Web War One

En av västvärldens tyngsta tidskrifter lyfter upp Estlands säkerhet. USA storsatsar på cyberkrigföring. Snart kanske även svensk press skriver om detta?

Almedalen, Almedalen och Almedalen... Men i dagens 21-sändning av SVT-Aktuellt lyckades dock säkerhetspolitiken störa den svenska dagisdebatten. Det är bara för stort att USA och Ryssland med stor sannolikhet kommer att utväxla spioner (utpekade spioner). Varje redaktionschef vet utan att kolla att detta är något riktigt stort.

Blott tre gånger bytte USA och Sovjetunionen spioner. Utväxlingarna skedde 1962, 1985 och 1986. Alltid på en bro i Berlin vid namn Glienicke. Givetvis blev den kallad för "spionbron".

Vilken bro får äran denna gång, kan man undra. Får man gissa att det blir en gränsövergång mellan Polen och Ryssland, dvs. en övergång till Kaliningradområdet.

Man behöver nog inte oroa sig över att de fortsatta turerna i denna affär ska missas av svenska medier. Rimligen borde därmed vissa av våra medier även sluta skriva FSB, den ryska säkerhetstjänsten, när det handlar om SVR, den ryska utrikesunderrättelsetjänsten.

Kanske kommer rentav insikten om rivaliteten USA-Ryssland sprida sig, dvs. att den fortgår på flera plan (mindre synliga) trots stora diplomatiska gester och även verkligt samarbete på andra plan.

Vem vet, tack vare det nyss inträffade kanske vi rentav får läsa något om hur USA storsatsar på cyberrymden som slagfält? Som läsare av Economist vet, utnämndes nyligen en fyrstjärnig general till chef för United States Cyber Command (USCYBERCOM). Inte nog med att general Keith Alexander har den för närvarande högsta formen av generalsgrad (finns två till, men bara teoretiskt), han är även chef för USA:s FRA, alltså National Security Agency (NSA). Därmed kan väl inte tydligare understrykas hur viktigt det nya USCYBERCOM är.

Economist skriver både i förra veckans ledare och huvudartikel om hur USA och flera andra stater nu fullt ut betraktar cyberrymden som slagfält, en arena att alltid ha i åtanke. Arenorna mark, hav, luft och rymd har fått sällskap (i viss mån kan man väl även tala om den mentala arenan).

Bakgrunden till denna snabba organisationsutveckling är bland annat händelserna i Estland 2007, som Economist rent av kallar "Web War I". En väldigt påtaglig konsekvens av nätangreppen mot Estlands viktigaste mål blev att Nato därefter etablerade ett helt nytt cyberförsvarscenter i just Estland, benämnt Cooperative Cyber Defence Centre of Excellence (CCDCOE).

Mig veterligen har hittills bar en civil svensk redaktion tagit upp Natos estniska cyberförsvarscenter, nämligen CS i denna artikel.

UPPDATERING 16/7: Som de flesta av denna bloggs läsare nog redan vet så skedde utväxlingen i Wien. Spelade "Den tredje mannen" in i det beslutet? ;-)