tisdag 16 november 2010

Yrkesofficer eller yrkeskriminell?

Igår, i ett skyltfönster på Storgatan.

Chefsingenjören berättade nyligen att han tillhör den s.k. Top-Gun generationen. Inspirerade av Tom Cruise i "Top Gun" sökte på 80-talet årligen tre tusen svenska män fyrtio platser för att kunna bli stridspilot. Ifjol var det visst bara hundra sökande. Jag såg igår en påminnelse om denna förändring.

I skyltfönstret för Piteås coolaste jeansbutik finns den ovan avbildade tröjan. Någon bråkdels sekund tänkte jag "kul att det anses coolt att bli helikopterpilot inom Försvarsmakten". Helikoptern (en helikopter 15 eller?) avbildas ju med både tre kronor och svensk flagga bakom, alltså försvarar väl helikoptern landet... Sedan registrerade jag texten och skämdes för att jag ens ett ögonblick drömt om ett positivt budskap.

Förhoppningsvis ser inte butiksägaren så pass beundrande på kriminella som tröjan ger uttryck för. Men hur tar ungdomar emot budskapet, inte minst undermedvetet? Nu lär inte en enda tröja påverka någon att söka sig till kriminella kretsar men yttringarna av "crimeglamour" verkar bara bli fler.

Apropå att (inte) söka sig till Försvarsmakten är det senaste numret av Officerstidningen det mest läsvärda nummer jag läst på länge. Just helikopter 15 omtalas i artikeln "Försvaret hyr kroatiska helikoptrar till NBG" på följande sätt: "Helikopter 15 går att använda och man kan få in en bår, men den har vissa begränsningar." Lösningen blir alltså att Försvarsmakten hyr in två sovjetisktillverkade Mi-17 från Kroatien.

I samma nummer kan man läsa det sannolikt enda som tryckts på svenska språket om den nyliga övningen "Sabre Strike" i Lettland samt en artikel som knyter an till Wilhelm Agrells nya bok Fredens illusioner som har den rätt nattsvarta underrubriken Det svenska nationella försvarets nedgång och fall 1988-2009. Artikeln ifråga är skriven av Agrell själv men IMHO inte lika bra som själva boken:


Vad jag särskilt uppskattar med Fredens illusioner är hur Agrell verkligen visar hur det gick till när devisen "aldrig mera krig" blev "verklighet" i svensk försvarsplanering och försvarspolitik. Viktigast av allt, Agrell namnger de bakomliggande drivkrafterna. Huvudförklaringen till nedmonteringen av den nationella försvarsförmågan är enligt Wilhelm Agrell en mycket begränsad föreställningsvärd.

Agrells bok är helt enkelt oundgänglig om man vill förstå både hur och varför det gick som det gick med försvaret av Sverige. Se vidare denna recension av Niklas Ekdal.

Fredens illusioner erbjuds inom kort genom Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek. Om du inte är SMB-medlem, se detta erbjudande.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Att man hyr in 2 MI-17 ( ej av modernaste snitt heller) Kommer bli intressant. Ryska hkp agerar annorlunda .

Dumt beslut

//Förste Sergeanten

Anonym sa...

Agrells bok är som vanligt ganska tung och svårläst men ändå mycket intressant.
Jag har kommit halvvägs och är förundrad över vilken skrämmande flathet och ryggradslöshet som styrt försvaret ner i avgrunden. Orsakerna till störtspiralen kan spåras redan till 70-talet.
Den beska soppan är kokad på särintressen, avsaknad av politisk styrning, meningslösa revirstrider, mentala och politiska låsningar, ovilja till förändringar och selektivt önsketänkande mm.

Allvarligt talat så inser jag inte hur man skulle kunna få ordning på försvaret utan mångårig rysk eller finsk tvångsförvaltning... /EK

Anonym sa...

Apropå helikoptrarna är det dumt att inte köpa nytillverkade Mi-171. Men annars har ju ett antal länder i Europa Mi-8/17.

Militära operatörer är Finland, Estland, Ungern, Polen, Tjeckien, Slovakien mfl.

I bland annat Tyskland, Polen och Slovakien finns både militära och civila operatörer.

Men det är klart är man inkörd på vissa maskiner så kan det bli svårt, till en början. De vet alla som byter mobiltelefonmärke:-)

Övning och åter övning, som vanligt. Men det är väl klart att räknenissarna som räknat inte inkluderat omskolning eller extra träning.

Anonym sa...

Nja Varför köpa ryskt? De är ju en heltannan sak att flyga ryska hkp.

Sen är det ju fi matriel.

Förste Sergeanten

Anonym sa...

Lika bra att vara intränad på fiendens materiel. Finnarna insåg det under Vinterkriget och tillämpade det framgångsrikt under fortsättningskriget. Bland annat fick Lagus pansarbrigad tillgång till minst ett dussin stycken T-34 samt ett gäng KV-1:or. Dessa spelade roll tex i operationerna kring Tali/Ihantala 1944.

Och än idag präglas finska försvarsmakten av vissa sovjetiska system som tex bandhaubitsar.

Sverige har ju snart ingen krigsmateriel, då återstår att erövra från fienden:-)

Anonym sa...

Käre Breznjev , tyvärr har du rätt.

Det är en tragisk verklighet vi har fått, men bättre tider skall komma. Annars får väl du och jag m fl söka asyl i Monaco;)

Anonym sa...

Förhoppningsvis är botten snart nådd, men Sverige har tappat 4-6 år i återtagning av förlorad försvarsförmåga(och ingen ändring syns i sikte). Som vanligt kommer svenska politiker att göra alltför lite alltför sent. Och den här gången lär Sverige inte klara sig undan. Sverige har haft tur som slapp VK1 och VK2. Men klara sig undan en storkonflikt i Europa en tredje gång,inte en chans.

Men Monaco känns ju varmt och trevligt. De har väl heller inget försvar, så några kompanier statslösa svenska soldater borde kunna göra en palatskupp. Det är bara att sätta ett gäng fullbumpor i furstepalatset;-)

Med all bank- och kasino-verksamhet borde man kunna bygga festung Monaco. Tänk vilket KA och ubåtshamnar man skulle kunna spränga in i klipporna:-)
Hepp...

Anonym sa...

Ja nej vi lär tyvärr få lära oss en dyr läxa, hoppas bara den inte blir alltför dyr.

Ja det stämmer, Därifrån får vi leda motanfallet ;)

// Förste Sergeanten