De senaste dagarna har två väldigt läsvärda framtidsprognoser för Ukraina publicerats i USA. De tunga författarna är överens om att Ukrainas framtid till stor del lär bestämmas i Moskva men därutöver skiljer sig författarnas syn rätt mycket.
Den inflytelserike analytikern och journalisten Jeffrey T. Kuhner skriver i Washington Times om de många farhågor han hyser för Ukraina.
Underrättelseföretaget Stratfors chef George Friedman tror även han att Ukrainas framtid mer och mer kommer att bestämmas i Moskva. Men Friedman menar även att det finns geopolitiska, historiska och logiska skäl varför detta kommer (bör) ske.
George Friedmans färska resereportage/analys är lång men mycket underhållande (vikingarna får också vara med) och läsvärd, inte minst eftersom han själv är av ukrainsk-judisk härkomst, här är den: Geopolitical Journey, Part 6: Ukraine med tillstånd av Stratfor.
För den som vill veta mer om läget i Ukraina rekommenderas den mot en svensk publik (genom SMB) riktade Poltavabloggen (på engelska, av en ukrainsk officer).
- Lars Gyllenhaal
- Author, film researcher and member of the Swedish Military History Commission.
tisdag 30 november 2010
måndag 29 november 2010
Obamas Star Wars-farkost
Washington Times avslöjar lite mer om vad som är på G i rymden militärt sett. Märkligt nog har inte ens NyTeknik skrivit om HTV-2 än, så vitt jag vet. Här en målning av den:
Den amerikanska experimentfarkosten HTV-2 är inte att förväxla med den japanska med samma förkortning.
Den amerikanska experimentfarkosten HTV-2 är inte att förväxla med den japanska med samma förkortning.
Det regnar pengar
114 miljarder Euro. Det är summan av de investeringar som väntas ske i Barentregionen de närmaste tio åren. Regionen har aldrig tidigare stått inför en sådan snabb tillväxt.
"The Barents Region is entering the initial phase of an unprecedented boom." Det är den norska statliga nyhetssajten BarentsObserver tillsammans med bland annat finska Uleåborgs universitet som har räknat ut detta.
Man kan sammanfatta det, som BarentsObserver redan har gjort, med orden "den arktiska framtiden är nu".
Att Ryssland tänkar elförsörja de nya arktiska projekten redan med start 2012 genom åtta nya flytande kärnkraftverk har nu uppmärksammats både av BBC och TIME och givetvis en mängd norska medier. För fler norska artiklar googla "flytende atomkraftverk".
Svenska medier har mig veterligen ännu inte rapporterat vare sig detta eller att Kina nu också startar projekt i Arktis.
Eftersom svenska medier envetet fortsätter att tiga om de enorma förändringar som nu sker i norr är det bara att bita ihop och följa utvecklingen genom BarentsObserver. En mycket relevant ny bok på engelska vill jag passa på att rekommendera: The Future History of the Arctic av Charles Emmerson. När jag är färdig med den tänker jag recensera den, men jag vågar redan säga: ett måste om man är intresserad av framtiden i norr.
Det finns riktigt bra relevanta svenska böcker, men de är inte helt aktuella eftersom de har några år på nacken. Min favorit är Ajunngilaq - arktiska ögonblick (1997) av Magnus Elander och Staffan Widstrand. Ur den boken citerar jag en medlem av danska försvarsmaktens mest extrema elitförband, grönländska Sirius: "Vi ska kunna allt utom att föda barn". Boken finns nog inte längre att köpa någonstans men säkerligen finns den på många bibliotek.
"The Barents Region is entering the initial phase of an unprecedented boom." Det är den norska statliga nyhetssajten BarentsObserver tillsammans med bland annat finska Uleåborgs universitet som har räknat ut detta.
Man kan sammanfatta det, som BarentsObserver redan har gjort, med orden "den arktiska framtiden är nu".
Att Ryssland tänkar elförsörja de nya arktiska projekten redan med start 2012 genom åtta nya flytande kärnkraftverk har nu uppmärksammats både av BBC och TIME och givetvis en mängd norska medier. För fler norska artiklar googla "flytende atomkraftverk".
Svenska medier har mig veterligen ännu inte rapporterat vare sig detta eller att Kina nu också startar projekt i Arktis.
Eftersom svenska medier envetet fortsätter att tiga om de enorma förändringar som nu sker i norr är det bara att bita ihop och följa utvecklingen genom BarentsObserver. En mycket relevant ny bok på engelska vill jag passa på att rekommendera: The Future History of the Arctic av Charles Emmerson. När jag är färdig med den tänker jag recensera den, men jag vågar redan säga: ett måste om man är intresserad av framtiden i norr.
Det finns riktigt bra relevanta svenska böcker, men de är inte helt aktuella eftersom de har några år på nacken. Min favorit är Ajunngilaq - arktiska ögonblick (1997) av Magnus Elander och Staffan Widstrand. Ur den boken citerar jag en medlem av danska försvarsmaktens mest extrema elitförband, grönländska Sirius: "Vi ska kunna allt utom att föda barn". Boken finns nog inte längre att köpa någonstans men säkerligen finns den på många bibliotek.
Tredubblad lön för ryska soldater
Det har sedan något år glunkats i ryska medier om ett behov av fler militärbaser utomlands. Nu har ambitionerna offentliggjorts från högsta ort samtidigt som man gör det lättare för ukrainare och andra utländska medborgare att bli ryska soldater.
Tredubblad lön för ryska soldater till 2012, det talar nu president Dmitrij Medvedev om och samtidigt kungörs det att det ska bli lättare för ukrainare, letter ja - alla utländska medborgare, att bli ryska soldater:
Notera länderna som ingår i uppräkningen av länder med sovjetbaser. Med Finland avses Porkala udd som var en sovjetisk marinbas fram till 1956.
För övrigt diskuteras det nu mer i ryska medier att militärutgifterna snart utgör lika stor andel av statsbudgeten som i USA, dvs. en femtedel av statens utgifter.
Tredubblad lön för ryska soldater till 2012, det talar nu president Dmitrij Medvedev om och samtidigt kungörs det att det ska bli lättare för ukrainare, letter ja - alla utländska medborgare, att bli ryska soldater:
Notera länderna som ingår i uppräkningen av länder med sovjetbaser. Med Finland avses Porkala udd som var en sovjetisk marinbas fram till 1956.
För övrigt diskuteras det nu mer i ryska medier att militärutgifterna snart utgör lika stor andel av statsbudgeten som i USA, dvs. en femtedel av statens utgifter.
söndag 28 november 2010
Jag ska bli kustjägare
Nej, jag har inte plötsligt blivit tjugofem år yngre, Jag ska bli kustjägare är titeln på en bok jag vill rekommendera. Sen finns det även två nya böcker om tyska soldater som du inte bör missa.
En oansenlig notis i senaste Pennan & Svärdet erbjuder boken Jag ska bli kustjägare av Carl-Martin Jönsson. Jag skulle istället vilja lyfta fram denna bok. Är du intresserad av svenska elitförband bör du inte missa den, särskilt eftersom priset är ovanligt bra, 175 kronor. Du kan läsa mer om boken och läsa ett utdrag ur den på bokens egen hemsida.
Nu kastar vi oss från den svenska skärgården till i Nordafrikas öknar. Den här boken är mycket bättre än vad jag förväntade mig:
Jag har ett speciellt intresse för Rommel eftersom jag träffat och intervjuat en av Rommels adjutanter. Den intervjun har jag ännu inte låtit publicera - den kommer med i en bok först om typ tre år (inte en Rommel-biografi).
Kort sagt tycker jag det skrivits lite väl många böcker om Rommel (liksom om D-dagen och tyskt pansar). Därför blev jag mycket positivt överraskad när jag insåg att detta är en bok med både mycket nytt stoff - delvis nytt källmaterial - och dessutom en välskriven bok.
Förutom en fantastisk text innehåller boken ett suveränt bildmaterial. Särskilt uppskattar jag alla bilder jag aldrig tidigare sett - och der är många! Pluspoäng för bilderna av människorna som hade att göra med Rommel; en bild av hur de såg ut då det begav sig intill ett modernt foto av samma person.
Priset inom SMB är oslagbart: 98 kronor, så jag säger bara: köp!
Slutligen en tysk krigsveterans självbiografi, Genom dödsskuggans dal, som i Pennan & Svärdet försetts med rubriken "Märklig läsning". Den svenska versionen av boken har jag inte men däremot det tyska originalet:
Den svenska versionens omslagsbild är en mindre bra teckning (författaren bar inte hakkorsarmbindel). Det tyska omslaget är mycket bättre, se ovan. Huruvida översättningen är OK vågar jag inte säga eftersom jag inte alls granskat den. Men om själva innehållet, Gereon Goldmanns minnen från hans tjänstgöring i både Waffen-SS och Wehrmacht och liv efter kriget kan jag säga: definitivt märklig och berikande läsning.
Goldmann, som studerade till präst inom Franciskanerorden, mobiliserades på grund av sin ålder (22) vid krigsutbrottet och halkade in i Waffen-SS på ett bananskal, gjorde sig där omöjlig genom sin starka kristna tro och förflyttades därför till Wehrmacht. Goldmann hann dock alltså tjänstgöra en tid i det SS-förband som senare blev känt som den fjärde divisionen inom Waffen-SS, 4. SS-polispansargrenadjärdivisionen. Det han där upplevde ger en värdefull inblick både i Heinrich Himmlers syn på religion och hur den tyska polisen militariserades och uppgick i SS. Vid den tid Goldmann var med bar man ännu Wehrmachts kragspeglar i kombination med SS-örnen.
Goldmanns upplevelser inom olika Wehrmacht-förband i Ryssland, Frankrike och Italien, inte minst vid Monte Cassino är fascinerande. I kölvattnet av slaget vid Monte Cassino blev Goldmann tillfångatagen av britterna och skickades till ett fångläger i Marocko. På grund av falska anklagelser ställdes Goldmann 1946 inför fransk krigsrätt och dömdes till döden. Hur han överlevde och vad han gjorde sen av sitt liv bör du läsa själv.
En oansenlig notis i senaste Pennan & Svärdet erbjuder boken Jag ska bli kustjägare av Carl-Martin Jönsson. Jag skulle istället vilja lyfta fram denna bok. Är du intresserad av svenska elitförband bör du inte missa den, särskilt eftersom priset är ovanligt bra, 175 kronor. Du kan läsa mer om boken och läsa ett utdrag ur den på bokens egen hemsida.
Nu kastar vi oss från den svenska skärgården till i Nordafrikas öknar. Den här boken är mycket bättre än vad jag förväntade mig:
Jag har ett speciellt intresse för Rommel eftersom jag träffat och intervjuat en av Rommels adjutanter. Den intervjun har jag ännu inte låtit publicera - den kommer med i en bok först om typ tre år (inte en Rommel-biografi).Kort sagt tycker jag det skrivits lite väl många böcker om Rommel (liksom om D-dagen och tyskt pansar). Därför blev jag mycket positivt överraskad när jag insåg att detta är en bok med både mycket nytt stoff - delvis nytt källmaterial - och dessutom en välskriven bok.
Förutom en fantastisk text innehåller boken ett suveränt bildmaterial. Särskilt uppskattar jag alla bilder jag aldrig tidigare sett - och der är många! Pluspoäng för bilderna av människorna som hade att göra med Rommel; en bild av hur de såg ut då det begav sig intill ett modernt foto av samma person.
Priset inom SMB är oslagbart: 98 kronor, så jag säger bara: köp!
Slutligen en tysk krigsveterans självbiografi, Genom dödsskuggans dal, som i Pennan & Svärdet försetts med rubriken "Märklig läsning". Den svenska versionen av boken har jag inte men däremot det tyska originalet:
Den svenska versionens omslagsbild är en mindre bra teckning (författaren bar inte hakkorsarmbindel). Det tyska omslaget är mycket bättre, se ovan. Huruvida översättningen är OK vågar jag inte säga eftersom jag inte alls granskat den. Men om själva innehållet, Gereon Goldmanns minnen från hans tjänstgöring i både Waffen-SS och Wehrmacht och liv efter kriget kan jag säga: definitivt märklig och berikande läsning.
Goldmann, som studerade till präst inom Franciskanerorden, mobiliserades på grund av sin ålder (22) vid krigsutbrottet och halkade in i Waffen-SS på ett bananskal, gjorde sig där omöjlig genom sin starka kristna tro och förflyttades därför till Wehrmacht. Goldmann hann dock alltså tjänstgöra en tid i det SS-förband som senare blev känt som den fjärde divisionen inom Waffen-SS, 4. SS-polispansargrenadjärdivisionen. Det han där upplevde ger en värdefull inblick både i Heinrich Himmlers syn på religion och hur den tyska polisen militariserades och uppgick i SS. Vid den tid Goldmann var med bar man ännu Wehrmachts kragspeglar i kombination med SS-örnen.
Goldmanns upplevelser inom olika Wehrmacht-förband i Ryssland, Frankrike och Italien, inte minst vid Monte Cassino är fascinerande. I kölvattnet av slaget vid Monte Cassino blev Goldmann tillfångatagen av britterna och skickades till ett fångläger i Marocko. På grund av falska anklagelser ställdes Goldmann 1946 inför fransk krigsrätt och dömdes till döden. Hur han överlevde och vad han gjorde sen av sitt liv bör du läsa själv.
Tysk utrustning i nya ryska armén
President Dmitrij Medvedev inspekterade i torsdags en militärövning i Nizjnij Novgorods län i det nya Västra militärdistriktet. I följande övningsreportage från statliga RIA Novosti läggs särskild vikt vid luftvärnssytemet Tunguska och att ny tysk och rysk utrustning skapar bättre hygien och komfort i den nya ryska armén:
Mannen i samma sorts pilotjacka som presidenten är försvarsminister Anatolij Serdjukov, som nyligen signalerade i tyska Spiegel att tysk-ryskt samarbete även inom pansar är möjligt.
Mannen i samma sorts pilotjacka som presidenten är försvarsminister Anatolij Serdjukov, som nyligen signalerade i tyska Spiegel att tysk-ryskt samarbete även inom pansar är möjligt.
fredag 26 november 2010
Spetsnaz-överste uppmanar elitsoldater revoltera
Vladimir Kvatjkov, spetsnaz-översten som nyligen talade vid ett möte med fem tusen ryska ultranationalister, uppmanar till bildandet av en "folkfront för Rysslands befrielse". Särskilt vänder sig översten till Rysslands elitsoldater.
Överste Kvatjkov sprider sin nya uppmaning, som han särskilt riktar till luftlandsättningsstyrkorna och spetsnaz, inte minst via flera internetkanaler.
Överste Kvatjkov inleder med att läsa upp en lång skrivelse men övergår vid 4:09 till att tala fritt ur hjärtat. Han är på vippen att uttala en rad mycket grova svordomar/uppmaningar efter 4:49, riktade mot statsledningen, men hejdar sig precis. För att vara exakt uttalar han meningarna men utelämnar de grova nyckelorden på ett teatraliskt sätt.
Kvatjkov säger vid 6:57 däremot tydligt: "Jag tror, ärade bröder luftlandsättningssoldater och spetsnaz-soldater, att om inte vi ägnar oss åt politiken, kommer politiken att ägna sig åt oss. Den har redan tagit sig an oss. Låt oss ge oss in i politiken, pojkar".
Den utlösande faktorn för hans nya appell är hur Rysslands försvarsminister har bemött de senaste veckornas protester från äldre (pensionerade) officerare, särskilt ur luftlandsättningsstyrkorna (VDV). Protesterna gäller huvudsakligen tre saker: nedskärningar - i antalet förband och officerskåren - och att försvarsministern är civil och påstås ha förolämpat VDV och den ryskortodoxa kyrkan.
Nedskärningar? Ja, enligt de målsättningar som blev kända redan ifjol skall Rysslands väpnade styrkor få en mängd nya vapensystem inklusive flera riktigt tunga, men personalstyrkan minskas samtidigt från 1.3 miljoner man till en miljon. Framförallt är det äldre officerare som förlorar sina jobb och därmed position i samhället.
Finns det skäl att oroa sig över utvecklingen? Hittills har få större ryska medier ( ännu inga västmedier så vitt jag kan se) uppmärksammat överstens senaste appell. Undantaget är en av de största ryska nättidningarna. Oppositionspolitikern Garri Kasparov, den tidigare schackvärldsmästaren, tar också upp saken, liksom sajten polit.ru.
Måhända är Vladimir Kvatjkov mest en pratkvarn numera, utan större förmåga att attrahera massorna. Men till skillnad från Vladimir Zjirinovskij och andra ryska ultranationalistledare har han en riktigt imponerande militär bakgrund: Kvatjkov ledde en spetsnazbrigad i Afghanistan, har förutom sovjetiska ordnar och medaljer dekorerats med en nyinstiftad orden för personligt mod och arbetade i flera år vid den ryska generalstaben. Han har skrivit flera inflytelserika böcker om ryska specialförband. Med detta i åtanke och att han ännu inte fråntagits sin uniform finns det kanske anledning att åtminstone följa med i den vidare utvecklingen?
Till saken hör också att särskilt generalstabens spetsnaz-styrkor, som överste Kvatjkov tillhörde, verkar missnöjda med deras nya roll.
Vilken politisk kulör har egentligen Kvatjkov? Det är rätt tydligt att han liksom det kometliknande men numera nedlagda Rodina-partiet vill attrahera både till vänster och höger. På sin egen hemsida står han mot en bakgrund av både den sovjetiska flaggan, den nygamla ryska flaggan och den svart-gul-vita ryska imperieflagga som var Rysslands främsta flagga mellan 1858 och 1914. Slaviska styrkan (f.d. Slaviska unionen) som Kvatjkov uppträdde tillsammans med härom veckan använder sig aldrig av den sovjetiska flaggan. Ytterligare en signal om att Kvatjkov står mer till vänster än många andra ultranationalister är att han nu propagerar för en "folkfront" istället för en nationell front.
P.S.
Ett citat om "polackers, svenskars och judesvins slaveri" finns permanent längst upp på hemsidan för överste Kvatjkovs plattform "Folkmilisen Minin och Pozjarskij". Citatet härrör från Kuzma Minin, som tillsammans med prins Pozjarskij står staty på Röda torget. Det var Minins och Pozjarskijs styrkor som besegrade polackerna, svenskarna och litauerna. Jag vill ogärna länka till politiska partier/rörelser och särskilt extrema sådana, men den som själv vill se detta kan googla på "Народное ополчение имени".
Överste Kvatjkov sprider sin nya uppmaning, som han särskilt riktar till luftlandsättningsstyrkorna och spetsnaz, inte minst via flera internetkanaler.
Överste Kvatjkov inleder med att läsa upp en lång skrivelse men övergår vid 4:09 till att tala fritt ur hjärtat. Han är på vippen att uttala en rad mycket grova svordomar/uppmaningar efter 4:49, riktade mot statsledningen, men hejdar sig precis. För att vara exakt uttalar han meningarna men utelämnar de grova nyckelorden på ett teatraliskt sätt.
Kvatjkov säger vid 6:57 däremot tydligt: "Jag tror, ärade bröder luftlandsättningssoldater och spetsnaz-soldater, att om inte vi ägnar oss åt politiken, kommer politiken att ägna sig åt oss. Den har redan tagit sig an oss. Låt oss ge oss in i politiken, pojkar".
Den utlösande faktorn för hans nya appell är hur Rysslands försvarsminister har bemött de senaste veckornas protester från äldre (pensionerade) officerare, särskilt ur luftlandsättningsstyrkorna (VDV). Protesterna gäller huvudsakligen tre saker: nedskärningar - i antalet förband och officerskåren - och att försvarsministern är civil och påstås ha förolämpat VDV och den ryskortodoxa kyrkan.
Nedskärningar? Ja, enligt de målsättningar som blev kända redan ifjol skall Rysslands väpnade styrkor få en mängd nya vapensystem inklusive flera riktigt tunga, men personalstyrkan minskas samtidigt från 1.3 miljoner man till en miljon. Framförallt är det äldre officerare som förlorar sina jobb och därmed position i samhället.
Finns det skäl att oroa sig över utvecklingen? Hittills har få större ryska medier ( ännu inga västmedier så vitt jag kan se) uppmärksammat överstens senaste appell. Undantaget är en av de största ryska nättidningarna. Oppositionspolitikern Garri Kasparov, den tidigare schackvärldsmästaren, tar också upp saken, liksom sajten polit.ru.
Måhända är Vladimir Kvatjkov mest en pratkvarn numera, utan större förmåga att attrahera massorna. Men till skillnad från Vladimir Zjirinovskij och andra ryska ultranationalistledare har han en riktigt imponerande militär bakgrund: Kvatjkov ledde en spetsnazbrigad i Afghanistan, har förutom sovjetiska ordnar och medaljer dekorerats med en nyinstiftad orden för personligt mod och arbetade i flera år vid den ryska generalstaben. Han har skrivit flera inflytelserika böcker om ryska specialförband. Med detta i åtanke och att han ännu inte fråntagits sin uniform finns det kanske anledning att åtminstone följa med i den vidare utvecklingen?
Till saken hör också att särskilt generalstabens spetsnaz-styrkor, som överste Kvatjkov tillhörde, verkar missnöjda med deras nya roll.
Vilken politisk kulör har egentligen Kvatjkov? Det är rätt tydligt att han liksom det kometliknande men numera nedlagda Rodina-partiet vill attrahera både till vänster och höger. På sin egen hemsida står han mot en bakgrund av både den sovjetiska flaggan, den nygamla ryska flaggan och den svart-gul-vita ryska imperieflagga som var Rysslands främsta flagga mellan 1858 och 1914. Slaviska styrkan (f.d. Slaviska unionen) som Kvatjkov uppträdde tillsammans med härom veckan använder sig aldrig av den sovjetiska flaggan. Ytterligare en signal om att Kvatjkov står mer till vänster än många andra ultranationalister är att han nu propagerar för en "folkfront" istället för en nationell front.
P.S.
Ett citat om "polackers, svenskars och judesvins slaveri" finns permanent längst upp på hemsidan för överste Kvatjkovs plattform "Folkmilisen Minin och Pozjarskij". Citatet härrör från Kuzma Minin, som tillsammans med prins Pozjarskij står staty på Röda torget. Det var Minins och Pozjarskijs styrkor som besegrade polackerna, svenskarna och litauerna. Jag vill ogärna länka till politiska partier/rörelser och särskilt extrema sådana, men den som själv vill se detta kan googla på "Народное ополчение имени".
onsdag 24 november 2010
Inte slut för Norrlands ingenjörer?
Att döma av denna artikel i Norrbottens-Kuriren har kommunpolitikerna i Boden hittills valt den tysta diplomatins väg för att motverka avveckling av I 19:s ingenjörkompanier. Nu gör man tydligen ett sista och mindre tyst försök.
Den pensionerade generallöjtnanten Carl Björeman skrev i ämnet härom dagen:
"Sorglöst har försvarsministern låtit ÖB och högkvarteret dra ett streck över en strategiskt viktig funktion. Utbildning av ingenjörförband i Övre Norrland borde snarare öka än minska om operativa och strategiska hänsyn finge råda."
Orden finns i ett inlägg av Björeman i Norrländska Socialdemokraten.
Jag påminner om att det i riksdagen blir debatt om Norrlands ingenjörer den 3 december.
Den pensionerade generallöjtnanten Carl Björeman skrev i ämnet härom dagen:
"Sorglöst har försvarsministern låtit ÖB och högkvarteret dra ett streck över en strategiskt viktig funktion. Utbildning av ingenjörförband i Övre Norrland borde snarare öka än minska om operativa och strategiska hänsyn finge råda."
Orden finns i ett inlägg av Björeman i Norrländska Socialdemokraten.
Jag påminner om att det i riksdagen blir debatt om Norrlands ingenjörer den 3 december.
tisdag 23 november 2010
Nordkoreas bortglömda ess
Nordkoreas nukleära förmåga är givetvis högintressant men låt oss inte glömma landets mer bortglömda ess.
Nordkoreas funkförmåga är givetvis inte heller att förglömma ;-)
Nordkoreas funkförmåga är givetvis inte heller att förglömma ;-)
måndag 22 november 2010
Slutet i Afghanistan
Sammanlagt åtta anställda vid Norrbottens regemente (I 19) har skadats fysiskt under strider i Afghanistan sedan ifjol. Uppgiften står i dagens lokala papperstidning (NSD), ännu ej på nätet. Det var fler än vad jag trott.
Att det är åtta fysiskt skadade beror på att I 19 var på uppdrag i Afghanistan både ifjol och i år. Men det är ändå fler än vad jag kände till och i tillägg kommer väl regementets nyligen stupade, Kenneth Wallin.
Ja, som ni märker har jag svårt att sluta tänka på Afghanistan. När jag tänker efter finns det rätt många saker som förbinder regementet med Afghanistan. Kanske lite extra mycket. Redan i samband med Sovjetunionens reträtt ur Afghanistan, alltså för 21 år sedan, for I 19:s dåvarande regementschef till landet som FN-observatör, tätt följd av en officer som senare blev regementets chef.
Kommer också att tänka på denna bild från en av de sista övningarna vårvintern 1989, som visar hur vi läste om krigsslutet i Afghanistan:
Rubriken i Värnplikstnytt var kort och gott "SLUTET" och illustrerades av en närbild av en sovjetisk soldat som just halat en sovjetisk flagga. Nu, 21 år efter att jag tog bilden finns varken Sovjetunionen, Värnpliktsnytt, svensk värnplikt eller stridsvagnstypen (103) kvar.
F.ö. skrev jag igår detta inlägg på min engelskspråkiga blogg om Afghanistan-böcker. Jag borde väl även ha nämnt Diana Janses En del av mitt hjärta lämnar jag kvar, men den har jag redan tidigare recenserat, positivt.
Att det är åtta fysiskt skadade beror på att I 19 var på uppdrag i Afghanistan både ifjol och i år. Men det är ändå fler än vad jag kände till och i tillägg kommer väl regementets nyligen stupade, Kenneth Wallin.
Ja, som ni märker har jag svårt att sluta tänka på Afghanistan. När jag tänker efter finns det rätt många saker som förbinder regementet med Afghanistan. Kanske lite extra mycket. Redan i samband med Sovjetunionens reträtt ur Afghanistan, alltså för 21 år sedan, for I 19:s dåvarande regementschef till landet som FN-observatör, tätt följd av en officer som senare blev regementets chef.
Kommer också att tänka på denna bild från en av de sista övningarna vårvintern 1989, som visar hur vi läste om krigsslutet i Afghanistan:
Rubriken i Värnplikstnytt var kort och gott "SLUTET" och illustrerades av en närbild av en sovjetisk soldat som just halat en sovjetisk flagga. Nu, 21 år efter att jag tog bilden finns varken Sovjetunionen, Värnpliktsnytt, svensk värnplikt eller stridsvagnstypen (103) kvar. F.ö. skrev jag igår detta inlägg på min engelskspråkiga blogg om Afghanistan-böcker. Jag borde väl även ha nämnt Diana Janses En del av mitt hjärta lämnar jag kvar, men den har jag redan tidigare recenserat, positivt.
Boden-Afghanistan
Den senast sårade svensken i Afghanistan är en officer som jag träffade under min värnplikt i Boden. Vi sågs inte särskilt mycket då men jag har träffat honom ett par gånger sedan dess.
För några veckor sedan stupade Kenneth Wallin som också tillhörde Norrbottens regemente. Jag träffade aldrig honom och därmed blev budet om hans död dock något abstrakt. När nu en officer som jag träffat blivit svårt sårad kommer fler tankar och även känslor.
Jag vill uttrycka mitt deltagande. Kanske kan jag ana en bråkdel av den smärta som hans familj, släkt och nära vänner nu känner.
Förstår att det måste vara tunga dagar på regementet och inte minst vid dess utposter i Afghanistan. Ni gör ett oerhört svårt och viktigt jobb som ni ska ha all respekt för.
För några veckor sedan stupade Kenneth Wallin som också tillhörde Norrbottens regemente. Jag träffade aldrig honom och därmed blev budet om hans död dock något abstrakt. När nu en officer som jag träffat blivit svårt sårad kommer fler tankar och även känslor.
Jag vill uttrycka mitt deltagande. Kanske kan jag ana en bråkdel av den smärta som hans familj, släkt och nära vänner nu känner.
Förstår att det måste vara tunga dagar på regementet och inte minst vid dess utposter i Afghanistan. Ni gör ett oerhört svårt och viktigt jobb som ni ska ha all respekt för.
söndag 21 november 2010
Nato och Ryssland gör "reset"
Det ska bli intressant att läsa de svenska ledarsidornas bedömningar av den nya samarbetslinje med Ryssland som Nato nu försöker sig på i syfte att få till mer påtagligt ryskt stöd för ISAF.
I mars 2009 kungjorde USA och Ryssland ett "reset" i relationerna, efter en del språkliga pinsamheter:
Detta hindrade dock inte vare sig Ryssland eller USA att därefter flytta fram sina respektive positioner i Arktis, Vitryssland, Östersjön, Polen och senast i Baltikum. Det har även efter denna famösa "reset" inträffat mer eller mindre allvarliga militära incidenter länderna emellan i exempelvis Barents hav och i Östersjön.
När nu Obama även genom Nato kör en slags "reset" finns det väl därför goda skäl att ha låga förväntningar. Detta kommer till uttryck i brittiska Telegraph.
Samma tidning liksom Voice of America rapporterar nu om rätt desperata böner från Obama och Clinton gentemot USA:s republikaner, som hotar att omintetgöra det STORA kärnvapenavtalet med Ryssland.
P.S. 22/11: Bloggen "Sverige och Världen" om samma ämne.
I mars 2009 kungjorde USA och Ryssland ett "reset" i relationerna, efter en del språkliga pinsamheter:
Detta hindrade dock inte vare sig Ryssland eller USA att därefter flytta fram sina respektive positioner i Arktis, Vitryssland, Östersjön, Polen och senast i Baltikum. Det har även efter denna famösa "reset" inträffat mer eller mindre allvarliga militära incidenter länderna emellan i exempelvis Barents hav och i Östersjön.
När nu Obama även genom Nato kör en slags "reset" finns det väl därför goda skäl att ha låga förväntningar. Detta kommer till uttryck i brittiska Telegraph.
Samma tidning liksom Voice of America rapporterar nu om rätt desperata böner från Obama och Clinton gentemot USA:s republikaner, som hotar att omintetgöra det STORA kärnvapenavtalet med Ryssland.
P.S. 22/11: Bloggen "Sverige och Världen" om samma ämne.
lördag 20 november 2010
Tolgfors får försvara sig
Leif Pettersson S-ledamot av försvarsutskottet, ger sig inte och säger "orimligt" om beslutet lägga ned Norrlands sista ingenjörkompanier. Den 3 december kommer Pettersson att debattera i riksdagen om saken med försvarsminister Sten Tolgfors.
Pettersson får understöd från ledarskribenten för NSD, Norrbottens största tidning, som skriver: "Det är svagt. Ansvarigt statsråd borde reagera med kraft när försvarsmakten bedriver en politik som går stick i stäv med demokratiskt fattade beslut i regering och riksdag."
Kjell Enquist, informationschef vid Norrbottens Regemente, sade till Radio Norrbotten om beslutet: "Ingenjörer är ju viktiga för att kunna ha rörlighet och att vi ska ta oss fram över älvar och sanka marker, så när man planerar en försvarsidé i norra Sverige måste man försöka få tillfört den kompetensen från Eksjö. Det kommer att påverka nivån på planeringen på ett annat sätt än tidigare."
Pettersson får understöd från ledarskribenten för NSD, Norrbottens största tidning, som skriver: "Det är svagt. Ansvarigt statsråd borde reagera med kraft när försvarsmakten bedriver en politik som går stick i stäv med demokratiskt fattade beslut i regering och riksdag."
Kjell Enquist, informationschef vid Norrbottens Regemente, sade till Radio Norrbotten om beslutet: "Ingenjörer är ju viktiga för att kunna ha rörlighet och att vi ska ta oss fram över älvar och sanka marker, så när man planerar en försvarsidé i norra Sverige måste man försöka få tillfört den kompetensen från Eksjö. Det kommer att påverka nivån på planeringen på ett annat sätt än tidigare."
fredag 19 november 2010
K 3, FJS och SSG
När min bok Elitförband i Norden ifjol utgavs fick jag möjlighet att träffa en av de mycket speciella personer som bidragit till den, Dag Ernholdt - den förste chefen för Särskilda skyddsgruppen (SSG). Sedan dess har Ernholdt och en mängd andra kvalificerade personer författat en bok som går in mer på djupet om K 3, FJS och SSG.
Har du ett intresse för svenska elitförband är K 3 - 25 år i Karlsborg en riktig guldgruva. Från omslaget till sista sidan - den är på 344 sidor i storformat - är boken fylld av uppgifter och bilder - många tidigare opublicerade - om Livregementets husarer (K 3) och de förband som ryms inom K 3.
Förbandshistoriska verk kan vara tråkiga - i synnerhet om de omfattar fyrahundra år och man i stort sett saknar intresse för tiden före andra världskriget. Genom att K 3 - 25 år i Karlsborg dock fokuserar på de senaste decennierna och särskilt nutiden så behöver man inte alls vara "förbandshistoriskt lagd" för att uppskatta denna bok.
Det är fantastiskt att nu få ta del av inte bara fredsförbandens tuffa krav och verksamhet utan även att få stifta bekantskap med kavallerikrigsförbanden efter 1984. Man satte efter detta år upp drygt tjugo krigsförband. Även krigsförbandens särskilda märken finns med varav flertalet för mig helt okända. Östersunds storsjöodjur finns faktiskt avbildat på ett av dem.
För att göra det riktigt detaljerat ägnas ett av K 3:s krigsförband, Björnbataljonen, ett helt kapitel. I det kan man läsa hur en av bataljonens skvadroner under en övning sprängde en brigadstab i luften just när de tagit över ledningen. Men för att övningen inte skulle haverera "räknades denna bedrift bort"...
Men boken sitter inte fast i 80-talet, utan tvärtom får man lära sig mycket om framväxten av underrättelse- och luftburna uppgifter, inte minst om obemannade flygfarkoster.
Av extra stort intresse är bokens avsnitt om Fallskärmsjägarskolan (FJS). Bland annat får man i det avsnittet läsa om "skogsbrevlådor", experimentverksamhet och några intressanta rader om förstadiet till specialförbandet Särskilda inhämtningsgruppen (SIG).
I kapilet om den FJS-relaterade Överlevnadsskolan kan man läsa om de aktuella överlevnadsbegreppen SERE och PR. Visste du förresten att Kronprinsessan Victoria har varit en av skolans elever?
Avsnittet om Särskilda skyddsgruppen är skrivet av dess förste chef, K 3-officeren Dag Ernholdt. Det var inte lätt att etablera SSG, här får man en detaljerad beskrivning av hur det gick till av den som var med från dag 1. Ett citat av en utländsk "ärrad veteran" får belysa de erfarenheter SSG-grundarna fick ta del av under uppbyggnadsskedet: "det ni nu antecknar och fotograferar och får gratis tog oss år att ta fram och kostade oss människoliv".
Det står nästan inget om SSG:s insatser, men det är förståeligt eftersom de ligger nära i tid (vad gäller dem finns lite mer i Elitförband i Norden). F.ö. kommer SSG och SIG under 2011 att slås ihop till ett förband.
K 3 - 25 år i Karlsborg distribuerades genom SMB för en tid sedan och några enstaka exemplar finns kvar. För att få tag i dem - ring eller mejla SMB:s medlemsservice. När dessa tagit slut går den ännu en tid att få tag på genom Karlsborgs fästningsmuseum, dagtid vardagar på telefon 0505-45 18 26.
Har du ett intresse för svenska elitförband är K 3 - 25 år i Karlsborg en riktig guldgruva. Från omslaget till sista sidan - den är på 344 sidor i storformat - är boken fylld av uppgifter och bilder - många tidigare opublicerade - om Livregementets husarer (K 3) och de förband som ryms inom K 3.
Förbandshistoriska verk kan vara tråkiga - i synnerhet om de omfattar fyrahundra år och man i stort sett saknar intresse för tiden före andra världskriget. Genom att K 3 - 25 år i Karlsborg dock fokuserar på de senaste decennierna och särskilt nutiden så behöver man inte alls vara "förbandshistoriskt lagd" för att uppskatta denna bok.
Det är fantastiskt att nu få ta del av inte bara fredsförbandens tuffa krav och verksamhet utan även att få stifta bekantskap med kavallerikrigsförbanden efter 1984. Man satte efter detta år upp drygt tjugo krigsförband. Även krigsförbandens särskilda märken finns med varav flertalet för mig helt okända. Östersunds storsjöodjur finns faktiskt avbildat på ett av dem.
För att göra det riktigt detaljerat ägnas ett av K 3:s krigsförband, Björnbataljonen, ett helt kapitel. I det kan man läsa hur en av bataljonens skvadroner under en övning sprängde en brigadstab i luften just när de tagit över ledningen. Men för att övningen inte skulle haverera "räknades denna bedrift bort"...
Men boken sitter inte fast i 80-talet, utan tvärtom får man lära sig mycket om framväxten av underrättelse- och luftburna uppgifter, inte minst om obemannade flygfarkoster.
Av extra stort intresse är bokens avsnitt om Fallskärmsjägarskolan (FJS). Bland annat får man i det avsnittet läsa om "skogsbrevlådor", experimentverksamhet och några intressanta rader om förstadiet till specialförbandet Särskilda inhämtningsgruppen (SIG).
I kapilet om den FJS-relaterade Överlevnadsskolan kan man läsa om de aktuella överlevnadsbegreppen SERE och PR. Visste du förresten att Kronprinsessan Victoria har varit en av skolans elever?
Avsnittet om Särskilda skyddsgruppen är skrivet av dess förste chef, K 3-officeren Dag Ernholdt. Det var inte lätt att etablera SSG, här får man en detaljerad beskrivning av hur det gick till av den som var med från dag 1. Ett citat av en utländsk "ärrad veteran" får belysa de erfarenheter SSG-grundarna fick ta del av under uppbyggnadsskedet: "det ni nu antecknar och fotograferar och får gratis tog oss år att ta fram och kostade oss människoliv".
Det står nästan inget om SSG:s insatser, men det är förståeligt eftersom de ligger nära i tid (vad gäller dem finns lite mer i Elitförband i Norden). F.ö. kommer SSG och SIG under 2011 att slås ihop till ett förband.
K 3 - 25 år i Karlsborg distribuerades genom SMB för en tid sedan och några enstaka exemplar finns kvar. För att få tag i dem - ring eller mejla SMB:s medlemsservice. När dessa tagit slut går den ännu en tid att få tag på genom Karlsborgs fästningsmuseum, dagtid vardagar på telefon 0505-45 18 26.
Järnvägar!
Varför säljer Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek järnvägslitteratur? Jag har inte haft något med beslutet att göra, min roll inom SMB är att leverera texter. Men jag förstår varför när jag läser boken Järnvägsminnen 8: minnen från malmhantering på Svartön i Luleå.
Jag skrev tillsammans med James F. Gebhardt boken Slaget om Nordkalotten (1999). En av dem som delade med sig av sina minnen till den boken var Henning Johansson, stationskarl i Luleå under andra världskriget. I Järnvägsminnen 8 berättar Johansson mer från 1940- till 60-talet och det är inte minst krigsåren han uppehåller sig vid. Flera nya detaljer om Luleås "tyska period" framkommer liksom även några minnesbilder av de åtta månader då Kallax, Luleås flygplats, var bas för amerikanska C-47:or.
Johanssons språk är direkt, detaljerat och trovärdigt. Boken rekommenderas varmt för den med intresse för Sverige och särskilt Norrbotten under andra världskriget.
Boken är i storformat och innehåller en stor mängd skarpa bilder av Luleå under krigsåren. Tyvärr inte med militära bildmotiv, men det uppvägs av en mycket intressant text.
torsdag 18 november 2010
Moskvas måltavla nr 1
Den ryska utrikesunderrättelsetjänstens största förrädare någonsin kanske ändå existerar, men han heter inte överste Sjtjerbakov, som det tidigare har påståtts. Den man som nu utpekas är spetsnaz-veteran från Belarus (Vitryssland).
Det var brittiska Telegraph som för några timmar sedan gick ut med dessa uppgifter inklusive en bild av mannen: överste Alexander Potejev. Tidningens källor är ryska medier.
Som framgår av artikeln betraktar Potejevs kollega honom som så gott som avrättad/mördad, med tanke på tidigare ärkeförrädares öde.
Vad var det för spetsnaz-enhet som Alexander Potejev tillhörde i Afghanistan, Zenit? Det är inte så konstigt om du aldrig hört talas om den. Det var bara en tillfällig enhet. Men bland annat av den skapades Vympel, som följande klipp handlar om (insats i Tjetjenien):
Jag är fortfarande en aning skeptisk. Vill gärna se fler bevis på att Potejev finns och att han är skyldig.
Det var brittiska Telegraph som för några timmar sedan gick ut med dessa uppgifter inklusive en bild av mannen: överste Alexander Potejev. Tidningens källor är ryska medier.
Som framgår av artikeln betraktar Potejevs kollega honom som så gott som avrättad/mördad, med tanke på tidigare ärkeförrädares öde.
Vad var det för spetsnaz-enhet som Alexander Potejev tillhörde i Afghanistan, Zenit? Det är inte så konstigt om du aldrig hört talas om den. Det var bara en tillfällig enhet. Men bland annat av den skapades Vympel, som följande klipp handlar om (insats i Tjetjenien):
Jag är fortfarande en aning skeptisk. Vill gärna se fler bevis på att Potejev finns och att han är skyldig.
onsdag 17 november 2010
tisdag 16 november 2010
Yrkesofficer eller yrkeskriminell?
Igår, i ett skyltfönster på Storgatan.Chefsingenjören berättade nyligen att han tillhör den s.k. Top-Gun generationen. Inspirerade av Tom Cruise i "Top Gun" sökte på 80-talet årligen tre tusen svenska män fyrtio platser för att kunna bli stridspilot. Ifjol var det visst bara hundra sökande. Jag såg igår en påminnelse om denna förändring.
I skyltfönstret för Piteås coolaste jeansbutik finns den ovan avbildade tröjan. Någon bråkdels sekund tänkte jag "kul att det anses coolt att bli helikopterpilot inom Försvarsmakten". Helikoptern (en helikopter 15 eller?) avbildas ju med både tre kronor och svensk flagga bakom, alltså försvarar väl helikoptern landet... Sedan registrerade jag texten och skämdes för att jag ens ett ögonblick drömt om ett positivt budskap.
Förhoppningsvis ser inte butiksägaren så pass beundrande på kriminella som tröjan ger uttryck för. Men hur tar ungdomar emot budskapet, inte minst undermedvetet? Nu lär inte en enda tröja påverka någon att söka sig till kriminella kretsar men yttringarna av "crimeglamour" verkar bara bli fler.
Apropå att (inte) söka sig till Försvarsmakten är det senaste numret av Officerstidningen det mest läsvärda nummer jag läst på länge. Just helikopter 15 omtalas i artikeln "Försvaret hyr kroatiska helikoptrar till NBG" på följande sätt: "Helikopter 15 går att använda och man kan få in en bår, men den har vissa begränsningar." Lösningen blir alltså att Försvarsmakten hyr in två sovjetisktillverkade Mi-17 från Kroatien.
I samma nummer kan man läsa det sannolikt enda som tryckts på svenska språket om den nyliga övningen "Sabre Strike" i Lettland samt en artikel som knyter an till Wilhelm Agrells nya bok Fredens illusioner som har den rätt nattsvarta underrubriken Det svenska nationella försvarets nedgång och fall 1988-2009. Artikeln ifråga är skriven av Agrell själv men IMHO inte lika bra som själva boken:
Vad jag särskilt uppskattar med Fredens illusioner är hur Agrell verkligen visar hur det gick till när devisen "aldrig mera krig" blev "verklighet" i svensk försvarsplanering och försvarspolitik. Viktigast av allt, Agrell namnger de bakomliggande drivkrafterna. Huvudförklaringen till nedmonteringen av den nationella försvarsförmågan är enligt Wilhelm Agrell en mycket begränsad föreställningsvärd.
Agrells bok är helt enkelt oundgänglig om man vill förstå både hur och varför det gick som det gick med försvaret av Sverige. Se vidare denna recension av Niklas Ekdal.
Fredens illusioner erbjuds inom kort genom Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek. Om du inte är SMB-medlem, se detta erbjudande.
Bodens ingenjörkompanier bort
Försvarsminister Sten Tolgfors bollade tillbaka bollen om Norrlands sista ingenjörer till Försvarsmaktens ledning. Idag meddelade ledningen att det blir nedläggning av de två ingenjörkompanierna i Boden och uppsättande av lika många vid Ing 2 i Eksjö.
Under 2011 kommer man vid I 19 alltså att få syssla med nedläggningsarbete.
Både riksdagsledamöter från Folkpartiet och Socialdemokraterna har ifrågasatt inriktingen mot nedläggning av Bodens (I 19) ingenjörkompanier . Detta arbete förefaller nu att ha varit förgäves.
Jag tänker inte här gå in på min åsikt om beslutet, eftersom grundtanken med denna blogg är att presentera lästips (tipsa om artiklar och i viss mån böcker) och mindre kända fakta. Men på annat håll tänker jag absolut redovisa min åsikt.
Under 2011 kommer man vid I 19 alltså att få syssla med nedläggningsarbete.
Både riksdagsledamöter från Folkpartiet och Socialdemokraterna har ifrågasatt inriktingen mot nedläggning av Bodens (I 19) ingenjörkompanier . Detta arbete förefaller nu att ha varit förgäves.
Jag tänker inte här gå in på min åsikt om beslutet, eftersom grundtanken med denna blogg är att presentera lästips (tipsa om artiklar och i viss mån böcker) och mindre kända fakta. Men på annat håll tänker jag absolut redovisa min åsikt.
måndag 15 november 2010
"Sverige ett välbeväpnat land"
Det är rätt sällan man får läsa intressanta vapennyheter i "vanliga" svenska tidningar, men i senaste numret av nyhetsmagasinet Fokus (12-18 november 2010) finns artikeln "Sverige ett välbeväpnat land" som bland annat upplyste mig om att få länder har fler vapen per invånare än Sverige.
Nu snackar vi "bara" civila vapen, dvs. i princip bara jakt- och tävlingsvapen. Men ändå. Rätt intressant måste jag säga.
Jämtland ligger i topp med 600 licensierade vapen per tusen invånare, låter nästan overkligt.
Antalet svarta vapen i Sverige? Trettio till fyrtio tusen...
Brukar tycka att en till två artiklar i ett nyhetsmagasin verkligen gav mig något nytt, men detta nr av Fokus innehöll fyra.
Nu snackar vi "bara" civila vapen, dvs. i princip bara jakt- och tävlingsvapen. Men ändå. Rätt intressant måste jag säga.
Jämtland ligger i topp med 600 licensierade vapen per tusen invånare, låter nästan overkligt.
Antalet svarta vapen i Sverige? Trettio till fyrtio tusen...
Brukar tycka att en till två artiklar i ett nyhetsmagasin verkligen gav mig något nytt, men detta nr av Fokus innehöll fyra.
lördag 13 november 2010
Rysk dödspatrull verklig?
Det blev ingen Bond-premiär i år, men världen fick i alla fall Putins "agent 006". Historien om henne och de andra avslöjade agenterna tar nu en mer våldsam vändning. Det finns nu även en svensk koppling av historisk natur.
Detta ryska teveinslag på engelska som sändes igår klargör att den avslöjade agenten Michail Vasenkov var riktigt duktig och att upprördheten i Moskva över det bakomliggande förräderiet verkar stor. Men existerar förrädaren?
DN, SvD och en lång rad seriösa medier runt om i hela världen är åter högst intresserade av Anna Chapman och hennes nio kollegor, främst Michail Vasenkov, som omtalas som någon sorts superspion.
Orsaken är "överste Sjtjerbakov", agenternas egen chef, eftersom det tydligen var han som avslöjade dem. Redan i somras uttalade Vladimir Putin själv ord som kan tolkas som en dom, genom att Putin sade "förrädare slutar det alltid illa för". Men är "överste Alexander Sjtjerbakov" en människa av kött och blod? Flera kommentatorer menar att han bara är ett påhitt som antingen ska "förklara", avleda eller fungera som vapen i en maktkamp mellan den ryska federala säkerhetstjänsten (FSB) och utrikesunderrättelsetjänsten (SVR).
Men om Sjtjerbakov finns och om det är korrekt, det som den vanligtvis rätt pålitliga ryska tidningen Kommersant har uppgett; att en "högt uppsatt källa i Kreml" sagt till tidningens reportrar (som figurerar i teveinslaget ovan): "Tvivla inte på att en Mercader redan har skickats efter honom"...
Mercader är alltså fortfarande ett begrepp i Ryssland. Man behöver inte säga hans förnamn, Ramon. Han var den spanske NKVD-agent (NKVD blev senare KGB) som med ett hugg med en ishacka mördade den landsflyktige sovjetiske dissidenten Leo Trotskij i Mexiko 1940.
Nu kommer vi till den svenska kopplingen, Ramon Mercader agerade inte ensam, vilket man kan tro av tidningsartiklar. Mercader var en del av "operation anka", som uppdraget att likvidera Trotskij faktiskt hette. Operationens chef var en legend inom NKVD:s spetsnaz. Han levde under många olika namn men hans mest riktiga namn var Naum Ejtingon. När Ejtingon som "general Kotov" var spetsnaz-chef i Spanien under spanska inbördeskriget utsåg han som sin vaktchef en svensk, spanienfrivillige Sven Brännström. För fler uppgifter om Brännström och bild av honom, se min och Lennart Westbergs bok Svenskar i krig. Jag hann intervjua en av Brännströms kamrater flera gånger.
Kommer nu ärkeförrädaren "överste Sjtjerbakov" även att få en ishacka i skallen som resultat av en "operation anka II"? Hm, så pass retro blir det knappast. För att vara mer allvarlig ska det bli högintressant att se om Sjtjerbakov existerar. I så fall kanske man även kan tro på att en Kreml-talesman uttalat de där orden om en Mercader och menade dem. Kommersant brukar som sagt vara en trovärdig källa, men tills vidare har jag mycket svårt att smälta att Kreml-tjänstemän ens anonymt skulle berätta att man skickat en verklig dödspatrull till väst.
Detta ryska teveinslag på engelska som sändes igår klargör att den avslöjade agenten Michail Vasenkov var riktigt duktig och att upprördheten i Moskva över det bakomliggande förräderiet verkar stor. Men existerar förrädaren?
DN, SvD och en lång rad seriösa medier runt om i hela världen är åter högst intresserade av Anna Chapman och hennes nio kollegor, främst Michail Vasenkov, som omtalas som någon sorts superspion.
Orsaken är "överste Sjtjerbakov", agenternas egen chef, eftersom det tydligen var han som avslöjade dem. Redan i somras uttalade Vladimir Putin själv ord som kan tolkas som en dom, genom att Putin sade "förrädare slutar det alltid illa för". Men är "överste Alexander Sjtjerbakov" en människa av kött och blod? Flera kommentatorer menar att han bara är ett påhitt som antingen ska "förklara", avleda eller fungera som vapen i en maktkamp mellan den ryska federala säkerhetstjänsten (FSB) och utrikesunderrättelsetjänsten (SVR).
Men om Sjtjerbakov finns och om det är korrekt, det som den vanligtvis rätt pålitliga ryska tidningen Kommersant har uppgett; att en "högt uppsatt källa i Kreml" sagt till tidningens reportrar (som figurerar i teveinslaget ovan): "Tvivla inte på att en Mercader redan har skickats efter honom"...
Mercader är alltså fortfarande ett begrepp i Ryssland. Man behöver inte säga hans förnamn, Ramon. Han var den spanske NKVD-agent (NKVD blev senare KGB) som med ett hugg med en ishacka mördade den landsflyktige sovjetiske dissidenten Leo Trotskij i Mexiko 1940.
Nu kommer vi till den svenska kopplingen, Ramon Mercader agerade inte ensam, vilket man kan tro av tidningsartiklar. Mercader var en del av "operation anka", som uppdraget att likvidera Trotskij faktiskt hette. Operationens chef var en legend inom NKVD:s spetsnaz. Han levde under många olika namn men hans mest riktiga namn var Naum Ejtingon. När Ejtingon som "general Kotov" var spetsnaz-chef i Spanien under spanska inbördeskriget utsåg han som sin vaktchef en svensk, spanienfrivillige Sven Brännström. För fler uppgifter om Brännström och bild av honom, se min och Lennart Westbergs bok Svenskar i krig. Jag hann intervjua en av Brännströms kamrater flera gånger.
Kommer nu ärkeförrädaren "överste Sjtjerbakov" även att få en ishacka i skallen som resultat av en "operation anka II"? Hm, så pass retro blir det knappast. För att vara mer allvarlig ska det bli högintressant att se om Sjtjerbakov existerar. I så fall kanske man även kan tro på att en Kreml-talesman uttalat de där orden om en Mercader och menade dem. Kommersant brukar som sagt vara en trovärdig källa, men tills vidare har jag mycket svårt att smälta att Kreml-tjänstemän ens anonymt skulle berätta att man skickat en verklig dödspatrull till väst.
fredag 12 november 2010
Leve Ryssland och VDV!
Efter lite mer letande har jag funnit en video av spetsnaz-översten Kvatjkovs tal den 4 november, det i vilket han tar upp de svenska ockupanterna. Av filmen framgår med all tydlighet att översten framförde talet invid ledaren för Rysslands mest beväpnade ultranationaliströrelse.
Talet ingår i den här inspelningen som lagts upp på Youtube inklusive en hyfsad översättning till engelska:
Om stillbilden ovan: i mitten står överste Vladimir Kvatjkov och till höger om honom Dmitrij Demusjkin, ledaren för det även med automatvapen beväpnade Slavjanskij Sojuz, Slaviska unionen, som förbjöds i april i år men som sedan dess har återuppstått som Slavjanskaja sila, alltså Slaviska styrkan. Man ville uppenbarligen inte släppa förkortningen SS. Mannen längst till vänster bär antingen en kopia av en SS-skärmmössa alternativt en mössa från Ungerska gardet, det är svårt att avgöra på håll.
Orden om svenskarna i Moskva kommer först vid 4:30. Den ryska journalist jag citerade om talet hade ordningen fel. Det översten faktiskt säger är "polacker, svenskar och judar". Journalisten hade vänt på ordningen vilket förbryllade mig en del. För att vara noga är det inte "judar" han säger utan ett ord som närmast motsvaras av "judesvin". Demusjkin ler hastigt när Kvatjkov uttalar ordet.
Översten avslutar allt med en koppling: "Leve den ryska nationen och luftlandsättningsstyrkorna". De senare förkortas VDV.
Dagen då Kvatjkov talade var alltså "nationella enighetsdagen" i förra veckan, den 4 november. Evenemangets namn var "Ryska marschen" som i år hölls inte bara i Moskva utan på ett trettiotal platser runtom i landet. Antalet deltagare i Moskva var drygt fem tusen enligt Moscow Times. För en gigantisk stad som Moskva är detta inte en enorm siffra men man kan beakta att vädret var dåligt och att marschen tydligen spritt sig till fler städer.
Det finns en mycket ingående rysk Wikipedia-sida om årets marsch.
Talet ingår i den här inspelningen som lagts upp på Youtube inklusive en hyfsad översättning till engelska:
Om stillbilden ovan: i mitten står överste Vladimir Kvatjkov och till höger om honom Dmitrij Demusjkin, ledaren för det även med automatvapen beväpnade Slavjanskij Sojuz, Slaviska unionen, som förbjöds i april i år men som sedan dess har återuppstått som Slavjanskaja sila, alltså Slaviska styrkan. Man ville uppenbarligen inte släppa förkortningen SS. Mannen längst till vänster bär antingen en kopia av en SS-skärmmössa alternativt en mössa från Ungerska gardet, det är svårt att avgöra på håll.
Orden om svenskarna i Moskva kommer först vid 4:30. Den ryska journalist jag citerade om talet hade ordningen fel. Det översten faktiskt säger är "polacker, svenskar och judar". Journalisten hade vänt på ordningen vilket förbryllade mig en del. För att vara noga är det inte "judar" han säger utan ett ord som närmast motsvaras av "judesvin". Demusjkin ler hastigt när Kvatjkov uttalar ordet.
Översten avslutar allt med en koppling: "Leve den ryska nationen och luftlandsättningsstyrkorna". De senare förkortas VDV.
Dagen då Kvatjkov talade var alltså "nationella enighetsdagen" i förra veckan, den 4 november. Evenemangets namn var "Ryska marschen" som i år hölls inte bara i Moskva utan på ett trettiotal platser runtom i landet. Antalet deltagare i Moskva var drygt fem tusen enligt Moscow Times. För en gigantisk stad som Moskva är detta inte en enorm siffra men man kan beakta att vädret var dåligt och att marschen tydligen spritt sig till fler städer.
Det finns en mycket ingående rysk Wikipedia-sida om årets marsch.
torsdag 11 november 2010
Svensk militär ur rysk synvinkel
På den "nationella enighetsdagen" i förra veckan höll en rysk spetsnaz-överste ett offentligt tal i vilket han påminde om svensk trupp i Ryssland under "Stora oredan". Men allvarligare är nog hur de senaste stora militärövningarna i Sverige har skildrats i Ryssland.
Ur rysk synvinkel spelar historia verkligen roll. Detta började gå upp för fler i samband med kravallerna i Tallinn 2007 kring den sovjetiske bronssoldaten.
På den "nationella enighetsdagen" i förra veckan talade spetsnaz-översten Vladimir Kvatjkov om stormaktstidens Sverige. I detta teveinslag från 11/10 talar Kvatjkov dock inte om Sverige utan om ett framtida folkuppror. En bit in görs en återblick på Kvatjkovs karriär.
När Ryssland i förra veckan firade "nationella enighetsdagen" var det delvis på grund av en svensk militär insats, ett fälttåg som nog få svenska skolelever ens får höra talas om. Ur äldre svensk synvinkel var höjdpunkten när den svenske fältherren Jakob De la Gardie år 1610 intog Moskva, som uthärdat två års belägring. Den svenska truppen var sedan Moskva i två månader.
Rysslands ledning valde 2005 att återinföra den tsartida "nationella enighetsdagen" den 4 november till minne av slutpunkten (i november 1612) för detta nesliga kapitel i Rysslands historia. Epoken kallas även Stora oredan. Det var inte så få ryssar som uppfattade 1990-talet som en modern Stora oredan. Att Vladimir Putin skulle återupprätta denna tsartida tradition var alltså bara att vänta.
Det var däremot inte mycket logik (eller diplomati) i luften när Afghanistan-veteranen och spetsnaz-översten Vladimir Kvatjkov talade på den nationella enighetsdagen i Moskva i förra veckan. Flera ryska medier rapporterade vad Kvatjkov sade: "Idag högtidlighåller vi 398-årsdagen av segern över det judisk-polsk-svenska oket".
Kvatjkovs betydelse bör inte överdrivas, han är bara en av flera som försöker skapa en ny rikstäckande ultranationalistorganisation. Än så länge har ingen lyckats lika bra som Vladimir Zjirinovskij (kosackerna är främst en faktor i sydvästra Ryssland). Anmärkningsvärt är väl dock att överste Kvatjkov bär uniform i alla möjliga politiska sammanhang - detta till skillnad från Zjirinovskij, som även han har överstes grad. Zjirinovskij har mig veterligen inte burit sin uniform offentligt de senaste fem åren.
Kvatjkovs ord om stormaktstidens Sverige är inte ett unikum (fast vi brukar inte sammankopplas med judendomen). Alla som kunnat ta del av ryska läroböcker i historia vet att svensk stormaktstid - mest Karl XII:s år - är en betydande epok redan i grundskolans historieundervisning. Härom året gavs en tjock bok ut på ett etablerat förlag med titeln Sverige - hotet från baltikum av Alexander Sjirokograd. Bokens fokus ligger på svensk stormaktstid men författaren torgför att Sverige bakom en kuliss av neutralitet agerade fientligt mot Ryssland även under första och andra världskriget (Sjirokograd sätter likhetstecken mellan Ryssland och Sovjetunionen).
Men hur är det med dagens svenska försvarspolitik, vad skrivs om den i rysk press? Inte mycket, men de senaste större övningarna med svenska soldater har faktiskt fått viss uppmärksamhet. Den svenska beredskapsövningen "Dagny II" i oktober 2009 skildrades så här på flera ryska nyhetssajter:
Tidigare ägnade sig Sverige åt sitt territorialförsvar och fredsbevarande operationer långt bortom landets gränser, men nu förbereder sig Sverige även för krig i Östersjön, "för att om nödvändigt med militära medel försvara baltstaterna mot Ryssland". Denna höst har svenskarna två gånger bedrivit övningar i vilka militärförband landsatts på ön Gotland. Sannolikt var deras mål att utarbeta överförsel av markstridsförband till de baltiska staterna och deras insats där.
På detta ryska nyhetsforum blev det 120 läsarkommentarer. Inga svenska medier noterade/rapporterade något av detta.
Den multinationella militärövningen "Cold Response 2010" skildrades i ryska försvarsministeriets tevekanal som att den främst genomfördes på svensk mark. Man betecknade också övningen som Nato-övning, trots att den officiellt inte var det. Ännu har svenska medier inte ens nämnt detta.
Slutligen undrar kanske någon om ändå inte spetsnaz-översten Vladimir Kvatjkov uppmärksammats av svensk press? Såvitt google och jag vet: inte. Men Kalle Kniivilä har i alla fall gjort det på sin blogg, redan för två år sen.
Ur rysk synvinkel spelar historia verkligen roll. Detta började gå upp för fler i samband med kravallerna i Tallinn 2007 kring den sovjetiske bronssoldaten.
På den "nationella enighetsdagen" i förra veckan talade spetsnaz-översten Vladimir Kvatjkov om stormaktstidens Sverige. I detta teveinslag från 11/10 talar Kvatjkov dock inte om Sverige utan om ett framtida folkuppror. En bit in görs en återblick på Kvatjkovs karriär.
När Ryssland i förra veckan firade "nationella enighetsdagen" var det delvis på grund av en svensk militär insats, ett fälttåg som nog få svenska skolelever ens får höra talas om. Ur äldre svensk synvinkel var höjdpunkten när den svenske fältherren Jakob De la Gardie år 1610 intog Moskva, som uthärdat två års belägring. Den svenska truppen var sedan Moskva i två månader.
Rysslands ledning valde 2005 att återinföra den tsartida "nationella enighetsdagen" den 4 november till minne av slutpunkten (i november 1612) för detta nesliga kapitel i Rysslands historia. Epoken kallas även Stora oredan. Det var inte så få ryssar som uppfattade 1990-talet som en modern Stora oredan. Att Vladimir Putin skulle återupprätta denna tsartida tradition var alltså bara att vänta.
Det var däremot inte mycket logik (eller diplomati) i luften när Afghanistan-veteranen och spetsnaz-översten Vladimir Kvatjkov talade på den nationella enighetsdagen i Moskva i förra veckan. Flera ryska medier rapporterade vad Kvatjkov sade: "Idag högtidlighåller vi 398-årsdagen av segern över det judisk-polsk-svenska oket".
Kvatjkovs betydelse bör inte överdrivas, han är bara en av flera som försöker skapa en ny rikstäckande ultranationalistorganisation. Än så länge har ingen lyckats lika bra som Vladimir Zjirinovskij (kosackerna är främst en faktor i sydvästra Ryssland). Anmärkningsvärt är väl dock att överste Kvatjkov bär uniform i alla möjliga politiska sammanhang - detta till skillnad från Zjirinovskij, som även han har överstes grad. Zjirinovskij har mig veterligen inte burit sin uniform offentligt de senaste fem åren.
Kvatjkovs ord om stormaktstidens Sverige är inte ett unikum (fast vi brukar inte sammankopplas med judendomen). Alla som kunnat ta del av ryska läroböcker i historia vet att svensk stormaktstid - mest Karl XII:s år - är en betydande epok redan i grundskolans historieundervisning. Härom året gavs en tjock bok ut på ett etablerat förlag med titeln Sverige - hotet från baltikum av Alexander Sjirokograd. Bokens fokus ligger på svensk stormaktstid men författaren torgför att Sverige bakom en kuliss av neutralitet agerade fientligt mot Ryssland även under första och andra världskriget (Sjirokograd sätter likhetstecken mellan Ryssland och Sovjetunionen).
Men hur är det med dagens svenska försvarspolitik, vad skrivs om den i rysk press? Inte mycket, men de senaste större övningarna med svenska soldater har faktiskt fått viss uppmärksamhet. Den svenska beredskapsövningen "Dagny II" i oktober 2009 skildrades så här på flera ryska nyhetssajter:
Tidigare ägnade sig Sverige åt sitt territorialförsvar och fredsbevarande operationer långt bortom landets gränser, men nu förbereder sig Sverige även för krig i Östersjön, "för att om nödvändigt med militära medel försvara baltstaterna mot Ryssland". Denna höst har svenskarna två gånger bedrivit övningar i vilka militärförband landsatts på ön Gotland. Sannolikt var deras mål att utarbeta överförsel av markstridsförband till de baltiska staterna och deras insats där.
På detta ryska nyhetsforum blev det 120 läsarkommentarer. Inga svenska medier noterade/rapporterade något av detta.
Den multinationella militärövningen "Cold Response 2010" skildrades i ryska försvarsministeriets tevekanal som att den främst genomfördes på svensk mark. Man betecknade också övningen som Nato-övning, trots att den officiellt inte var det. Ännu har svenska medier inte ens nämnt detta.
Slutligen undrar kanske någon om ändå inte spetsnaz-översten Vladimir Kvatjkov uppmärksammats av svensk press? Såvitt google och jag vet: inte. Men Kalle Kniivilä har i alla fall gjort det på sin blogg, redan för två år sen.
onsdag 10 november 2010
Nordnorge prio 1
Norges (kanske hela Nordens?) största TV-skärm är nu kungligt invigd i samband med gårdagens invigning en kilometer inuti Reitanfjället utanför Bodö. Det nya högkvarterets arktiska roll för Nato betonas, liksom att personalens prio 1 är att "förstå det som sker i våra närområden".
Norges socialdemokratiska försvarsminister Grete Faremo har sagt om det nya högkvarteret i Bodö (Reitan): "vårt högkvarter på Reitan utanför Bodö kan framöver spela en mer central roll för alliansen".
NRK:s reporter bad Faremo precisera och hon svarade då: "Genom att de också kan dra nytta av vår kompetens om nordområdena och därmed styrka sin kunskap om den region som länge har varit starkt i fokus från vår sida i regeringen".
I samma NRK-artikel finns dessa ord av Norges utrikesminister Jonas Gahr Støre (också socialdemokrat): "Nato måste få tillbaka fokus på sin gamla kärnuppgift, och mindre utkämpa krig i fjärran trakter".
Chefen för norska försvarets nya operativa högkvarter i Bodö, generallöjtnant Bernt Brovold, sade följande i samband med gårdagens invigning: "Det viktigaste är människorna som jobbar här som också är högkompetenta, och redo att utföra det som är våra uppgifter - att förstå det som sker i våra närområden, därnäst att planlägga alla militära operationer, hemma och ute".
Norges socialdemokratiska försvarsminister Grete Faremo har sagt om det nya högkvarteret i Bodö (Reitan): "vårt högkvarter på Reitan utanför Bodö kan framöver spela en mer central roll för alliansen".
NRK:s reporter bad Faremo precisera och hon svarade då: "Genom att de också kan dra nytta av vår kompetens om nordområdena och därmed styrka sin kunskap om den region som länge har varit starkt i fokus från vår sida i regeringen".
I samma NRK-artikel finns dessa ord av Norges utrikesminister Jonas Gahr Støre (också socialdemokrat): "Nato måste få tillbaka fokus på sin gamla kärnuppgift, och mindre utkämpa krig i fjärran trakter".
Chefen för norska försvarets nya operativa högkvarter i Bodö, generallöjtnant Bernt Brovold, sade följande i samband med gårdagens invigning: "Det viktigaste är människorna som jobbar här som också är högkompetenta, och redo att utföra det som är våra uppgifter - att förstå det som sker i våra närområden, därnäst att planlägga alla militära operationer, hemma och ute".
tisdag 9 november 2010
Finlands ökande försvarsanslag
Måste ha missat något, för inte är det väl möjligt att svenska medier vare sig i år eller ifjol skrivit om Finlands ökande försvarsanslag, eller?
Att brittiska, finlandssvenska och amerikanska medier rapporterat om detta är inte svårt att konstatera.
Men var finns de svenska artiklarna (alltså inte finlandssvenska utan rikssvenska)? Tipsa mer än gärna.
Hur ska man förresten tolka dessa rader ur Defense News? "Special allocations within the framework of the 2010-2013 budget will include a $270 million provision to buy replacement anti-infantry mines over a seven-year period to 2016."
Anti-infantry mines, är det korrekt?
Att brittiska, finlandssvenska och amerikanska medier rapporterat om detta är inte svårt att konstatera.
Men var finns de svenska artiklarna (alltså inte finlandssvenska utan rikssvenska)? Tipsa mer än gärna.
Hur ska man förresten tolka dessa rader ur Defense News? "Special allocations within the framework of the 2010-2013 budget will include a $270 million provision to buy replacement anti-infantry mines over a seven-year period to 2016."
Anti-infantry mines, är det korrekt?
Uppvaknandet börjar
Dagens SvD: "Inte sedan kalla kriget har den ryska militära närvaron varit så hög i Östersjön som nu". Även US Navys signaler tas upp. Kort sagt en milstolpe i svenska mediers rapportering om den säkerhetspolitiska utvecklingen i närområdet.
Ett till citat ur artikeln:
"I fjol övade ryska styrkor landstigning utanför Kaliningrad i den största övningen sedan 1981. Och i september i år sade den amerikanske marinchefen amiral Gary Roughead i SvD att USA ska öva oftare i Östersjön, officiellt efter att de baltiska Nato-länderna krävt det."
Artikeln "Aktiviteten ökar i Östersjöns vatten" tål att läsas i sin helhet både en och två gånger.
Kan man hoppas på att medierna nu inte missar att norske kungen idag inviger det nya nationella (och internationella) norska högkvarteret i Bodö, en bit ovanför polcirkeln? Åtgärden att flytta hela norska försvarets operativa högkvarter till Nordnorge är bara en av flera enligt den nya norska försvarspolicyn "Mer i norr, mindre i söder". Än så länge är denna lika okänd i Sverige som att norska försvarsbudgeten nu höjs.
UPPDATERING:
Jag missade att länka till dessa nyliga uttalanden av Norges försvarsminister om den ökande betydelsen av Nordnorge. NRK:s sammanfattning att "Bodø bør få en mer sentral rolle i NATO fremover" är värd att begrunda. Ang. Bodö-högkvarteret (den exakta platsen kallas Reitan) kan också ett förtydligande vara på sin plats. Redan i fjol var norske kungen där och invigde. Men då var inte kärnan i det nya högkvarteret färdig, den toppmoderna operationscentralen. Det är den som idag står färdig och som norska kungen idag inviger.
Ett till citat ur artikeln:
"I fjol övade ryska styrkor landstigning utanför Kaliningrad i den största övningen sedan 1981. Och i september i år sade den amerikanske marinchefen amiral Gary Roughead i SvD att USA ska öva oftare i Östersjön, officiellt efter att de baltiska Nato-länderna krävt det."
Artikeln "Aktiviteten ökar i Östersjöns vatten" tål att läsas i sin helhet både en och två gånger.
Kan man hoppas på att medierna nu inte missar att norske kungen idag inviger det nya nationella (och internationella) norska högkvarteret i Bodö, en bit ovanför polcirkeln? Åtgärden att flytta hela norska försvarets operativa högkvarter till Nordnorge är bara en av flera enligt den nya norska försvarspolicyn "Mer i norr, mindre i söder". Än så länge är denna lika okänd i Sverige som att norska försvarsbudgeten nu höjs.
UPPDATERING:
Jag missade att länka till dessa nyliga uttalanden av Norges försvarsminister om den ökande betydelsen av Nordnorge. NRK:s sammanfattning att "Bodø bør få en mer sentral rolle i NATO fremover" är värd att begrunda. Ang. Bodö-högkvarteret (den exakta platsen kallas Reitan) kan också ett förtydligande vara på sin plats. Redan i fjol var norske kungen där och invigde. Men då var inte kärnan i det nya högkvarteret färdig, den toppmoderna operationscentralen. Det är den som idag står färdig och som norska kungen idag inviger.
måndag 8 november 2010
Världen efter 2012
Igår sände SVT ett "Dokument utifrån" om Tea Party, den konservativa rörelse som lär förändra USA radikalt, troligtvis även säkerhetspolitiskt. Samtidigt sker saker på den ideologiska fronten i Ryssland.
Den nya konservativa vågen i USA är nu rätt känd i Sverige. Desto mindre rapporteras det om Rysslands konservativa, som sedan 2008 har en frontfigur vid Rysslands finaste universitet, professor Alexander Dugin, här med en RPG i Sydossetien i juli 2008.
Mycket tyder på att USA den 6 november 2012 kommer att välja en president som stöds av Tea Party-rörelsen.
Medan begreppet Tea Party nu blir alltmer välkänt i Sverige är det ännu extremt få svenska medier som tagit upp ideologiska förändringar i Ryssland på senare år. Hur många svenskar utanför den akademiska världen och nyhetsbranschen känner till att det är konservatism som framhävs som Rysslands enda möjliga ideologi? Väl att märka är att konservatism i Ryssland i mångt och mycket är kopplat till en annan och mycket mindre känd (i väst) ideologi vid namn eurasianismen. Inte minst framgår detta av att ledaren för Eurasia-rörelsen, professor Alexander Dugin, samtidigt är chef för Centret för Konservativa Studier vid Moskvas Statliga Universitet (MGU).
Det senaste som skett vad gäller rysk konservatism är att landets mest kända filmregissör, Nikita Michalkov, härom dagen lade fram ett konservativt manifest som betonar vikten av att Ryssland har en stark ledare och geopolitik. Just geopolitik är ett av professor Dugins absoluta favoritord. Enligt The Moscow Times har manifestet lovordats av Vladimir Putins parti Enade Ryssland.
För övrigt genomförs nästa ryska presidentval också, om inget oförutsett sker, 2012.
För den som inte kan invänta att svenska medier ska komma ikapp finns det goda källor på engelska, såväl böcker som kvalitetsbloggar.
För mer på svenska om Nikita Michalkov och ryska partier, besök Kalle Kniivilä.
Den nya konservativa vågen i USA är nu rätt känd i Sverige. Desto mindre rapporteras det om Rysslands konservativa, som sedan 2008 har en frontfigur vid Rysslands finaste universitet, professor Alexander Dugin, här med en RPG i Sydossetien i juli 2008.Mycket tyder på att USA den 6 november 2012 kommer att välja en president som stöds av Tea Party-rörelsen.
Medan begreppet Tea Party nu blir alltmer välkänt i Sverige är det ännu extremt få svenska medier som tagit upp ideologiska förändringar i Ryssland på senare år. Hur många svenskar utanför den akademiska världen och nyhetsbranschen känner till att det är konservatism som framhävs som Rysslands enda möjliga ideologi? Väl att märka är att konservatism i Ryssland i mångt och mycket är kopplat till en annan och mycket mindre känd (i väst) ideologi vid namn eurasianismen. Inte minst framgår detta av att ledaren för Eurasia-rörelsen, professor Alexander Dugin, samtidigt är chef för Centret för Konservativa Studier vid Moskvas Statliga Universitet (MGU).
Det senaste som skett vad gäller rysk konservatism är att landets mest kända filmregissör, Nikita Michalkov, härom dagen lade fram ett konservativt manifest som betonar vikten av att Ryssland har en stark ledare och geopolitik. Just geopolitik är ett av professor Dugins absoluta favoritord. Enligt The Moscow Times har manifestet lovordats av Vladimir Putins parti Enade Ryssland.
För övrigt genomförs nästa ryska presidentval också, om inget oförutsett sker, 2012.
För den som inte kan invänta att svenska medier ska komma ikapp finns det goda källor på engelska, såväl böcker som kvalitetsbloggar.
För mer på svenska om Nikita Michalkov och ryska partier, besök Kalle Kniivilä.
söndag 7 november 2010
Rysslands rustning i tysk press
Tysklands tyngsta tidskrift har publicerat en intervju med Rysslands försvarsminister i vilken han bland annat uppger att det är terrorism som tvingar Ryssland att nästan fördubbla vapenanskaffningen.
Artikeln i tyska Spiegel har översatts till engelska och består av två delar, denna och denna.
Ett av flera intressanta citat av försvarsminister Anatolij Serdjukov: "And, of course, the fact that NATO is getting closer to Russia's borders with its eastward expansion constitutes a military threat to our country."
I den senare delen av intervjun står det så här om anskaffningen av amfibiefartyg (av typ Mistral): "We are buying the helicopter carriers complete with the technical documentation that will allow us to build them on Russian soil later on."
Det finns även en passus som kan tolkas som att man för samtal med tyska pansarföretag.
Kort sagt: bör läsas.
Artikeln i tyska Spiegel har översatts till engelska och består av två delar, denna och denna.
Ett av flera intressanta citat av försvarsminister Anatolij Serdjukov: "And, of course, the fact that NATO is getting closer to Russia's borders with its eastward expansion constitutes a military threat to our country."
I den senare delen av intervjun står det så här om anskaffningen av amfibiefartyg (av typ Mistral): "We are buying the helicopter carriers complete with the technical documentation that will allow us to build them on Russian soil later on."
Det finns även en passus som kan tolkas som att man för samtal med tyska pansarföretag.
Kort sagt: bör läsas.
Afghanistan mot Baltikum?
Även Wiseman tar upp Natos och Rysslands mycket olika syn på det tidigare Warszawapaktsområdet genom att bland annat hänvisa till en suverän artikel i Newsweek.
Kort sagt verkar det pågå kohandel på absolut högsta nivå. Om detta verkar de svenska medierna antingen vara okunniga eller...
Överhuvudtaget är Wisemans inlägg (prolog) och gästinlägget av Jan Kallberg bland det mest tänkvärda, för att inte säga provocerande, som jag läst på mycket länge.
Det enda jag saknar i Wisemans uppräkning av europeiska staters förhållningssätt är våra allra närmaste grannars. Som framgår av flera tidigare inlägg har det norska försvarsanslaget höjts (av en rödgrön regering) och man prioriterar Nordnorges försvar - detta samtidigt som man gör allt för att få till stånd en bättre handelsrelation etc med Ryssland.
Kort sagt verkar det pågå kohandel på absolut högsta nivå. Om detta verkar de svenska medierna antingen vara okunniga eller...
Överhuvudtaget är Wisemans inlägg (prolog) och gästinlägget av Jan Kallberg bland det mest tänkvärda, för att inte säga provocerande, som jag läst på mycket länge.
Det enda jag saknar i Wisemans uppräkning av europeiska staters förhållningssätt är våra allra närmaste grannars. Som framgår av flera tidigare inlägg har det norska försvarsanslaget höjts (av en rödgrön regering) och man prioriterar Nordnorges försvar - detta samtidigt som man gör allt för att få till stånd en bättre handelsrelation etc med Ryssland.
lördag 6 november 2010
Rysk nivå mot Natoplaner
För en vecka sedan offentliggjorde Ryssland den kvantitet utsända Nato-trupper man kan tänka sig i områden som tillhört Warszawapakten. Idag kom en sensationell reaktion från Polen.
En av Polens tyngsta tidningar har idag offentliggjort (riktiga?) uppgifter om Natos östplan. Storleken på Natostyrkorna står i stark kontrast mot förra veckans ryska nivå. På bilden soldat ur polsk mekaniserad brigad. FOTO: Polish Ministry of National Defence (Ministerstwo Obrony Narodowej) copyright.
Det är så vitt jag kan se Observationsplatsen som är först i Sverige med att berätta om de tunga uppgifterna från Polen.
Sjövägen är givetvis lika med Östersjön.
Varför just nu dessa polska uppgifter om Natos krigsplanläggning för Polen och de baltiska staterna? Svaret är sannolikt förra veckans ryska tal om högst en Nato-brigad i öst: "Stationing anything more than a brigade in new member territories would not correspond to the recently improved relationship between the military alliance and Russia."
Se även denna tolkning.
En av Polens tyngsta tidningar har idag offentliggjort (riktiga?) uppgifter om Natos östplan. Storleken på Natostyrkorna står i stark kontrast mot förra veckans ryska nivå. På bilden soldat ur polsk mekaniserad brigad. FOTO: Polish Ministry of National Defence (Ministerstwo Obrony Narodowej) copyright.Det är så vitt jag kan se Observationsplatsen som är först i Sverige med att berätta om de tunga uppgifterna från Polen.
Sjövägen är givetvis lika med Östersjön.
Varför just nu dessa polska uppgifter om Natos krigsplanläggning för Polen och de baltiska staterna? Svaret är sannolikt förra veckans ryska tal om högst en Nato-brigad i öst: "Stationing anything more than a brigade in new member territories would not correspond to the recently improved relationship between the military alliance and Russia."
Se även denna tolkning.
fredag 5 november 2010
"Rom brinner!"
Trevligt att DN idag listar filmen "Utlämnad" (Rendition) som hittills bästa film om nutidens krig. Men jag skulle vilja lyfta fram en annan. Den är inte bäst men bland de bästa. Den handlar om Afghanistan och är tre år gammal men ännu högaktuell.
Här är en nyckelscen ur filmen - som nog ändå inte är en spoiler:
"Lejon och lamm" (Lions for Lambs) kom 2007 men jag missade den fullständigt trots att den gjordes av Robert Redford och Tom Cruise och Meryl Streep spelar de andra huvudrollerna. Misstänker att filmen aldrig visades bortom de svenska storstäderna och bara en kort tid - någon som kan bekräfta det? Hursomhelst verkar de svenska recensenterna antingen ha blivit oberörda, besvikna eller nästan arga av filmen.
Jag menar dock att filmen är synnerligen sevärd om man är intresserad av USA:s förhållande till Afghanistan (själva landet figurerar mycket sparsamt, mest som en kuliss) och gillar att se Cruise, Streep och Redford verkligen få prata av sig. Det är alltså väldigt mycket snack och lite action i denna film. Motsatsen till hur det brukar vara i amerikansk film...
Det här med en relativt stor amerikansk film som benämner USA som det nya Rom, alltså arvtagare till det romerska imperiet, tycker jag är en särskilt intressant säkerhetspolitisk/språklig detalj.
Jag tänker i alla fall snart se om min DVD-version av "Lejon och lamm", vilket jag som småbarnsförälder i princip inte borde göra, borde hushålla bättre med tiden.
Här är en nyckelscen ur filmen - som nog ändå inte är en spoiler:
"Lejon och lamm" (Lions for Lambs) kom 2007 men jag missade den fullständigt trots att den gjordes av Robert Redford och Tom Cruise och Meryl Streep spelar de andra huvudrollerna. Misstänker att filmen aldrig visades bortom de svenska storstäderna och bara en kort tid - någon som kan bekräfta det? Hursomhelst verkar de svenska recensenterna antingen ha blivit oberörda, besvikna eller nästan arga av filmen.
Jag menar dock att filmen är synnerligen sevärd om man är intresserad av USA:s förhållande till Afghanistan (själva landet figurerar mycket sparsamt, mest som en kuliss) och gillar att se Cruise, Streep och Redford verkligen få prata av sig. Det är alltså väldigt mycket snack och lite action i denna film. Motsatsen till hur det brukar vara i amerikansk film...
Det här med en relativt stor amerikansk film som benämner USA som det nya Rom, alltså arvtagare till det romerska imperiet, tycker jag är en särskilt intressant säkerhetspolitisk/språklig detalj.
Jag tänker i alla fall snart se om min DVD-version av "Lejon och lamm", vilket jag som småbarnsförälder i princip inte borde göra, borde hushålla bättre med tiden.
Mer nytt från FÖRSTA världskriget
Jag fascineras av hur det ännu kan dyka upp nyheter om första världskriget. Först för några veckor sedan blev Tyskland kvitt sin ekonomiska skuld för detta krig.
Nu dyker det upp högintressanta rörliga bilder från slagfälten som ingen tidigare sett.
Och än idag, den 5 november 2010, finns minst tre veteraner från detta krig kvar i livet (de är fyra om man vill räkna frikostigt). Är inte detta rätt fantastiskt?
Nu dyker det upp högintressanta rörliga bilder från slagfälten som ingen tidigare sett.
Och än idag, den 5 november 2010, finns minst tre veteraner från detta krig kvar i livet (de är fyra om man vill räkna frikostigt). Är inte detta rätt fantastiskt?
torsdag 4 november 2010
Två tredjedelar från Arvidsjaur
För närvarande är fyra av sex plutoner på skyttekompaniet i Mazar-e Sharif från AJB i Arvidsjaur. Detta och en hel del annat intressant har man de senaste dagarna kunnat läsa i en rejäl artikelserie om de svenska soldaterna i Afghanistan.
Det är NSD, Norrbottens största tidning, som skickat ner sin reporter Jessica Rosengren och fotograf Kurt Engström till Afghanistan. Alla artiklar finns inte på nätet men en av de mest läsvärda, med fokus på jägarsoldaterna från Arvidsjaur, finns här.
Såg just på Jessica Rosengrens blogg att fler än jag fastnat för följande rader i en annan av hennes artiklar, som inte finns på nätet:
"På den sandiga, gropiga marken där det knappt går att utläsa vad som är gata och inte är gata, står en pojke med enkla kläder och ett leende på läpparna. Han har en MP3-spelare i handen och lurar i öronen. Kontrasterna är tydliga. Det är som en mix från Jesu tid fram till i dag."
Även bilderna i denna reportageserie är av hög klass - man kan se många av dem genom att klicka under bilden i den ovan länkade artikeln. Överhuvudtaget positivt att NSD lyft perspektivet och berättar inte bara om vad som sker inom Norrbotten utan även det som berör länet trots avstånd.
I dagens pappersversion av NSD rapporterar Jessica Rosengren inte främst, utan berättar mer personligt hur hon upplever situationen i Afghanistan. På NSD:s förstasida står det att texten är en krönika och därmed tycker jag det är helt befogat med reporterns eget tyckande, till och med nödvändigt. Tyvärr blev det fel inne i tidningen, för där står det inte "krönika" utan "nyheter: reportage". Detta lilla fel ska dock inte förmörka en synnerligen läsvärd satsning av tidningen.
Det är NSD, Norrbottens största tidning, som skickat ner sin reporter Jessica Rosengren och fotograf Kurt Engström till Afghanistan. Alla artiklar finns inte på nätet men en av de mest läsvärda, med fokus på jägarsoldaterna från Arvidsjaur, finns här.
Såg just på Jessica Rosengrens blogg att fler än jag fastnat för följande rader i en annan av hennes artiklar, som inte finns på nätet:
"På den sandiga, gropiga marken där det knappt går att utläsa vad som är gata och inte är gata, står en pojke med enkla kläder och ett leende på läpparna. Han har en MP3-spelare i handen och lurar i öronen. Kontrasterna är tydliga. Det är som en mix från Jesu tid fram till i dag."
Även bilderna i denna reportageserie är av hög klass - man kan se många av dem genom att klicka under bilden i den ovan länkade artikeln. Överhuvudtaget positivt att NSD lyft perspektivet och berättar inte bara om vad som sker inom Norrbotten utan även det som berör länet trots avstånd.
I dagens pappersversion av NSD rapporterar Jessica Rosengren inte främst, utan berättar mer personligt hur hon upplever situationen i Afghanistan. På NSD:s förstasida står det att texten är en krönika och därmed tycker jag det är helt befogat med reporterns eget tyckande, till och med nödvändigt. Tyvärr blev det fel inne i tidningen, för där står det inte "krönika" utan "nyheter: reportage". Detta lilla fel ska dock inte förmörka en synnerligen läsvärd satsning av tidningen.
Ingenjörerna på regeringens bord
Missade tidigare att länka till denna artikel om vad som ska ske med Norrlands sista ingenjörer. Men bättre sent än aldrig.
onsdag 3 november 2010
Kändis frågar försvarsministern
I fredags rapporterade Norrbottens största dagstidning NSD att det kanske ändå inte är kört för Norrlands sista militära ingenjörer. Sedan dess har ytterligare två riksdagsledamöter - varav en rikskänd - samt NSD:s ledarsida tagit till orda.
Även Sven-Erik Bucht, utsedd till Årets svensk 2007, frågar nu försvarsministern om Norrlands sista ingenjörers vara eller icke vara. Här ses Bucht tillsammans med Ingvar Kamprad kort efter att IKEA beslöt sig att satsa på Buchts hemkommun.
Se det tidigare blogginlägget "Subarktisk förmåga offras, eller?". Sen kan man läsa FP-riksdagsledamot Allan Widmans fråga till försvarsministern med kommentarer på hans egen blogg.
Det senaste är att NSD:s ledarskribent Olov Abrahamsson - i både pappersform och på nätet - ifrågasätter avskaffandet av Norrlands sista ingenjörer, med hänvisning till en interpellation i riksdagen ställd av Leif Pettersson, S-riksdagsledamot från Boden.
Det absolut senaste har ännu inte hunnit tas upp av någon tidning; att även S-riksdagsledamoten Sven-Erik Bucht från Haparanda ställer dessa tre frågor till försvarsministern. Bucht blev av tidskriften Fokus 2007 utsedd till Årets svensk.
Även Sven-Erik Bucht, utsedd till Årets svensk 2007, frågar nu försvarsministern om Norrlands sista ingenjörers vara eller icke vara. Här ses Bucht tillsammans med Ingvar Kamprad kort efter att IKEA beslöt sig att satsa på Buchts hemkommun.Se det tidigare blogginlägget "Subarktisk förmåga offras, eller?". Sen kan man läsa FP-riksdagsledamot Allan Widmans fråga till försvarsministern med kommentarer på hans egen blogg.
Det senaste är att NSD:s ledarskribent Olov Abrahamsson - i både pappersform och på nätet - ifrågasätter avskaffandet av Norrlands sista ingenjörer, med hänvisning till en interpellation i riksdagen ställd av Leif Pettersson, S-riksdagsledamot från Boden.
Det absolut senaste har ännu inte hunnit tas upp av någon tidning; att även S-riksdagsledamoten Sven-Erik Bucht från Haparanda ställer dessa tre frågor till försvarsministern. Bucht blev av tidskriften Fokus 2007 utsedd till Årets svensk.
Bloggläsare i USA och Afghanistan
Att den här bloggen skulle vara så pass läst utomlands som den är hade jag inte väntat mig. Sedan en tid finns det även läsare i Afghanistan.
Som flera läsare kanske redan noterat finns ingen räknare som visar hur många som tar del av denna blogg. Orsaken är faktiskt att jag till nyligen inte var tillräckligt intresserad av resultatet för att ta reda på hur man gör för att installera en. Tiden gick och jag tänkte väl som så att eftersom jag inte installerat någon i startskedet så får det va. Men i förra månaden upptäckte jag att någon annan (en dator/anställd på Blogger?) ändå i våras satte in en räknare, som dock inte syns "utanpå" bloggen. Det var i samband med att jag upptäckte bloggens automatiska statistikfunktion som jag upptäckte detta.
Med tanke på att de här uppgifterna kanske säger något om själva intresset för säkerhetspolitik, publicerar jag nu det jag finner mest talande av statistiken.
För det första har bloggen sedan räknandet började i mitten av maj 2010 (bloggen startades i september 2009 men data samlades inte in då) haft 29,962 pageviews. På sistone har intresset tydligen ökat eftersom bloggen under föregående månad (oktober 2010) hade 8,741 pageviews. Ni som läsar detta som är mer kunniga bloggare får mycket gärna kommentera dessa siffror. Misstänkar att inte alla pageviews genererats av människor utan även av sökrobotar. Men hur många procent av pageviews står såna för?
Mest förvånad blev jag av sektionen "audience" som alltså visar i vilka länder bloggläsarnas datorer hör hemma. Dessa uppgifter antar jag inte stämmer till hundra procent men ordningen antar jag stämmer. Att 27,160 pageviews kommer från datorer i Sverige förvånade mig inte. Men hur tolka att USA kommer på andra plats, är det mest pga. svenskar som har sina datorer i USA virtuellt? Eller är det mest svenskar i USA och svenskamerikaner?
Efter USA kommer följande länder i "storleksording": Finland, Norge, Storbritannien, Belgien, Tyskland, Ryssland, Kanada och Estland. Med Estland slutar listan men jag ser att det de senaste veckorna dykt upp några läsare i Afghanistan, Brasilien och Sydafrika. Apropå Afghanistan fick jag en ovanligt intressant kommentar från det landet, som man ser antingen genom att klicka här och kolla längst ner, eller genom att scrolla ner till senaste inlägget om Afghanistan och klicka på "kommentarer".
För övrigt kan jag inte se datorernas adresser (IP) och har absolut ingen lust att ta reda på hur man gör för att få se dem. Någon måtta på snokandet får det vara.
Som flera läsare kanske redan noterat finns ingen räknare som visar hur många som tar del av denna blogg. Orsaken är faktiskt att jag till nyligen inte var tillräckligt intresserad av resultatet för att ta reda på hur man gör för att installera en. Tiden gick och jag tänkte väl som så att eftersom jag inte installerat någon i startskedet så får det va. Men i förra månaden upptäckte jag att någon annan (en dator/anställd på Blogger?) ändå i våras satte in en räknare, som dock inte syns "utanpå" bloggen. Det var i samband med att jag upptäckte bloggens automatiska statistikfunktion som jag upptäckte detta.
Med tanke på att de här uppgifterna kanske säger något om själva intresset för säkerhetspolitik, publicerar jag nu det jag finner mest talande av statistiken.
För det första har bloggen sedan räknandet började i mitten av maj 2010 (bloggen startades i september 2009 men data samlades inte in då) haft 29,962 pageviews. På sistone har intresset tydligen ökat eftersom bloggen under föregående månad (oktober 2010) hade 8,741 pageviews. Ni som läsar detta som är mer kunniga bloggare får mycket gärna kommentera dessa siffror. Misstänkar att inte alla pageviews genererats av människor utan även av sökrobotar. Men hur många procent av pageviews står såna för?
Mest förvånad blev jag av sektionen "audience" som alltså visar i vilka länder bloggläsarnas datorer hör hemma. Dessa uppgifter antar jag inte stämmer till hundra procent men ordningen antar jag stämmer. Att 27,160 pageviews kommer från datorer i Sverige förvånade mig inte. Men hur tolka att USA kommer på andra plats, är det mest pga. svenskar som har sina datorer i USA virtuellt? Eller är det mest svenskar i USA och svenskamerikaner?
Efter USA kommer följande länder i "storleksording": Finland, Norge, Storbritannien, Belgien, Tyskland, Ryssland, Kanada och Estland. Med Estland slutar listan men jag ser att det de senaste veckorna dykt upp några läsare i Afghanistan, Brasilien och Sydafrika. Apropå Afghanistan fick jag en ovanligt intressant kommentar från det landet, som man ser antingen genom att klicka här och kolla längst ner, eller genom att scrolla ner till senaste inlägget om Afghanistan och klicka på "kommentarer".
För övrigt kan jag inte se datorernas adresser (IP) och har absolut ingen lust att ta reda på hur man gör för att få se dem. Någon måtta på snokandet får det vara.
Marcus Aurelius i Kina
Själv kom Marcus Aurelius aldrig till Kina, men enligt en högintressant intervju med Kinas premiärminister Wen Jiabao är Aurelius en av få författare som Jiabao återvänder till. Överhuvudtaget verkar Kinas premiärminister bara läsa historia. Intervjun finns i TIME 18/10.
måndag 1 november 2010
Mistral byggs om för is
Det finns nu ytterligare en bekräftelse på att Ryssland kommer att köpa inte ett utan två amfibiefartyg av typ Mistral byggda i Frankrike. Det har även framkommit att man på ryska varv kan komma att bygga fler än två till, samt att de fartyg som byggs i Ryssland bättre ska klara av is än de fransktillverkade.
För några månader sedan hette det i både ryska och svenska medier att Ryssland skulle köpa ett fartyg tillverkat i Frankrike och de ytterligare tre skulle tillverkas i Ryssland. Nu gäller alltså inte längre 1 + 3, utan det är 2 + 2 till 4 som är tidens melodi.
För några månader sedan hette det i både ryska och svenska medier att Ryssland skulle köpa ett fartyg tillverkat i Frankrike och de ytterligare tre skulle tillverkas i Ryssland. Nu gäller alltså inte längre 1 + 3, utan det är 2 + 2 till 4 som är tidens melodi.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)