Rommel på östfronten

Rommels solblekta ökenuniform och dödsmask i Panzermuseum i Munster. Jag kan lova att museet har många föremål i samma klass.

Det finns anledning att fundera över hur andra världskriget hade gestaltat sig om Rommel hade kommit till östfronten, alltså om Afrikakorps inte hade behövts. Och var det egentligen britterna som besegrade Rommel i Afrika?

Som tonåring brevväxlade jag med en veteran ur brittiska Long Range Desert Group och som vuxen intervjuade jag en av Rommels adjutanter. Med andra ord har jag alltid haft ett visst intresse för ökenförband. Det är därför jag tycker det är extra kul att den senaste svenska boken om andra världskriget, skriven av Karl-Gunnar Norén och med i senaste Pennan & Svärdet, handlar om mindre kända trupper under ökenkriget.

Märkligt nog har just kriget i Nordafrika på senare tid lyfts fram av östfrontshistoriker. Den nya synen på det "perifera" ökenkriget går ut på att dess betydelse undervärderats med tanke på de resurser - främst Rommels pansar - som öknen "snodde" från östfronten. Vissa militärhistoriker går nu så långt som att hävda att Röda armén hade de allierade i Nordafrika att tacka för sin överlevnad.

Vilken nationalitet, mer konkret, hade då Stalin att tacka för sin räddning? Britterna, jänkarna? Karl-Gunnar Norén lyfter fram den australiensiska insatsen i Nordafrika, som till mycket stor del är liktydig med ett ortnamn: Tobruk i Libyen.

I sin nya bok berättar Karl-Gunnar Norén att det till stor del var tuffa "diggers", australiensiska trupper, som höll Tobruk i 242 dagar. Han har intervjuat dem, liksom tyska afrika-veteraner, samt besökt slagfälten ifråga.

Tobruk 1941 handlar inte bara om slagen och fältherrarna utan även i hög grad om enskilda soldater på bägge sidorna. Norén har intervjuat både allierade och tyska veteraner, varit på plats och till och med tittat närmare på vad soldaterna åt.

I övrigt bjuder senaste numret av Pennan & Svärdet (alltså medlemstidningen inom SMB) på en bok jag redan bloggat om på min engelskspråkiga blogg, I väntan på talibanerna av Jesper Huor. Boken torde vara den mest aktuella om Afghanistan och är full av gripande upplevelser hos bokstavligen alla sidor. Författaren har genom sitt utseende och sätt kunnat smälta in i alla möjliga miljöer.

Sist men inte minst vill jag lyfta fram en bok som SMB erbjuder i repris, en finlandssvensk bok om Waffen-SS och Wehrmacht i Finland: Staden och hakkorset av Patrik Sundqvist. Utgångspunkten är en stad, Jakobstad, men man får djupa insikter i vardagen för både armésoldater och SS-soldater. Mängden ny information och hittills opublicerade bilder imponerar, liksom bokens grafiska utformning och författarens läsvänliga stil.