I dagens SvD tar Thomas Gür upp talande statistik om Finlands respektive Sveriges officerskår. Sverige "leder" definitivt i ett hänseende: "Finland har 145 överstar eller generaler. Sverige har 191".
Jag missade härom dagen generalmajor (res) Karlis Neretnieks artikel på Newsmill om svensk oförmåga att försvara Baltikum, men bättre sent än aldrig. Neretnieks har tidigare bl a varit chef för SWEDINT och rektor för Försvarshögskolan.
I övrigt har DN:s Peter Wolodarski hittat några ord i det svenska nedrustningsbeslutet 1925 som jag inte kan låta bli att återge: ”Något direkt hot mot Sveriges oberoende och territoriella integritet kan för närvarande icke skönjas".
4 kommentarer:
Det där uttalandet stämde ju faktiskt nästan lika bra då som Tolgfors bedömning gör nu. Det är det som är det kusliga; nyckel orden är "direkt" och "icke skönjas". Tänker man på "indirekta" hot kanske dimman lättar?
Antalet högre bedälk i Sverige stämde bra överens med storleken på krigsförsvaret (800.000) man jämfört med Finland som idag har ca 300.000 man om jag kommer ihåg rätt.
Dagens 50.000 man borde med andra ord innebära en reduktion med en faktor 16.
Sedan är faktiskt frågan om vi ska ha en fyrstjärnig ÖB, eller om det inte är dags att reducera till en trestjärnig för att indikera storleksminskningen. Det finns ett antal andra länder som har tre och t.o.m. tvåstjärnig överbefälhavare, eller som det ofta heter "chief of staff" då överbefälhavaren är en politiker!
Jämrans tangentbord. Befäl menade jag! :-)
Gillade liknelsen i SvD mellan svenska försvaret och Alcazars krigsmakt i republiken San Theodoros :)
Skicka en kommentar