Fäktmästare och kosacker

Fyndet av ett fotografi kan ibland betyda massor och så blev det när författaren Adam Leismark fann ett foto av en stilig men också mycket brokig grupp militärer. Uniformerna vittnade om en rad olika nationaliteter och några var uppenbarligen från Sverige. 

Fotofyndet har lett till den ovanligt vackra boken Bröder i fäktkonst som handlar om långt mer än hur fäktkonsten utvecklades i Sverige med fransk hjälp. Denna historiska essä leder läsaren på ett elegant och välillustrerat sätt till flera märkliga människoöden liksom ett av mina favoritämnen, svenskarna i persisk tjänst. I Lennart Westbergs och min gemensamma bok Svenskar i krig 1914-1945 kunde vi på grund av ämnets omfång bara ytligt beröra Eric Carlberg som kort före första världskrigets utbrott blev regementschef i Persien (alltså Iran). Genom Bröder i fäktkonst får man följa med Carlberg på fest hos ryska kosacker och erfarenheterna är än idag relevanta (undertecknad har också besökt en kosackenhet). 

Här vill jag påpeka att bildmaterialet från svenskarna i Persien i sig är fantastiskt men boken innehåller även många andra bilder som jag aldrig sett tidigare inklusive en av George Patton, den senare pansargeneralen. Patton tävlade mot Eric Carlberg i den olympiad som utspelade sig i Stockholm för nu 110 år sedan.

Frankrikes inflytande, inte minst militärt, på Sverige, tas sällan upp i svenska skrifter men denna läsvänliga bok utgör ett av undantagen. Av den lärde jag bland annat att den franske fäktmästare som en tid före världskriget verkade i Sverige än idag hedras genom en årlig svensk fäkttävling i hans namn: Challenge Eugène Fillol.   

Svenskt militärflygs barndom belyses också, liksom striderna i Finland 1918 - också med bra bilder och suveräna bildtexter. Bröder i fäktkonst är en både inspirerande och lärorik bok som speciellt levandegör svenska officerare åren före första världskriget, men den berör också Sverige under mellankrigstiden och andra världskriget. Utöver Eric Carlberg är det särskilt följande officersöden som boken beskriver i ord och bild: Birger Axelsson Cnattingius, Sten Drakenberg, Emil Fick, Henry Peyron och Carl Setterberg. 

Nytt om klassisk fallskärmsoperation

Del av omslaget för Christer Bergströms nya bok om Arnhem.

Cornelius Ryan, författaren bakom både Den längsta dagen och En bro för mycket, får ett synnerligen läsvärt erkännande av Christer Bergström i hans nya bok Arnhem 1944 - Slaget om Holland. Bergström både tydliggör Ryans insats för historieskrivningen och tar vid där Ryan slutade på grund av en för tidig död.

Christer Bergsström berättar i förordet den fascinerande historien om Cornelius Ryans stora och rika kvarlåtenskap - bara en mindre del kom med i En bro för mycket. Men sedan tillför Bergström också en mångd pusselbitar som han själv har forskat fram. Slutomdömet om Bergströms bok måste bli att han både skapar klarhet och berikar bilden av en av världshistoriens viktigaste luftlandsättningsoperationer, "Market Garden".

Det ska direkt sägas att den första delen av Arnhem 1944 (den andra delen är ännu inte utkommen) även skildrar den tyska sidan utförligt och det är nästan otroligt vad tyskarna kunde vara självkritiska i interna dokument. De tyska fallskärmsjägarna på norra västfronten 1944 var till stor del ihoprafsade enheter, ofta bestående av tonåringar med bara några veckors utbildning bakom sig.

Bergström tydliggör vad som var den avgörande faktorn bakom beslutet att utlösa den massiva allierade luftlandsättningen: de tyska V-2-attackerna från Holland mot London. Tänk om Hitler avstått från dessa V-2-attacker? Montgomery hade då knappast fått det stöd han behövde från Eisenhower. Sedan visar Bergström på ett nyskapande sätt hur Montgomerys operation "Market Garden" gick till, förutom med hjälp av text, många tidigare opublicerade bilder och kartor även medelst QR-koder till relevanta filmklipp.

Att de allierade fallskärmstrupperna ska ha landat på "två hela SS-pansardivisioner" är en klar överdrift och Bergström förklarar hur. Desto viktigare var en handfull erfarna och skickliga förbandschefer på den tyska sidan. Deras ledarskap utgjorde, för att citera Bergström, "...tungan på vågen som förhindrade att operation Market Garden slutade i en fullständig katastrof för den tyska sidan".

På operationens tredje dag hade de allierade segern inom räckhåll. I den andra delen av Arnhem 1944, som har undertiteln Den förlorade segern, berättar Bergström om vad som sedan hände. Del två skall utges under våren.

Pansar mot strategiskt överfall

Reenactment i Ypenburg mellan fallskärmstrupp och svensk pansarbil L-180.

Många känner till att fallskärmstrupper hade nyckelroller vid de tyska invasionerna av Norge och Belgien. Särskilt anfallet mot det belgiska fortet Eben-Emael har blivit känd. Få svenska källor tar dock upp fallskärmsoperationen mot Haag i Nederländerna, trots att pansarbilar från Sverige bet ifrån sig bra där.

Så vitt jag vet har ingen svensk tidning eller bok tidigare belyst insatsen av pansarbilar tillverkade i Sverige vid den tyska invasionen av Nederländerna 10-15 maj. Tack vare källor i Nederländerna och en tysk f.d. fallskärmsjägares historik kunde jag sätta ihop en artikel om de i Landskrona tillverkade Landsverk-pansarbilarna som ett tag framgångsrikt försvarade flygbasen Ypenburg utanför Haag. Där vittnar ännu kulhål i en vägg på den gamla flygstationen (se videon ovan efter 2:25) om striderna. För mer om dessa, se min artikel i det senaste numret av Soldat & Teknik, alltså nr 3/2017.

Krigare under främmande flagg

Låt av David Miles som inspirerats av den militärhistoriska deckaren "Det 19:e Fabergéägget".

Som samlare av uppgifter om svenskar i diverse krig stöter jag ibland på väldigt osannolika historier, som dock kan visa sig stämma. Exempel: en svensk kan väl knappast ha hunnit kriga under 13 fanor, eller?

Plus kopplingar till Tarzan-legenden så låter det väl som värsta sortens rövarhistoria... Men som Lennart Westberg och jag berättade i Svenskar i krig 1914-45 så har det funnits en sådan svensk, född i Stockholm som Ivar Thord Hallström. Minnesgoda läsare minns kanske att jag ifjol bloggade om honom med anledning av hans uppdykande i Det 19:e Fabergéägget av Claes Ericson, som utspelar sig både under ryska inbördeskriget och i det nutida Ryssland. Nu har Ericsons mycket verklighetsbaserade deckare släppts i pocket och med tanke på äggtemat passar den väl extra bra att läsa under påsken.

Även invasionsdagen den 9 april 1940 närmar sig med stormsteg, alltså dess 75-årsminne, och den dagen kommer mina tankar att till stor del ägnas åt Norge och den frivillige svenske fänriken där, Jan Danielsen, som jag lärde känna i samband med Svenskar i krig och ännu mer då jag ifjol skrev hans biografi, Jan och Nordens frihet. Härom dagen fick jag högst oväntat en bekräftelse på att Jan och hans frivilligkamrater kämpat väl. Då jag letade efter något annat i regementshistoriken över Västerbottens regemente (I 20) råkade jag nämligen finna en SS-officers ord - ord som jag aldrig sett tidigare. Anledningen till att de letat sig in i en bok om I 20 var att en av bokens författare, Vilhelm Hetta, hade vaktat gränsavsnittet närmast Kongsvinger, och tyskarna på andra sidan hade stött på finlandsfrivilliga (som Jan och de andra svenskarna i Norge var) när det var fullt krig i Norge. Om dem sade SS-officeren till Hetta att: "De var de enda som presterade något verkligt motstånd, till exempel vid Hönefoss och Elverum".

Trakterna mellan Elverum och Kongsvinger - det var där Jan först stred i Norge.

Apropå att strida under främmande flagg vill jag slutligen rekommendera en nyutgiven bok som jag redan haft på originalspråket, tyska. På svenska heter den nu Hitlers okända soldater och författaren Rolf-Dieter Müller är professor i militärhistoria vid Humboldtuniversitetet i Berlin. Nu tänker någon: "Nej, inte ännu en Hitlers-bok!" men här talar vi om en bok som faktiskt fyller en lucka - för detta är den första boken på svenska som tar ett helhetsgrepp om fenomenet utländska medborgare på tysk sida (både frivilliga och värnpliktiga) och det är verkligen hög tid eftersom, för att citera boken: "En av tre som stred för Hitler på östfronten var inte från Tyskland". Vi pratar här alltså om hundratusentals soldater, främst ryssar och ungrare men också betydande grupper från Kaukasien, Ukraina och Nederländerna. Jag har invändningar mot några formuleringar men helheten är dock en oumbärlig bok för den med gediget intresse för östfronten och Tredje riket. Boken finns nu i Pennan & Svärdet.

Nato-hjälpen kom efter 6 veckor

Patriot-robotarnas ankomst i Turkiet.

Det var den 21 november ifjol som Turkiet formellt begärde konkret militärt stöd från Nato. Nu, efter sex veckor, anländer Patriot-robotarna.

Tack, R, för förslaget.

Star Wars i Arktis

Landstigningsmoment med marinsoldater från Nederländerna och USA under Cold Response 2012, från holländsk militär-TV.

Kännare av Star Wars minns planeten Hoth och vet att stridsscenerna där i "Rymdimperiet slår tillbaka" spelades in i Ulvik i Norge. USA:s nya militära satsning på Arktis verkar nästan hämta inspiration från den filmen.

Av allt att döma tänker USA nämligen inte härma den ryska och kanadensiska militära upprustningen i Arktis. Däremot ska man satsa på fler nyutvecklade sensorer, robotar, både under och över isen:

"Unmanned detection systems, robots, and distributed remote sensing are preferred over expensive manned platforms and bases. Whereas Canada is busy building its High Arctic Research Station and Nanisivik Naval Base and Russia is investing in new types of equipment for civilians and soldiers to use up north, the U.S. is investing in more futuristic remote surveillance technologies."

Ryssland vill dock inte vara sämre. Rysslands försvarsminister Anatolij Serdjukov meddelade härom dagen till Vladimir Putin att man skall utveckla "geofysiska vapen, vågenergivapen, genetiska vapen, psykotroniska vapen med mera".

Hm, geofysiska vapen? För att återvända till den militära verksamhet som bedrivs idag i Arktis finns det nu gott om filmer från Cold Response 2012. Två av de mest intressanta syns här. Desto mindre vet man om den storövning på över tretusen meters höjd som Kina nu bedriver i Tibet som en uppvisning kanske främst riktad mot Indien. Kinesiska medier beskrev igår övningen som "den första operationen av sitt slag". Snacka om bergskrigföring.


Franska alpjägare under Cold Response 2012, från fransk militär-TV. De väldiga alpjägarbaskrarna kallas för "tartine" pga att de liknar ett visst bakverk.

För övrigt har jag idag skrivit på min personliga blogg om en svensk främlingslegionär som nu uppmärksammas i Frankrike tack vare Peter Englund.

Björnar irriterar holländare

Den ryska bombflygsvisiten natten mellan onsdag och torsdag irriterar en hel del holländare. En av de större tidningarna valde rubriken "Ryska flygplan kränker Nederländernas luftrum".

Som Wiseman påpekade i en kommentar till det föregående inlägget är det dock oklart om Bear-planen (Tu 95 Bear) kränkte Nederländerans nationella luftrum. Kanske bara de flög in i Nederländernas Flight Information Region (FIR), som alltså sträcker sig en bit utanför det nationella luftrummet.

Oavsett hur nära flygplanen flög har händelsen fått stor uppmärksamhet i Nederländerna. Det var 128 personer som kommenterade den första artikeln om händelsen i landets största dagstidning, De Telegraaf. Några exempel:

"Jag tror att en rysk MIG-pilot hade reagerat på ett annat sätt i en sådan situation."

"På detta sätt blir det återigen tydligt att vi behöver F-16-planen själva. Inte till Afghanistan."

"Ryssarna hade uppdrag att testa hur mycket de kunde röra sig utan att upptäckas. Som vanligt nog ett drag i det kalla kriget."

"Äh, då fick våra F-16 piloter också något att göra. Annars hade vi skaffat de där F-16-planen för våra skattepengar för ingenting."

Slutligen: ni som var i flygvapnet på 1980-talet, var det då alltså mer regel än undantag att man inte identifierade sig? Och vad sker när något främmande flyg smyger in i Sveriges nationella luftrum/FIR - jag menar då inte i luften, utan efteråt, skickar svenska UD en not till resp. lands ambassad eller UD och klagar eller?

Om någon undrar varför jag är så intresserad av Nederländerna beror det på att jag under några år var mer eller mindre bosatt i Haag, Nederländernas administrativa huvudstad (som egentligen heter 's-Gravenhage...ett alltför svåruttalat namn).

Ryska bombflygplan i Nederländernas luftrum

Nederländernas försvarsdepartement meddelade idag att två ryska bomblygplan modell Tu-95 Bear under natten flög in i Nederländernas luftrum utan att identifiera sig.

Man kan läsa om detta på engelska men än så länge mest på holländska.

Här är några inspelade utdrag av de nederländska jaktpiloternas samtal under händelsen, på engelska:



Ni som var uppe i luften på sovjetisk tid, hur ofta hände det då att man inte identifierade sig?