Känner att jag vill dela med mig av en upplevelse igår i Luleå då jag föreläste om min bok Tyskar och allierade i Sverige. Publiken hade till stor del rätta åldern för att ha upplevt krigsåren. Ett av vittnesmålen som följde var bland de starkaste jag fått från en publik.
Jag hade just visat en bild ur boken föreställande svenska barn i Haparanda som plockar upp godis kastat från ett tåg med soldater ur Engelbrechtdivisionen. Så ställer sig en vithårig dam upp och berättar med stark inlevelse om hur hon som nioårig tös i Vitvattnet, inte så långt från Haparanda, själv var med om samma scen. Särskilt minns hon hur hon fördes fram till en person på tåget som hon uppfattade som högt uppsatt. Enligt den tidens förväntningar neg hon inför den fine militären.
Var det generalen, alltså Erwin Engelbrecht? Jag visade damen ett porträtt av honom och hon menade att så nog var fallet. Vad hon med säkerhet minns är att hon som gåva fick en rulle halstabletter av typen Strong. Men hon minns också att tabletterna tydligen legat tillsammans med tobak och luktade så starkt av tobak att hon inte kunde äta tabletterna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar