Med en blinkning till Skipper

Björn Hamiltons HMS Neptun, till höger, spelade en betydande roll 1981.

Har äntligen sett sista delen av DVD-serien ”Kalla kriget”, den nyproducerade delen om 1981-1992 med Einar Lyth som ciceron (även manusförfattare). Detta är inte bara en välgjord och spännande DVD utan innehåller även nya rön och tolkningar om bland annat ubåtsintrånget i Blekinge skärgård 1981.

En av dem som intervjuas i filmen är Björn Hamilton, som 1981 spelade en viktig roll i dramat kring den sovjetiska ubåten S-363 (U 137). Genom denna DVD klarnar bilden av hur pass viktig hans ubåt, HMS Neptun, var i sammanhanget. Förklaringen av Björn Hamilton varför den sovjetiska fritagningsplanen av S-363 avbröts är en tankeställare som heter duga. Nästa gång jag på Marinmuseum i Karlskrona kommer att träda in i Neptun kommer det att vara med större respekt.

Apropå marina personligheter så innehåller filmen även en kul blinkning till bloggaren ”Skipper” dvs. Niklas Wiklund.

Jag är imponerad av alla fina klipp från nyhetssändningar och reportage som producenterna har hittat. Många fynd som jag inte kan minnas att jag sett tidigare.

Märkligt att jag lyckats glömma att det var bokstavligen flera tusen medlemmar av den polska fria fackföreningen Solidaritet som greps i början av 1980-talet. Men det stämmer, liksom uppgifterna om det svenska flygvapnets styrka under 80-talet. Filmen skapar också klarhet om vad som efter Sovjetunionens upplösning egentligen hände med de svenska artilleripjäserna, liksom beredskapslagren.

Bonusfilmen är också sevärd. Kort sagt, alla med intresse för det klassiska kalla kriget bör se detta. Den säljs genom Pennan & Svärdet.

Den röda trådens ursprung

Invid Marinmuseum i Karlskrona byggs det nu frenetiskt för att kapsla in ubåten HMS "Neptun".

Jag lovade berätta vad jag sysslade med under sensommaren och svaret är att jag oväntat stötte på den röda trådens ursprung i Karlskrona.

Lite annat gjorde vi också, för första gången besökte vi Legoland. Men det faller utanför ramarna för denna blogg. Familjesemestern slutade dock väldigt militärt och tjusigt med den årliga Marinbaschefens konsert, som förutom den duktiga Marinens Musikkår ståtade med den mångsidiga sångerskan Åsa Fång, skrämmande bra på att sjunga som Monica Zetterlund.

Intill konsertlokalen låg något jag skam till sägenes aldrig tidigare hört talas om och som jag nu gärna vill sprida kunskapen om, nämligen Repslagarbanan. Den är Sveriges längsta träbyggnad och det är helt enkelt en säregen upplevelse att gå omkring i den. Dessutom kan man lära sig märkliga saker om marinhistoria och bevingade ord i den, som att ursprunget till uttrycket "den röda tråden" kommer från den brittiska marinens tågvirke, alltså rep. Royal Navy lät en röd tråd ingå inuti dess rep för att det skulle bli ointressant att stjäla dem. Detta snappades upp av Goethe. Från tyskan, som vi tidigare tog så stort intryck av, fick vi alltså denna egentligen brittiska innovation. När jag nu är hemma har jag fått detta bekräftat genom Bevingade ord (1985) av Pelle Holm.

Men till det kanske mest märkliga med det svenska uttrycket är att vi egentligen kanske borde säga den blåa tråden, eftersom man i svenska flottan valde att inte använda röd utan just blå tråd för att liksom Royal Navy skydda sina rep. Nästa gång du hör någon säga "den röda tråden" kan du alltså - med klar risk för att stämplas som besserwisser - påpeka att uttrycket är militärhistoriskt och att vi i Sverige skulle kunna säga "den blåa tråden".

Lämpligt nog sammanföll vår vistelse i Karlskrona även med att HMS Neptun, känd från U-137-krisen, anlände till Marinmuseum och vi fick se de första spadtagen kring den för att bygga en ny museibyggnad, som givetvis kommer att fokusera på ubåtar. Klart blir det 2014.

Sist men inte minst vill jag uppmana dig att i dessa dagar särskilt spana in blogglistan här intill. Problemen med Prio-systemet har så att säga fått sällskap. Senast har ÖB själv gått ut med ett budskap via den försvarsbloggare som flest läser, signaturen Wiseman. Är du inte själv involverad i Försvarsmakten men känner någon inom den föreslår jag att du visar den eller de personerna ditt stöd. Visa att du bryr dig.

Sovjetmarinen i Blekinge och Norrbotten

Den sovjetiska marinens flagga har inte bara vajat från en viss ubåt i Blekinge.

I det nyss utgivna numret av Soldat & Teknik, nr 1/2012, presenterar jag några tidigare helt opublicerade bilder av sovjetiska soldater i Sverige, framför den tyska krigsmaktens största förråd i landet.

Jag är barnsligt förtjust i flaggor, får väl skylla på släkten (i mitten av släktvapnet är en fana). Därför tyckte jag det var rätt kul att hitta bilder som visar att sovjetmarinens speciella flagga har vajat vid Wehrmachts största och ännu intakta förråd precis utanför Luleå.

När jag nu öppnar senaste Soldat & Teknik ser jag att det slumpat (?) sig så att på den sida som direkt föregår min artikel finns en bild av samma flagga vajande från U-137 (egentligen S-363) när hon var på oväntad visit i Blekinge.

Amfibisk bildgåta från Karlskrona

Den unge teknikentusiasten är vår son Jalle, men vad heter fordonet?

Jag skulle tro att endast de med bakgrund inom amfibiekåren (kustartilleriet) vet vad detta fordon heter. Jag visste det absolut inte förrän jag med familjen var i Karlskrona i somras.

Nå, vet du vad den heter? Man kan fuska genom att gå in på den utmärkta hemsidan som handlar om muséet där jag tog denna bild i somras: Museet för Rörligt Kustartilleri på Aspö i Karlskrona skärgård. Jag vill varmt rekommendera muséet även till dem med begränsat intresse för artilleri, för där finns även en del robotar med mera.

Karlskronagåtans lösning, nästan

Originallappen som förvaras med den sovjetiska bombdelen.

En spetsnazpryl är det inte, ej heller del av torped, men grattis till dem av er som gissade på del av sovjetisk flygbomb. Dock kvarstår en del av mysteriet.

Citat ur Marinmuseums årsbok 2002:

"Natten mellan den 28 och 29 april ["juni" på lappen är alltså ett minnesfel] 1943 väcktes Karlskronaborna av ett starkt motorbuller från ett flygplan följt av 8-10 kraftiga detonationer. [...] Nästa morgon visade sig att främmande flygplan flugit in över Verkö och där fällt ett antal sprängbomber. [...] gropar på 5-10 meters diameter och 1-2 meter djup (stenig och hård mark). På splitterdelar fanns inskriptioner med ryska bokstäver, varför det förmodades, att det varit ryska [dvs. sovjetiska] plan som låg bakom. Ryska [sovjetiska] myndigheter förnekade emellertid detta. Den militära undersökningen, varför luftvärnet inte öppnat någon eld, kunde konstatera att flygplanet varit utanför luftvärnets räckvidd".

Det där med "utanför luftvärnets räckvidd" är besynnerligt. Verkö är inte särskilt avsides. Ön ligger mitt i Karlskrona fästning, bara ett par kilometer från örlogshamnen. Rimligen fanns i området ett större antal luftvärnspjäser, kunde verkligen ingen ens försöka nå flygplanet/planen?

Hade bomberna träffat själva örlogsbasen kunde man ha åstadkommit rätt rejäl skada. Istället hamnade bomberna i ett skogsparti och nedslagsplatsen kom att kallas för ”brända tomten”. Platsen låg nära bebyggelse och skrämde en del nära boende rejält.

Andra återstående frågor är varför bomberna fälldes över Sverige, var det ett rent misstag (pga felnavigering) och att det blev i örlogsbasens närhet var bara en slump?

Som jag tagit upp i Tyskar och allierade i Sverige så fällde Sovjetunionen bomber över Pajala, Kallax, Stockholm, Strängnäs och Södertälje. En löpsedel från 1944 med "Bomber över Stockholm" finns med i boken. Att även sovjetiska bomber fälldes över Blekinge visste jag inte då jag skrev boken. Kanske är Marinmuseums årsbok 2002 den enda bok som tar upp händelsen? Jag tror det. Berätta gärna om du känner till fler!

Men, som den nuvarande ägaren av bombrotorn påpekade för mig: att bomben är av sovjetiskt fabrikat behöver inte innebära att flygplanen som fällde bomberna även var det. Så vitt känt identifierades planen nämligen inte och det är känt att tyskarna erövrade stora mängder sovjetiska vapen, som de även använde. Med andra ord bör man inte utesluta att bomben kan ha fällts av Luftwaffe.

För övrigt, vad gäller de ovan nämnda tillfällen, då Sovjetunionen bevisligen var ansvarig part, återstår det än idag oklarheter kring bomberna 1944. Det var ett mirakel att den enda allvarliga konsekvensen blev att några värnpliktiga fick splitterskador.

UPPDATERING 9/12:
På det historiska forumet Skalman finns denna högintressanta diskussion om mer eller mindre okända bombningar av Sverige.

Bildgåtan från Karlskrona, del 2

Ja, den är av metall.

Det var inte många som ville eller vågade gissa på den sovjetiska bildgåtan från Karlskrona, så här kommer en bild till av samma föremål.

Gissa på.

Här kommer en länk till den tredje och avslutande delen av bildgåtan.

Sovjetisk bildgåta från Karlskrona

Igår i Karlskrona med Gunnar Ekberg, den svenske agent (f.d.) som nog mest överensstämmer med den fiktive Carl Hamilton.

Igår träffade jag en livs levande f.d. hemlig agent och fick se ett sovjetiskt militärt föremål upphittat i Karlskrona. Jag kom hem till Norrbotten helt nyss och fann agenter i brevlådan...

Nej, jag har inte drabbats av förföljelsemani. Låt mig ta det från början. I Karlskrona var jag för att prata under rubriken "Attackdykare, kustjägare och den verklige Hamilton" på Marinmuseum. Tack, alla ni som kom och det var väldigt givande att få prata med flera av er efter föreläsningen. Nästan varje föreläsning innebär att jag lär mig nya saker och får värdefulla kontakter för kommande projekt.

Det jag konkret gjorde på Marinmuseum var att sammanfatta de marina avsnitten av min bok Elitförband i Norden och så lade jag till nya rön. Jag sade att vad gäller de som utbildningsmässigt mest liknar den påhittade Carl Hamilton så kommer två attackdykarofficerare närmast, som jag skrivit om i boken och artikelserien MILITÄRT!. Men några skarpa utlandsinsatser gjorde inte dessa - vilker däremot Gunnar Ekberg gjorde. Ekberg var grundutbildad som röjdykare men fick sedan kompletterande attackdykarutbildning och gjorde insatser inte helt olika Hamiltons i både Östersjön och Mellanöstern, som han berättar om i sin bok De ska ju ändå dö.

I början av denna vecka var jag i kontakt med Gunnar Ekberg på grund av lite äldre historia och nämnde då att jag skulle föreläsa i Karlskrona. Resultatet blev att publiken i Karlskrona inte bara fick se Gunnar på bild som ung man, utan även fick möjlighet att träffa honom. Det var tämligen oslagbart när Gunnar själv kommenterade bilden där han dyker in i ett sjunket sovjetiskt fartyg i Öresund.

Efter föreläsningen fick jag många fina tips och en herre hade till och med sig en del av ett sovjetiskt militärt föremål med sig, upphittat på Verkö, som är en del av Karlskrona. Upphittaren (och jag) vet vad det är, men känner inte till hela bakgrunden till hur det hamnade på Verkö. Men innan jag bloggar om vad som är känt om föremålet tänkte jag köra en lite bildgåta. Gissa vad detta är:

Det sovjetiska militärföremålet från Verkö, men exakt vad är det?

Apropå Marinmuseum kunde jag inte undgå att märka att dess väldoftande museishop (marina dofter som tjära) har en ny souvenirkollektion, modell hemlig:

Får det lov att vara ett hemligt anteckningsblock eller en hemlig kylskåpsmagnet?

Hur var det då med agenterna som jag möttes av vid hemkomsten? Jo, det var ett friexemplar av översättningen till norska av en bok jag faktagranskat: De glömda agenterna av Anders Johansson. Nu finns den alltså på norska:

Det är bara att gratulera bloggens norska läsare, här har ni en spännande och givande bok!

Nu ser jag fram mot att mest hålla mig hemma i norr de närmaste månaderna, bland annat för att det ska kunna bli några nya böcker...

Här kommer en länk till del 2 av den sovjetiska bildgåtan från Karlskrona.

Kärnvapen i och kring Sverige

Det var i det som idag heter Barentsregionen som mänsklighetens kraftigaste explosion utlöstes för snart på dagen 50 år sedan.

Imorgon är det 30 år sedan Blekinge fick oväntat besök i form av sovjetiska kärnvapen ombord på S-363 mer känd som U 137. Detta har medierna inte glömt, men jag undrar hur många som tar upp söndagens bomb?

De svenska kärnvapenplanerna och specifikt den svenska "nukleära bandkanonen" är temat för en av mina senaste artiklar i serien MILITÄRT! Om jag får säga det själv är det rätt spännande läsning, men dessa planer kom inte i närheten av den realitet som kärnvapnen ombord på S-363 gjorde - först 2006 bekräftade av ubåtens politiske officer.

Nu på söndag infaller ett egentligen ännu mörkare minne, inte ett 30-årsminne utan ett 50-årsminne. Då blir det nämligen femtio år sedan den kraftigaste bombexplosionen någonsin, som utlöstes den 30 oktober 1961 i det som idag heter Barentsregionen.

Har du några minnen från 811027 eller 611030?

UPPDATERING 1/11:
Det var i alla fall en svensk tidning som tog upp ämnet i söndags.