Vårt krig mot Norge

Sammanfattning av vårt nästa år 200 år gamla krig mot Norge.

Av flera skäl (Gripen, ÖB, Sälen mm) är försvarsdebatten just nu intensiv och det är intressant vilka tidsperspektiv olika debattörer har.

Sven Hirdman och Jerker Schmidt har kommit till olika slutsatser om vilken säkerhets- och försvarspolitik Sverige borde bedriva. Oavsett åt vilket håll man själv lutar är deras inlägg nog värda att läsas både en och två gånger. Till Jerker Schmidts ord måste jag dock tillfoga att han har missat flera svenska krig. Han skriver att "vi inte har varit i krig sedan 1809". Jag antar att Schmidt, liksom många andra, tror att det var finska kriget 1808-1809 som var Sveriges sista. I själva verket följdes det dock av fyra till: kriget mot Danmark som också avslutades 1809 men lite senare på året; kriget mot England 1810-1812; kriget mot Napoleon 1813-1814 och slutligen kampanjen mot Norge 1814.

Ja, nästa år blir det alltså, om vi har tur, möjligt att fira 200 år av fred. Hur många länder är det egentligen som har upplevt så långa fredsperioder? Det vet jag inte på rak arm men det kanske några av läsarna gör?

I övrigt finns det skäl att anmärka på den grafik om Rysslands väpnade styrkor som igår trycktes i DN tillsammans med artikeln "Den ryska björnen visar musklerna igen". Där åskådliggörs, som så ofta, de största ländernas försvarsutgifter (2011). På grund av de väldigt olika löne- och produktionskostnaderna i USA, Kina och Ryssland är det mer givande att jämföra antalet kärnvapen, ubåtar, stridsvagnar, stridsflygplan, helikoptrar och inte minst brigader. Bilden blir då en annan. Lika märkligt är att DN:s grafiker enbart tar upp de beställda 3000 pansarbilarna ("lätta pansarfordon") men inte nämner beställningen av 2300 stridsvagnar av modell Armata, som utgör en ny generation.

Ewa Stenbergs intressanta kommentar "Vill Ryssland verkligen bråka med oss?", publicerad intill ovan nämnda nyhetsartikel, är inte online men dess första två meningar lyder: "Jag siktade det svenska fastlandet första gången genom ett ubåtsperiskop 1981. Redan då visste jag var ni hörde hemma, även om ni sade att ni var neutrala". Orden uttalades 2011 av Michail Nenasjev, medlem av ryska parlamentets försvarsutskott.

Det är TANKen som räknas

Schweiz, till ytan något mindre än Jämtlands län, har 2012 ännu två pansarbrigader. Hur dessa ser ut handlar denna färska kortfilm om.

Som Thomas Roth nyligen påpekade i DN (notisen ej online) är det TANKen som räknas. Underförstått: ska man ha ett territoriellt försvar ska man ha ett komplett sådant.

Än så länge, trots all utveckling inom flyg och pansarvärnsvapen, är nämligen stridsvagnen bäst på att ta terräng. Därav de satsningar på stridsvagnar som just nu pågår i flera länder och som jag tar upp i flera reportage i artikelserien MILITÄRT!.

Därav även arméinspektör Berndt Grundeviks Kajsa Warg-förslag som utan ytterligare anslag skulle ge armén tillbaka många av de Leoparder som nu är i malpåse.

Apropå stora katter vill jag även tipsa om artikeln "Svensk solidaritet – en papperstiger?" av Bo Hugemark.

P.S.
Ja, du såg rätt i filmklippet, Schweiz har stridsfordon 90, i en anpassad version. Liksom Leopard 2 som man nyligen låtit uppgradera till Pz 87WE.

Verklig debatt om verkligheten nu?

Den mest läsvärda ledare jag nånsin läst i svensk press publicerades i DN igår. Till slut har kanske tiden ändå kommit för att även i Sverige verkligen diskutera Till bröders hjälp, ett år efter uppmärksamheten den fick i Finland.

Bättre sent än aldrig? Men varför står det bara "publicerad studie" i DN-ledaren? Studiens namn är Till bröders hjälp.

"Baltikums sak är vår"

"Baltikums sak är vår", säger i dagens DN riksdagsledamoten (M)ats Johansson och både lyfter fram och delvis ifrågasätter den svenska solidaritetsdeklarationen.

F.d. ÖB Bengt Gustafsson fick inte vara med i pappersutgåvan av DN men hans replik till f.d. försvarsministern Thage G. Peterson och förre FN-ambassadören finns i alla fall här, liksom en replik på samma inlägg från Agneta Norberg för Arbetsgruppen för neutralitet och alliansfrihet.

I bloggvärlden skrev Allan Widman (FP) igår om sin slutsats av den nuvarande försvarsministerns pudel (eller halva pudel, lite osäker vad man ska beteckna det som): "IO 2014 är en vision och frågor måste nu ställas om dess möjlighet att realiseras".

Klarspråk om strategi och piratbyxor

Saknar möjlighet att nu ingående blogga om Till bröders hjälp, denna förvånansvärt frispråkiga bok som fick stor uppmärksamhet i Finland härom veckan. Vill bara säga att jag börjat läsa den och att den är oväntat spännande, nog minst lika mycket som Den dolda alliansen.

Jag kommer dock att skriva mer om Till bröders hjälp i en kommande Pennan & Svärdet. Ja, SMB kommer att erbjuda boken. Du kan dock direkt läsa bokens baksidestext genom att klicka på bilden av baksidan nedan (som framgår av fram- och baksidan har man även satsat på att illustrera boken relevant och modernt).


Slutligen ett lästips delvis utanför de vanliga: tidskriften Axess, vars senaste nummer (4/2011) innehåller en hel del historiskt intressant, som att:

* Fler svenskar än känt utvandrade till Sovjetunionen och mördades där, enligt författaren Kaa Eneberg

* Riktigt tänkvärd artikel om svensken som räddade Paris 1944.

* En suverän recension av The Return (ny bok om det nya Rysslands historia).

Sen är ju sista sidan nästan alltid en fullträff, tänker på Johan Hakelius som denna gång där skriver om piratbyxor respektive träningsoverall på rikskända politiker...

Hoppas kunna blogga ungefär lika mycket framöver men det kommer bli ännu kortare inlägg. Skälet till detta är nog rätt... trevligt, återkommer till det...

Smitarlandet Sverige?

Samtliga svenska nyhetsredaktioner valde att förbigå den stora uppmärksamhet som den nya svenska boken Till bröders hjälp fick i Finland härom dagen. Men idag har DN-debatt publicerat ett inlägg som inte går att missa.

Under rubriken "Vi kan inte hindra Nato att operera på svensk mark" skriver debattinläggets tre författare bl a: "Solidaritetsinsatser kräver att de förberetts genom samverkan och samövning med förband och staber i Östersjöländerna. Och detta måste påbörjas i dag."

Artikelförfattarna trycker på att regeringen måste "[...]visa att vi menar allvar med att kunna ge hjälp. Annars måste omvärlden dra slutsatsen att vi tänker försöka vara säkerhetspolitiska fri­passagerare."

Hangarfartyget Gotlands framtid

Ska Gotlands hemvärnssoldater kompletteras med ett reguljärt kompani stationerat på ön? På bilden en av Hemvärnets Ak 4B. FOTO: Indianarrow

Upptäckte just denna debattartikel om Gotlands försvar och därefter upptäckte jag en till, några veckor gammal men inte mindre läsvärd för det.

Alla läsare tillönskas en GLAD PÅSK!

Svidande självkritik om försvaret

Både den nya personalförsörjningen och synen på närområdet får riktigt svidande kritik av Isabella Jernbeck, moderat rikdsdagsledamot som till nyligen satt i försvarsutskottet och ännu leder M-kvinnorna i Stockholms län.

Jernbeck skriver på sin blogg:

"Nu finns det alltför många tecken som tyder på att övergången inte fungerar som det var tänkt."

och:

"Lägg där till vår solidarietetsklausul som är en pappersprodukt samt att ingen kan ge ett klart besked om hur vårt land ska kunna försvaras och med vilka förmågor."

och kanske allvarligast:

"Vi ska klara oss utan militära allianser - men med försäkringar som inte finns."

Läs mer på bloggen ifråga.

Fel, fel, FEL!

Fel av mig! Dagens mest läsvärda sak om svensk säkerhetspolitik är inte något blogginlägg utan Mike Winnerstigs debattartikel i vilken han skriver om grundbulten i svensk säkerhetspolitik sedan 2009:

"Solidaritetsförklaringen är en bra policyförändring, även om det finns otydligheter vad gäller den praktiska tillämpningen. Försvarsmakten har alltså fått en ny uppgift: att kunna försvara Sveriges territorium militärt tillsammans med andra länder – och att försvara deras territorier – mot en väpnad attack utifrån. Såvitt bekant är detta dock ingenting som försvarsmakten har övat eller ens planerat för, och så länge detta inte sker kommer sannolikt hela solidaritetsförklaringen mest att se ut som ord på ett papper i våra grannländers ögon. Till detta kommer osäkerheter kring vilken förmåga den svenska försvarsmakten kommer att ha i framtiden. Att vi inte kommer att kunna försvara oss helt själva i ett väsentligt försämrat säkerhetsläge har dock stått klart sedan länge."

Mike Winnerstig är förutom fil dr i statsvetenskap forskningsledare vid FOI Försvarsanalys och ledamot av Kungl Krigsvetenskapsakademien.

Försvarsministerns reaktion på Winnerstigs text lär intressera många.

Från Nato-skeptikernas håll finns denna rätt färska analys av Mats Engström.

P.S.
Mike Winnerstigs "Såvitt bekant är detta dock ingenting som försvarsmakten har övat eller ens planerat för" blir svårslaget i kategorin ironiska understatements om Försvarsmakten.

Kejsaren är naken!

Jag vill verkligen rekommendera alla med försvarsintresse att läsa Ulf Henricssons anförande "Den svenska solidaritetsförklaringen vs EU och NATO".

För den som inte känner igen författarens namn är han överste 1. gr och blev något av en kändis för några år sedan på grund av sitt ledarskap på Balkan.

Anförandets första del kan väl sammanfattas med orden "kejsaren är naken!", dvs. inte mycket nytt för den som följt med i försvarets och säkerhetspolitikens "utveckling" de senaste åren. Men Henricsson säger det lite extra bra. Hans förslag till lösning tänker jag inte här kommentera.

När kan solidariteten bli aktuell?

I senaste numret (1/2010) av Officerstidningen finns en synnerligen tänkvärd artikel om Sverige och Östersjöns strategiska betydelse. Eftersom artikeln inte finns online kommer här ett utdrag.

Artikeln är skriven av överstelöjtnant Tommy Jeppsson, lärare i strategi vid Försvarshögskolan i Finland. Rubriken är "Strategisk renässans för Östersjön". Här ett utdrag som jag fastnade för eftersom det tar upp när den omdiskuterade solidaritetsdeklarationen skulle kunna tänkas bli aktuell att åberopa och handla efter:

En uppkommen kris mellan exempelvis Ryssland och de baltiska republikerna skulle innebära det yttersta testet på hållfastheten i den avgivna solidatitetsförklaringen. En svensk solitär insats i samband med en kris mellan Ryssland och de baltiska republikerna får med hög grad av sannolikhet bedömas representera en oöverstiglig politisk tröskel. Samma insats tillsammans med andra EU- och Natoländer ter sig mera realistisk och det är i skenet av en svensk insats tillsammans med andra som solidaritetsförklaringen känns någorlunda hållfast. Särskilt gäller detta om insatsen innefattar militära maktmedel, givet våra egna begränsade kapaciteter.

En slutsats är dock svår att inte dra: i och med att den strategiska betydelsen av Ostersjöregionen tenderar att öka existerar risker för att det uppstår varierande grader av friktion som kan övergå i kriser av skiftande temperatur.

Tänkvärda ord, eller hur?