fredag 14 januari 2011

Den svenska nukleära bandkanonen

På 1980-talet var det någon som viskade i mitt öra att vår svensktillverkade bandkanon var designad för att kunna skjuta nukleära projektiler. Nyligen snubblade jag över denna amerikanska journalfilm om vår "nuclear cannon".

Visst är den rätt fantastisk? Jag läste någonstans för något år sedan i en vanlig svensk tidning om verkliga nukleära planer för vår nu sedan några år skrotade bandkanon.

Men jag undrar, skrev/sade svenska medier någonting i stil med det amerikanska inslaget då, när det begav sig?

Tror inte det.

4 kommentarer:

Daniel Eriksson sa...

Archers farfar? Jag menar, kanonerna verkar ju göra samma saker på det stora hela men kanonen i filmen är drygt 40 år äldre.

Anonym sa...

Är den nukleära bandkanonen verkligen sann, eller bara en vandringssägen som gått så många varv att den blivit 'sanning'? Dessutom så var väl den pjäsens egenskaper bättre anpassade till gasgranater? Hög eldhastighet med kärnladdningar verkar lite overkill.

Anonym sa...

Hög eldhastighet var bra vid konventionell krigföring men onödig vid användande av taktiska kärnvapen.
Tanken var väl att pjäsen skulle kunna göra både och.

Anonym sa...

Ja, den nukleära bandkanonen är sann. Mellan 1957-63 avsattes medel i den svenska statsbudgeten för utveckling av kärnvapenbärande system. Bl.a. designades SAABs 1300 serie med attackplan typ 1350 och 1376 som skulle bära kärnvapen-robotar, atomubåtsprojektet Neptun, "kryssningsmissilen" 330 samt bandkanon A36. Det vara bara A36 som nådd full realisering i form av BKAN 1C. Delar av Neptun-projektet realiserades i Sjöormen-klassen och delar av SAABs 1300-serie i Viggen.

BKAN 1C var vid avskaffandet i början av 2000-talet fortfarande ett av världens mest slagkraftiga system för indirekt eld. Dessvärre var den baserad på strv103 chassi och när 103:an gick bort åkte sen också bandkanonen.