måndag 14 januari 2013

Vårt krig mot Norge

Sammanfattning av vårt nästa år 200 år gamla krig mot Norge.

Av flera skäl (Gripen, ÖB, Sälen mm) är försvarsdebatten just nu intensiv och det är intressant vilka tidsperspektiv olika debattörer har.

Sven Hirdman och Jerker Schmidt har kommit till olika slutsatser om vilken säkerhets- och försvarspolitik Sverige borde bedriva. Oavsett åt vilket håll man själv lutar är deras inlägg nog värda att läsas både en och två gånger. Till Jerker Schmidts ord måste jag dock tillfoga att han har missat flera svenska krig. Han skriver att "vi inte har varit i krig sedan 1809". Jag antar att Schmidt, liksom många andra, tror att det var finska kriget 1808-1809 som var Sveriges sista. I själva verket följdes det dock av fyra till: kriget mot Danmark som också avslutades 1809 men lite senare på året; kriget mot England 1810-1812; kriget mot Napoleon 1813-1814 och slutligen kampanjen mot Norge 1814.

Ja, nästa år blir det alltså, om vi har tur, möjligt att fira 200 år av fred. Hur många länder är det egentligen som har upplevt så långa fredsperioder? Det vet jag inte på rak arm men det kanske några av läsarna gör?

I övrigt finns det skäl att anmärka på den grafik om Rysslands väpnade styrkor som igår trycktes i DN tillsammans med artikeln "Den ryska björnen visar musklerna igen". Där åskådliggörs, som så ofta, de största ländernas försvarsutgifter (2011). På grund av de väldigt olika löne- och produktionskostnaderna i USA, Kina och Ryssland är det mer givande att jämföra antalet kärnvapen, ubåtar, stridsvagnar, stridsflygplan, helikoptrar och inte minst brigader. Bilden blir då en annan. Lika märkligt är att DN:s grafiker enbart tar upp de beställda 3000 pansarbilarna ("lätta pansarfordon") men inte nämner beställningen av 2300 stridsvagnar av modell Armata, som utgör en ny generation.

Ewa Stenbergs intressanta kommentar "Vill Ryssland verkligen bråka med oss?", publicerad intill ovan nämnda nyhetsartikel, är inte online men dess första två meningar lyder: "Jag siktade det svenska fastlandet första gången genom ett ubåtsperiskop 1981. Redan då visste jag var ni hörde hemma, även om ni sade att ni var neutrala". Orden uttalades 2011 av Michail Nenasjev, medlem av ryska parlamentets försvarsutskott.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Fred i 200 år kunde det blivit om vi inte fört krig i Afganistan sedan 10 år! / Nemo Saltad Sobrius

Anonym sa...

Resultatet av kriget var alltså "Konventionen i Moss". Om denna kan man läsa på denna länk: http://sv.wikipedia.org/wiki/Konventionen_i_Moss
Dess betydelse varade ända till 1905 då norska Stortinget inte längre erkände Oscar II som Norges kung men kunde acceptera en av hans söner. Vilket Oscar II avvisade, varpå Stortinget förklarade att unionen med Sverige var bruten. Varpå man, återigen, valde en dansk prins som kung; Haakon VII, den nuvarande kungens Haakon V:s farfar.

Lars Gyllenhaal sa...

Hej Nemo, skarpa militära operationer är möjliga att bedriva utan att vara i krig. Förutom i Afghanistan har Sverige bedrivit sådana operationer i Kongo redan på 60-talet. Det väsentliga är om Sverige förklarat krig mot någon stat eller om någon främmande stat förklarat krig mot Sverige. Så har inte skett.
Det finns dock en sak som väl gör att man skulle kunna säga att Sverige är i en GRÅZON. Det att Sverige sedan mer än tiotalet år ingår i den internationella koalitionen mot terrorismen. Mvh, Lars