Den danska dokumentärfilmen "Armadillo" är synnerligen sevärd kan jag lova. Filmen lär nog starkt påverka inte bara afghanistandebatten utan även försvarsdebatten i allmänhet.
Hade jag varit dansk dokumentärfilmare hade jag nog också gjort en film i princip bara om "Armadillo" eftersom det är där de flesta ISAF-danskar finns och det är en brutal miljö som förtjänar att åskådliggöras. Nu är dock "Armadillo" inte liktydigt med Afghanistan och jag vill tro att många ISAF-soldater, förhoppningsvis flertalet, inte är lika stridskåta som de "Armadillo" kretsar kring.
En längre recension av filmen av undertecknad publicerades i torsdags i Norrbottens största tidning, NSD, och lades just ut även på NSD-webben.
- Lars Gyllenhaal
- Author, film researcher and member of the Swedish Military History Commission.
4 kommentarer:
Mycket bra film som jag starkt rekommenderar. Dock inget för känsliga flickvänner och oroliga mödrar innan eller efter en mission...
Jag kommer just från bion. Filmen var väldigt ärlig. Det var lika modigt som effektivt av filmskaparna att låta bilderna och soldaterna tala för sig själva.
Förutom det du nämnde i din recension så utspelar den sig dessutom 2009 - när ett mycket litet antal Danskar och Britter på isolerade baser som Armadillo förgäves försökte hålla tillbaka talibanernas inflytande i Helmand.
Sedan dess har förstärkningarna från den amerikanska marinkåren i grunden ändrat förutsättningarna för operationer i provinsen.
Filmen skildrar ju ganska precis jargongen även bland svenska soldater. Inte alla, men många. Kanske t.o.m. de flesta.
... tvärtom "chefsingenjören"; det är exakt bl.a. detta som "känsliga" flickvänner och "oroliga" mödrar bör [i bemärkelsen skall] se före, under eller och/eller efter mission. Liksom alla fäder, vare sig de känner, är oroliga eller saknar emotionella kvalitéer.
Vad säger ni som varit på flera missioner, både inom ISAF och före ISAF? Särskilt om den jargong och den önskan att hamna i strid som uttrycks i filmen?
Skicka en kommentar