tisdagen den 8:e januari 2013

Nato-hjälpen kom efter 6 veckor

Patriot-robotarnas ankomst i Turkiet.

Det var den 21 november ifjol som Turkiet formellt begärde konkret militärt stöd från Nato. Nu, efter sex veckor, anländer Patriot-robotarna.

Tack, R, för förslaget.

5 comments:

Anonym sa...

NBG 08 som var EU:s snabbinsatsförband hade en beredskap om 10 dagar från order att utgångsgruppera till initial operativ förmåga med huvuddel av förbandet i insatsområdet. Det är 1,5 veckor för ett stående förband med förberedda förmågor i hög beredskap. Tillkommer gör bl.a. tiden för beslutsprocessen från behov av hjälp uppstår innan order ges att utgångsgruppera. Alla transporter för att klara 10 dagars beredskap måste ske med flyg. Resurser för strategisk, operativ och taktisk lufttransport är ofta en dyr och begränsad resurs. Det är några löpkilometer container som ska flyttas för IOC... Med båt tar det ca 3 veckor att skeppa materiel och trupp.

Självklart kan vi anta följande:

a) alla våra vänner ställer direkt upp när Sverige hotas.

b) tillräckliga resurser kan utgångsgrupperas till vårt försvar av hela landet inom en vecka!

En vecka är oceaner av tid. Hela 7 dygn faktiskt! Hur svårt kan det vara? (OBS! Ironi!)

Anonym sa...

Jamen Turkiet är ju inte ens angripet. Kom igen med nt bättre!

Lars Gyllenhaal sa...

Anonym 22:37, Turkiet har förlorat ett antal medborgare och ett flygplan pga beskjutning från Syrien. Minst en Scud har väl också landat vid turkiska gränsen. Sen är det inga väldiga mängder hjälp som har begärts av Turkiet. Icke desto mindre tog det sex veckor tills den anlände.
Mvh,
L

Anonym sa...

Samma Fö och fömin som är väl bekanta med krav och förmågor hos EUs snabbinsatsstyrkor, menar idag att en veckas uthållighet är tillräckligt för att hinna få hjälp. Den enda slutsatsen som då är möjlig är att man planerar att ha utländsk trupp kontinuerligt stationerad i Sverige med hög beredskap? För att hinna tilltransporteras från annat land och utgångsgruppera med initial operativ förmåga lär de knappast hinna om inte ens EUs vassaste snabbinsatsstyrkor klarar det. EUs Main Force med tunga förband, som är tänkt att vinna kriget, räknar inte med att vara operativ i ett insatsområde förrän inom 90 dagar. Snabbinsatsstyrkan vinner inga krig, den är för lätt, och syftar till att snabbt ta brohuvuden för tilltransport av Main Force samt försöka snabbt dämpa en uppkommen konflikt. NATO är samma förband och förmågor.

Jag saknar koherens och logik i budskapen! Någon journalist som vill faktagranska och analysera?

Anonym sa...

Ja, en snabbinsatsstyrka som flyttas från ett land till ett annat och är operativt i det nya landet inom en vecka har vi ännu inte sett kraven på (eller kostnaden för). Vi vet att 10 dagar för en nordisk stridsgrupp avsedd att utgöra EU:s snabbinsatsstyrka, är både svårt och mycket dyrt att skapa. Det finns sådan empiri.

Vi vet också att denna styrka är avsedd för initial krishantering, och inte för att uthålligt vinna krig. För det behövs en "main force" med både fler, större och tyngre förband.

Kanske är det lättare för EU och NATO (som är det operativa ramverket för de flesta EU-länders militära stridskrafter) att genomföra en expeditionär insats om konflikten utspelar sig i Sverige än om den utspelar sig på Balkan, i Afrika eller Mellanöstern? Eller...?

Vad händer nu om vi inteckar en förvarningsperiod om några veckor. Konflikten och spänningarna bygger upp. Våra politiker försöker att dämpa och lugna situationen för att undvika att det leder till en väpnad konflikt och eskalerande våld. Ska vi i det läget förutsätta att våra politiker i god tid beslutar om att be om militär hjälp och att starta en militär uppbyggnad som riskerar att lägga mer ved på brasan? Eller kommer man vilja fatta beslutet så sent som möjligt (dvs. för sent)?

Om vi antar att ingen konflikt berör enbart Sverige, utan våra allierade inom EU kommer också ha intressen och vara parter. Ska vi då anta att de ska ta av egna resurser och prioritera en styrkeuppbyggnad för att skydda Sverige och svenska intressen? Det låter nästan för bra för att vara sant, även om det kanske kan finnas specifika scenarion där ett sådant agerande sammanfaller med våra vänners intressen. Sannolikt finns scenarion där ett sådant vänskapligt agerande står i strid med våra vänners intressen och därmed kommer att pröva deras lojalitet med lilla Sverige. Vilken historisk empiri finns att lära av här? Hur brukar länderna i Europa och norden agera?

"Korthus" och "kejsarens nya kläder" har tidigare använts flitigt för att beskriva svensk försvarspolitik av idag, och det kan nog t.o.m. beläggas med fakta av den som anstränger sig att söka sådana fakta.