SS i svensk film

Den senaste trailern för nya svenska filmen "En fiende att dö för", som jag såg igår.

"En fiende att dö för", med premiär igår, är absolut sevärd men väcker många frågor. Hos mig mest frågan hur man kunde ta upp SS men ändå missa att ta upp SS Ahnenerbe?

Som Heather Pringle tagit upp i Härskarplanen och jag själv i Tyskar och allierade i Sverige (som har några tillägg på min engelska blogg) så hade tyska SS genom dess pseudovetenskapliga sektion Ahnenerbe en hel del att göra med Sverige. Den väldigt ojämna men dock mycket sevärda nya filmen "En fiende att dö för" lyckas med bedriften att ha med SS men missa Ahnenerbe.

Det gör inte författaren Jan Wallentin, vars gastkramande men också mycket ojämna thriller Strindbergs stjärna inom kort ska börja filmatiseras. Jan Wallentin har till skillnad från Peter Dalle låtit SS, särskilt Ahnenerbe, bli en viktig ingrediens av sin story. Men liksom Dalle väljer Wallentin att uppfinna hjulet på nytt - SS Ahnenerbes högst verkliga expeditioner i Sverige dög inte, verkar det som.

I Peter Dalles version av 1939, som är en rätt konstig mix av historia och fantasier, är det inte SS som står för expeditionen utan SS finns bara med i en inledande scen och sedan som latent hot vid några tillfällen. De tyska vetenskapsmännen i "En fiende att dö för" är seriösa (sysslar inte med pseudovetenskap) och ovanligt nyanserade karaktärer.

De för mig största behållningarna med "En fiende att dö för" var det visuella och skådespeleriet. Filmen utspelar sig mest intill och på det sagolika Svalbard och jag tyckte mig känna igen flera av de äldre husen från mitt besök där.

Så, när ska svenska filmare upptäcka Härskarplanen? Och svenska frivilliga i Waffen-SS, NKVD och västallierade förband?