Försvarsintresset större än väntat

Dagens SvD-artikel om försvarets (o)förmåga är för närvarande den mest lästa artikeln på SvD. Detta plus daglig input från mina böckers och artiklars läsare samt det konkreta engagemang som manifesteras inom hemvärnet och Försvarsutbildarna - två folkrörelser som jag har rätt god insyn i - säger mig att försvarsintresset är större än vad många antagit.

SvD-artikeln är f.n. även den näst mest kommenterade inrikesartikeln på SvD.

Har du en åsikt om svenskt försvar är det nu dock knappast läge att luta sig bakåt och låta andra debattera. Ska försvarsdebatten inte bara blossa upp kortvarigt utan effekt behövs det att fler engagerar sig och åtminstone framför sina åsikter till tidningarnas insändarsidor. När skrev du senast en insändare?

Det ska bli oerhört intressant att ta del av politikernas reaktion på arméinspektörens utspel. Vad syftar jag på? Se Cornucopias senaste inlägg.

Ännu mer flyghistorisk julafton

Gillade du filmklippen av det fantastiska fyndet av en komplett P-40 i öknen? Kolla då dessa stillbilder.

Vad säger man? Nordafrika nästa?

Gamla och nya hemvärnet

Den här bilden av det nya hemvärnet tog jag imorse på I 19 i Boden.

Just hemkommen efter fyra dagars övande och kamratskap i Boden skulle jag vilja lyfta fram två kategorier av hemvärnssoldater som jag tycker förtjänar lite extra uppmärksamhet.

Bland det roligaste och mest givande med gemenskapen i hemvärnet tycker jag är blandningen av åldrar. Liksom under värnplikten så finns det en härlig mix av alla möjliga människor med olika yrken men till skillnad från hur det var under värnplikten innehåller varje kompani inom hemvärnet även många årsklasser. Har man inte själv haft kontakt men hemvärnet på ett tag så tror jag man kan bli rejält förvånad över hur många mellan 18 och 35 som numera är med. Finns även en del studenter. Kvinnor kan vara med sedan flera år.

Men vad man heller inte bör glömma är att det finns kvar en del riktiga hemvärnsveteraner - utan vilka det skulle bli en hel del problem. Mycket av måltiderna hänger nämligen på de äldsta. Skulle inte de ställa upp så skulle de yngre få syssla mycket mer med matlagning med mera.

Hur ser den nya typen av hemvärn ut i Finland, i baltstaterna och i Norge? Detta är något jag nyligen gjorde ett bildreportage om för MILITÄRT!.

För övrigt kommer jag under den kommande veckan att lägga ut fler bilder från den senaste hemvärnsövningen jag deltog i (tillhör ett nordligt insatskompani) och andra händelser på min militära Facebook-sida.

Facebook (FB) passar bättre än en blogg när man vill lägga ut flera bilder. Dessutom använder jag FB för att tipsa om evenemang som föredrag. Genom att "gilla" FB-sidan får du uppdateringar från den när de kommer (inte alltför ofta utan bara då och då).

Jeepen som reste i tiden

Ett ögonblick från förra veckans ökenexpedition i spåren av specialförbandet Long Range Desert Group (LRDG).

Om några dagar kommer några filmklipp från förra veckans expedition i Egypten. Ovan är bara en ultrakort "teaser" som jag dock rågillar eftersom det man ser är exakt det LRDG mest såg under patrulluppdragen.

Alltså, ändlös öken och den egna jeephuven. Eftersom jeepen som skymtar ovan är ett original från 1942 finns det ingenting i bilden som inte fanns för 70 år sedan. Allt är precis som då. Jag kanske är lite löjlig men såna här grejer gillar jag skarpt eftersom det är så nära tidsresande vi kan komma, än så länge.

Det är alltså min medförfattare Karl-Gunnar Norén som filmat med en helt vanlig kamera med filmfunktion. Min far, Herman heter han, har sen lagt till texterna och lagt upp på Youtube. Pappa hänger med i allt som händer och är bättre på Youtube och sånt. Hm, med tanke på att sonen och dottern här i huset snart lär köra om mig i datavärlden känner jag mig lite IT-mässigt svag...

Men mer klipp kommer alltså så småningom.

Högaktuellt om Falklandskriget av svensk

En av de bandvagn 206 som finns på Falklandsöarna i nutid. Bilden togs härom året av bloggläsaren Carl Pettersson.

Idag släpptes Brännpunkt Sydatlanten, en helt nyskriven svensk bok om Falklandskriget av Richard Areschoug. Den behandlar även svenska vapen i kriget och är full av relevanta bilder och kartor.

Jag fick härom dagen ett förhandsexemplar av boken och kan berätta att den innehåller en fin bild av en bandvagn 202 under kriget, och det är inte samma bild som jag tidigare tog upp. Striden i Grytviken då en marinsoldat med ett svenskt granatgevär svårt skadade en argentinsk korvett finns även med, och sätts av Areschoug i sitt sammanhang.

Falklandskrigets alla flygplan och en hel del av infanteriutrustningen illustreras i färg. Vartenda fartyg beskrivs. Areschoug kommer även in på krigets efterspel i nutiden. Som de flesta av denna bloggs läsare vet pågår det i denna stund ett både politiskt och militärt spel om Falklandsöarnas framtid och Areschoug tar även upp det.


En av många otäcka påminnelser i nutiden om 1982 års Falklandskrig. Blir det ett nytt? Även denna togs av bloggläsaren Carl Pettersson.

Slutligen vill jag flagga för premieboken som denna månad handlar om krigsplaner som aldrig blev av, alltså planer på våghalsiga operationer och mer eller mindre vansinniga vapen, som stridsvagnen Maus. Omslaget kanske mest ser ut som en affisch för en Hollywoodfilm men...



...texten är inte alls något strunt utan tvärtom nya rön baserade på en lång rad tidigare topphemliga dokument. Förutom fina foton ingår även en mängd perfekt avfotograferade dokument som gör att man kan se de exakta formuleringarna i original.

Det fanns gott om ambitiösa operationer och vapen som jag aldrig hört talas om och en del som jag alltid önskat veta mer om, inte minst operation "Unthinkable", Churchills vision av ett tredje världskrig redan 1945, inklusive en del återupplivade tyska förband på allierad sida.

Andra världskriget - hemliga krigsplaner som aldrig blev av är inte bara en spännande bok utan den ger underlag för livfull debatt om både tyska och allierade planer. Bokens svaghet är att några av kapitlen är lite väl korta, man vill helt enkelt ha mer kött på benen. Men jag tycker att detta delvis uppvägs av de många originaldokumenten. Hursomhaver mycket prisvärd. Priset inom SMB, eftersom det är en premiebok, är 98 kronor.

Sist men inte minst, tack Carl för de nutida bilderna från Falklandsöarna.

P.S. 24/4:
Flygplanstypen i den fejkade omslagsbilden ovan fanns i verkligheten och flög till och med. Den hette Junkers Ju 287. Någon som vet om det finns några rester av detta plan bevarade någonstans?

Upphittat: 20 Spitfires och en P-40

De senaste dagarna har varit en flyghistorisk julafton. Här den P-40 som hittats i Egypten.

Den brittiske bonden David Cundall måste rimligen ha gjort den största flyghistoriska upptäckten någonsin efter att ha spenderat över en miljon kronor i sitt sökande: kanske så många som 20 äkta och kompletta Spitfires!

Det senaste om detta mirakulösa fynd är att den brittiske premiärministern David Cameron har säkrat de legendariska planens hemresa. Det säger väl en del om det brittiska folkets vurm för Spitfire att man så snabbt och från högsta ort har engagerat sig i detta fynd.

Vad som skall ske med den P-40 som också nyligen hittats är mer oklart. Flygplanstypen är amerikansk men har tillhört RAF. Det började med dessa stillbilder på ett polskt flyghistoriskt forum. På ett brittiskt forum ville man först inte riktigt tro på bilderna utan menade att det kunde vara fejkade bilder. Men så släpptes filmklippet här ovan och så detta:



UPPDATERING 23/4: Bägge filmerna ovan visar alltså den P-40 som hittats i Egypten. De Spitfires som hittats i Burma finns det mig veterligen ännu inget filmklipp av, eftersom de ännu inte har grävts upp. Med tanke på den brittiske premiärministerns ingripande dröjer det kanske inte alltför länge.

Specialförbandets okända rester

Filmklipp som visar den Chevrolet från specialförbandet LRDG som hittades i öknen på 80-talet.

Ni som följer min medförfattares ökenäventyr via LRDG-bloggen vet att man gjort en del krigsfynd i sanden de senaste dagarna. Men Karl-Gunnar ringde mig just från ett ställe utanför Alexandria och berättade att man hittat mer.

Kort sagt är det inte några av de vrak som hittats av tidigare expeditioner utan det rör sig om tidigare okända rester. Bilder och alla detaljer kommer givetvis med i den kommande boken.

För er som är nyfikna på hur en hundraprocentigt utrustad LRDG-jeep ser ut kommer här ett klipp från en LRDG-entusiast på Nya Zeeland:



Väldigt många LRDG-soldater var just Kiwis, alltså från Nya Zeeland. Sedan några år tillbaka finns det ett gäng där nere som jobbar på att komma till Nordafrika för att återse LRDG:s insatsområde i originaljeepar. Så vitt jag förstår har de dock fortfarande inte kommit iväg på grund av de stora kostnaderna i ett sådant här projekt. Alltså blev ett gäng britter, en jänkare och en svensk (vår man i Alexandria) först med att göra om en LRDG-patrull i originalfordon. Men den nyzeeländska gruppens PR-video är dock sevärd:



Apropå rester av det förgångna bekräftar det senaste numret av Populär Historia (5/2012) en sak som jag var lite osäker på. Jo, som jag kortfattat tog upp i Tyskar och allierade i Sverige utvecklades den tyska störtbombaren Stuka delvis i Malmö. Populär Historias Jacob Wiberg har nu grävt fram en fin bild från den tyska flygplansfabrikens interiör som jag tidigare inte har sett. Men det bästa, Wiberg bekräftar det rykte jag inte vågat ta upp. I flygfabrikens B-hall finns sen ett antal år... ja, jag ska inte förstöra för Wiberg. Läs tidningen och ni som bor i Malmö kan ju sen gå dit själva och jämföra med hjälp av den just publicerade bilden.

Vår man i Siwa

Vår man på väg till Siwa-oasen. Inte mycket avslöjar att bilden togs nyss och inte för 70 år sedan. Via mobilkamera. FOTO: John Carroll

Dyner utanför oasen Siwa, som Karl-Gunnar just nådde med en 70-årig jeep. FOTO: Tronics

Min medförfattare Karl-Gunnar Norén har gjort det! Han har nått oasen Siwa vid libyska gränsen efter en strapatsrik ökenfärd. Till stor del har han själv suttit bakom ratten på den 70 år gamla jeepen.

Kolla den senaste bilden på ökenresans blogg. Ibland slår svartvitt färg med hästlängder, eller hur? Ja, det är Karl-Gunnar bakom ratten på den främsta jeepen. Klicka på bilden för att se den i lite större format.

Karl-Gunnar ringde mig nyss från Siwa och berättade om expeditionens senaste äventyr. Man har haft sagolika naturupplevelser men även flera motorproblem mitt ute i öknen. Men man har löst dem på snillrika sätt. Tarek, en av egyptierna i expeditionen, lyckades göra om ett grillspett till en kopplingsdetalj. Den fungerar trots att det krävdes millimeterprecision.

"Det blir mest tvåans växel" berättar Karl-Gunnar om hur det är att köra i den äkta öknen. Man ska dock ha god fart för att inte sjunka ner.

Siwaborna är enligt Karl-Gunnar tydligt överraskade att någon lyckats ta sig till Siwa längs den rutt man valt, dessutom i 70-åriga fordon. Karl-Gunnar har fått köra själv mer än vad han trodde och är mycket nöjd med det. De långa körpassen har varit tuffa men samtidigt en fröjd.

För närvarande finns han på ett hotell i Siwa. Strömlöst men med dusch. Expeditionsdeltagarna har inte tvättat sig på en vecka.

Mina utlånade ökenbyxor från 1942 ska hittills ha funkat perfekt.

UPPDATERING 11:02: Här kommer en färsk bild som visar hur det ser ut "ombord":
Karl-Gunnar i röd jacka och mina brallor från 1942. FOTO: John Carroll

Sveriges nya amfibiska försvarsminister

Sveriges nya försvarsminister Karin Enström redogör i detta klipp från december för sin syn på världens säkerhetspolitiska "hot spots".

Att Karin Enström, som just blev Sveriges försvarsminister, är kvinna och har en bakgrund som officer (kapten) har viss betydelse. Personligen tycker jag det är lite kul att hon finns med i min bok Elitförband i Norden (s. 82).

Skälet till det är att hon är yrkesofficer i amfibiekåren. Alltså grattis till alla amfibiska bloggläsare.

Jag har medvetet inga politikers bloggar i min blogglista till höger men gör nu ett undantag och lägger till Karin Enströms blogg, eftersom hon nu delvis måste lämna partipolitiken. Hoppas förresten att hon fortsätter att ha kvar kommentarsfunktionen på sin blogg. Förra försvarsministerns blogg hade som bekant ingen interaktivitet.

Det blir nu till att ta sig an en rad mindre angenäma arv, inte minst det akuta datorstrulet inom Försvarsmakten.

Lycka till med nya jobbet, Karin Enström!

UPPDATERING 12:16 Som bloggläsaren GW just påpekat (se första kommentaren nedan) var det ingen klockren rubrik av mig för detta inlägg. Försvarsministern 2006-2007 Mikael Odenberg gjorde ju sin GU inom kustartilleriet och tillhör numera amfibiekåren som reservofficer (major). Därför har jag nu även ändrat lätt i rubriken. Ber om ursäkt för detta...

Arktiska ambitioner uppmärksammas

Kanada försöker återupprätta sin ubåtsförmåga men har problem.

Den ökande militära aktiviteten längst i norr uppmärksammas nu i Norrbottens-Kuriren, men även att alla de högsta militärerna i det arktiska området (i vilket Norrland ingår) för första gången har träffats, i syfte att förhindra spänningar och konflikter.

Vid det historiska mötet i Kanada i förra veckan deltog även ÖB Sverker Göranson. I svenska riksmedier har det än så länge bara varit denna notis om den senaste utvecklingen.

Samtidigt som Kanada organiserade det arktiska toppmötet blev det känt att Kanada har problem med att återfå sin forna ubåtsförmåga, men ambitionen kvarstår att nästa år ha tre operativa ubåtar (se klippet ovan).

Mystisk robot och ny hjälm

Det finns nu flera klipp på nätet från gårdagens superparad men få visar den nya hjälmen lika bra som detta klipp från RIA Novosti.

Gårdagens största nyhet från Nordkorea var längden på Kim Jong Uns tal med tanke på att hans far yttrade en enda mening under sina parader. Men en del materielnyheter blev det även.

Denna sydkoreanska artikel på engelska tar bland annat upp den nya robot som uppvisades, som verkar vara av tveksamt fabrikat. De nya drönarna och hjälmarna (liknar amerikanska PASGT) är i alla fall rätt intressanta.

Svenska SOG och STE

I senaste trailern framgår det på två ställen att svenska SOG är med, liksom norska FSK/HJK och ryska Alfa.

Efter att ha sett senaste trailern för kommande storspelet "Warfighter" står det klart att svenska SOG definitivt är med. Det innebär den största marknadsföringen någonsin för ett svenskt militärförband.

Även svenska marinens ännu mer okända förband STE, Sjötransportenheten, som förser SOG med marina specialfarkoster och understöd, har härom dagen framträtt lite mer i offentligheten genom Marinbloggens första inlägg om förbandet.

För att helt växla ämne blir helgen som börjar imorgon en av de mest speciella i Nordkoreas historia eftersom man utfärdat fantastiska löften om den 15 april 2012, på grund av Den Evige Ledarens (farfar till nuvarande) 100-årsdag nu på söndag. Löften som står i bjärt kontrast till landets verkliga situation och inte minst den just misslyckade raketuppskjutningen.

Tack för tipset om MoH, CJ!

Krigsfynd på norsk vind

Norska NRK rapporterar om att 80 affischer från kriget har dykt upp. Det speciella är att en bekant till mig, ägaren av Lofotens krigsminnesmuseum, just har spanat in dem och konstaterat att några är mycket ovanliga och en av dem kan vara unik.

Jag har tidigare bloggat om hur norska SS-affischer förändrades under krigets gång från att vara nästan anti-tyska till att helt omfatta SS-kultens nazivikingastil.

Följ med till öknen

Denna Chevrolet hittades under en tidigare expedition i jakt på spår efter Long Range Desert Group och står numera på Imperial War Museum.

Min medförfattare Karl-Gunnar Norén sitter just nu i en originaljeep i den egyptiska öknen, för att göra fördjupad research för vår kommande bok.

Du kan genom resans hemsida se exakt var Karl-Gunnar befinner sig genom den automatiskt uppdaterade kartan. För att se de senaste bilderna från expeditionen, gå till resans egen blogg. Karl-Gunnar syns i bild i dagens inlägg i andra bilden uppifrån, iklädd ökenbyxor från 1942 och med sin egentillverkade expeditionsväska som har ledsagat honom världen runt.

Inte bara en supergenerals öde

Under påsken har jag läst en stark ny bok om Afghanistan. På bilden ett stridsfordon 90 i landet. FOTO: Gustav Vikström

Denna påsk har på flera sätt varit underbar med fin samvaro med familj och vänner, strålande skidturer på isen med mera. Samtidigt har jag läst en ruggigt aktuell bok om Afghanistan som var både stark, plågsam, lättläst och tankeväckande.

Efter att tidigare idag ha läst ut The Operators av Michael Hastings var jag rätt omtumlad. Boken är ett mycket originellt krigsreportage som mest handlar om Afghanistankriget under 2010 och våren 2011. Kort sagt har jag svårt att tänka mig en mer aktuell bok för alla med rejält intresse för Afghanistan och ISAF. Jag sökte igenom nätet efter svenska recensioner eller överhuvudtaget omnämnanden. En enda tidningstext på svenska fann jag, ironiskt nog publicerad i Piteå-Tidningen (bor i Piteå men hade ändå missat den).

Visst, flera svenska medier har tagit upp Hastings artikel i Rolling Stone i ämnet, som blev en global skandal sommaren 2010. Dock finner jag det svagt att hans bok ännu inte har uppmärksammats i enda svensk rikstidning. För detta är en bok om mycket mer än den sparkade ISAF-chefen Stanley McChrystal (supergeneralen som var mest i fokus i Hastings artiklar).

The Operators är enligt min åsikt en lika stark läsupplevelse som War av Sebastian Junger (finns nu översatt och har samma intetsägande titel på svenska dvs. Krig). Men perspektiven är väldigt annorlunda. Medan Junger tittar med förstoringsglas på en handfull amerikanska soldaters krigsvardag i Afghanistan försöker Hastings teckna en både militär, politisk och säkerhetspolitisk bild av de senaste årens utveckling (spel) i stort.

Några av bokens sakfel togs upp i recensionen i LA Times. Personligen reagerade jag mest på en överdrift, att Pentagon skulle ha 27,000 personer inom PR. Som påståendets källa (den citerade AP-notisen) anger så avser den siffran såväl personer inom rekryteringsapparaten, reklam som PR. Hastings tycker väl att allt detta kan kallas för PR-sektorn men jag anser att man ska vara mer noga. Att kalla allt för PR är inte grovt missvisande men...

Hursomhelst, Hastings lägger fram intervjuer och dokument som oavsett hans egna kommentarer tillför debatten om Afghanistan en massa bränsle.

F.ö. tackar jag för möjligheten att publicera bilden ovan. Den visar även den afghanska snö som sällan finns med i svenska medier. Som alltid kan man se bilden lite bättre om man klickar på den.

Gladiatorgåta från Luleå

Gladiator-plan i Luleå under kriget. FOTO: Sten Losenborg

En av min äldsta vänner i Luleå, Sten Losenborg, tog som ung man bilden ovan av Gladiator-flygplan i Norra hamnen i Luleå. Både han och jag har en del frågor om bilden.

Det finns en välillustrerad krönika över Norrbottens flygflottilj, F 21 Nyckelflottilj i norr. Det finns även flera böcker om F 19, flygflottiljen inom Svenska Frivilligkåren. Men i ingen av dessa finner jag bilder tagna i Norra hamnen, vilket är bara några stenkast från Luleås centralaste punkt. Därför undrar jag och Sten om någon bloggläsare vet mer om bilden? När var planen där och varför - det är ju extremt nära till centrala Luleå.

Tyvärr minns inte Sten när under kriget han tog bilden. Jag försökte igår att rekonstruera den på plats men upptäckte till min förfäran att alla hus i bakgrunden, utom någon av villorna, är borta. En liten tröst blev det dock när jag tittade in hos antikvariat Viking i Luleå. Där fann jag följande kolorerade krigstida vykort av en Hart (rätt snarlik Gladiator) till salu för tio riksdaler. Gärna fler såna fynd...

Svenskarna i Waffen-SS och SOE

Svenskarna i Waffen-SS är det stora temat i det nummer av Militär Historia (4/2012) som kommer ut i kioskerna idag. En spelfilm som tar upp dem finns redan. Men varför finns det ingen film om Allan Mann eller Erik Lewenhaupt?

Det är min vän och medförfattare Lennart Westberg som skrivit artikeln om SS-svenskarna i Militär Historia. I samma nummer har jag en intervju med den kvinna som torde vara Sveriges sista levande kvinnliga krigsdeltagare från 1939-45 och en av få svenska kvinnor som var i allierad krigstjänst. Hennes namn är Brite-Marie Bodorff och hon lever alltså än idag och vad mer är, hon kör ännu bil!

Jag var helt omedveten om Brite-Marie Bodorffs tjänstgöring i den norska exilmarinen då jag tillsammans med Lennart Westberg skrev Svenskar i krig, som första gången utkom 2004. Ännu när den boken senast reviderades härom året så var det okänt för mig. Brite-Marie har nämligen inte tidigare framträtt i svenska medier om sin krigstjänstgöring.

En fråga jag ställde till Brite-Marie som inte fick plats i tidningen var om hon sett den norska krigsfilmen “Max Manus” och hur hon tyckte att den var. Anledningen till att jag tog upp "Max Manus" var att den inledningvis skildrar Svenska Frivilligkåren i Finland, som Manus ingick i och som Brite-Marie arbetade för under vinterkriget. Därtill, som framgår av intervjun, utbildades hon senare i England intill Special Operations Executives Kompani Linge som Max Manus tillhörde. Brite-Marie svarade att hon sett filmen och att hon gav den klart godkänt.

Frågan jag funderat på många gånger sen "Max Manus" hade premiär 2008 är varför inget liknande kunnat göras i Sverige? Till att börja med bör man känna till att filmen blivit den näst mest sedda spelfilmen någonsin i norsk filmhistoria ( efter "Flåklypa Grand Prix"). Den torde även ha inbringat en hel del intäkter från svensk publik, inte minst genom DVD.

Någon brist på kommersiella förutsättningar finns alltså inte. Alltså, varför inte en spelfilm om en av Max Manus svenska SOE-kamrater, exempelvis Allan Mann som rätt fräckt presenterade sig för tyska trupper i Norge som "renhållningsarbetare från Dasshålet". Eller en film om Erik G:son Lewenhaupt som mot alla odds blev en svensk paratrooper i Normandie, Ardennerna och i slutstriden om Tyskland...

Den röda tråden i svensk spelfilm om andra världskriget har hittills istället varit att hitta på mer eller mindre krystade karaktärer och historier. Om vi börjar med filmen "1939" (1989) fanns där en hel del korn av verkligheten men inte mycket till spänning. Förresten använde "Max Manus" några av den filmens miljöbilder från 40-talets Stockholm (återanvändning).

Sen hände i stort sett ingenting förrän "Frostbiten" kom 2006. Den filmen tog för första gången upp svenskarna i Waffen-SS inklusive en stridsscen med dem. Men liksom de två senaste svenska krigsfilmerna "Gränsen" och "En fiende att dö för" var varken verkliga händelser eller liv i fokus.

Dramatiska öden som utspelat sig i verkligheten har en särskild kraft, vilket bevisats inte bara av norsk krigsfilm. Borde det alltså inte vara hög tid att svensk krigsfilm lämnar fantasifigurerna och tar sig an verkliga personligheter? Hittills har våra filmer förresten inte ens nämnt att det var betydligt fler svenskar som var i krigstjänst för de allierade än för tyskarna. En rätt talande uppgift om Sverige och svenskarna som ännu inte finns med i den vanliga debatten om Sverige och andra världskriget.

Tyvärr är det bara några procent av befolkningen som läser faktaböcker eller tidskrifter. Däremot ser många gärna en välgjord dokumentär eller spelfilm. Därför måste det nog till att nya historiska uppgifter tas upp i TV och helst även i spelfilm, för att de verkligen ska bli allmänt kända.

Verklig debatt om verkligheten nu?

Den mest läsvärda ledare jag nånsin läst i svensk press publicerades i DN igår. Till slut har kanske tiden ändå kommit för att även i Sverige verkligen diskutera Till bröders hjälp, ett år efter uppmärksamheten den fick i Finland.

Bättre sent än aldrig? Men varför står det bara "publicerad studie" i DN-ledaren? Studiens namn är Till bröders hjälp.

Sveriges bidrag till Falklandskriget

Sveriges bidrag till de brittiska styrkorna under Falklandskriget var inte stort men inte heller oväsentligt. Det viktigaste var nog bandvagn 202.

Det är nu exakt 30 år sedan ett av de mindre krig som mest präglade 80-talet, Falklandskriget 1982. Jag kan inte minnas att mycket då skrevs om Sveriges militära bidrag till den brittiska sidan i kriget.

Man kan nog säga att det inte skrivits mycket om det på senare år heller. Klippet ovan av det sannolikt viktigaste bidraget, bandvagn 202, filmades inte under kriget utan härom året. Men på denna sajt finns en stillbild av en Bv 202 med Royal Marines under kriget.

Bilder av våra granatgevär m/48 (grg) i Falklandskriget finns, men så vitt jag vet ingen bild som visar när en brittisk marinsoldat med en grg besköt och allvarligt skadade en argentinsk korvett. Ett rätt märkligt sammanträffande var att denna strid inträffade i Grytviken. Det är ingen slump att namnet låter svenskt, det var arkeologen Johan Gunnar Andersson som gav viken dess namn.

Det tredje svenska bidraget till britternas utrustning var kanske av ett mindre dödligt slag men dock noterbart för fotsoldaterna som var där nere i den ytterst karga och blöta terrängen. Någon som minns vad det var för något? Stilpoäng till den som även minns vem det var som förmedlade materielen...

Jag har tagit upp Falklandskriget en del i min artikelserie MILITÄRT! och lär nog ta upp det igen, inte minst eftersom svenska medier är så ointresserade av den senaste tidens friktion mellan Argentina och Storbritannien om ögruppen, som man i Argentina kallar för Islas Malvinas.


Härom dagen visades detta inslag i brittisk militär-TV om den just nu pågående trätan om Falklandsöarna.