Mästerverk om Siriuspatrullen

Jag kan helt enkelt inte tänka mig en vackrare bok om specialförband än denna.

Om du har läst min bok Elitförband i Norden så märkte du kanske att jag har ett särskilt intresse för Sirius-jägarna på Grönland. Att patrullera med hundspann över så väldiga och obebodda områden på Grönland är en gedigen utmaning.

Den totalt sett nog finaste boken om Siriuspatrullen fick jag först nyligen tag på: Sirius A Watchful Eye In The North med text av Peter Bondo Christensen, biolog vid Aarhus universitet, och foton tagna av Sveriges sannolikt mest arktiskt erfarna fotograf, Magnus Elander. Det arbetet, alla de resor, som ligger bakom deras bok är i sig värt all möjlig respekt. Grejen är att de också har åstadkommit något helt sanslöst informativt och vackert. Jag kan helt enkelt inte tänka mig en bättre, vackrare bok om specialförband, hundar och Grönland än denna.

Här får man inte bara en förståelse för förbandets historia och uppgifter, jag tror att Peter Bondo Christensen och Magnus Elander har lyckats förmedla något av den känsla av "flow" som Sirius-jägarna kommer i när de har lärt sig "hantverket" och löser sina uppgifter i samklang med både hundar, snö, is och extrema temperaturer.

Magnus Elanders fotografier är så vackra att orden inte räcker till - det är en sådan fröjd att se dem så att jag vill jämföra det med att gå på de bästa konstgallerierna jag besökt. Elanders bilder återfinns i tidskrifter som National Geographic Magazine och han har utsetts till "Wildlife Photographer of the Year".

Att tjänstgöra en period vid Siriuspatrullen innebär på ett sätt att vara borta från den "verkliga" världen i två års tid. Man kan tycka att två år bara är för mycket - snacka om social distansering! Men Sirius A Watchful Eye In The North skapar insikt om att tiden på Grönland innehåller närmast unik, urstark kamratskap, med både människor och djur. Boken låter läsaren förnimma en annan värld, både svårare, enklare och vackrare.

Det enda tråkiga med Sirius A Watchful Eye In The North, som utkom 2018, är att boken är mycket svår att få tag på. Det är lite enklare att finna den danska versionen, utgiven 2009 och 2018. Även de upplagorna är helt slutsålda, men flera exemplar finns på danska bibliotek.

Boken är på 206 sidor och formatet är något större än A4. Skulle du lyckas finna ett exemplar till salu på ett antikvariat så var beredd att betala en slant. Vad den än kostar lär du finna att det var prisvärt - för detta är en av de finaste böckerna som skapats.

NYA Elitförband i Norden

Den uppdaterade nyutgåvan innehåller en stor mängd nya uppgifter och bilder.

En av de absolut mest efterfrågade böckerna jag skrivit är Elitförband i Norden, som första gången utgavs 2009. Denna efterfrågan och fortsatt samlande av fakta och foton har möjliggjort den nya upplagan som nu släpps. I boken finns förband som inte existerade 2009.

Förutom att de svenska specialförbanden SSG och SIG slogs ihop och blev SOG så har Finland efter 2009 mycket diskret bildat två nya elitförband, varav ett tveklöst är ett specialförband. Tittar vi längre bakåt så har på senare år fler uppgifter framkommit om Sovjetunionens plötsliga och mycket överraskande framgruppering av en division till norska gränsen - där endast lätt beväpnade norska gränsjägare, mest värnpliktiga, fanns. Norge har därefter i stort sett ändå inte ändrat på sitt klent rustade gränsförsvar, men har dock ifjol lagt till ett kompani jägarsoldater hos gränsjägarna.

Bokens avsnitt om svenska specialförband, amfibiekåren liksom flottans nedlagda attackdykarstyrka har på många ställen uppdaterats. Samtliga avsnitt har i någon mån reviderats. Boken har blivit några sidor längre. Bilder av en mängd nya märken har tillförts, inklusive ett väldigt filmnördigt märke från flygbasjägarna. Kanske omslaget också har något att göra med en viss film som spelades in i Norge? Bakom omslaget och layouten inuti boken står som vanligt Mikael Norman. Du är bäst, Mikke!

Kinas världskrig

Man kan påstå att för Kinas del började andra världskriget inte 1939 utan 1937, som "City of War: The Story of John Rabe" handlar om.

Var tionde invånare på Grönland kan om några år vara kines, rapporterar idag DN (artikeln ännu ej online). År 2012 blev, trots inbördeskriget i Syrien med mera, ännu ett år då Kinas fortsatta utveckling framstår som det kanske viktigaste skeendet.

Därför var det ytterst vältajmat av Antony Beevor att i sin senaste bok lyfta fram Asiens andra världskrig. Och därför är nummer 1/2013 av Militär Historia ett så viktigt nummer, det innehåller en synnerligen givande artikel av Lars Ericson Wolke som sammanfattar det krig mellan Kina och Japan som pågick inte mellan 1939 och 1945 utan 1937 och 1945. Ett krig fullt av för de flesta okända ingredienser, inte minst tyska. Därför är också artikelrubriken klockren, "Världskrigets glömda front".

För några år sedan besökte jag platsen i utkanten av Peking där Japan startade kriget, Marco Polo-bron.

Militär Historia berättar även om de entusiaster som till sommaren ska genomföra en ny militärhistorisk radioexpedition i spåren av operation Sepals. Ytterligare en höjdare i samma nummer är artikeln "Flygbladet som slog ut flygvapnet" av Eino Tubin. Extremt läsvärt om psykologisk krigföring...

Gott nytt år, trots allt!

Finland först med supervapen

Finska M270 med ATACMS kan nå Sankt Petersburg ända från Helsingfors och blir Finlands svar på ryska Iskander.

Betydande militära nyheter från Finland och Norge har ännu inte blivit helt kända i Sverige, men ännu viktigare är kanske det nästan försvarslösa Islands roll i ett allt hetare Arktis.

Under min frånvaro p.g.a. Spökpatrullen (manuset inlämnat imorse, puh!) har andra bloggare belyst utspelet av Rysslands högste general i Helsingfors. Visserligen fick general Makarov även uppmärksamhet i svensk TV till slut, men inte på grund av hans ord i Helsingfors och därefter Stockholm, utan på grund av Tjetjenien. Än en gång har alltså en milstolpe för vår säkerhetspolitik missats av våra största medier.

Om det inte varít för detta inlägg hade även Finlands anskaffning av amerikanska ATACMS ännu varit helt onämnt på svenska. Men det finns mer att säga om 30-milasytemet ATACMS, som att: "Det är värt att notera att ATACMS radie skulle möjliggöra att man avfyrade i Helsingfors och träffade mål i Sankt Petersburg".

Så vitt jag känner till har svenska medier rapporterat lika mycket - dvs. ingenting - om Finlands nyliga inköp av amerikanska Stinger-luftvärnsrobotar och därtill flygburna kryssningsrobotar, av just den JASSM-typ som till nyligen ansetts vara för känslig för försäljning till Finland.

ATACMS och JASSM till Finland borde vara i samma klass som Norges besked härom dagen om "den största investeringen i armén genom tiderna".

Finland ser sig alltså tvunget att skaffa vapensystem som populärt kan beskrivas som supervapen och blir första nordiska land med dylika. Norge ser sig tvunget att ge sina markstridskrafter, särskilt i norr, ett stort pansarlyft. Och i Sverige blir dessa nyheter i princip förbigångna, än mindre diskuterade.

Tack och lov för mina bloggkollegor, som senast idag tog upp att det kanske ännu mer omvälvande för vårt säkerhetspolitiska läge är vad som nu sker mellan Sverige, Finland och Island. Som i högsta grad lär intressera Ryssland och Kina.