Östersjöns sak är vår?

Försvarsminister Sten Tolgfors går i dagens SvD ut med flera tunga besked och signaler. Helt klart vill regeringen stärka förmågan att försvara det egna territoriet. Men förmågan att verka i övriga delar av Östersjöregionen tonas inte ned - tvärtom.

Översätter man till klarspråk vill alliansregeringen, om den får sitta kvar, återupprätta militärområdesstaberna. Som Wiseman påpekat är Försvarsmakten av idag en total huvudfoting som har mycket svårt att syssla med regional ledning även om den så skulle vilja.

Jag tänker här inte upprepa de frågor som Wiseman ställer sig utan bara komma med en fråga som signaturen Wiseman inte ställt: om nu försvaret av det egna territoriet åter ska vara en huvuduppgift för Försvarsmakten, innebär det att planerna på att lämna Norrland utan ingenjörförband avförs från agendan? Enligt Officerstidningen 4/2010 pekar mycket på att Norrland från och med i höst/vinter blir utan ingenjörer. Man tänker alltså samlokalisera alla ingenjörer på en plats, på Ing 2 i Eksjö - som ligger i höjd med Göteborg (till och med något söder om).

Utgör inte Norrland 59 procent av Sveriges yta? Finns inte våra bredaste och längsta floder i norra Sverige? Detta i kombination med att det är i Arktis som den militära temperaturen stiger mest påtagligt, gör att man måste undra över samlokaliseringsplanen. Visst, ingenjörförband skulle kunna transporteras upp till Boden från Ing 2 i Eksjö. Men om Ing 2 skall få en godtagbar förmåga till (sub)arktisk krigföring så blir det ett hiskeligt resande Eksjö-Boden - så mycket att besparingarna man gjort på att samlokalisera raskt äts upp av ökade resekostnader. För att inte tala om att personalen sällan får vara hemma i Eksjö.

Försvarsministerns hårda ord om värnplikten påminner mig om vad våra närmaste grannar sagt om denna.

Sist men inte minst är det intressant hur försvarsministern inte bara upprepar hur viktigt det är att "Vi bygger säkerhet tillsammans med Nordiska länder och EU-länder i vårt närområde". Han skriver även: "Sveriges försvar dimensioneras främst utifrån ett Östersjöperspektiv" och "Bara genom att titta på kartan förstår man att kriser, hot och konflikter måste börja mötas utanför Sveriges gräns, i närområdet och på Östersjön. Och att det måste göras tillsammans med andra. Det är tillsammans med andra vi ska förebygga att spänning blir kris och att kriser blir konflikter".

Försvarsministern lär knappast misstycka om jag sammanfattar ovan med "Östersjöns sak är vår". Det kan man ju tycka. Säkert är att Östersjöns sak är stor, d.v.s. en mycket krävande geografisk/logistisk utmaning.