Min vän och kollega ska resa i spåren efter Long Range Desert Group. Här en bild av mitt exemplar av LRDG:s emblem.
Det finns resor och så finns det RESOR. Nu beger sig min min vän och författarkollega Karl-Gunnar Norén iväg till Egypten för att under två veckor resa på jakt efter spår av ökenspecialisterna Long Range Desert Group.
Att det finns en del spår kvar, det vet vi. Givetvis reser också Karl-Gunnar i en originaljeep från andra världskriget. Du kommer att kunna läsa om Karl-Gunnars upplevelser i vår gemensamma kommande bok om LRDG. Detta specialförband var det första som jag började intressera mig för, på 1980-talet. Då fanns rätt många LRDG-veteraner i livet och jag fick kontakt med två av dem. En av dem kallades "Swede"...
Du kan läsa om hela reseprojektet och några av förberedelserna på denna hemsida. Sen kan du följa resans genomförande via denna reseblogg.
För övrigt vill jag passa på och nämna att Karl-Gunnar har många strängar på sin lyra. Hans böcker om teknik och hantverk finns översatta till flera språk. Vad färre känner till är att Karl-Gunnar även kan vara poet när han känner för det. Nu hoppas jag att han skriver en dikt om sand och skorpioner, en stjärnklar natt där nere i Egypten...
"Varför F-35? heter denna färska kortfilm skapad av norska försvarsdepartementet.
Norges rödgröna regering ökar försvarsbudgeten med sju procent och bland satsningarna märks 52 amerikanska F-35-flygplan som delvis ska baseras nära Kiruna, mer hemvärn och en mer "arktisk" profil.
Det större försvarsanslaget möjliggör bland annat en ny norsk huvudflygbas i Ørland, som ligger utanför Trondheim, samt en mindre bas i Evenes, som ligger lite norr om Narvik och vars flygplats ligger sex mil från Kiruna kommun. Hur många av de 52 exemplaren av F-35 Lightning II som ska baseras på Evenes är oklart men norska NRK antar fyra till sex plan.
I övrigt finns det norska mediauppgifter om att nordnorska Troms fylke (ovanför Narvik) ska få en helt ny bataljon (stämmer det verkligen, någon norsk läsare som vet mer?). Uppenbarligen ska man i Troms satsa på en mix av yrkessoldater och värnpliktiga och en mer arktisk profil innebärande mer snöskotrar och sexhjulingar.
Klart är även att det norska hemvärnet fått i uppdrag att bli 2000 soldater till och att öka övningsaktiviteten. Huruvida norska hemvärnets specialförband HV-016 ska återupprättas eller ej är dock ännu oklart. Förbandets hemsida finns kvar och bevakar utvecklingen. Klippet nedan berättar om den märkliga nedläggningen av förbandet ifjol:
Kanske hade Breiviks massmord (delvis) kunnat förhindras om HV-016 funnits kvar. Prickskytteövningen som skildras hette "Falcon Eye".
Så vitt jag kan se har inga svenska medier ännu tagit upp Norges ökade försvarsanslag eller ens F-35-basen nära Kiruna. Blir det en upprepning av den svenska mediareaktionen på flera stora norska försvarsnyheter 2010?
Det finns otaliga bunkrar i Boden men det var först ifjol som jag fick se radiobunkern och blev allvarligt fascinerad. Igår var jag gäst hos Boden Radio, den unga förening som verkar för att bevara just radiobunkern.
Det var en klart givande visit, som gjorde att jag blev ännu mer förvissad om hur spännande radiobunkern är. Den är platsen för den allra första officiella svenska rundradiosändningen, alltså vanlig radioutsändning riktad till allmänheten. Lägg därtill att tusentals krigsfångar under första världskriget fick kommunicera med sina nära och kära genom just Boden Radio; att man var radiolänken till Sveriges statliga gruva på Spetsbergen (Svalbard); spelade en viktig roll för zeppelinare och inom signalspaning med mera.
Sen bör du notera ett datum i kalendern eftersom lördagen den 26 maj högst sannolikt blir enda tillfället någonsin för dig och mig att besöka några av Sveriges hemligaste rum i både norr och söder.
F.ö. innehåller senaste numret av Soldat & Teknik (2/2012) ett reportage om radiobunkern under rubriken "Här skrevs radiohistoria".
Den turkiska stridsvagnen Altay ska införas 2015. Ursäkta hårdrocken, inte riktigt i min smak.
Stratfor har länge tjatat om Turkiets säkerhetspolitiska uppgång och att landet lär återfå något av sin forna betydande roll. Kanske är införandet av den turkiska stridsvagnen Altay ett tecken på denna utveckling.
Nyligen sände en rysk tevekanal följande reportage som kort sagt hävdar att Leopard är bättre än Altay men att ryskt pansar dock är bäst:
Jag är tveksam till de klipp som här används för att illustrera Altay, är det verkligen Altay? Jämför med övre filmen.
Apropå ryskt pansar är beskedet i måndags om kommande stridsvagnen Armata - som man hoppas införa 2015 - att vagnen får en fjärrstyrd kanon. Man kan tolka det som att tornet blir obemannat och därmed minimalt. Det finns flera snygga teckningar av Armata/Armada på nätet men det är inte säkert hur pass nära verkligheten de är.
Det var länge sen denna blogg enbart tipsade om läsning. Det är nästan lika ofta filmsnuttar, filmtips och TV & radiotips. Därmed har det sen länge varit befogat med namnbyte, som nyss alltså genomförts, se ovan.
Bloggen kommer även fortsatt att ta upp olika epoker dock mest andra världskriget och samtiden. Medan den pdf-baserade artikelserien MILITÄRT! mest fokuserar på samtiden med betoning på nutiden och till och med något om framtiden.
Bloggens webbadress ändras dock inte eftersom den är inarbetad och även hänger ihop med nya namnet.
För övrigt passerar bloggen snart en tredjedels miljon pageviews. Just nu har den 330,328 pageviews.
Inslaget visar de sista värnpliktiga bergsjägarna, men utmaningarna är oförändrade.
Det har varit mycket fokus på bergsplutonen i samband med Hercules-olyckan vid Kebnekaise. Plutonens personal lär syssla med olyckans konsekvenser i ytterligare flera dagar eller veckor.
För bakom beteckningen bergsplutonen har vi det faktum att det handlar om 14 personer (mao egentligen en tropp, en standardplut ca 35) för hela svenska fjällvärlden + svenska militära insatser utomlands. Att Sverige har så pass få bergsjägare är dock inget som man rår för vid AJB (Arméns jägarbataljon, f.d. K 4) i Arvidsjaur. Hade det inte varit för förbandets osedvanligt engagerade personal, deras anhöriga och vänner hade vi haft noll bergsjägare. Klippet ovan vittnar om bara ett av flera nedläggningshot...
Som en av de specialskrivna artiklarna i artikelserien MILITÄRT! tar upp så är bergskrigföring något man satsar på utomlands. I USA har rollen fått ny betoning inom den 10. bergsdivisionen och i Ryssland skapade man 2007 två bergsbrigader och på senare tid har man i Ryssland betonat vikten av att bergsförmågan sprids till alla möjliga förband.
Den nyliga stora kinesiska bergsövning jag tog upp i förra veckan är så vitt jag vet ännu orapporterad i svenska medier, men har givetvis fått mer uppmärksamhet i Indien.
Som genom ett kusligt sammanträffande finns ett rejält reportage om just AJB:s bergsjägare i senaste numret av Soldat & Teknik, alltså nr 2/2012.
F.ö. kan man notera i den ovan länkade NSD-artikeln om bergsplutonen att NSD:s reporter enbart använder förbandsbeteckningen K 4 istället för AJB. Trots att det nu är rätt många år sen namnbytet så står det även K 4 på Trafikverkets skyltar i Arvidsjaur. Förändringar tar sin tid.
Landstigningsmoment med marinsoldater från Nederländerna och USA under Cold Response 2012, från holländsk militär-TV.
Kännare av Star Wars minns planeten Hoth och vet att stridsscenerna där i "Rymdimperiet slår tillbaka" spelades in i Ulvik i Norge. USA:s nya militära satsning på Arktis verkar nästan hämta inspiration från den filmen.
"Unmanned detection systems, robots, and distributed remote sensing are preferred over expensive manned platforms and bases. Whereas Canada is busy building its High Arctic Research Station and Nanisivik Naval Base and Russia is investing in new types of equipment for civilians and soldiers to use up north, the U.S. is investing in more futuristic remote surveillance technologies."
Hm, geofysiska vapen? För att återvända till den militära verksamhet som bedrivs idag i Arktis finns det nu gott om filmer från Cold Response 2012. Två av de mest intressanta syns här. Desto mindre vet man om den storövning på över tretusen meters höjd som Kina nu bedriver i Tibet som en uppvisning kanske främst riktad mot Indien. Kinesiska medier beskrev igår övningen som "den första operationen av sitt slag". Snacka om bergskrigföring.
Franska alpjägare under Cold Response 2012, från fransk militär-TV. De väldiga alpjägarbaskrarna kallas för "tartine" pga att de liknar ett visst bakverk.
Insatser med svenskar i Afghanistan har länge kunnat ses på TV och Youtube (ovan). Nästa höst kommer första spelfilmen.
Det blev härom dagen känt att biograferna nästa höst lär kunna visa den första spelfilmen om den svenska militära insatsen i Afghanistan. Får man hoppas att det blir mer realism i den än det blev i den första romanen om svenska ISAF-soldater?
Det är Björn Runge som dragit igång den kommande filmen och han beskriver här själv projektet. Jag vet för lite om Björn Runge för att kunna uttrycka någon sorts förväntning om slutresultatet.
Men en sak vet jag, den första (väl?) romanen om ISAF-svenskar var ingen fullträff, precis. Jag syftar på Med Gud på vår sida av Micke Evhammar. Jag attraherades av den eleganta framsidan och slående titeln. Men vid läsningen av baksidestexten ringde första varningsklockan: huvudpersonen, sergeant Patrik Lind, benämns som officer...
Jag ville dock ge boken en chans. En författare och ett bokförlag (Ordfront) kan väl vara okunniga om militära grader men ändå ha något intressant att säga. Boken har ju också rosats av såväl Svenska Dagbladet som Proletären och bloggande kyrkoherdar.
Tyvärr stämde det första intrycket från baksidestexten. Micke Evhammar har inte försökt kompensera sin brist på egen erfarenhet av ISAF genom grundlig research. Vad värre är, han har konstruerat ett svenskt brott som inte är trovärdigt. Jag säger inte att det skulle vara omöjligt att svenskar i Afghanistan skulle kunnat begå förbrytelser. Men just det scenario som bokens story bygger på håller bara inte. Lägg därtill att inga svenska brott uppdagats som ens är i närheten av Patrik Linds.
Hade Micke Evhammar istället använt sig av amerikanska soldater hade grundscenariot inte varit fullt så orealistiskt - med tanke på skillnaderna i bakgrund, utbildning och metoder.
Därför hoppas jag verkligen att Björn Runge, till skillnad från Micke Evhammar, tar sig tid att sätta sig in i hur Försvarsmakten högst konkret agerat och agerar i Afghanistan, både på förbands- och individnivå.
Apropå gräsrotsnivån gick Johanne Hildebrandt igår i SvD till angrepp mot okunskap och fördomar. Jag tycker texten är bitvis klockren och särskilt då hon tar upp hur sällan svenska undersköterskor hålls ansvariga för hälsoministerns beslut.
Amerikansk kulspruteomgång i strid med nordkoreanska trupper i november 1950. FOTO: NARA
Senast idag kom det en alarmerande uppgift om läget kring Koreahalvön. Men jag är nog inte ensam om att känna mig avtrubbad. Hur ska man veta när det blivit en riktigt allvarlig försämring i läget?
Jag tycker jag fann ett svar i intervjun med USA:s arméchef i Sydkorea, generallöjtnant John D. Johnson, i senaste numret av Armchair General. Kort sagt är det nog allvarligare än på länge. Tidskriften är "mycket amerikansk" men dock mer läsvärd än övriga militärtidskrifter från US of A. Följ den amerikanska verksamheten på Koreahalvön genom US 8th Army's hemsida, som betonar citatet i detta inläggs rubrik.
Tidigare opublicerad bild av soldater ur Svenska Frivilligkåren, sannolikt tagen i mars 1940 vid Salla. FOTO: Gunnar Gyllenhaal
Missade du dagens P3-dokumentär med några av de sista levande veteranerna från Svenska Frivilligkåren i Finland så kan du fortfarande höra den via webben under en viss tid framöver.
I övrigt kommer man i Japan om några timmar att börja uppmärksamma att en av världens mest extrema krigare ännu lever och fyller 90 imorgon (19 mars, som väl redan börjat i Japan). Jag är väldigt kluven till den mannen. Men även om man har svårt att sympatisera med hans politiska och filosofiska inställning är hans erfarenheter av gerillakrig och överlevnad i en klass för sig.
Den senaste trailern för nya svenska filmen "En fiende att dö för", som jag såg igår. "En fiende att dö för", med premiär igår, är absolut sevärd men väcker många frågor. Hos mig mest frågan hur man kunde ta upp SS men ändå missa att ta upp SS Ahnenerbe?
Som Heather Pringle tagit upp i Härskarplanen och jag själv i Tyskar och allierade i Sverige (som har några tillägg på min engelska blogg) så hade tyska SS genom dess pseudovetenskapliga sektion Ahnenerbe en hel del att göra med Sverige. Den väldigt ojämna men dock mycket sevärda nya filmen "En fiende att dö för" lyckas med bedriften att ha med SS men missa Ahnenerbe.
Det gör inte författaren Jan Wallentin, vars gastkramande men också mycket ojämna thriller Strindbergs stjärna inom kort ska börja filmatiseras. Jan Wallentin har till skillnad från Peter Dalle låtit SS, särskilt Ahnenerbe, bli en viktig ingrediens av sin story. Men liksom Dalle väljer Wallentin att uppfinna hjulet på nytt - SS Ahnenerbes högst verkliga expeditioner i Sverige dög inte, verkar det som.
I Peter Dalles version av 1939, som är en rätt konstig mix av historia och fantasier, är det inte SS som står för expeditionen utan SS finns bara med i en inledande scen och sedan som latent hot vid några tillfällen. De tyska vetenskapsmännen i "En fiende att dö för" är seriösa (sysslar inte med pseudovetenskap) och ovanligt nyanserade karaktärer.
De för mig största behållningarna med "En fiende att dö för" var det visuella och skådespeleriet. Filmen utspelar sig mest intill och på det sagolika Svalbard och jag tyckte mig känna igen flera av de äldre husen från mitt besök där.
Så, när ska svenska filmare upptäcka Härskarplanen? Och svenska frivilliga i Waffen-SS, NKVD och västallierade förband?
Reportage om införandet av italienska pansarbilar, från ryska militära TV-kanalen Zvezda.
Minnesgoda bloggläsare minns kanske att för mer än ett år sedan tog denna blogg upp den västmateriel utöver Mistral-fartyg som Ryssland önskar införa i dess väpnade styrkor. Vad hände med den pansaraffär som Berlusconi slöt med Ryssland?
Jo, av flera skäl försenades realiserandet av den affären. Men nu har det lossnat och ryska medier berättar nu även på engelska om införandet av Iveco-pansarbilarna. Modellen finns även i exempelvis den norska armén och en avgörande fördel med den, enligt det ryska TV-inslaget, är dess anti-minkonstruktion.
Den första videon som tar upp den kommande ryska övningen "Ladoga 2012".
"Risk för kapplöpning i Östersjön" är rubriken på en av två högintressanta artiklar i Officerstidningen 2/2012, som utkom idag.
Madelene Lindström vid FOI berättar för Officerstidningen att antalet Nato-övningar i svenskt närområde kommer att öka. Lindström går inte in särskilt konkret på kommande ryska övningar i närområdet, men det beror sannolikt på att de första uppgifterna om den kommande "Ladoga 2012" publicerades först härom dagen (se klippet ovan) och fram till nu är helt opublicerade i Sverige.
"Ladoga 2009" var en av det årets mest omfattande övningar. Övningen genomfördes nära Finland, sjön Ladoga var tidigare till hälften finsk. Övningens (alltså den 2009) storlek är ännu ej klarlagd.
Om inte prioriteringarna för 2012 ändrats lär dock detta års största ryska övning bli "Caucasus 2012" som ska genomföras på flera staters territorier: i södra Ryssland, i Armenien och på två omtvistade territorier, Abchasien och Sydossetien. Här ett klipp från ryska engelskspråkiga RT om "Caucasus 2012":
"...a major exercise which could be compared to the large manoeuvres of the Soviet times."
Den andra artikeln i Officerstidningen jag vill tipsa om är "Knappa marginaler för soldater" ur vilken jag citerar: "Med alla skattefria förmåner i form av boende, mat och resor blev det mer pengar i handen som värnpliktig."
Igår skickade jag in ett artikelmanus till MILITÄRT! som tar upp Rysslands beslut att utbilda fler prickskyttar. Värnplikten behålls men prickskyttarna ska vara anställda, kontinuerligt vidareutbildas och finnas i särskilda prickskytteplutoner. För ytterligare uppgifter och bilder se artikeln.
Att prenumerera på MILITÄRT! är helt kostnadsfritt eftersom den liksom Officerstidningen utkommer i pdf-form.
Military Balance 2012 berättar om den kinesiska upprustningen (klippet visar mekförbandsövning i höstas) men presenterar även en ny karta över det militära läget i Arktis.
Asien kommer för första gången i modern tid att spendera mer på militärutgifter än Europa. Det är en av flera militära milstolpar som Military Balance 2012 handlar om, som produceras av International Institute for Strategic Studies (IISS).
Från gammal semesterfilm till diorama. Sånt här höll jag på med som tonåring, men så här extremt duktig blev jag inte.
Diorama, alltså miniatyrlandskap med olika byggmodeller, det var en av mina hobbys under drygt tio år. Därför skulle jag mer än gärna vilja lyssna på Sveriges kanske skickligaste dioramabyggare, Jonas Dahlberg.
Dahlberg är mannen bakom megadioramat "Om kriget kommer" som finns att se i Arsenalen. Bor du i eller i närheten av Stockholm har du i helgen (17-18/3) chansen att få träffa Dahlberg och många av hans skickliga modellbyggarkollegor och se deras verk under modellexpon 08 Open i Skytteholmsskolans idrottshall i Solna.
Evenemanget samlar hundratals toppmodeller med och utan dioramor, av alla möjliga slag. Årets modelltemaklass är förebilder ur böcker och filmer.
Med på expon finns även Lennart Andersson, författare till den fenomenala flygboken ÖBs klubba, som handlar om Första flygeskadern. Boken valdes till Sveriges bästa flygbok 2011. En annan författare man kan få lyssna på under expon är flyghistorikern Jan Forsgren, som berättar om amerikanska Flygande fästningar i svensk tjänst.
Jag deltog som tonåring i evenemangets föregångare, IPMS Open, och lyckades vinna en klasseger. På min personliga blogg har jag lagt ut en bild av en av de projekt jag lade ner mest jobb på, en modell av pansarbilen Dingo. Jag har förresten inte lagt ut några bilder av den helt färdiga modellen...
Vid 0:51 skymtar norska specialförbandet FSK förbi och därefter "S SOG".
En trailer för kommande dataspelet "Medal of Honor: Warfighter" indikerar en smärre milstolpe för Försvarsmakten: i höst dyker Sveriges specialförband för första gången upp i ett spel.
Listan över specialförband som lystrar till förkortningen SOG är lång. Men med "S SOG" avses rimligen svenska Särskilda operationsgruppen. Spanien har visserligen också ett SOG men som bekant är Spaniens landbokstav inte S utan ES. Dessutom är norska FSK-HJK just före i trailerns lista.
Att svenska operatörer finns med är väl inte heller så märkligt med tanke på att spelets "motor" är svensk och samma som i spelet "Battlefield 3", som jag tidigare bloggat om.
Är det även första gången som något svenskt förband figurerar i ett kommersiellt dataspel? Jag är ingen fena på spel men antar att några av mina läsare är det - kan ni bekräfta att så är fallet, eller finns redan svenska ISAF-soldater med i något spel? Eller någon svensk Bosnien-bataljon?
Ett klipp från ifjol som jag först nu upptäckte. Om återtagandet av bergsförmågan med engelsk textning. Intressant att se vilket avtryck de tyska bergsjägarna har gjort.
Generallöjtnant Albert E. Sljusar om presidentvalet plus senaste musikvideon om VDV, de ryska luftlandsättningstrupperna.
Under den senaste valrörelsen i Ryssland blev en anti-Putin låt av några VDV-veteraner stort uppmärksammad. Andra VDV-soldater producerade motlåten ovan, vars nyckelord är "stabilitet". VDV har skäl att se optimistiskt på framtiden.
För några år sen såg jag en stark rysk dokumentärfilm om en ortodox (på ryska rättroende) präst som var så fascinerad av VDV att han ville hoppa med dem. Det beviljades. Hans fallskärm ville dock inte utveckla sig ordentligt och han fick hemska skador. Som genom ett mirakel kunde han snabbt återhämta sig och fortsatte verka för återinförandet av fältpräster i Ryssland. Det är numera verklighet och ifjol blev det klart att även atomubåtarna får ortodoxa kapell ombord.
Det allra senaste är att VDV-prästerna - av vilka flera har 500 hopp bakom sig - i nästa vecka på allvar ska testa en specialkonstruerad modul, världens första fallskärmsfällningsbara kyrka. Så här ser den ut.
En film om Georgienkriget 2008 av Finlands största namn i Hollywood, Renny Harlin.
En film om samma krig av Dzjanik Fayzijev, Rysslands svar på Renny Harlin och Roland Emmerich.
Filmen "5 Days of War" av Renny Harlin, Finlands mest explosive regissör, hade premiär i Finland för en månad sedan men lär nog inte komma till svenska biografer. Den släpps i Sverige direkt på DVD och finns i senaste Pennan & Svärdet.
Harlins krigsepos med bl a Val Kilmer från "Top Gun" och Andy Garcia från "Gudfadern III" har inte fått någon vidare kritik i regissörens hemland men verkar på flera sätt dock sevärd. Inte minst eftersom det handlar om ett så pass färskt krig med stora implikationer för militären och säkerhetspolitiken i Ryssland och många andra länder. Därför tog även brittiska Economist upp filmen.
Rysslands svar, "August Eighth" ("Avgust vosmogo") en film om samma krig ur både vuxnas och ett barns perspektiv, hade biopremiär i Ryssland för två veckor sen. Filmens Wikipediasida är ännu inte lika lång som Harlins men så är den också nyare.
Jag ser fram mot att se bägge. Jag är inget stort fan av Harlin men gillade "The Long Kiss Goodnight" och actionhantverket behärskar han. Dzjanik Fayzijev, regissören av "August Eighth", har gjort en av senare års mest specialeffektsfyllda men också sevärda ryska historiska actionfilmer, "The Turkish Gambit" ("Turetskij gambit").
Som framgår av Pennan & Svärdet har Harlin fått stor uppbackning av den georgiska staten. Fayziev har fått motsvarande stöd från den ryska staten och därmed ska man inte förvänta sig någon objektivitet från någon av filmerna.
Den ryska staten har genom bl a många inslag på TV-kanalen RT (Russia Today) på ett dokumentärt sätt redogjort för sin syn på kriget 2008. Georgien har ingen kanal med motsvarande genomslag i väst men har i gengäld skapat denna dokumentärfilm på nätet i vilken bl a Thomas Hammarberg förekommer.
För sakliga skildringar av Georgienkriget 2008 får man söka sig till böckernas värld. Jag misstänker att SMB inom en nära framtid kommer att erbjuda en av de intressantare böckerna på svenska som tar upp temat.
För övrigt innehåller nya numret (3/2012) av Militär Historia en högintressant artikel om utvecklingen av den tyska störtbombaren Stuka i Sverige (Malmö) och utprovning i Sovjetunionen, som då var militärteknisk partner till Tyskland. Detta ämne tog jag kortfattat upp i Tyskar och allierade i Sverige. I Lars Lindhs artikel "Tysk krigsindustri på svensk mark" ingår flera bilder från Malmö som jag inte sett tidigare.
Kan en enskild soldats handlingar på ett avgörande sätt påverka ett stridsförlopp? Eller till och med avgöra ett helt slag? Mot alla odds besvarar denna fråga med "ja" och innehåller flera av de starkaste soldatöden jag stött på.
Jag har träffat eller på andra sätt haft kontakt med sammanlagt flera hundra krigsveteraner och studerat många fler på håll. Av alla dessa är det två som framstår som synnerligen osannolika men trots allt är högst verkliga. En svensk korpral och ett svenskt kronvrak som mot alla odds blev segrare på slagfälten 1914-45. Korpralen Martin Ekström vann ryktbarhet i iransk och tysk tjänst och framförallt i finsk och estnisk. Kronvraket Erik G:son Lewenhaupt samlade på stridserfarenheter som fallskärmsjägare i brittisk tjänst, och inte bara i Normandie. Därför var det inte svårt för mig att välja ut de svenska öden jag tar upp i mitt kapitel i månadens förmånsbok, Mot alla odds. Ja, jag har tagit upp dessa herrar tidigare, i Svenskar i krig, men nu kan jag berätta mer om dem och tyckte det var givande i sig att ställa upp dem intill varandra - jag kom att upptäcka likheter som jag tidigare int sett.
I bokens övriga fjorton kapitel, författade av Brian Moynahan, är det osannolika men dock högst verkliga tyska, ryska, japanska, brittiska, franska och amerikanska soldatöden som är i fokus. Exempelvis får man som läsare stifta bekantskap med den tyske stormpionjär som kan sägas ha säkerställt Frankrikes fall; en av Röda arméns absolut mest hårdnackade specialister på strid i bebyggelse; gruppchefen som startade Vietnamkriget och den fallskärmsjägare som med ett enda pansarskott säkrade det som blev Pegasus Bridge (han finns inte med i klippet ovan men hans kamrater är rätt sevärda de med).
I övrigt innehåller senaste Pennan & Svärdet bland annat den tankeväckande Därför förlorar tyskarna i krig av Kenneth Macksey. Den har just släppts på svenska. Jag kommer inte att köpa den men det beror på att jag redan har den på engelska. Jag tycker att den svenska titeln blev bättre än den engelska rätt intetsägande From Triumph to Disaster.
Känner att jag vill dela med mig av en upplevelse igår i Luleå då jag föreläste om min bok Tyskar och allierade i Sverige. Publiken hade till stor del rätta åldern för att ha upplevt krigsåren. Ett av vittnesmålen som följde var bland de starkaste jag fått från en publik.
Jag hade just visat en bild ur boken föreställande svenska barn i Haparanda som plockar upp godis kastat från ett tåg med soldater ur Engelbrechtdivisionen. Så ställer sig en vithårig dam upp och berättar med stark inlevelse om hur hon som nioårig tös i Vitvattnet, inte så långt från Haparanda, själv var med om samma scen. Särskilt minns hon hur hon fördes fram till en person på tåget som hon uppfattade som högt uppsatt. Enligt den tidens förväntningar neg hon inför den fine militären.
Var det generalen, alltså Erwin Engelbrecht? Jag visade damen ett porträtt av honom och hon menade att så nog var fallet. Vad hon med säkerhet minns är att hon som gåva fick en rulle halstabletter av typen Strong. Men hon minns också att tabletterna tydligen legat tillsammans med tobak och luktade så starkt av tobak att hon inte kunde äta tabletterna...
Min vän och kollega ska resa i spåren efter Long Range Desert Group. Här en bild av mitt exemplar av LRDG:s emblem.
