Analysföretaget Stratfor publicerade igår denna analys av läget i Irak, ur vilken jag citerar:
Should the United States attack Iran’s nuclear facilities, or even if the United States does not attack, Iran holds the key to the success of the American strategy in Iraq. Everything done since 2006 fails if the United States must maintain tens of thousands of troops in Iraq in perpetuity. Should the United States leave, Iran has the capability of forcing a new order not only on Iraq but also on the rest of the Persian Gulf. Should the United States stay, Iran has the ability to prevent the stabilization of Iraq, or even to escalate violence to the point that the Americans are drawn back into combat.
Man kommer att tänka på ordspråket "damned if you do, damned if you don´t".
Om Rysslands trupper i de två georgiska utbrytarområdena läser man ännu mindre. Men allt man behöver veta är egentligen hur många riktiga stater som hittills erkänt deras självständighet. Det är så vitt jag vet fortfarande bara Ryssland, Venezuela, Nicaragua och landet som till stor del lever på internet: Nauru (.nu). Särskilt intressant är att Belarus (Vitryssland) ännu inte erkänt, fast Ryssland gör sitt allra bästa i dessa dagar för att övertyga Belarus att göra det.
I övrigt är det intressant hur man i Ryssland noterar den ökande oenigheten inom EU och Nato. Inte minst Ungerns och Rumäniens känsliga förhållande tilldrar sig ryskt intresse.
Se slutligen detta ryska teveinslag om fler skyddsrum (på engelska) och... tja, hur ska man tolka det?
1 kommentar:
Intressant både om Irak och Georgien.
Skicka en kommentar