverse frivilligorganisationer behöver bjudas in i högre grad. Laget behöver bli både vassare, större och mindre stelbent.</p>Lars Gyllenhaalhttp://www.blogger.com/profile/17851097994709218280noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6298082037245665571.post-90875833283547464532021-08-26T18:02:00.008+02:002022-05-19T15:29:37.804+02:00 Nazismens rötter och resultat <div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfedzDExP_CDIDHIim1iGQaTuGzbkA59xEKrO17byDI0UrIYDG8rVqf5xf8ptW39ZgLGZiG19dADhtzm6N6Q0gfu27ccfL30x2RYAShw27-T1G_KEXuoaL1VkV5VVnO4FqpUXNisArH6FB/s2048/Nazismen+omslag.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1319" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfedzDExP_CDIDHIim1iGQaTuGzbkA59xEKrO17byDI0UrIYDG8rVqf5xf8ptW39ZgLGZiG19dADhtzm6N6Q0gfu27ccfL30x2RYAShw27-T1G_KEXuoaL1VkV5VVnO4FqpUXNisArH6FB/w412-h640/Nazismen+omslag.jpg" width="412" /></a></div><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><o:p></o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><b><br /></b></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><b>Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, ville sannolikt skriva något rejält läsvärt om nazismen. Jag var skeptisk till om han skulle lyckas när jag plockade upp hans nya bok <i>Nazismen</i>. Få historiska och politiska ämnen är väl så omtalade och omskrivna som nationalsocialismen. </b></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><o:p></o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><o:p> </o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">Professor Harrison har visat sig vara en ovanligt vass författare och talare vad gäller äldre historia. Men skulle han även ha skrivit en bok om Hitler & Co som var riktigt bra? Jag började läsa och märkte efter några sidor att han tog upp en del fakta om Hitlers ungdom som jag missat/glömt. Sedan beskriver Harrison det sammanhang i vilket Hitler träder fram som politiker. Med hjälp av sitt långa perspektiv bakåt och minne/känsla för talande detaljer lyckas Harrison förklara Hitlers popularitet som kanske ingen tidigare svensk författare har gjort. <o:p></o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><o:p> </o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">Dick Harrison påpekar att mellankrigstidens tyskar inte på något sätt var unika när de sökte lägga historien tillrätta och bättra på det egna förflutna. Detta förhållningssätt till historien var, som professorn också skriver, tidstypiskt. Men när nazisterna idealiserade germanerna och skapade en våg av hat mot Europas judar blev konsekvenserna oanat stora. </p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><br /></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">Ibland är väl den kunnige författaren på gränsen att grotta ner sig för mycket i nationalsocialismens äldsta rötter. Men genom att det är just Harrison som skriver så tappar man inte lusten att fortsätta läsa.<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><o:p> </o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">När vi kommer till Versaillesfreden så skräder inte Harrison orden, och det gör han väl förresten rätt sällan. Så här skriver han om den: ”Få fredsavtal har varit lika illa genomtänkta, och inget har fått så dramatiska konsekvenser, som Versaillesfreden mellan Tyskland och segrarmakterna, som slöts den 28 juni 1919.” <o:p></o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><o:p> </o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">Harrison visar hur nyckelbegrepp uppkom före Hitler blev nazistledare, exempelvis <i>Führer</i>, <i>Heil</i> och <i>Lebensraum</i>. När man tar detta i beaktande känns det befogat att fundera på om vikten av Hitlers person kanske har överskattats något. Kanske, givet alla ingredienser som redan var på plats, var nazismens segertåg oundvikligt? <o:p></o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><o:p> </o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">Trots det korta formatet hinner författaren belysa inte bara själva den nazistiska politiken i teori och praktik (dess resultat), han kommer även in på olika nazistledares rätt olika förhållningssätt till kristendomen, ateismen och det hedniska/ockulta. Även nazismens svenska historia behandlas kort och i detta avsnitt lär nog särskilt yngre läsare möta förvånande uppgifter. Vad där står om ”svenskarnas aversion mot organiserad nazism”, för att citera ur boken, är på inget sätt okänt. Men Harrison tar där upp, liksom på flera ställen i boken, viktiga fakta som dock har missats av många. <o:p></o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><o:p> </o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">Alltså, går det att skriva en till bok om nazismen som man ”måste” ha? Dick Harrison har nog gjort det. Boken <i>Nazismen</i> ingår i en populärhistorisk serie (Världens dramatiska historia) och är därför rätt kort (192 sidor) och i behändigt format. Förhoppningsvis kommer den att läsas av många, för det är den värd.</p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><o:p></o:p></p>Lars Gyllenhaalhttp://www.blogger.com/profile/17851097994709218280noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6298082037245665571.post-16833033079863570162021-08-24T18:54:00.010+02:002021-08-25T09:37:12.724+02:00Övervinna kommande kriser<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhZdKaF706KBxjNenCATMPqLW6xW1k8l5x3neKpKuAEv7xHCNyW2cYWIEcmHq9Y8shxdcB83e_wTny_p7C7BgBOHd7YaN6zR6joiSaIznaJ7uk2zzM5U9Nwa7paP_xTs_NsAUuu1ovkUBnW/s2048/SB6.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1536" data-original-width="2048" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhZdKaF706KBxjNenCATMPqLW6xW1k8l5x3neKpKuAEv7xHCNyW2cYWIEcmHq9Y8shxdcB83e_wTny_p7C7BgBOHd7YaN6zR6joiSaIznaJ7uk2zzM5U9Nwa7paP_xTs_NsAUuu1ovkUBnW/s320/SB6.jpg" width="320" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div style="text-align: left;"><b><span style="font-family: inherit;">Det var under juli 2021 <a href="https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/rekordmanga-skogsbrander-i-norr-119-avslutade-insatser-pa-fem-dagar">rekordmånga skogsbränder i norra Sverige</a>. Bilden ovan tog jag i Jokkmokk 2018 då jag var med och släckte inom hemvärnets insatser. Varför utvecklade sig inte årets rekordbränder till en större kris, och vad för slags kris drabbar oss härnäst? Hur förbereda sig på den?</span></b></div><div style="text-align: left;"><span style="font-family: inherit;"> <br />År 2018 hade Sverige noll egna skopande flygplan, få relevant utrustade helikoptrar och brist på brandutrustning. <a href="https://www.svt.se/nyheter/sa-forberedda-ar-sverige-pa-sommarens-skogsbrander">Sverige har idag med hjälp av EU tillgång till fyra skopande flygplan och tio helikoptrar med släckutrustning. Idag har vi också drygt dubbelt så många depåer med släckutrustning.</a> Vi har därmed på tre år gått från den värsta branden i mannaminne och att vara föremål för den <a href="https://www.svt.se/nyheter/inrikes/sverige-tar-emot-den-storsta-eu-hjalpinsatsen-nagonsin-1">"</a><span style="background-color: white;"><span style="color: #1b1b1b;"><span style="caret-color: rgb(27, 27, 27);"><a href="https://www.svt.se/nyheter/inrikes/sverige-tar-emot-den-storsta-eu-hjalpinsatsen-nagonsin-1">största EU-gemensamma hjälpinsatsen någonsin"</a> till att i stort sett övervinna årets brandkris. Detta har också framgått av en del svenska tidningar, men jag tycker att uppmärksamheten för denna trevliga nyhet inte varit särskilt stor. Visst, man kan väl förklara det med att vi samtidigt lever i flera nya kriser och att det råder kriströtthet. Men jag tycker att det finns skäl att för det första ta in dessa framsteg och helt enkelt känna lite glädje. På ett djupare plan säger väl också brandsommaren 2021 att vårt samhälle ännu besitter förmågan att bli bättre på att hantera kriser.</span></span></span></span></div><div style="text-align: left;"><span style="background-color: white;"><span style="color: #1b1b1b; font-family: inherit;"><span style="caret-color: rgb(27, 27, 27);"><br /></span></span></span></div><div style="text-align: left;"><span style="background-color: white;"><span style="color: #1b1b1b; font-family: inherit;">Därmed, givetvis, inte sagt att vi kan slå oss till ro. Pandemin är inte över och flera av de kriser som pågår i Asien och Afrika riskerar att förvärras, sprida sig, bli mer våldsamma och på olika sätt påverka Sverige. </span></span><span style="font-family: inherit;">Historien visar att nya kriser alltid är att vänta. Är det inte av människan skapade kriser av olika slag så kommer det förr eller senare större vulkanutbrott och nya pandemier. För att inte tala om rymdens projektiler och </span>solstormar<span style="font-family: inherit;">. Till detta kan man antingen förhålla sig genom att sticka huvudet i sanden (som många till nyligen mest fokuserade på), få panik alternativt </span>förbereda sig. Jag skulle för det senare syftet vilja rekommendera särskilt tre kunskapskällor. De handlar inte särskilt mycket om hur vårt samhälle bör utformas för att bli mer robust, de är inriktade på hur individen/familjen kan förbereda sig. Men om fler tar till sig sådana här kunskaper blir rimligen också samhället robustare.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Den mest övergripande är <i>The Survivor´s Club</i> av Ben Sherwood, på svenska <i>Bli en överlevare!</i> (ICA Bokförlag). Den är tyvärr slutsåld sen några år men den finns som engelsk e-bok och den svenska versionen går att låna via närmaste bibliotek. Sherwoods bok är rik på aha-upplevelser och inte sällan en ren fröjd att läsa. Ingen annan bok jag läst har åskådliggjort lika bra hur avgörande min attityd är, och hur jag behöver arbeta med den. Det är en bok som jag gärna återvänder till. Om den svenska översättningen kan jag dock inte säga något eftersom jag enbart läst boken på engelska.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Den andra kunskapskällan jag vill framhålla är Lars Fälts böcker om överlevnad i den svenska naturen. Han har nu gett ut ett antal med olika fokus, exempelvis på årstiderna.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Den tredje kunskapskällan är <i>Överlev krisen</i>, en ny bok författad av Trygve Skanding och Jostein Saakvitne, två norrmän inom kriskommunikation och beredskap. De inledande kapitlen kan vara lite "enkla" för den som sen länge intresserat sig för krisberedskap men sen kom flera för mig riktigt givande avsnitt om krisscenarier, förnödenheter, evakuering, kommunikation och checklistor. På flera ställen i boken finns också intervjuer med personer med olika syn på detta med att "preppa". Ibland märks det att boken ursprungligen är norsk, men den har också anpassats för svenska läsare. Trots att vi är grannländer har norrmännen ett delvis annat perspektiv på grund av erfarenheter från ockupationen 1940-45. Men <i>Överlev krisen</i> är på inget sätt mossig, den inkluderar exempelvis flera färska erfarenheter från coronans tid. Läs, planera och agera.</div><div style="text-align: left;"> </div><div style="text-align: left;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4Z3-bRRf9R-BJbbZFccQJh_VGMYIUpCmamL1_qmyvY9mUnPhmNVIsDVnZMPhzV-M3o_rqGYNYM29r1RYIJf_L3rvWcgODuXa6u_nmjyyC8tNgpvWRYQCDHM34j-Ps2GiwE3kssaLg1Bjm/s1063/9789179035204_Overlev-krisen-700x1063.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1063" data-original-width="700" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4Z3-bRRf9R-BJbbZFccQJh_VGMYIUpCmamL1_qmyvY9mUnPhmNVIsDVnZMPhzV-M3o_rqGYNYM29r1RYIJf_L3rvWcgODuXa6u_nmjyyC8tNgpvWRYQCDHM34j-Ps2GiwE3kssaLg1Bjm/w422-h640/9789179035204_Overlev-krisen-700x1063.jpg" width="422" /></a></div></div>Lars Gyllenhaalhttp://www.blogger.com/profile/17851097994709218280noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6298082037245665571.post-34506340510973237762021-07-16T17:37:00.010+02:002021-07-16T18:30:06.340+02:00Sveriges första stridsvagn var fransk<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrweCSZIp-imJ3O3wpQBdWERnttQ9tqIPJdQRv1zosQw7hwkc5W8wbANkRNGkybu-R3Swsn01akmeVvmKWkasaNiXCCTzQr3vVVoy_PI4f1wehMvBxAU4mTJyJYrac9k0oXZbgOizQOCWf/s2048/Putte+o+LG.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1638" data-original-width="2048" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrweCSZIp-imJ3O3wpQBdWERnttQ9tqIPJdQRv1zosQw7hwkc5W8wbANkRNGkybu-R3Swsn01akmeVvmKWkasaNiXCCTzQr3vVVoy_PI4f1wehMvBxAU4mTJyJYrac9k0oXZbgOizQOCWf/w400-h320/Putte+o+LG.jpg" width="400" /></a></div><p></p><p><b>I dagarna är det 100 år sedan den första stridsvagnen kom till Sverige och den var fransk, inte tysk. Vagnen ifråga var en Renault FT som i Sverige fick namnet "Putte". Här ovan håller jag i "Putte" i Lego. Men varför har många författare, inklusive undertecknad, missat att "Putte" kom före tyska LK II?</b></p><p>Det har fram till i år varit en sanning att den första stridsvagnen i Sverige var tysk och av typen LK II. I den svenska armén fick LK II beteckningen stridsvagn m/21 eftersom de anlände till Sverige i slutet av 1921. Enligt standardverket <i>Pansartrupperna 1942-1992</i> och alla andra böcker i ämnet var det först två år senare, 1923, som en Renault FT (senare benämnd FT-17) inköptes och anlände. Men, som man kan läsa på <a href="https://www.sphf.se/svenskt-pansar/fordon/stridsvagn-2/stridsvagn-renault-ft/">Svensk PansarHistorisk Förenings hemsida</a>, så har nyare forskning visat att årtalet 1923 måste bero på ett missförstånd. I själva verket var det någon dag före den 19 juli 1921 (exakt datum ännu oklart) som "Putte" anlände. För säkerhets skull kollade jag själv i DN:s arkiv och där finns samma uppgift, fast en dag efter <i>Aftonbladet</i>. </p><p>Man skulle kunna säga att de nya rönen inte påverkar påståendet att LK II var den första stridsvagnstypen som <i>infördes</i> i svenska armén och därmed blev en verklig del av dess arsenal. Jo, men samtidigt är det, i alla fall för oss pansarintresserade, inte oväsentligt att veta vilken stridsvagnstyp som var först på svensk mark. Hur missförståndet vad gäller årtalet en gång har uppstått och sedan inte korrigerats, förrän nu, är svårt att slå fast. Två möjliga orsaker torde vara att "Putte" bara blev en försöksvagn som inte resulterade i fler inköp, och att "Putte" inte bevarades utan tvärtom blev ett mål som förstördes redan 1926. Det blev visst några "kvarvarande delar" (se länken ovan), men ingen verkar känna till om något av dessa rester har bevarats. Kan det månne ändå ligga lite franskt "skrot" på en vind eller i en källare, kanske i form av en brevtyngd som ingen levande människa idag vet var den kom från?</p><p>För övrigt passar jag på att rekommendera ett besök vid <a href="https://arsenalen.se">Arsenalen</a> nära Strängnäs. Detta centrum för svensk pansarhistoria är ett av besöksmålen i min reseguide <i>200 svenska sevärdheter från andra världskriget </i>eftersom pansarfordon från bägge världskrigen och många andra konflikter där finns samlade i trevliga lokaler.</p><p>Slutligen vill jag tacka vår son Jarl för att han tillverkade en så stor och fin "Putte" i Lego, och tack även för att du tog bilden!</p>Lars Gyllenhaalhttp://www.blogger.com/profile/17851097994709218280noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6298082037245665571.post-5684797138952200922021-07-07T13:17:00.000+02:002021-07-07T13:17:00.724+02:00Tyska ubåtarnas sista offer<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgeGewEEiczjBG9G6-FQOrEplMVQzMxE-8fP7KBjdgS3DC0WXCS2tWebix0xNCqJ8uBGd413clPCmZnEaCz0Fypyngw31-5IB1MYhyphenhyphenC-VB8dxTRdW9a3Vh3miyQ3q368w6Y96I2nS7oq2TO/s2048/213639480_503489000883584_3073234543971003155_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="1536" data-original-width="2048" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgeGewEEiczjBG9G6-FQOrEplMVQzMxE-8fP7KBjdgS3DC0WXCS2tWebix0xNCqJ8uBGd413clPCmZnEaCz0Fypyngw31-5IB1MYhyphenhyphenC-VB8dxTRdW9a3Vh3miyQ3q368w6Y96I2nS7oq2TO/w400-h300/213639480_503489000883584_3073234543971003155_n.jpg" width="400" /></a><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><b>Till andra världskrigets mest förbisedda hjältar måste de norska krigsseglarna höra. Detta framstår för mig ännu tydligare efter att ha tagit del av deras stora offer även före invasionen av Norge, liksom under krigets sista timmar.</b><o:p></o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"> <o:p></o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">Den nordnorske författaren Roger Albrigtsen skildrar i <i>Krigsseilere fra nord: Troms</i> till att börja med den vidriga sänkningen av den norska minsveparen NYMS 382 på kvällen den 7 maj 1945. Ja, chefen ombord på den tyska ubåten U-1023 valde att bara timmar före krigsslutet torpedera det norska fartyget och därmed ta livet av 22 norrmän. Det är inte omöjligt att ubåtsbesättningen missat ordern om att inställa alla angrepp men de kan knappast ha varit okunniga om att krigsslutet nalkades med stormsteg. Ett vittne till denna tragedi, Oluf Johnsen, hade kommit till krigstjänsten genom att först fly på skidor till Kiruna. Johnsen levde så sent som den 13 december 2020 och hann därmed bli intervjuad av Roger Albrigtsen.<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><o:p> </o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">Till de stora förtjänsterna med boken hör att den tydliggör hur de norska offren till sjöss inleddes långt före den 9 april 1940. Före det ödesdigra datumet totalförliste inte mindre än 50 norska skepp som en följd av krigshandlingar. Man kan till dem också lägga åtta fartyg som under samma period försvann spårlöst. Översatt till människoliv: 394 dödade redan före den 9 april.<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><o:p> </o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">Det lyser mellan raderna i denna bok hur Albrigtsen har kuskat runt i stora delar av Norge för att samla in starka vittnesmål från veteraner från Troms, och deras närmaste. Hans arbete är inte bara av intresse för dessa utan borde kunna inspirera till både romaner och filmer, eftersom hans detaljer är så gripande. Exempelvis sjömannen som faktiskt gick i döden för att rädda skeppets kattunge. <o:p></o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"> <o:p></o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">Boken är välillustrerad och full av fartygs- och personnamn. Den som har specialintresse för ubåtsoperationer, både tyska och franska, har en hel del att hämta i denna bok men för dem, liksom många (lokal)historiker, hade boken blivit ännu mer värdefull genom ett avslutande register. Något att lägga till i nästa upplaga.</p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><o:p></o:p></p><p><span style="font-family: Calibri, sans-serif;">Sänkningen den 7 maj 1945, liksom flera andra händelser i Albrigtsens nya bok, får nog mer än en läsare att reflektera över hur relativt lite uppmärksamhet andra världskrigets sjömän har fått och får. <i>Krigsseilere fra nord: Troms</i> är den andra boken i Albrigtsens marina trilogi och för min recension av den första boken så kommer en länk <a href="https://gyllenhaals.blogspot.com/2020/09/inspirerande-om-tyska-ubatars-offer.html">här</a>.</span></p></div>Lars Gyllenhaalhttp://www.blogger.com/profile/17851097994709218280noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6298082037245665571.post-71238495051205021862021-06-28T16:50:00.007+02:002021-06-28T18:31:19.358+02:00Ett större skandinaviskt bedrägeri<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiX3Jdxm5iOpGYFyFRdH3Kw8zxTVUVO6NmS32bJxvFsc0sNnbaD8BcLfgd4KlIzwQpgEsvV9xGPrl9qhIpG9jbhV44ak0Man6i8z68oEhsAYdNId7tiXZ5tmzJpPcT-mvTwXPWfErcLI2Qd/s2048/DFB+FC+LG.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiX3Jdxm5iOpGYFyFRdH3Kw8zxTVUVO6NmS32bJxvFsc0sNnbaD8BcLfgd4KlIzwQpgEsvV9xGPrl9qhIpG9jbhV44ak0Man6i8z68oEhsAYdNId7tiXZ5tmzJpPcT-mvTwXPWfErcLI2Qd/w300-h400/DFB+FC+LG.jpg" width="300" /></a></div><p><b>Om man skriver en bok om en person som aldrig har existerat är det väl en roman av något slag? Men den nya boken om den "svenske" SOE-agenten "Birger Sjöberg" är en högst seriös faktabok, som borde utgöra grunden för en spelfilm med kända skådepelare och stor budget.</b></p><p>Storyn i Tormod Hallerakers och Fredrik Horn Akselsens bok <i>Det fullkomne bedrag</i> är nämligen som ett starkt filmmanus. Nordnorge, Special Operations Executive (SOE) och dess norska sektion Kompani Linge - dessa ingredienser känner vi igen från böckerna och filmerna om Jan Baalsrud, senast "Den 12:e mannen". Men i den sanna berättelsen om "Birger Sjöberg" är det en annan del av Nordnorge som är i fokus, Helgeland intill Västerbotten. Sedan är det en annan typ av drama, med två huvudpersoner, två SOE-agenter som blir förälskade i varandra. Den ene av dem är Nils Berdahl, som lyckas lura i både de tyska ockupanterna, sin agentfru Liv och så gott som alla på den allierade sidan att han är en svensk frivillig vid namn Birger Sjöberg. </p><p>Bedrägeriet som Nils Berdahl, en kriminellt belastad norrman i Sverige, satte igång 1937 har faktiskt ännu inte helt upphört. För drygt tjugo år sedan, då jag första gången skrev om honom, var beskeden jag fick från norska institutioner och flera norska och brittiska böcker att han var en svensk frivillig som kämpat för Norge. Den svenske SOE-veteranen Allan Mann lät också rista in Sjöbergs namn på minnesmärket i Oslo över de hundratalet svenskarna som stupade för Norge 1940-1945. Emellertid hade det då också utkommit en lokalhistorisk och en populärhistorisk norsk bok som hävdade att Sjöberg inte var svensk utan egentligen var Nils Berdahl. Å andra sidan så står det än idag (2021) på Birger Sjöbergs gravsten att han hette just så och var "svensk frivillig". Det finns, vad jag vet, ännu ingen skylt intill gravstenen som föklarar vem som verkligen vilar i graven. </p><p>För två år sedan var jag också själv med då ett nytt minnesmärke sattes upp av norrmän på den plats i norska fjällen där Nils Berdahl stupade i strid den 9 juni 1944. På det nya minnesmärket står det dock enbart "Birger Sjöberg". Kanske inte helt fel eftersom både tyskar och allierade (med ett fåtal norska undantag) då trodde att det var en viss Birger Sjöberg som hade stupat.</p><p>Tack vare <i>Det fullkomne bedrag</i> står det dock nu fullständigt klart hur det var med "Birger Sjöberg". Författarna har på ett metodiskt sätt nystat upp en fantastisk och långlivad bluff - som kanske började på grund av rent egoistiska motiv hos Nils Berdahl men som under tjänstgöringen för SOE skyddade hans familj och släktingar. Genom att tyskarna inte hade en aning om vem Berdahl verkligen var hade de ingen möjlighet att hota hans närmaste för att påverka honom. </p><p>Varför var då tyskarna intresserade av Sjöberg? Birger Sjöberg var en nyckelfigur för att med nordnorska motståndsgrupper understödja Winston Churchills drömmar om att återta Norge genom en invasion i Nordnorge, långt före 1945. Man nog säga att 1942 var det år som Churchills drömmar var som mest aktuella. Trots Churchills många försök att övertyga allierade militärer, inte bara brittiska, så misslyckades han. Det var dock inget som Churchill egentligen erkände, vilket var en fördel för allierade vilseledande operationer med syfte att säkerställa att så många tyskar som möjligt blev kvar i Norge istället för att förstärka tyskarna i Frankrike och på andra fronter. Man skulle kunna säga att Churchills nordliga ambitioner omvandlades till en blodig teaterpjäs där Birger och Liv Sjöberg spelade två av de viktigaste rollerna och för Birgers del mycket längre än vad han egentligen ville och längre än vad som egentligen borde ha varit möjligt. Han dödades ju först några dagar efter den högst verkliga allierade invasionen, den i Normandie. </p><p>Nils Berdahl hade alltså ett mörkt förflutet och bedrog både fiender och vänner. Men genom att först ställa upp som frivillig i finska vinterkriget, under försvaret av Norge 1940 och sedan som regional chef för SOE bevisade han om och om igen var han stod i förhållande till friheten, särskilt Norges frihet.</p><p><i>Det fullkomne bedrag</i> lyckas ge en bild av den människa som "Birger Sjöberg" och senare även andra har försökt att undanhålla från historieböckerna. Förhållandet mellan Nils och Liv tecknas också på ett mycket gripande sätt. Utan överord, mest genom citat och fakta. Det är bara att gratulera författarna men samtidigt vill jag påpeka att de inför kommande upplagor av boken bör korrigera siffran över antalet svenskar som under striderna i Norge 1940 blev frivilliga för Norge. Som framgår av Lennart Westbergs och min bok <i>Svenskar i krig 1914-1945</i> var de fler. Uppskattningsvis drygt 300 svenska medborgare korsade gränsen 1940 i syfte att bli frivilliga för Norge. Kring 150 som lyckades bli det har jag personuppgifter om, och jag räknar med att kunna registrera fler. Slutligen behöver kartorna i <i>Det fullkomne bedrag </i>förbättras, inte minst med tanke på de läsare som vill besöka platsen för "Birger Sjöbergs" sista strid. Min fjällvandring dit 2019 kan du läsa om i <a href="https://gyllenhaals.blogspot.com/2019/06/norska-d-dagens-gatfulla-fjallstrider.html">detta gamla inlägg</a>.</p>För övrigt är jag helt medveten om den fina norska dramadokumentär som ifjol gjordes om Liv Grannes ovanligt dramatiska liv, "Nordlands Jeanne d'Arc". Den skulle dock behöva kompletteras med en spelfilm, anser jag, en film som fokuserar både på Liv och Nils.<p></p>Lars Gyllenhaalhttp://www.blogger.com/profile/17851097994709218280noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6298082037245665571.post-71650268808434545712021-06-08T17:30:00.018+02:002021-06-10T09:16:58.990+02:00Nytt om Hitlers V2 i Småland<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjplLQ9WE3I-07EVyWeI-AI_4XUKvwkekV1IneTg4_q_9Ev9ANYfU73WcCnN9qKGYuQCCyklN70ZxIb2sXVSC4UYXLwAl2EqVLLigNEW6yWIA4dLOUbdUiZW7WzcEw2W9wrsP7X8iPROhvg/s1063/O%25CC%2588S+B53.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="783" data-original-width="1063" height="295" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjplLQ9WE3I-07EVyWeI-AI_4XUKvwkekV1IneTg4_q_9Ev9ANYfU73WcCnN9qKGYuQCCyklN70ZxIb2sXVSC4UYXLwAl2EqVLLigNEW6yWIA4dLOUbdUiZW7WzcEw2W9wrsP7X8iPROhvg/w400-h295/O%25CC%2588S+B53.jpg" width="400" /></a></div><p></p><div><div><i>Flygvapensoldat med delar av den V2-robot som exploderade över Småland 1944. FOTO: Flygvapnet/Krigsarkivet</i></div><div><br /></div><div><b>Den 13 juni 1944 blev Småland helt oväntat en del av rymdåldern. Detta genom att en okänd flygfarkost exploderade över småländska Bäckebo. Det visade sig vara ett försöksexemplar av världens då mest intressanta vapen, V2. Ifjol släpptes en brittisk bok som tar upp händelsens i svenska medier ännu okända sida. </b></div><div><br /></div><div>Undertecknad har ett särskilt intresse för "Bäckebotorpeden" på grund av att jag länge varit intresserad av både rymden och Tysklands "Wunderwaffen". Det mest avancerade av dem, V2-roboten, innebar grunden för de första rymdraketerna - man kan till och med säga att V2:an var den första rymdraketen. Detta specialintresse märks nog i avsnittet om händelsen i min reseguide <i>200 svenska sevärdheter från andra världskriget</i>. På dess omslag finns den enorma modell av roboten som står intill kratern i den mörka svenska skogen. Men när jag skrev den boken ifjol hade den officiella historiken <i>Hitler´s V-weapons</i> ännu inte publicerats. I den finns en del uppgifter som så vitt jag förstår ännu inte har uppfångats av några svenska redaktioner. </div><div><br /></div><div>Vad är då det för svenska läsare mest intressanta i den nya brittiska boken? Jo, det har i svenska böcker enbart tagits upp att Sverige lät skicka resterna av den tyska långdistansroboten till de allierade, till brittiska raketexperter i Farnborough. Men <i>Hitler´s V-weapons</i> uppger även att Sverige kort efter explosionen i Småland tillät att två brittiska tjänstemän inom teknisk underrättelsetjänst fick komma till Sverige och här genast igångsätta undersökandet av robotdelarna. Med andra ord skedde den första allierade granskningen av en V2 inte på engelsk mark, utan svensk. Detta ligger i linje med hemlighållandet i allmänhet av allierad verksamhet på svensk mark. Jag tänker nu särskilt på den allierade underrättelseverksamheten på Öland och i Norrland (ang dessa landsdelar se mina böcker).</div><div> </div><div>Förresten, vore jag ansvarig för turismen i trakten av Bäckebo skulle jag ordna mer vägskyltning till den krigshistoriska platsen med dess V2-modell, liksom en utställning med några av de V2-delar som idag finns hos flera privatpersoner. Det finns förhoppningsvis tillräckligt många personer som skulle kunna låna ut eller skänka delar. Det behöver väl inte byggas någon ny lokal utan delarna skulle väl kunna utställas i närmaste befintliga museum?</div></div>Lars Gyllenhaalhttp://www.blogger.com/profile/17851097994709218280noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6298082037245665571.post-62249485693931260182021-05-13T13:38:00.005+02:002021-05-13T14:06:26.267+02:00Stridsvagnarnas kung<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgztN7TYkLYTdS1sbMnipgZSdaYDs73WuKFzwcW89obN3mIqNowIdffvtinn7FMN1FNkDiAUwrWB82-msDZvUHrIDQXwzRkoXbrqsL0BCnpjzttVdPhUaTLVTPU6xbcqKgVNOmxZG8SiYnJ/s1547/Israels-krig+FC.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1547" data-original-width="1000" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgztN7TYkLYTdS1sbMnipgZSdaYDs73WuKFzwcW89obN3mIqNowIdffvtinn7FMN1FNkDiAUwrWB82-msDZvUHrIDQXwzRkoXbrqsL0BCnpjzttVdPhUaTLVTPU6xbcqKgVNOmxZG8SiYnJ/w414-h640/Israels-krig+FC.jpg" width="414" /></a></div><p></p><p><b>Bokserien "Krigens Historia" har nu kommit till <i>Israels krig</i>, skriven av militärhistorikern och pansarofficeren Marco Smedberg. Ja, det är Smedberg som tidigare skrivit klassiker som <i>Militär Ledning</i>. Smedberg visar med sin nya bok, åter igen, att han behärskar konsten att sammanfatta.</b></p><p>Till att börja med är det välgörande med svensk analys på moderna krig, eftersom de flesta böckerna man stöter på är på engelska eller översatta från engelskan. Ämnet denna gång intresserar massor av människor både i och utanför den militärhistoriska läsekretsen. Samtidigt vet alla att vad gäller Israels krig är det många och komplicerade skeenden med flera parter. Hur ska man kunna sammanfatta så många händelser sedan 1940-talet på 192 sidor? Smedberg lyckas genom att han fokuserar på just de militära händelserna och inte skriver särskilt mycket om tiden före första världskriget. Det han skriver om turkarnas och britternas dominans över det som är dagens Israel är tillräckligt för att man sedan ska kunna sätta sig in i de viktigaste militära händelserna i regionen mellan 1948 och 2019. </p><p>Flygvapnets enorma betydelse för Israels militära framgångar framgår tydligt under läsningen av Smedbergs bok. Ett talande citat ur den, om israeliska flyginsatser under sexdagarskriget 1967: "Efter tre timmars kontinuerliga anfall hade drygt 300 egyptiska flygplan slagits ut, vilket var två tredjedelar av landets flygvapen. Alla bombplan liksom majoriteten av Egyptens moderna jaktplan hade förstörts." President Gamal Abdel Nassers offentliga löfte om "totalt krig" och "utrotning av sionismen" resulterade i att han förlorade nästan hela sitt flygvapen.</p><p>Visst märks det dock att författaren är pansarofficer, eftersom pansaravsnitten är särskilt läsvärda och om man inte tidigare har insett värdet av den brittiska stridsvagnen Centurion, första gången inköpt av Israel 1958, lär man göra det efter att ha läst Smedbergs bok. Han skriver inte uttryckligen att Centurion borde kallas för stridsvagnarnas kung, men det är en tanke som uppkommer inom mig på grund av boken - som har en Centurion på omslaget. Till saken hör väl att jag åkt omkring i några som värnpliktig kadett på Pansartruppernas stridsskola, detta fast jag själv var vagnchef på "rivalen" stridsvagn 103 (även kallad bara "S"). Det var förresten på det återuppståndna P 18 på Gotland som Centurion fanns längst i Sverige, ända fram till 2001.</p><p>Mängden egyptiskt pansar i början av oktoberkriget 1973 var på pappret klart imponerande, 1,700 stridsvagnar och 2,000 övriga pansarfordon understödda av 4,000 artilleripjäser och allt skyddat av avancerade luftvärnsförband. Vad många inte har klart för sig, men som Smedberg tar upp, är att de egyptiska och syriska trupperna då även fick sällskap med kontingenter från en rad andra andra arabstater, särskilt Algeriet, Irak, Marocko och Sudan. </p><p>Värnplikt är en grundläggande aspekt av Israels militära försvar och det är tankeväckande att läsa hur detta påverkat och påverkar Israels militära agerande och karaktär. Smedberg förklarar hur också utvecklingen av Israels ofta innovativa med samtidigt fältmässiga vapen hänger ihop med det mycket omfattande värnpliktssytemet.</p><p>Kort sagt utgör boken <i>Israels krig</i> en relativt lättläst grund för den som vill sätta sig in i dagens militära läge i området.</p>Lars Gyllenhaalhttp://www.blogger.com/profile/17851097994709218280noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6298082037245665571.post-26805968106728938842021-01-03T16:29:00.011+01:002021-01-03T16:54:30.630+01:00De stupade för Norge 1940<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhlWFxt2-v3CbJIEkSDfUSkIBgR5h8KrL7x5RZr37rsRd7nzRwtGhNkrrLXKuNjNN6U8DOXpsjE9CgJjV5sVC07MqPqYbgFdLfQS9y-jzVGauhyphenhyphen43F1C7wgsvvWt2FirzkmhiT-BYQa3kW1/s1197/9788283230307.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1197" data-original-width="800" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhlWFxt2-v3CbJIEkSDfUSkIBgR5h8KrL7x5RZr37rsRd7nzRwtGhNkrrLXKuNjNN6U8DOXpsjE9CgJjV5sVC07MqPqYbgFdLfQS9y-jzVGauhyphenhyphen43F1C7wgsvvWt2FirzkmhiT-BYQa3kW1/w428-h640/9788283230307.jpg" width="428" /></a></div><b>Ett hundratal svenska medborgare som stupade i norsk krigstjänst 1940-45 hedras i Oslo på Västra gravlunden. Denna kategori av svenskar under andra världskriget lyfts mycket sällan fram i svenska verk och det är därför extra angenämt att de nu tas upp i en ny norsk bok, <i>De ga sitt liv for Norge i 1940</i> av Knut Flovik Thoresen.</b><p></p><p>I Thoresens bok är det givetvis fokus på norrmän och på striderna 1940, och därför skildras inte alla svenskar som hedras på Västra gravlunden utan enbart de sex som stupade under de två månader som tyskarnas fälttåg i Norge 1940 pågick. Även de två frivilliga från Estland som stupade för Norge finns med. Ytterligare nationaliteter, som danskar, engagerade sig som frivilliga, men så vitt känt var det enbart svenskar och estländare som under våren 1940 stupade för Norge. </p><p>En röd tråd bland de utländska frivilliga för Norge var att många av dem tidigare varit frivilliga för Finland, alltså under vinterkriget. Man kan nog säga att för många var beslutet att ställa upp grundat inte bara i en sympati för norrmännen utan även i den känsla för Skandinavien och Norden som utvecklats under 1800-talet och växte på grund av Sovjets aggressiva hållning gentemot Finland utmynnande i angreppet den 30 november 1939. </p><p>Oavsett om man vill få ett bättre grepp om striderna i Norge 1940 eller om man är på jakt efter information om enskilda norska eller svenska stupade är detta en rik källa. Det är smått fantastiskt att Thoresen lyckats så väl med att samla in och presentera alla uppgifter om både strider och personöden. Som ett resultat av sitt insamlande skriver han insiktsfullt om hur oförberett Norge som stat var, men också hur, relativt sett, rätt väl många norrmän trots allt slogs mot den både krigserfarna och modernare tyska krigsmakten. Norrmännen stred ju också längre än vad många andra europeiska folk gjorde vid tyskt angrepp. </p><p>Till bokens avsnitt om svenska stupade kan jag bara tillägga att så vitt jag förstår var det också minst fem svenska frivilliga 1940 som blev svårt sårade. För övrigt var det en svensk som under det att striderna pågick uppgavs ha stupat, men det visade sig vara ett missförstånd. Han klarade sig helskinnad från strider på flera platser i både södra Norge och vid Narvik. Denne man, en 1940 rätt ung K 3-fänrik, avled först 2016. Trots efternamnet var han inte det minsta norsk, han hade däremot dansktyska rötter. Han hette Jan Danielsen och jag hade förmånen att få nedteckna hans livsöde i <i>Jan och Nordens frihet</i>. </p><p>Det är inte alltid så att de svenska nätbokhandlarna tar in alla norska böcker, men <i>De ga sitt liv for Norge i 1940</i> finns i alla fall att få tag på hos Adlibris och CDON. Har du ett gediget intresse för Norge 1940 och/eller svenska frivilliga bör du absolut skaffa denna bok.</p>Lars Gyllenhaalhttp://www.blogger.com/profile/17851097994709218280noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6298082037245665571.post-36958217669009866762020-12-28T14:27:00.004+01:002020-12-28T16:41:25.126+01:00"En slät figur"<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiW-YGWsmXHs_9hRLvZGvCu17cEcyoKg7FoerbKoInTOcH0XTJZJoVl3vmyCh0aK_0nzM0Z4bTsaRy6EXm1rrKjtVDQvKdP0gMBvnoRFnL9t09f7pboakE2bQsdUP2I2E9h7xpB4IsEQH9R/s928/napoleons.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="928" data-original-width="600" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiW-YGWsmXHs_9hRLvZGvCu17cEcyoKg7FoerbKoInTOcH0XTJZJoVl3vmyCh0aK_0nzM0Z4bTsaRy6EXm1rrKjtVDQvKdP0gMBvnoRFnL9t09f7pboakE2bQsdUP2I2E9h7xpB4IsEQH9R/w414-h640/napoleons.jpg" width="414" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><b>"En slät figur" och en "fågelskrämma" som "red illa och talade en långtifrån felfri franska" var tidiga omdömen om Napoleon från en sergeant respektive en general. Magnus Olofssons nya bok fokuserar visserligen på Napoleons fälttåg, men personen Napoléon Bonaparte belyses också rätt bra och bland annat därför griper den tag i mig.</b><p></p><p>Det är något djupt fascinerande med Napoleons märkliga uppgång, och därtill finns det mer aktuella skäl att sätta sig in i Frankrikes roll i Europa: Brexit och president Macrons utrikespolitik gör att Frankrike får en större roll inom EU. Detta påverkar givetvis också Sverige, även säkerhetspolitiskt. Därmed vill jag inte jämföra Napoleon med Macron, men lite större kunskap om Frankrike skulle i Brexits kölvatten kanske inte direkt skada? </p><p>Hur kan man då snabbt inhämta det moderna kunskapsläget vad gäller Napoleon och särskilt hans fälttåg? Det finns en ny och rätt lättläst bokserie, "Krigens historia", med James F. Gebhardts och min bok <i>Slaget om Nordkalotten</i> som andra bok. Den tredje och senaste är <i>Napoleons fälttåg</i> av historikern Magnus Olofsson, känd från tidskrifterna <i>Militär Historia</i> och <i>Populär Historia</i>.</p><p>Vad var Napoleons mål i krig? Olofssons svar: "Hans mål i varje fälttåg var att tvinga fram en stor, avgörande drabbning mot fiendens huvudstyrka." Detta krävde en särskild förmåga att snabbt identifiera huvudstyrkan och Napoleon sade själv om sin förmåga: "Jag ser bara en sak, nämligen fiendens huvudstyrka". </p><p>Olofsson tydliggör att grundläggande för Napoleons makalösa karriär var hans insikter om propaganda och att han helt enkelt såg till att avlöna sina soldater. Hans officerskollegor hade inte brytt sig lika mycket om dylika ting. Samtidigt kunde han vara allt annat än sympatisk, exempelvis mot sina krigsfångar i Mellanöstern. Vid ett tillfälle lät han där avrätta tretusen krigsfångar för att som man sade "ingjuta skräck i fienden". </p><p>Talande för Napoleons personlighet är hur han har en påve nära sig vid kröningsceremonin i Notre-Dame, men ändå väljer att kröna sig själv. </p><p>Den brittiska synen på Napoleon, och i viss mån även Frankrike, påminns man om när man läser om hans förberedelser inför en landstigning i England. Det första land som ställde upp på britternas motdrag, en allians mot Napoleon, var Sverige, följt av Ryssland. Givetvis figurerar även den senare svenske kungen Jean Baptiste Bernadotte i <i>Napoleons fälttåg </i>och vad gäller Bernadottes armékår skriver Olofsson "Aldrig förr hade så stora truppstyrkor förflyttat sig över så stora avstånd på så kort tid". </p><p>Napoleons ryska fälttåg väcker tankar om hur historien kan upprepa sig, men också en stor fråga som väl ingen, inklusive Olofsson, helt verkar kunna besvara - varför Napoleon inte satte in sin elitstyrka, både stor och utvilad, på den kritiska dagen. Olofsson konstaterar att i avgörandets stund försatte fransmännen chansen att "förvandla en taktisk seger till en strategisk triumf".</p><p>Olofssons grundförklaring till Napoleons blodiga fiaskon tror jag stämmer bra, men det vore lite för mycket av en spoiler att här återge den. </p><p>Trots att Napoleons namn än idag är så välkänt har det getts ut förvånansvärt lite Napoleon-litteratur på svenska. Både därför + Brexit + för att Magnus Olofsson skriver trovärdigt och modernt anser jag att hans bok är en av årets väsentliga svenska militärhistoriska böcker.</p>Lars Gyllenhaalhttp://www.blogger.com/profile/17851097994709218280noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6298082037245665571.post-48299359336998448382020-12-23T11:50:00.017+01:002020-12-23T16:14:34.913+01:00Befria Norge 1945<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgiQ7lmB6HQJa_JqeIyS6QoEa05sgIFn-8onMtrwS9hdOmrAbqnJetlDTOPhb1cBNoCs_3x6csw4XIG768Pf31VJ10uxkar_9Jdf-5ZFqPTIQnkPgu40W-AdWKZttUgYT8iY2aVW76ad8yY/s2048/BNFC.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1532" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgiQ7lmB6HQJa_JqeIyS6QoEa05sgIFn-8onMtrwS9hdOmrAbqnJetlDTOPhb1cBNoCs_3x6csw4XIG768Pf31VJ10uxkar_9Jdf-5ZFqPTIQnkPgu40W-AdWKZttUgYT8iY2aVW76ad8yY/w478-h640/BNFC.jpg" width="478" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><span style="text-align: left;"><b>Den 24 juli 1943 nödlandade ett amerikanskt bombplan i Värmland och därefter blev det drygt hundra till i Sverige fram till krigsslutet. Detta innebar också att över 1,200 amerikanska flygare internerades</b></span><b> i vårt land. Bakom deras historier finns andra, mindre kända, med Norges öde som röd tråd.</b></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><span style="text-align: left;"><br /></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><span style="text-align: left;">Om de många amerikanska nödlandningarna i Sverige 1943-45 har tidigare Jan-Olof Nilsson skrivit flera utmärkta böcker, så det är inte nödlandarna som är huvudfokus i Lars-Göran Dybecks nya bok <i>Befria Norge 1945: Sverige som bas för de allierades bombflyg</i>. Dybeck själv har också skrivit en fin lokalhistorisk bok om amerikaner i Västerås 1943-45 betitlad <i>Då kriget parkerade på Hässlö</i>. Han lägger i sin nya bok till några nya bilder av amerikansk nödlandad personal, och en del av dessa är så starka att de borde inspirera någon till att göra en spelfilm om alla nödlandare från US Army Air Forces (USAAF) i Sverige. </span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><span style="text-align: left;"><br /></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><span style="text-align: left;">De intressantaste delarna av </span><i>Befria Norge 1945 </i>handlar om<i> </i>allierade flygbaser i Sverige. Ämnet togs upp av de allierade utrikesministrarna redan 1943, vid deras möte i Moskva den 18 oktober. Sovjets utrikesminister Vjatjeslav Molotov var då högst positiv till tanken medan de västallierade vid denna tidpunkt inte ville störa den extremt krävande planeringen inför landstigningen i Frankrike. Det förefaller dock som att amerikanskt planeringsarbete för att etablera flygbaser på svensk mark redan var igångsatt, alltså före Moskva. Medan allierade regeringar sköt upp basplanerna nödlandade fler och fler av deras flygare i Sverige och Dybeck har hittat ett fint minne av en av dem om hur det var att närma sig "den lilla staden Malmö" och ta ner planet på Bulltofta. Därmed blir det klassiska fotografiet av planet ifråga, B-24:an "Lovely Lady´s Avenger", mer levande. Det riktigt kliar i fingrarna att gestalta händelsen i form av ett diorama.</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">I min egen bok <i>Tyskar och allierade i Sverige</i> tar jag upp hur flera amerikanska generaler besökte Sverige under kriget och general Patton kort efter det. Lars-Göran Dybeck har forskat vidare i detta och levererar flera nya rön om vad de hade för ärenden, liksom några nya foton. </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">I samband med behovet att snabbt förflytta drygt 1,500 norska "polistrupper" från Sverige till kriget i Nordnorge hösten 1944 blev det ett nytt inslag av amerikanska flygare i Sverige. Inte några internerade utan i högsta grad inbjudna och i full uniform, fast man i början var tvungna att dölja uniformerna på grund av de "neutrala" svenska värdarna. Denna amerikanska luftbro via Västerås, Bromma och Luleå beskriver Dybeck med hjälp av ett intressant bildmaterial - en del av bilderna har jag inte tidigare sett. </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Kapitlet om hur Sverige i mars 1945 hastigt köpte 50 amerikanska Mustangplan (i USAAF kallades affären Operation Speedy!) är en av bokens höjdpunkter och i det kan man läsa om hur under överflygningen till Sverige en av piloterna sköt ner två tyska jaktflygplan ovanför Orust, varefter han fortsatte mot Bromma. </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Den 26 april 1945, dagen efter att den sista gruppen Mustangplan landat på Bromma, anländer även USAAF:s näst högsta företrädare i Europa, generalmajor Fredrick Anderson. Här blir Dybecks bok av särskilt stort intresse eftersom han presenterar nya detaljer som tydliggör hur nära det var att Sverige kort därefter fick amerikanska bombflygbaser. Detta för att USAAF skulle kunna bomba de ännu mycket stora tyska styrkorna i Norge - förutom nordligaste Nordnorge var vid denna tid Norge ännu en stor tysk fästning. Dybeck visar även med hjälp av dokument han funnit var general Eisenhower ville att svenska styrkor lämpligast borde framrycka in i Norge. </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Sedan får man av <i>Befria Norge 1945 </i>en konkret uppfattning om USAAF:s planerade flygbaser i Sverige för angreppet på tyskarna i Norge, inklusive vilka flygplanstyper som vara nära att baseras hos oss.</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><i>Befria Norge 1945 </i>avslutas med en skildring av hur SAAB 29 Tunnan delvis är ett resultat av tysk spetsforskning. I detta kapitel ingår en färgbild av en Arado Ar 234 B-2 Blitz, världens första bomb/spaningsplan med jetdrift. Ännu en bild i denna bok nästan i A4-format som inspirerar till modellbygge.</div>Lars Gyllenhaalhttp://www.blogger.com/profile/17851097994709218280noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6298082037245665571.post-70822950330437430262020-12-16T15:39:00.006+01:002020-12-16T17:00:41.072+01:00Förstå andra världskriget<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj8_ndY0QXM980vhpozdNWolE_HafaPDx_LY4yhX15vfBWCHBfeBQyGvKpzIjRCFf7_PXjbCXcm4a32lpuAfvG6BOMgd_n3Ohq-0SQG-kE6npnOT_u1B5ZSQetbi9d9Z-FaOEMrq-rymIoy/s879/FAVSIFC.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="879" data-original-width="700" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj8_ndY0QXM980vhpozdNWolE_HafaPDx_LY4yhX15vfBWCHBfeBQyGvKpzIjRCFf7_PXjbCXcm4a32lpuAfvG6BOMgd_n3Ohq-0SQG-kE6npnOT_u1B5ZSQetbi9d9Z-FaOEMrq-rymIoy/w319-h400/FAVSIFC.jpg" width="319" /></a></div><br /><b>Gillar man hårda fakta, modern informationsteknik och grafisk design bör man verkligen inte missa <i>Förstå andra världskriget - 1939-45 som infografik</i>. Till skillnad från flera andra verk om detta krig är det avancerad infografik som står i centrum och Sverige finns faktiskt med på flera ställen.</b><p></p><p>Det vanliga är ju att Sverige förbigås med tystnad men <a href="https://gyllenhaals.blogspot.com/2020/01/andra-varldskrigets-myter.html" target="_blank">Jean Lopez</a> och hans franska team av författare och grafiker har verkligen ansträngt sig för att ta upp alla tänkbara aspekter av kriget och då ingår också de av Europas stater som sade sig vara neutrala. Över femtio olika teman behandlas ytterst grafiskt och i flera fall är det nog för första gången som en del ämnen åskådliggörs med grafik, och det gör att många läsare nog kan betrakta dessa ämnen på ett nytt, tydligare sätt.</p><p>Faktum är att boken inte är begränsad till 1939-45 utan även grafiskt åskådliggör ämnen som nazismens och kalla krigets uppkomst. Boken handlar inte heller enbart om olika operationer på öst- och västfronten utan den fördjupar sig på ett banbrytande sätt i mobilisering, militärtaktik och olika vapens utveckling och användning, särskilt artilleri och pansar. Waffen-SS granskas också särskilt, exempelvis redovisas olika fakta om personalen och divisionernas sammansättning. Boken säger även en hel del om krigets mänskliga kostnader.</p><p><span style="font-family: inherit;">Alla vi som sysslar med historia kommer nog att återvända till den här boken många, många gånger eftersom den är ett fantastiskt verktyg. Rimligen borde boken bli en bra säljare men inför nästa tryckning borde också två </span>missar om Sverige rättas till, det viktigaste nationalsocialistiska partiet hette NSAP, inte NSPA och solhjulet i boken var en av NSB:s symboler, inte NSAP:s. Där borde även framgå det namn som NSAP bytte till 1938, Svensksocialistisk samling (SSS). Detta och en miss i SS-strukturen skall dock inte förmörka det stora värdet i denna bok. Den utgör ett ovanligt ambitiöst bidrag till en uppdaterad syn på andra världskriget. </p><p>Ett av mina favoritavsnitt i <i>Förstå andra världskriget</i> är grafiken över kollaborationen i Frankrike, som på ett fyndigt sätt åskådliggör relationerna mellan olika tyska och franska grupperingar. Grafiken gör det så tydligt hur den tyska ockupationsmakten bestod av flera myndigheter med rätt olika agendor. </p><p><span style="font-family: inherit;"><span style="background-color: white; caret-color: rgb(34, 34, 34); color: #222222;">Jag har sagt det förut, det är inte så ofta fransk militärhistorisk litteratur översätts till svenska och det är verkligen kul när det sker och får man hoppas på att vi berikas med fler? Finns även en hel del böcker om 1939-45 på finska, norska och tyska som borde översättas.</span></span></p>Lars Gyllenhaalhttp://www.blogger.com/profile/17851097994709218280noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6298082037245665571.post-33289341259391776002020-12-14T19:50:00.008+01:002020-12-14T22:05:36.163+01:00Den mystiske sabotören och vårt kungahus<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpw8SaxlppobkFynKjEzHZKVNj0IeIKJA1lLN5TR_IHVPM2oFt8MVCmyKKzhuXzQBfi6zLt7ybFbfDcqNPVehyJ7GWJNG6jg5AdzBbdzbatz8GKutFCwHUMEfidJpyS-EO8E6Q9ITqkfHL/s2048/MMM+av+AJ+FC.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1400" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpw8SaxlppobkFynKjEzHZKVNj0IeIKJA1lLN5TR_IHVPM2oFt8MVCmyKKzhuXzQBfi6zLt7ybFbfDcqNPVehyJ7GWJNG6jg5AdzBbdzbatz8GKutFCwHUMEfidJpyS-EO8E6Q9ITqkfHL/w438-h640/MMM+av+AJ+FC.jpg" width="438" /></a></div><p></p><p><b>Bakom detta omslag återfinns det märkligaste brittiska krigsödet med koppling till Sverige. Malcolm Munthe, född som svensk och son till svenska drottningens livläkare, blev en av Churchills absolut viktigaste agenter i Norden under andra världskriget.</b></p><p>Malcolms charmerande men också svårbegripliga fader, kungl. livläkaren Axel Munthe, var, som Anders Johansson skriver: "mer engelsk än engelsmännen själva". Han bevisade detta inte minst genom att bli frivillig fältläkare på britternas sida under första världskriget. Besynnerligt nog påverkade detta inte nämnvärt hans synnerligen nära relation med Sveriges drottning Victoria, trots att hon mitt under brinnande världskrig lät sig fotograferas i tysk uniform och hade ett eget tyskt regemente på västfronten. För mer om hennes vurm för Tyskland och ett foto av henne i tysk uniform, se Lennart Westbergs och min <i>Svenskar i krig 1914-1945</i>.</p><p>Trots att jag läst Bengt Jangfeldts lysande bok om Axel Munthe tycker jag att Anders Johansson lyckas tillföra något till bilden av honom, vilket är naturligt att han gör eftersom Axels svåra relation till sonen Malcolm är en väsentlig ingrediens i Malcolms dramatiska liv.</p><p>Två grundorsaker till att Malcolm blev agent för brittiska Special Operations Executive (SOE) var hans angloamerikanska mor Hilda och att Winston Churchill var som besatt av krigsbetydelsen av järnmalmen från Norrbotten. Det senare känner många läsare redan till men Johansson gör detta tydligare. Apropå Norrbotten visar sig Malcolm Munthes nära kollega Andrew Croft ha besökt vårt nordligaste län före krigsutbrottet, bland annat hade han upplevt Jokkmokks vintermarknad. När Munthe och Croft inleder sin verksamhet som två lekfulla James Bonds i Norden är det Finland som står i fokus, kanske kommer de behöva spränga järnväg på den sovjetiska Kolahalvön. Det de hinner förverkliga är flera vapentransporter till Finland liksom att möta medlemmar av Svenska Frivilligkåren, alltså den för Finland 1939-40. </p><p>Sedan tidigare kände undertecknad till de brittiska leveranserna av flygplan (senaste rönen från Per Iko tas upp av Johansson), men det var även en mängd olika brittiska infanterivapen som gick till Finland, liksom "stora mängder handgranater varav hälften överlämnas till den svenska frivilligkåren". </p><p>Man ska dock inte tro att detta är en rent militärhistorisk bok, författaren visar tydligt hur ovanligt kulturell och övertygande Munthe var som människa. Sedan kommer Johansson även in på Munthes band till några av Stockholms och Oslos inflytelserikaste familjer, inte minst då svenska kungahuset inklusive kungen, Gustaf V. Därför blir detta också en bok av stort intresse för allmänhistoriskt intresserade. </p><p><i>Mysteriet Malcolm Munthe</i> blir i mitten stundtals lite väl detaljerad men man vill ju veta hur det går med "Krylbosmällen" och när man kommer till bokens senare del så flyter det på ungefär lika bra som i början. Kort sagt är det svårt att i en recension sammanfatta vad som skedde och kan ha skett i Krylbo, utan jag vill verkligen rekommendera Johanssons genomgång av denna gåta. Hans nya bok utgör också en god sammanfattning om något han tidigare skrivit en hel bok om, de extremt snabba SOE-sjötransporterna av svenska kullager från västkusten till brittiska flygindustrier. För den som vill fördjupa sig i den verksamheten finns <i>De glömda blockadbrytarna</i>.</p><p>Till mysterierna kring Malcolm Munthe hör att ingen skrivit en biografi över honom medan han var i livet. Ja, ingen lätt uppgift precis, men nu har Anders Johansson gjort det och för det bör vi historiskt intresserade vara tacksamma. </p><p>Det finns inga minnesmärken över Malcolm Munthe i Stockholm men ett i Leksand som nog varje läsare av <i>Mysteriet Malcolm Munthe</i> vill besöka eftersom det spelar en viktig roll i boken, familjen Munthes välbevarade sommarhem Hildasholm. Jag vill här bara lägga till att det i Västerbottensfjällen finns en påminnelse om relationen mellan anglofilen Axel Munthe och den tyska överste som var Sveriges drottning Victoria. Där, mellan Sorsele och Tärnaby, ligger Viktoriakyrkan. Pengarna till kyrkbygget kom från en anonym givare, som bara krävde att kyrkan skulle uppkallas till minne av Victoria. Jag tror du kan gissa vem den anonyme visade sig vara.</p>Lars Gyllenhaalhttp://www.blogger.com/profile/17851097994709218280noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6298082037245665571.post-25630199558166401892020-11-07T19:59:00.005+01:002020-11-07T20:43:49.988+01:0050 år av krig - från Vietnam till tredje världskriget<p></p><div style="text-align: justify;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJuvOgzsfI4y-6P8HlS9GsbZHBbLm66qBwTg675isIt2CkMoHNy1BgsfxCQByvU5tzD9USzL2wpkhSh0YmOyVOA3xuAhI2E_GruO1v-5XlmQ8PXOvQAhDqwJeBy1-f7eg0w1U24-xgemZk/s1990/50+a%25CC%258Ar+av+krig+2.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1990" data-original-width="1483" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJuvOgzsfI4y-6P8HlS9GsbZHBbLm66qBwTg675isIt2CkMoHNy1BgsfxCQByvU5tzD9USzL2wpkhSh0YmOyVOA3xuAhI2E_GruO1v-5XlmQ8PXOvQAhDqwJeBy1-f7eg0w1U24-xgemZk/w476-h640/50+a%25CC%258Ar+av+krig+2.jpg" width="476" /></a></div><b style="text-align: left;"><br /></b></div><div style="text-align: justify;"><b style="text-align: left;">Ett besök i Kambodjas mest ökända dödsläger bildar utgångspunkten för denna välskrivna skildring av de största krigen efter det klassiska Vietnamkriget. Det hela avslutas med en tankeväckande inblick i den militära rivaliteten mellan Kina och USA.</b><span style="text-align: left;"> </span></div><p></p><p>Detta är en lättläst och välillustrerad genomgång av moderna krig och en glimt in i framtiden. Jag skulle ha valt att kalla den <i>Moderna krig</i>. Då tror jag att innehållet tydligare hade framgått. Det ska dock direkt sägas att detta inte är någon fullständig genomgång av krigen efter det klassiska Vietnamkrigets slut, utan det här handlar om nedslag i krigshistorien från 1970-talets slut fram till idag. Men det är i stort sett mycket väl valda exempel och Afrika, som ofta glöms bort, är ingalunda bortglömt (mest belyses Kongokrigen).</p><p>Mattis Bergwalls inledande kapitel "Kamrat fiende"börjar som ett gripande reportage, baserat på hans besök på "Dödens fält", alltså i Röda khmerernas spår i Kambodja. Läsaren får en bra inblick i hur nattsvart Pol Pots regim var. Bergwall övergår sedan till att förklara hur det kom sig att Vietnam hamnade i krig med Kambodja och Kina. Det är särskilt fascinerande att läsa om hur Kambodja och Vietnam förde krig mot varandra liksom hur långt de Röda khmererna gick i sitt förnekande av Vietnams militära framgångar. När jag för några år sedan skrev om svenskarna som anmälde sig som frivilliga hos Vietnam mot Kina hade jag gärna haft denna bok, eftersom den är en för svenska språket ovanlig källa om Kinas invasion av Vietnam 1979. Trots att det blev ett kort krig var det också ett av de blodigaste sedan andra världskriget. De hundratals svenskar som anmälde sig till Vietnamkriget 1979 borde vara väldigt glada över att de aldrig kom iväg. För Kinas del blev dess militära svagheter extra uppenbara genom kriget, och detta bidrog till att man, som Bergwall formulerar det "städade undan en hel del gammalt maoistiskt bråte".</p><p>Har det under de senaste 50 åren utkämpats något slag som kan mäta sig i brutalitet och lidande med Verdun och Stalingrad? Ja, men var och när utkämpades det? Det är svårt att inte hålla med Mattis Bergwall om att ett slag år 1984 är i samma klass, slaget i Hawizehträsken mellan Iran och Irak. För att förstå både dagens Iran och Irak måste man känna till deras massiva 80-talsduell med både barnsoldater och stridsgas.</p><p>Det är slående hur mycket mer civiliserade de 75 stridsdagarna på Falklandsöarna var. Trots det enorma avståndet från Sverige innebar kriget där flera lärdomar för svenska försvaret på grund av terrängens "norrländska" karaktär. Lärdomar som ännu äger sin giltighet och förmedlas av Anders Ehrnborn.</p><p>Gulfkriget 1991, även kallat "det perfekta kriget" har skildrats i flera tidigare böcker på svenska men kapitelförfattaren Anders Frankson återuppväcker mitt intresse för utmaningen som den USA-ledda FN-alliansen stod inför. </p><p>Inte bara veteraner från krigen på Balkan lär vilja läsa kapitlet "Ett Stalingrad på Balkan", om belägringen av Vukovar 1991. Lärdomarna därifrån, liksom från Ukraina på senare år, borde i en logisk värld leda till en svensk omvärdering av artilleriets roll. Överlägsen eldkraft kan trumfa det mesta. </p><p>Det nio månader långa slaget om irakiska Mosul 2016-17 är ett av de absolut största slagen sedan millenieskiftet och Anders Frankson påminner om slagets framtidskaraktär - alla sidor använde drönare. För att återta Mosul från IS-terroristerna stupade både amerikaner och iranska revolutionsgardister. </p><p>"Draken tar sig an örnen" är bokens avslutande kapitel och utgör en stadig grund för att kunna förstå den i högsta grad pågående kampen om Sydkinesiska havet, där Kina arbetat mycket långsiktigt genom byggnationen av konstgjorda öar, strategiskt placerade. Anders Frankson sammanfattar de senaste årens imponerande kinesiska satsningar på olika fartyg och elitförband. </p><p>Det större exempel som jag tycker saknas i boken är Kremls krig mot Ukraina men å andra sidan förtjänar det kriget en helt egen bok. </p><p>Sammanfattningsvis vill jag säga om <i>50 år av krig</i>: är du officer eller intresserad av modern krigföring bör du läsa denna bok.</p>Lars Gyllenhaalhttp://www.blogger.com/profile/17851097994709218280noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6298082037245665571.post-28085188505280730492020-11-02T12:06:00.003+01:002020-11-02T13:29:35.391+01:00Djupt gripande om svenskarna i Koreakriget<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjaKj-U4Wy9GrtOqYxuypxZGhOOjh5n4opOjIrJow44NEQbpj-T0HawqzxlUtYTq1sturKq6nK4I5JyrqThHpMV_sfWzwHXptn3TwLIHGhLCTssOPaYtH-nyj8Ho5KPExgyLSKaRUaofI3e/s800/NNSC_Uniform_Patches.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="531" data-original-width="800" height="265" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjaKj-U4Wy9GrtOqYxuypxZGhOOjh5n4opOjIrJow44NEQbpj-T0HawqzxlUtYTq1sturKq6nK4I5JyrqThHpMV_sfWzwHXptn3TwLIHGhLCTssOPaYtH-nyj8Ho5KPExgyLSKaRUaofI3e/w400-h265/NNSC_Uniform_Patches.jpg" width="400" /></a></div><br /><span style="background-color: white;"><span face="sans-serif" style="color: #202122;"><b>Svenskar i uniform finns på Koreahalvön ända sedan 1950, idag enbart inom ramarna för Neutral Nations Supervisory Commission tillsammans med Schweiz. Dess emblem syns ovan. Men hur började allt för svensk del? Svaret finns i en av de bästa dokumentärfilmer jag sett.</b></span></span><p></p><p><span face="sans-serif" style="color: #202122;"><span style="background-color: white;">"Svenskarna i Koreakriget" är ur varje aspekt en gedigen filmproduktion och lyckas även överraska mig som har skrivit en del om Koreakriget. Till att börja med har manusförfattaren/regissören Mikael Hedlund lyckats väl med att sammanfatta själva kriget och även när filmen övergår till att skildra de drygt tusen svenskarna i amerikansk uniform som arbetade på det svenska fältsjukhuset i Busan så dyker krigets gång upp, i form av både koreaners och amerikaners starka vittnesmål. </span></span></p><p><span face="sans-serif" style="color: #202122;"><span style="background-color: white;">Filmmakarna och intervjuade historiker som Per Iko visar hur det av ett tältläger blev en mindre svensk stad i Sydkorea, som inte bara kom att vårda alla stridande parters sårade utan även nödlidande civila sydkoreaner, varför fältsjukhuset blev kvar flera år efter att striderna upphört och lever kvar som en viktig beståndsdel i relationerna mellan Sverige och Sydkorea.</span></span></p><p><span face="sans-serif" style="color: #202122;"><span style="background-color: white;">Filmsekvenserna från 1950-talet har </span></span><span face="sans-serif" style="background-color: white; caret-color: rgb(32, 33, 34); color: #202122;">ofta en ovanligt god skärpa och/eller färgåtergivning</span><span style="background-color: white;"><span face="sans-serif" style="color: #202122;">. En del sekvensers färgkvalitet är helt makalös. De nutida intervjuerna blir aldrig tröttsamma, som en del veteraninslag kan bli. Jag har arbetat för flera dokumentärfilmsproduktioner och vill klart och tydligt säga att </span></span><span face="sans-serif" style="background-color: white; caret-color: rgb(32, 33, 34); color: #202122;">"Svenskarna i Koreakriget"</span><span face="sans-serif" style="background-color: white; color: #202122;"> är bland det absolut bästa som jag har sett. Filmen borde bli prisbelönt.</span></p><p><span style="background-color: white;"><span face="sans-serif" style="color: #202122;">Som Lennart Westberg och undertecknad tagit upp i vår bok <i>Svenskar i <span style="caret-color: rgb(32, 33, 34);">krig</span> efter 1945</i> blev Koreakriget en angelägenhet inte bara för dem som ville stödja med vårdinsatser. Kanske så många som tusen svenskar anmälde sig till en stridande frivilligstyrka som av logistiska skäl inte förverkligades. Men organisatören, Bertil Harding, anslöt sig till US Army och fick utföra flera olika uppgifter i strid (Harding hade under andra världskriget varit engagerad för norska motståndsrörelsen). En svenskutbildad etiopisk bataljon kom också fram till Korea, med bland annat Orvar Nilsson som instruktör, känd från flera frivilliginsatser för Finland. Kanske kan Harding, Nilsson och andra svenskar i Korea som inte ingick i fältsjukhuset skildras i en framtida dokumentär?</span></span></p>Lars Gyllenhaalhttp://www.blogger.com/profile/17851097994709218280noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6298082037245665571.post-5418498412914184362020-10-16T15:52:00.006+02:002020-10-16T16:24:03.094+02:00Albert Speers nordliga flotta<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><div><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTrxj50gZu1rM0xzOGcOKNVNt9x_KZSp29iv7JPBZ15YjN5eKohASd80W_up8qHUhmTEgMl4pG7WV0wk4wiphyMF7I0wRlRfe-HkNHW9-mP7DrDomZEq-d-cEK7RQ_tspLVPK9bI3mW3Vl/s1016/Kustfartsom+kollaboration.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1016" data-original-width="730" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTrxj50gZu1rM0xzOGcOKNVNt9x_KZSp29iv7JPBZ15YjN5eKohASd80W_up8qHUhmTEgMl4pG7WV0wk4wiphyMF7I0wRlRfe-HkNHW9-mP7DrDomZEq-d-cEK7RQ_tspLVPK9bI3mW3Vl/w460-h640/Kustfartsom+kollaboration.png" width="460" /></a></div></div><p></p><p class="MsoNormal" style="caret-color: rgb(34, 34, 34); color: #222222; font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 13.199999809265137px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><b>Som en del läsare av denna blogg kanske minns har jag ett intresse för <a href="https://gyllenhaals.blogspot.com/2019/09/hitlers-storsta-arktiska-projekt.html">Albert Speers verksamhet i Norge</a>. Trots det hade jag till nyligen ingen aning om att Speer längs den norska kusten hade egna fartyg. Än mindre visste jag att ett hundratal av fartygen inom ”Transportflotte Speer” var från Finland.</b><o:p></o:p></p><p class="MsoNormal" style="caret-color: rgb(34, 34, 34); color: #222222; font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 13.199999809265137px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><o:p> </o:p></p><p class="MsoNormal" style="caret-color: rgb(34, 34, 34); color: #222222; font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 13.199999809265137px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">Professor Lars Westerlund, som lett flera statliga utredningar i Finland, lade tidigare i år fram en hel bok om Albert Speers nordliga flotta med titeln <i>Kustfart som kollaboration: finländska fartyg i Transportflotte Speer 1942-45</i>. Boken är banbrytande och bygger på professor Westerlunds grävande i riksarkiven i Oslo och Helsingfors. Jag vill direkt påpeka att boken inte enbart är av intresse för Finlands historiker specialiserade på sjöfart, utan Westerlunds bok bör intressera många fler, inte minst skandinaver med intresse för Nazityskland och nordisk historia. Det bör också genast påpekas att det fanns svenska och danska fartyg inom Transportflotte Speer, mer om dem längre fram.</p><p class="MsoNormal" style="caret-color: rgb(34, 34, 34); color: #222222; font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 13.199999809265137px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><br /></p><p class="MsoNormal" style="caret-color: rgb(34, 34, 34); color: #222222; font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 13.199999809265137px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">Grundorsakerna till att det behövdes många utländska fartyg i tysk tjänst längs den norska kusten var två:</p><p class="MsoNormal" style="caret-color: rgb(34, 34, 34); color: #222222; font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 13.199999809265137px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><o:p></o:p></p><p class="MsoNormal" style="caret-color: rgb(34, 34, 34); color: #222222; font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 13.199999809265137px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">1. Det omfattande tyska kustförsvaret i det då mycket vägfattiga Norge krävde många underhållstransporter sjövägen.<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal" style="caret-color: rgb(34, 34, 34); color: #222222; font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 13.199999809265137px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">2. Byggnation av Hitlers polarjärnväg krävde omfattande material- och manskapstransporter till baser tillhörande den paramilitära Organisation Todt (OT). <o:p></o:p></p><p class="MsoNormal" style="caret-color: rgb(34, 34, 34); color: #222222; font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 13.199999809265137px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><o:p> </o:p></p><p class="MsoNormal" style="caret-color: rgb(34, 34, 34); color: #222222; font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 13.199999809265137px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">De tyska sjötransportbehoven i Norge översteg alltså den tyska kapaciteten och finska fartyg kom att bli en stor del av lösningen. Finland var från sommaren 1941 Tysklands ”vapenbroder” och, för att citera Westerlund, ”Tyskarna betalade bra och knusslade till en början inte. Fraktsatserna var mycket inkomstbringande, besättningarnas hyror två- och tredubbla […]”. Många småredare i Norge, Finland och i viss mån Sverige och Danmark attraherades därför av Transportflotte Speer. <o:p></o:p></p><p class="MsoNormal" style="caret-color: rgb(34, 34, 34); color: #222222; font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 13.199999809265137px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><o:p> </o:p></p><p class="MsoNormal" style="caret-color: rgb(34, 34, 34); color: #222222; font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 13.199999809265137px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">Verklighetens uppdrag längs norska kusten var dock ingen dans på rosor. De norska väderförhållandena, mindre lämpade fartyg och den rätt glädjelösa tillvaron i det tyskockuperade Norge var ingen angenäm blandning. När Lapplandskriget bröt ut hösten 1944 blev det ännu värre. Ett fyrtiotal fartyg från Finland befann sig då ännu i tysk tjänst i norska vatten och tyskarna tog då helt sonika fartygen i beslag, varvid ett hundratal av besättningarna under stora umbäranden flydde till Sverige. Andra sjömän från Finland hann gripas av tyskarna och sattes i koncentrationsläger. <o:p></o:p></p><p class="MsoNormal" style="caret-color: rgb(34, 34, 34); color: #222222; font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 13.199999809265137px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><o:p> </o:p></p><p class="MsoNormal" style="caret-color: rgb(34, 34, 34); color: #222222; font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 13.199999809265137px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">Vad gäller kopplingar till Sverige finns det en rätt oväntad sådan redan i Transportflotte Speers förhistoria. Formellt blev organisationen till först 1940 men inofficiellt tre år tidigare för att kunna transportera stora mängder granit längs tyska floder till främst Berlin. Vad var det Albert Speer gjorde i Berlin som krävde en massa granit? Jo, Berlin skulle ju omformas till Germania, för vilket inte minst svensk granit köptes. Spår av denna verksamhet finns än idag i Oskarshamn och skildras i min bok <i>200 svenska sevärdheter från andra världskriget</i>. Westerlunds nya bok innehåller flera uppgifter som kompletterar vad jag skrev om Germania, helt särskilt fäster jag mig vid att Transportflotte Speer kunde dra nytta av den inställda tyska invasionen av Storbritannien. Omfattningen av invasionsplanerna framgår av att 213,000 flytvästar anskaffades. Eftersom invasionen inte blev av kunde Transportflotte Speer ta över hundratals landstigningsfarkoster och pråmar. En del av dessa farkoster överfördes till organisationens norska sektion.<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal" style="caret-color: rgb(34, 34, 34); color: #222222; font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 13.199999809265137px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><o:p> </o:p></p><p class="MsoNormal" style="caret-color: rgb(34, 34, 34); color: #222222; font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 13.199999809265137px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">Professor Westerlund redovisar också förhållandet mellan Transportflotte Speer, Organisation Todt (OT) och Nationalsozialistisches Kraftfahrkorps (NSKK). Av dessa tre var Transportflotte Speer (TS) den minst framträdande och Westerlund tydliggör relationerna med att förklara hur TS aldrig bemödade sig om att skapa en gedigen ”corporate identity” och man hade därför ingen egen propagandaavdelning. TS skildrades främst genom artiklar i OT-organet <i>Der Frontarbeiter</i>. På köpet berättar Westerlund om hur en del av Speers lastbilsorganisation, NSKK-Gruppe Todt, i juni 1944 fick ett nytt namn, Transportkommando/korps Speer. Med andra ord hade Albert Speers stjärna då stigit så högt på den nazistiska himlen att den döde Fritz Todts namn kunde ersättas med Speers.<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal" style="caret-color: rgb(34, 34, 34); color: #222222; font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 13.199999809265137px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><o:p> </o:p></p><p class="MsoNormal" style="caret-color: rgb(34, 34, 34); color: #222222; font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 13.199999809265137px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">Fem mindre svenska fartyg, liksom fem danska, tillhörde under någon tid Transportflotte Speer. Deras betydelse var enligt Westelund liten men han nämner särskilt dykarfartyget <i>Thule</i> från företaget Ostsvenska Sjöbergnings (sic). Varför så få svenska fartyg? Svaret är enkelt, flera svenska fartyg var redan engagerade för den tyska flottan i Östersjön. Svenska fartyg i Östersjön fraktade även flygbränsle för Luftwaffe. <o:p></o:p></p><p class="MsoNormal" style="caret-color: rgb(34, 34, 34); color: #222222; font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 13.199999809265137px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><o:p> </o:p></p><p class="MsoNormal" style="caret-color: rgb(34, 34, 34); color: #222222; font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 13.199999809265137px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">Högst mänskliga episoder finns också i Westerlunds bok, som citat av finländare om hur de tog livsmedel från tyskarna och delade ut till norrmän med motiveringen: ”Vi själva mådde ju som prinsar, vi hade mycket mat som vi stal av tyskarna.”<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal" style="caret-color: rgb(34, 34, 34); color: #222222; font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 13.199999809265137px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><o:p> </o:p></p><p class="MsoNormal" style="caret-color: rgb(34, 34, 34); color: #222222; font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 13.199999809265137px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">Kort sagt har Lars Westerlund belyst en för de allra flesta okänd aspekt av den norska ockupationshistorien, hur fartyg och besättningar från Finland, Sverige och Danmark blev en del av den.</p>Lars Gyllenhaalhttp://www.blogger.com/profile/17851097994709218280noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6298082037245665571.post-21049033807639138922020-09-26T17:12:00.006+02:002020-09-26T17:23:37.127+02:00Inspirerande om tyska ubåtars offer<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiGA5Pq7y1RbItHRjiszinZHi87PALSs_1vPXdlZw0NzdtT5GDZjSNq0Xdv1smIMGFeUaMKTtfqsZm7bAhBKK768-vzU9B0735KtRJZaZCj8DVcyqCDd7PmZKijVHBskpSdwAGjfe9XgmFv/s2048/IMG_4132+2.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1536" data-original-width="2048" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiGA5Pq7y1RbItHRjiszinZHi87PALSs_1vPXdlZw0NzdtT5GDZjSNq0Xdv1smIMGFeUaMKTtfqsZm7bAhBKK768-vzU9B0735KtRJZaZCj8DVcyqCDd7PmZKijVHBskpSdwAGjfe9XgmFv/w400-h300/IMG_4132+2.jpg" width="400" /></a></div><i>Denna nya bok om krigsseglare från Nordnorge borde få svenska efterföljare. </i><p></p><p><b>Över tusen norska skepp från norska handelsflottan och marinen deltog i andra världskriget. Insatserna till lands och i luften av norrmän var inte obetydliga men bidragen till sjöss var helt enkelt på en annan nivå - och det är delvis okända delar av dem som Roger Albrigtsens nya bok handlar om.</b></p><p>De norska handelsfartygen blev till stor del beväpnade och mer än hälften av dem sänktes. Av 35,000 norska krigsseglare omkom närmare 5,000. Den totala mängden är helt enkelt för stor för att låta sig skildras mer gediget i en enda bok. Men skildrar man krigsseglarna län för län, på norska fylke för fylke, blir deras öden mer hanterbara och lättare att finna för släktingar och specialintresserade. Nu har Albrigtsens första bok om de nordnorska krigsseglarna utkommit, <i>Krigsseilere fra Nord</i>, om de som var från länet/fylket Finnmark. Han håller på med uppföljarna om sjömännen från fylkena Nordland och Troms.</p><p>Det var inte bara tyska ubåtar, sjöminor och flygplan som skördade tusentals norska liv. Roger Albrigtsen berättar även om hur 38 norska skepp sänktes av "Hitlers vikingar", hjälpkryssarna vars särskilda märke innefattade ett vikingaskepp. Det utmärkande med hjälpkryssarna var att de konstruerats för att framstå som handelsfartyg men på väldigt kort tid kunde förvandlas till de tungt beväpnade örlogsfartyg de i själva verket var. </p><p>Även de norska sjömän som med eller mot sin vilja seglade för tyskarna skildras av Albrigtsen och de är särskilt intressanta ur svensk synvinkel. En hel del av dem arbetade motvilligt för tyskarna och inte så få av dessa flydde till Sverige trots hot om dödsstraff.</p><p>Förutom nästan ständig livsfara var det inte så få norska krigsseglare som hade noll möjligheter till kontakt med familjen mellan 1940 och 1945. Svårt att begripa för en nutida människa, liksom den otacksamhet krigsseglarna ofta stötte på - något som minst lika mycket gäller Sveriges krigsseglare.</p><p>Det är gott att Albrigtsen avslutar sin välillustrerade bok med en så pass inspirerande och därtill ännu levande veteran som Trygve Laheim Johansen. Det är nog svårt att inte påverkas av hans överlevnadsförmåga och livsglädje.</p><p>Svenska författare som skriver om våra sjömän under andra världskriget bör kunna ta efter Roger Albrigtsens metod att skriva om krigsseglarna länsvis. Även de svenska krigsseglarna var många tusen, drygt 8,000 av dem var mer eller mindre i allierad krigstjänst under olika staters flaggor. De förtjänar alla att bli mer kända och då bör länsvisa skildringar kunna bidra till större kunskap.</p>Lars Gyllenhaalhttp://www.blogger.com/profile/17851097994709218280noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6298082037245665571.post-19156891100094712262020-08-21T14:42:00.009+02:002020-08-21T15:42:07.228+02:00 Svenskar mot schweizare<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhofrXadxDbxH2YTbcSuSa7SJb9TmU0kwemBWq5IeCY-npwVAg2Cf9Pj81qG1yQJZO0q_8xDwBflGyLrUKEb9PR2oPSGrlsu6xfwl6bK2i41GXdfOH-BKLsuB4tvLmGcwaaIEfN-rXWQtYr/s938/StridensVerklighet.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="938" data-original-width="600" height="512" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhofrXadxDbxH2YTbcSuSa7SJb9TmU0kwemBWq5IeCY-npwVAg2Cf9Pj81qG1yQJZO0q_8xDwBflGyLrUKEb9PR2oPSGrlsu6xfwl6bK2i41GXdfOH-BKLsuB4tvLmGcwaaIEfN-rXWQtYr/w327-h512/StridensVerklighet.jpg" width="327" /></a></div><p><span face="" style="font-family: calibri, sans-serif;"><i>Lars Ericson Wolke levandegör många svenska stridsupplevelser i sin nya bok.</i></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><b>Den väpnade striden – det som militär verksamhet ytterst bör kretsa kring, är temat för Lars Ericson Wolkes senaste bok, <i>Stridens verklighet</i>. Den levererar mer än vad den utlovar och är full av överraskningar.</b> <o:p></o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-family: calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><o:p> </o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-family: calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">Ligger ditt historiska fokus i stort sett bara på moderna krig bör du inte fästa dig allt för mycket vid årtalen i undertiteln för <i>Stridens verklighet</i>, alltså <i>Döden på slagfältet i svensk historia 1563-1814</i>. Författaren Lars Ericson Wolke är professor vid Försvarshögskolan och är därför mån om att de äldre svenska krigserfarenheter han huvudsakligen berättar om i denna bok ska bli levande för den moderne läsaren utan större kunskaper om händelser för mer än två sekel sedan. Dessutom inflikar han här och var, trots undertiteln, viktiga nya rön om mer moderna strider. Särskilt fäster jag mig vid hur han redogör för den stora myten om bajonettstrid, samt faktorerna som fick andra världskrigets soldater att härda ut och fortsätta strida.<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-family: calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><o:p> </o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-family: calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">Officerarna och soldaterna som verkligen var med där det hände får komma till tals och det är starkt att läsa deras egna ord ur brev och rapporter. Det är för övrigt inte bara svenska röster som hörs, trots bokens undertitel.<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-family: calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><o:p> </o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-family: calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><i>Stridens verklighet</i> borde bli riktigt användbar vid officersutbildningar och för alla som både vill få insikter i väpnad strid ur svenskt perspektiv och en modern översikt av Sveriges krigsdeltagande från 1500-talet och fram till idag. Visserligen slutar detta deltagande formellt 1814, men Ericson Wolke berör ändå något stridserfarenheter som finns från konflikter efter det. <o:p></o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-family: calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><o:p> </o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-family: calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">På köpet får man fin ”trivia” som historien om en av våra första medaljer för tapperhet, Svensksundsmedaljen, instiftad 1791. Min personliga nya favoritkunskap gäller dock Fraustadt 1706, ett slag som har en särskild betydelse för "mitt” regemente, Norrbottens regemente (I 19). Ericson Wolke ger en ny bild av denna svenska seger över en polsk-sachsisk armé. Bland annat lär jag mig att även en schweizisk bataljon svarade för ”ett segt motstånd”. Va, har Sverige varit i krig med Schweiz? Nej, saken var den att schweizarna under några sekel var världsledande på att exportera legosoldater – vilket man kan läsa mer om i slutet av Lennart Westbergs och min gemensamma bok <i>Svenskar i krig 1914-1945</i>. Av samma orsak har schweizare även ingått i svenska förband, vilket författaren också nämner.<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-family: calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><o:p> </o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-family: calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">Riktigt hur pass förstört Ratan i Västerbotten blev i striderna 1809 förstod jag först genom denna bok. Jag blir ännu mer taggad att resa dit igen och vandra omkring där, nu mer ordentligt.<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-family: calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><o:p> </o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-family: calibri, sans-serif; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><i>Stridens verklighet</i> slutar med ett i mitt tycke helt underbar (ursäkta om jag låter makaber) trivia om den siste fallne soldaten i Sveriges senaste officiella krig. Jag vill göra som Ericson Wolke har gjort och fara till platsen för den sista striden, den 14 augusti 1814. Vad den sist stupade svensken hette? Läs boken.<o:p></o:p></p>Lars Gyllenhaalhttp://www.blogger.com/profile/17851097994709218280noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6298082037245665571.post-89098293418623831632020-08-11T11:02:00.019+02:002020-08-11T14:58:57.774+02:00Spitfire-pistol och äkta spionbilder<div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNxTprHPDXFJ5imukjuZYU1NtnVRZA06Fn6TZOD7pDW9dJCbeQd-ST4st1QdaVNG8BNiee9Vz2qgazHdwqMFseYpmByUUGg-dkiIR3G4szKOZ0_D75sPjBAkzl8llqeh-zGG8Z56AQoN8k/s2048/IMG_E3246+2.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1463" data-original-width="2048" height="293" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNxTprHPDXFJ5imukjuZYU1NtnVRZA06Fn6TZOD7pDW9dJCbeQd-ST4st1QdaVNG8BNiee9Vz2qgazHdwqMFseYpmByUUGg-dkiIR3G4szKOZ0_D75sPjBAkzl8llqeh-zGG8Z56AQoN8k/w410-h293/IMG_E3246+2.jpg" width="410" /></a></div></div><i>Signalpistol från Spitfire i privat samling i Skellefteå, en Webley & Scott No 4 Mk I.</i><div><br /></div><div><b>Sepals-baserna i Norrbotten har jag skrivit om i flera böcker och de finns givetvis med i nya boken <i>200 svenska sevärdheter från andra världskriget</i>. Men hur är det med de motsvarande baserna i Västerbottensfjällen? Det var bara att finna några vänner, fara dit och leta. Sagt och gjort.</b></div><div><br /></div><div>I Norrbotten var det huvudsakligen amerikanska Office of Strategic Services (OSS) som organiserade de allierade fjällbaserna. I Västerbotten var det däremot brittiska Special Operations Executive (SOE) som ledde verksamheten. Hur står det till med SOE-baserna "Freethorp" och "Coton" i Västerbotten, vad finns kvar av dem och finns det några fotografier av den krigstida verksamheten hos lokalbefolkningen? Efter att ha tillbringat helgen i området kan jag berätta att vi gjorde flera fynd. </div><div><br /></div><div>Vi inledde vår resa genom att besöka en samlare i Skellefteå som bevarar en bastant brittisk pistol från en Spitfire - se bilden ovanför. Samma person har även ett typiskt SOE-vapen som jag här inte visar, det kommer i en kommande bok. Så mycket kan jag säga att när vi kom fram till "Freethorp" intill norska gränsen så fick vi se en mycket intressant bild hos en svensknorsk familj som många gånger ställde upp för norska motståndsmän - bilden visar att SOE-vapnet i Skellefteå sannolikt kommer från "Freethorp".</div><div><br /></div><div>Resans viktigaste fynd var kanske de fotografier som jag fick fota av hos en mycket vänlig man i Hemavan. Fotografierna kommer från en av C-byråns agenter och visar den Luftwaffe-bas som låg i en norsk dal inte långt från "Coton". Agenten fick även med en tysk Stuka på en av bilderna han tog. Spionbilderna sparar jag för kommande verk men här nedanför kommer några andra bilder från resan - de första tre visar en av de större svenska ställningarna i Tärnabyområdet, med pansarkupol i Maginot-stil. Den röda stugan är SOE-basen "Coton", mer känd som "Atostugan". Till minne av de soldater som 1940-45 bemannade gränsställningarna finns ett litet minnesmärke intill Tärnaby kyrka, se nedersta bilden. Stort tack, Mikke, Mats, Dick, Torgny, Ulf och Runar!</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpk7R4cK9sk_6NMJL8_VI35Uyh7RSUVoDRSVShsb-onb7RBpqa15ZMpy1hgBHhoB_WbZK304CMYcQe4373mXIIWlt1u5glDG2ndFRF2yP0U6XjdpvvPZp0aSQtaoxMa3krIeTNzWjUVSFe/s2048/IMG_3324.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpk7R4cK9sk_6NMJL8_VI35Uyh7RSUVoDRSVShsb-onb7RBpqa15ZMpy1hgBHhoB_WbZK304CMYcQe4373mXIIWlt1u5glDG2ndFRF2yP0U6XjdpvvPZp0aSQtaoxMa3krIeTNzWjUVSFe/w480-h640/IMG_3324.jpg" width="480" /></a></div><div><br /></div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjykHPbMZGaAkcDYTQ0XdUrdtGk19Z_UK8TXRdRhdK5BTs-XWECUwJYFQ8_gC-y-TcoOUR7xF2-ih1Rf-YeWw5a_V041rh1dJN2aNDSvsm-7bQ9GlvbyxILRd-iLu8jsTxlOnVnSvyiAd4N/s2048/IMG_3328.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em; text-align: left;"><img border="0" data-original-height="1536" data-original-width="2048" height="307" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjykHPbMZGaAkcDYTQ0XdUrdtGk19Z_UK8TXRdRhdK5BTs-XWECUwJYFQ8_gC-y-TcoOUR7xF2-ih1Rf-YeWw5a_V041rh1dJN2aNDSvsm-7bQ9GlvbyxILRd-iLu8jsTxlOnVnSvyiAd4N/w410-h307/IMG_3328.jpg" width="410" /></a></div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg5qJjVpse4eiQjBLzDy1zWzNM2jKqJKEohOWpnT-6mWY8w1A4gmHP_2WCYUodXi_GAeNwoMi6-t2Mi3Y70Y4FfzL4Kg0GG-L85yVFhCrtFxKRRbTYUfSt3Mbs12VIrFNK2nV_PmfjnaEST/s2048/IMG_3307.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1463" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg5qJjVpse4eiQjBLzDy1zWzNM2jKqJKEohOWpnT-6mWY8w1A4gmHP_2WCYUodXi_GAeNwoMi6-t2Mi3Y70Y4FfzL4Kg0GG-L85yVFhCrtFxKRRbTYUfSt3Mbs12VIrFNK2nV_PmfjnaEST/w458-h640/IMG_3307.jpg" width="458" /></a></div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPkZZ6H0h7vqYduM-s5Sn_BpFjJIbW0ey4gi51oMZApIq4JyFhZCkaskyPg8_VZWrYSbQKWH0iM-cfKCiJH8n77ZLoVGV0SYxLsHa9-vkjIrIAIlF7WGiwYgyZi0ui02_BowRkzpjPT4zX/s2048/IMG_3460.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPkZZ6H0h7vqYduM-s5Sn_BpFjJIbW0ey4gi51oMZApIq4JyFhZCkaskyPg8_VZWrYSbQKWH0iM-cfKCiJH8n77ZLoVGV0SYxLsHa9-vkjIrIAIlF7WGiwYgyZi0ui02_BowRkzpjPT4zX/w480-h640/IMG_3460.jpg" width="480" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixNPQRMfmjEbZEiOahwwLzhM_EIQU-2Bw_WxSvC4d8AAnJJog9hI68u6lfBap5T4I1gGx-RskEkX7MahBkFmRgVeE_KpntOrr8DAm6Hi11HtVOmpFPin9G-618lj72EU0LE2I5PQj337lv/s2048/IMG_3331.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="2048" height="410" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixNPQRMfmjEbZEiOahwwLzhM_EIQU-2Bw_WxSvC4d8AAnJJog9hI68u6lfBap5T4I1gGx-RskEkX7MahBkFmRgVeE_KpntOrr8DAm6Hi11HtVOmpFPin9G-618lj72EU0LE2I5PQj337lv/w410-h410/IMG_3331.jpg" width="410" /></a></div><div><br /></div>Lars Gyllenhaalhttp://www.blogger.com/profile/17851097994709218280noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6298082037245665571.post-71801656916787857452020-08-03T22:37:00.005+02:002020-08-11T14:59:33.666+02:00Den ryska ockupationens konsekvenser<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjthY7aOYJdV9ddAx_sBLBKcmi4-2ysD4Drxs3WEtkAlFRkKmcqC7Zg6iE1EfMCg3Uk2XDIoNuXAPYpiNs_IUPsf7lZooCAkl9mMYfe0HvPPlIOYjh3SznDquf9BGw5bUlto-Nb39Pev9rq/s1131/NodochDod.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1131" data-original-width="800" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjthY7aOYJdV9ddAx_sBLBKcmi4-2ysD4Drxs3WEtkAlFRkKmcqC7Zg6iE1EfMCg3Uk2XDIoNuXAPYpiNs_IUPsf7lZooCAkl9mMYfe0HvPPlIOYjh3SznDquf9BGw5bUlto-Nb39Pev9rq/w453-h640/NodochDod.jpg" width="453" /></a></div></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><i>Innehåller 197 mörka men också lättlästa och inspirerande sidor om ockupationen.</i><br /><br /><b>TV-profilen K-G Bergström, känd från många år som politisk kommentator, har släppt en bok som borde bli vida läst - om den ryska ockupationen av nordligaste Sverige 1809.</b><br /><br />Till att börja med finns det en stor okunskap om att denna ockupation ens har existerat. Bergström skriver om detta pinsamma förhållande i sitt förord: "Jag har under arbetet med den här boken frågat åtskilliga bekanta med akademisk utbildning om de vet när någon del av svenskt fastland senast var ockuperad. Skrämmande många visste inte att det skedde 1809."<br /><br />Bergström frågar sig sedan om samma okunskap hade rått om Skåne hade varit ockuperat 1809? Det är svårt att inte hålla med om det osannolika i det, och ännu mindre lättglömd hade väl en ockupation av Stockholm 1809 varit?<br /><br />Innan jag går in på bokens huvudsakliga tema, år 1809 i norr, tål det att påpekas, vilket också Bergström gör, att 1700-talet innebar flera ryska visiter i norr - Umeå brändes tre gånger mellan 1714 och 1721. Min egen by, Rosvik, nämns faktiskt av Bergström i sammanhanget, på grund av lokalbefolkningens framgångsrika motstånd. Överhuvudtaget är <i>Nöd och död</i> som gjord för den lokalhistoriskt intresserade, eftersom den har både ett person- och ortregister.</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Om orsakerna till att Norr- och Västerbotten (då hette allt Västerbotten) ockuperades av Ryssland skriver K-G Bergström på ett intresseväckande sätt, som för tanken till mer sentida storpolitiska händelser. Men <i>Nöd och död </i>handlar<i> </i>absolut inte bara om strategi, den rör sig ner till det mycket mänskliga, enskilda planet och skildrar även de ryska ockupanterna på ett nyanserat sätt. Det är en fröjd att läsa om de intryck ryssar gjorde på lokalbefolkningen - både onda och goda minnen lämnade de efter sig, liksom rubel. </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Har händelserna i norr 1809 påverkade, och ockupationens relevans för människorna av idag - det tas upp i bokens avslutande delar. </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">K-G Bergström har genom sin nya bok på ett lättläst sätt sammanfattat många minde kända krigshandlingar på svensk mark och han har själv tillfört nya rön om den ryska ockupationens konsekvenser. </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br />Slutligen vill jag uppmana dig som besöker Piteå att ta dig en titt på kyrkogården mitt i staden, intill Piteå stadskyrka från 1686 (vilket innebär att den är betydligt äldre än många stater, exempelvis USA). Ryska soldater brände i stort sett ner Piteå 1721, men <font color="#202122" face=""><span style="caret-color: rgb(32, 33, 34);">genom att kyrkan då utgjorde den ryska arméns högkvarter undgick den att gå upp i rök. När du går omkring på den omgivande gamla kyrkogården, passa på att titta på gravstenen på fotot här nedanför, med rysk text på stenens baksida. Bilden tog jag härom dagen.</span></font></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><font color="#202122" face=""><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3nBt014lHm-ORQZjklIJCab7zh_QzTqYqbUOs3shDiFH_O-W0AMvpSVqB4zLzy4ISFM80IItIpCyVZPTqMy-K3AgeBlfEX18i2wK283wR2Fagb2X3m1JjY0JNHuJ97zCt5M9iJZrC0Pcs/s2048/IMG_3162+2.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1638" height="512" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3nBt014lHm-ORQZjklIJCab7zh_QzTqYqbUOs3shDiFH_O-W0AMvpSVqB4zLzy4ISFM80IItIpCyVZPTqMy-K3AgeBlfEX18i2wK283wR2Fagb2X3m1JjY0JNHuJ97zCt5M9iJZrC0Pcs/w410-h512/IMG_3162+2.jpg" width="410" /></a></div></font></div>Lars Gyllenhaalhttp://www.blogger.com/profile/17851097994709218280noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6298082037245665571.post-75932337779033759122020-07-24T10:28:00.001+02:002020-07-24T10:39:47.904+02:00Mästerverk om Siriuspatrullen <div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7cLxrXYrnN-hTHSuhwKt11T1RC-l5FCw_yVTjc-2tKz1OoQxuILcFUtzo6mMYEMkH7PrZtPy0FdAOcDSClsaLraxE0P_wCG3rfwHfeB2h8YR6rAzrh2JSf_vxQjXHrOTALFeyA20xsKAm/s1600/SiriusFC.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7cLxrXYrnN-hTHSuhwKt11T1RC-l5FCw_yVTjc-2tKz1OoQxuILcFUtzo6mMYEMkH7PrZtPy0FdAOcDSClsaLraxE0P_wCG3rfwHfeB2h8YR6rAzrh2JSf_vxQjXHrOTALFeyA20xsKAm/s400/SiriusFC.jpg" width="400" height="286" data-original-width="1600" data-original-height="1143" /></a></div><i>Jag kan helt enkelt inte tänka mig en vackrare bok om specialförband än denna.</i><br />
<br />
<b>Om du har läst min bok <i>Elitförband i Norden</i> så märkte du kanske att jag har ett särskilt intresse för Sirius-jägarna på Grönland. Att patrullera med hundspann över så väldiga och obebodda områden på Grönland är en gedigen utmaning.</b> <br />
<br />
Den totalt sett nog finaste boken om Siriuspatrullen fick jag först nyligen tag på: <i>Sirius A Watchful Eye In The North</i> med text av Peter Bondo Christensen, biolog vid Aarhus universitet, och foton tagna av Sveriges sannolikt mest arktiskt erfarna fotograf, <a href="https://www.magnuselander.com">Magnus Elander</a>. Det arbetet, alla de resor, som ligger bakom deras bok är i sig värt all möjlig respekt. Grejen är att de också har åstadkommit något helt sanslöst informativt och vackert. Jag kan helt enkelt inte tänka mig en bättre, vackrare bok om specialförband, hundar och Grönland än denna.<br />
<br />
Här får man inte bara en förståelse för förbandets historia och uppgifter, jag tror att Peter Bondo Christensen och Magnus Elander har lyckats förmedla något av den känsla av "flow" som Sirius-jägarna kommer i när de har lärt sig "hantverket" och löser sina uppgifter i samklang med både hundar, snö, is och extrema temperaturer.<br />
<br />
Magnus Elanders fotografier är så vackra att orden inte räcker till - det är en sådan fröjd att se dem så att jag vill jämföra det med att gå på de bästa konstgallerierna jag besökt. Elanders bilder återfinns i tidskrifter som <i>National Geographic Magazine</i> och han har utsetts till "Wildlife Photographer of the Year". <br />
<br />
Att tjänstgöra en period vid Siriuspatrullen innebär på ett sätt att vara borta från den "verkliga" världen i två års tid. Man kan tycka att två år bara är för mycket - snacka om social distansering! Men <i>Sirius A Watchful Eye In The North</i> skapar insikt om att tiden på Grönland innehåller närmast unik, urstark kamratskap, med både människor och djur. Boken låter läsaren förnimma en annan värld, både svårare, enklare och vackrare.<br />
<br />
Det enda tråkiga med <i>Sirius A Watchful Eye In The North</I>, som utkom 2018, är att boken är mycket svår att få tag på. Det är lite enklare att finna den danska versionen, utgiven 2009 och 2018. Även de upplagorna är helt slutsålda, men flera exemplar finns på danska bibliotek.<br />
<br />
Boken är på 206 sidor och formatet är något större än A4. Skulle du lyckas finna ett exemplar till salu på ett antikvariat så var beredd att betala en slant. Vad den än kostar lär du finna att det var prisvärt - för detta är en av de finaste böckerna som skapats.Lars Gyllenhaalhttp://www.blogger.com/profile/17851097994709218280noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6298082037245665571.post-27311907946324509982020-07-07T20:28:00.002+02:002020-07-08T08:36:18.816+02:00Svensk stridsvagn på landstigningsbåt<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhryWnCSAh9vb7yCEyJ6WcdOcjHSDlRlYURzo9lJMNtmjKuo3Gvnr0F0mgjCXQ6gHCnm4YiUjdEVQVU64x1ZbUK9jf3zrhrJHhpIm67BrBqlHUb5LpQgRLhZo1eK1ZuNJrgMPjRhzpN-LhY/s1600/strvm41Oskarshamn.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhryWnCSAh9vb7yCEyJ6WcdOcjHSDlRlYURzo9lJMNtmjKuo3Gvnr0F0mgjCXQ6gHCnm4YiUjdEVQVU64x1ZbUK9jf3zrhrJHhpIm67BrBqlHUb5LpQgRLhZo1eK1ZuNJrgMPjRhzpN-LhY/s400/strvm41Oskarshamn.jpeg" width="400" height="351" data-original-width="1095" data-original-height="960" /></a></div><i>Vad gör den där? BILDKÄLLA: Oskarshamns museidepå via Thomas Gren</i><br />
<br />
<b>Här kommer lite bonusmaterial om pansar från mitt senaste bokprojekt, den nu både färdiga och tryckta <i>200 svenska sevärdheter från andra världskriget</i>.</b><br />
<br />
Tack vare att jag genom Thomas Gren fick fotografera graniten för Germania (den planerade nya tyska huvudstaden) som bevaras i Oskarshamn så fick jag även två pansarbilder som visar två typer av pansarfordon under andra världskriget. De väcker en del frågor och särskilt den som visar en svensk stridsvagn m/41 ombord på en landstigningsbåt. Kort sagt, vad gör den där? I Oskarshamn tillverkades både landstigningsbåtar och stridsvagnar. Varvets verkstäder syns i bakgrunden på fotot ovan. Uppenbarligen har man testat landstigningsfartygen genom att transportera pansar. Dock är det lite mystiskt att det är just en stridsvagn m/41 på fartyget. Den stridsvagnen hette i ursprungslandet Tjeckoslovakien LT vz. 38, och blev mer känd genom dess tyska beteckning Panzerkampfwagen 38(t). Vad är mysteriet? Jo, i Oskarshamn tillverkades vad jag vet inte denna vagn, men däremot dess "lillebror" strv m/37 - en typ som återfinns på omslaget av <i>200 svenska sevärdheter från andra världskriget</i>. Ytterligare en bild (nedanför) från Oskarshamn visar en stormartillerivagn (sav) m/43, ett fordon baserat på strv m/41. <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8GVeC-3DuaBbO_hfNKS126ed_VVYdBarMpK4YHAZaHO2TpCtqDRm1MeK79CFgsfZzPrdDYF3z7jozU7nMVcJiNu_IV__4K0rJdF9vjdZ-5wCjJGZ7DdR85LPWfsSf963AW8IaanFEwN76/s1600/SAVOskarshamn.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8GVeC-3DuaBbO_hfNKS126ed_VVYdBarMpK4YHAZaHO2TpCtqDRm1MeK79CFgsfZzPrdDYF3z7jozU7nMVcJiNu_IV__4K0rJdF9vjdZ-5wCjJGZ7DdR85LPWfsSf963AW8IaanFEwN76/s400/SAVOskarshamn.jpeg" width="400" height="260" data-original-width="1280" data-original-height="833" /></a></div><i>Sav m/43 i Oskarshamn. BILDKÄLLA: Oskarshamns museidepå via Thomas Gren</i><br />
<br />
Inte heller stormartillerivagnar ska dock enligt vad jag vet ha tillverkats i Oskarshamn. Scania-Vabis i Södertälje stod för tillverkningen av dessa fordon men det verkar som om någon del i produktionen utfördes i Oskarshamn. Hursomhaver påminner dessa fotografier både om vårt täta samarbete med Tjeckoslovakien inom försvarsmateriel, liksom om Oskarshamns verkstadsindustri. Enbart vid Oskarshamns Varv AB var det under slutet av 1950-talet närmare 1500 anställda.<br />
<br />
Avslutningsvis en bonusbild jag tagit själv i Boden. Den visar Föreningen P 5:s välbevarade stormartillerivagn, med vagnchef i tidsenlig klädsel. Har man ett specialintresse för pansar är Föreningen P 5:s årliga parader och uppvisningar riktiga höjdare. I år har det av förklarliga skäl inte blivit så många men det betyder inte att verksamheten har legat nere - flera medlemmar har även under pandemin lagt ner en hel del ideellt arbete på reparationer och renoveringar. <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9_7CpJR6aD6Ak1neErGAfncggWJzAIq_YSPZtM-xNY-c0LfzJXbtrH7zINXtMSzI36TbXEJWyGIJPDCGi8d7pQtxydnAW5mIAwvAFOxRxzBhIlRsca-F8p9_AHou91tW7Ujx_ud9WOFIT/s1600/DSCN2283+2.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9_7CpJR6aD6Ak1neErGAfncggWJzAIq_YSPZtM-xNY-c0LfzJXbtrH7zINXtMSzI36TbXEJWyGIJPDCGi8d7pQtxydnAW5mIAwvAFOxRxzBhIlRsca-F8p9_AHou91tW7Ujx_ud9WOFIT/s640/DSCN2283+2.jpg" width="480" height="640" data-original-width="768" data-original-height="1024" /></a></div><i>Sav m/43 vid Försvarsmuseum i Boden, i bakgrunden en strv 103C.</i>Lars Gyllenhaalhttp://www.blogger.com/profile/17851097994709218280noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6298082037245665571.post-22922572872309692972020-07-02T14:39:00.000+02:002020-07-02T19:08:14.660+02:00General Pattons svenska spår<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvPvJCn5ieD9w-K0_kIxuVZo9N3MNFqTZswOL1VrI5NTRRJJMXg4wPjZgOUXTyM3WPMgXk757R2VxmeHljFeDbV-BegHr4m8hoTwiHbn94mLUKOrirRn9JTa1eG-b-kW-JZQGuCC4hBkwz/s1600/s142.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvPvJCn5ieD9w-K0_kIxuVZo9N3MNFqTZswOL1VrI5NTRRJJMXg4wPjZgOUXTyM3WPMgXk757R2VxmeHljFeDbV-BegHr4m8hoTwiHbn94mLUKOrirRn9JTa1eG-b-kW-JZQGuCC4hBkwz/s640/s142.jpg" width="475" height="640" data-original-width="759" data-original-height="1023" /></a></div><i>Bland det sista Patton gjorde var att besöka Sverige. BILDKÄLLA: US Army</i><br />
<br />
<b>En av andra världskrigets allra mest kända generaler var den otålige pansargeneralen George S. Patton. Av någon orsak har dock platsen i Uppsala till hans minne varit rätt okänd fram till nu.</b><br />
<br />
Före general Patton inspekterade soldater i utkanten av Uppsala bodde han i Stockholm på Grand Hotel i rum 218 - detta berättade jag redan i min bok <i>Tyskar och allierade i Sverige</i>, i vilken det finns en intervju jag gjorde med en av de svenska officerare som var med. I min nya bok kan du även läsa om platsen i Uppsala som bär hans namn, samt se tidigare okända bilder från hans besök (syftar nu inte på bilden ovan, som inte är tagen i Sverige). Antalet sådana här sevärdheter framgår av bokens titel, <i>200 svenska sevärdheter från andra världskriget</i>. Flera är förbundna med allierade och tyska soldater, men det finns även spår av finska krigsmän, och givetvis av våra egna beredskapssoldater. <br />
<br />
Andra sevärdheter påminner om polska, sovjetiska, svenska och tyska ubåtar. Fler minnesmärken än vad jag trodde påminner om allierade och svenska flygare. Har alltså till stor del tack vare er, kära läsare, lyckats finna fler sevärdheter än vad jag kände till när jag skrev mina tidigare böcker om Sverige 1939-45. <br />
<br />
Också tack vare flera av er har den nya boken (omslaget nedanför) fått bra fart och sålt ovanligt bra de första veckorna, den är nu bland de mest säljande faktaböckerna hos flera bokförsäljare. Det är nog så att ni som visar upp boken på sociala medier eller kommentarer på sociala medier är bland de viktigaste personerna för bokens öde. Jag tackar särskilt för den hjälpen, samt önskar alla läsare en frisk "hemester".<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEicYMjwt83wmzUCzpkf1EWl1qIPTaviI81seUFiNpugGfZROdaYr_xmbnAELvEB0RiNBRkpPqmtxZqn0vYFhf_QYDPBPpIJqPEax04pTbMh6irLeRwGpmTOpY7ZTn3InMYMDVQn2UrCRVe6/s1600/Ska%25CC%2588rmavbild+2020-07-02+kl.+18.09.09.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEicYMjwt83wmzUCzpkf1EWl1qIPTaviI81seUFiNpugGfZROdaYr_xmbnAELvEB0RiNBRkpPqmtxZqn0vYFhf_QYDPBPpIJqPEax04pTbMh6irLeRwGpmTOpY7ZTn3InMYMDVQn2UrCRVe6/s640/Ska%25CC%2588rmavbild+2020-07-02+kl.+18.09.09.jpg" width="410" height="640" data-original-width="558" data-original-height="872" /></a></div>Lars Gyllenhaalhttp://www.blogger.com/profile/17851097994709218280noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6298082037245665571.post-76469075036261779072020-06-12T20:45:00.001+02:002020-06-15T12:53:21.183+02:00Det hemliga Malmö<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZS4zedTq8u6uQg-NBID4xu9uZNYFOA8hUHgjvMUrjtUXTn5iqvtM6JQN2dB2NWWzy80oUqF6UwWVzWGamB9U_TKxssOR8ohZ_rZRZh7V9WyHtUso7nhaGxnZPbCsquVuGnADJzBqvYfHL/s1600/27971356-xzFyF.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZS4zedTq8u6uQg-NBID4xu9uZNYFOA8hUHgjvMUrjtUXTn5iqvtM6JQN2dB2NWWzy80oUqF6UwWVzWGamB9U_TKxssOR8ohZ_rZRZh7V9WyHtUso7nhaGxnZPbCsquVuGnADJzBqvYfHL/s640/27971356-xzFyF.jpg" width="417" height="640" data-original-width="1043" data-original-height="1600" /></a></div><i>Wehrmacht på omslaget men det handlar om en rad främmande makters intresse.</i> <br />
<br />
<b>Snart släpps min nya bok som kan krydda din ”hemester” med 200 platser inom landet med stark koppling till andra världskriget. För att kunna skriva dess avsnitt om Malmö vände jag mig till ett par ovanligt kvalificerade personer, <a href="https://hemligamalmo.wordpress.com">Lena Breitner och Gunnar Ekberg</a>.</b><br />
<br />
För den läsare som inte redan känner till namnet Gunnar Ekberg så hamnade han på 1960-talet i den svenska militära underrättelsetjänsten, utförde först dykuppdrag i Östersjön och fick med tiden allt mer komplicerade uppdrag utomlands. I slutet av agentkarriären var han på flera sätt en verklig Hamilton. Hans mycket läsvärda minnen av agentlivet, <i>De ska ju ändå dö</i>, finns sedan ifjol inte bara som inbunden bok och i pocket utan även som ljudbok. <br />
<br />
Jag visste att Lena Breitner och Gunnar Ekberg hade en bok om Malmö på gång när jag planerade min avslutande faktainsamlingsresa för min inom kort släppta bok. Vi kunde dock konstatera att böckerna inte konkurrerar med varandra eftersom min är starkt fokuserad på andra världskriget och hela landet, medan <i>Det hemliga Malmö</i> har en tidslinje från 1600-talet till kalla kriget och givetvis handlar mest om Malmö. Genom Malmö-perspektivet får man dock rikligt med kunskap om spionage, terrorism och diverse krig. Det är initierat, överraskande och välillustrerat med såväl konkreta adresser att besöka som fängslande bakgrundsavsnitt. <br />
<br />
<i>Karl XII:s spion - Stefan Löfvings dagbok</i> har du kanske läst? Du kan uppleva en av Stefan Löfvings rätt oförändrade miljöer tack vare <i>Det hemliga Malmö</i>. Vill du lära dig om Sveriges bidrag till Sovjets födelse? Se avsnittet om ryska revolutionärer i Malmö. Du har kanske läst något jag skrivit om Lenins svenske pilot, Anton Nilson? Min intervju med Nilson var en av mitt livs första, längsta och mest minnesvärda. Nu kan du med hjälp av <i>Det hemliga Malmö</i> undersöka Nilsons terrordåd i Malmö och även finna en plakett med Lenins namn intill Henry Kissingers. Det låter ju helt bisarrt men detta beror på att både Lenin och Kissinger, liksom Marlene Dietrich, Zarah Leander och en rad andra kändisar alla har varit på samma hotell i Malmö. <br />
<br />
För mig som bosatt i Norrbotten känns det nästan trevligt att Breitner och Ekberg även hittat en plats i Malmö med subversiv koppling till Sveriges nordligaste län. Jo, den sovjetiska säkerhetstjänstens sabotörer i Wollweberligan använde en herrekipering på Amiralsgatan i Malmö för att en tid där förvara dynamit från Malmfälten, som sedan användes mot två fartyg inblandade i spanska inbördeskriget.<br />
<br />
Som en del flygnördar känner till var Hermann Göring under mellankrigstiden testflygare för bland annat Malmö Flygindustri. Därför finns givetvis huset med Görings inhysningsrum med i boken. Göring bombade inte Malmö, den ”äran” tillfaller britterna. Min egen bok tar upp denna händelse och de två rester av bombningen som finns kvar på platsen, men i <i>Det hemliga Malmö</i> får du en utförligare och mer illustrerad skildring av denna explosiva händelse i stadens historia. <br />
<br />
Britternas och tyskarnas spioner i Malmö 1939-45 skildras utförligt, liksom Jane Horneys sista resa. Man har ju läst om henne förr, men Breitner och Ekberg berättar saker jag inte visste och har hittat fina bilder av henne, inte minst med en tuff motorcykel. <br />
<br />
Bokens avsnitt om SS-frivillige Yngve Nordborg och andra svenska och tyska nazisters verksamhet i Malmö innehåller en del för mig nya uppgifter om nazistisk flyktingsmuggling ända fram till 1948.<br />
<br />
När boken kommer till 1960-talet är Gunnar Ekberg själv en av aktörerna och läsaren får nu klart för sig att kalla kriget även utspelade sig väldigt konkret i Malmö med närliggande vatten. Nu har vi kommit till bokens kanske mest spännande avsnitt, det handlar alltså om den östtyska, sovjetiska och polska hemliga verksamheten i Malmö. Det är uppfriskande och avslöjande – en grund för en bättre förståelse av vad kalla kriget innebar för svensk del. <br />
<br />
Till skillnad från många historiska stadsguider innehåller <i>Det hemliga Malmö</i> en käll- och –litteraturförteckning liksom ett användbart personregister. Boken har 508 sidor och möjliggör både spännande utflykter och framtida böcker, dokumentärer och varför inte även spelfilmer om Sverige under andra världskriget och kalla kriget? Lars Gyllenhaalhttp://www.blogger.com/profile/17851097994709218280noreply@blogger.com0