Utplaceringen av amerikanska Patriot-robotar på polsk mark intill Rysslands strategiska Kaliningrad-enklav skedde inte i mars, som man tidigare antog. Inte heller skedde den i april, sannolikt pga Katyn-katastrofen. Men när den nu ändå sker verkar alla svenska medier sova.
Man kan läsa om utplaceringen på alla möjliga språk. Vad gäller artiklar på engelska vill jag särskilt tipsa om ryska RIA Novostis och Voice of Americas artiklar.
Så vitt jag vet har ännu inga svenska medier skrivit om detta. Att Kaliningrad är Rysslands ömma punkt i Östersjön och att Östersjön i högsta grad berör svensk säkerhet är tydligen oväsentligt. Säkerhetspolitiska nyheter väger lätt i jämförelse med alla tunga schlagernyheter...
Sist men INTE minst: en tuff recension av två färska böcker om dagens Ryssland. Synnerligen läsvärd.
- Lars Gyllenhaal
- Author, film researcher and member of the Swedish Military History Commission.
söndag 30 maj 2010
onsdag 26 maj 2010
Fyra Mistral och ny Kalasjnikov
Ryska statliga RIA Novosti har flera intressanta nyheter kring vapen. Det rör på sig både vad gäller Mistral, pansar och en ny Kalasjnikov.
Det senaste om Mistral är att de lär i slutändan bli fyra och placeras kring Murmansk och Vladivostok. Enligt nyhetsbyrån är man nu "i sista förhandlingsstadiet".
AK-200 kallar man den Kalasjnikov som nästa år ska testas ute på förband.
Vitjaz kallar man en ny kpist som presenteras utförligt här.
Tydligen har man redan köpt in några lätta italienska pansarfordon och vill tillverka fler på licens.
TILLÄGG: Den här bilden av Putin med en "AK-74M 200" publicerades idag. Jag antar att det är en prototyp av AK-200. Någon som vet mer?
Det senaste om Mistral är att de lär i slutändan bli fyra och placeras kring Murmansk och Vladivostok. Enligt nyhetsbyrån är man nu "i sista förhandlingsstadiet".
AK-200 kallar man den Kalasjnikov som nästa år ska testas ute på förband.
Vitjaz kallar man en ny kpist som presenteras utförligt här.
Tydligen har man redan köpt in några lätta italienska pansarfordon och vill tillverka fler på licens.
TILLÄGG: Den här bilden av Putin med en "AK-74M 200" publicerades idag. Jag antar att det är en prototyp av AK-200. Någon som vet mer?
tisdag 25 maj 2010
Svensk tungviktare om Kremls väg
Flera böcker om dagens Ryssland har på senare tid getts ut på svenska. DN har idag därför en mycket läsvärd trippelrecension. Vilken av dessa tre böcker som är mest läsvärd vågar jag inte säga eftersom jag bara läst en av dem, men det är nog den viktigaste i alla fall.
Stig Fredrikson är inte för inte känd som SVT:s "Mr. Ryssland". Som få på SVT har han bevakat Ryssland under flera decennier och hans analyser är alltid genomtänkta och tänkvärda, även om han kan vara lite väl diplomatisk ibland.
Fredrikson är mer än journalist - många ryssar, svenskar och andra står i evig tacksamhetsskuld till honom för hans riskabla arbete med att hjälpa Alexander Solzjenitsyn under sovjetisk tid, han var bland annat Alexanders kurir.
Stig Fredriksons nya bok har en intetsägande titel: Daterat Moskva, men en bättre undertitel: Rysslands väg leder bort. Omslagsbilden är amatörmässig och mörk, ansiktet är mest i skugga. Tack och lov är bokens innehåll av bättre klass.
Några enorma aha-upplevelser får man väl inte av att ta del av Fredriksons syn på dagens Ryssland. Men det är dock en läsvärd och i mitt tycke rättvis bild han målar upp. För den som inte är så bekant med Ryssland skulle jag tro att hela boken känns riktigt välbehövlig. Dessutom är den lättläst.
Har man följt landet en tid får man ändå behållning av Daterat Moskva av två skäl. För det första är Stig Fredrikson den han är, en svensk tungviktare vad gäller att forma vår bild av landet. Det är helt enkelt givande att ta del av hur Fredrikson har kommit fram till sin rätt pessimistiska bild av dagens och morgondagens Ryssland. För det andra måste det han skriver om Alexander Solzjenitsyn vara ett väsentligt bidrag till förståelsen av denna på många sätt ännu inflytelserika ryska personlighet (han avled 2008).
Fredrikson erkänner rakt upp och ner hur han under Solzjenitsyns sista period alltmer gled ifrån honom på flera plan, trots deras djupa vänskap. Ända till slutet respekterade de dock varandra. Det är rörande att ta del av deras sista möte.
Daterat Moskva ingår i SMB:s boksortiment.
Stig Fredrikson är inte för inte känd som SVT:s "Mr. Ryssland". Som få på SVT har han bevakat Ryssland under flera decennier och hans analyser är alltid genomtänkta och tänkvärda, även om han kan vara lite väl diplomatisk ibland.
Fredrikson är mer än journalist - många ryssar, svenskar och andra står i evig tacksamhetsskuld till honom för hans riskabla arbete med att hjälpa Alexander Solzjenitsyn under sovjetisk tid, han var bland annat Alexanders kurir.
Stig Fredriksons nya bok har en intetsägande titel: Daterat Moskva, men en bättre undertitel: Rysslands väg leder bort. Omslagsbilden är amatörmässig och mörk, ansiktet är mest i skugga. Tack och lov är bokens innehåll av bättre klass.
Några enorma aha-upplevelser får man väl inte av att ta del av Fredriksons syn på dagens Ryssland. Men det är dock en läsvärd och i mitt tycke rättvis bild han målar upp. För den som inte är så bekant med Ryssland skulle jag tro att hela boken känns riktigt välbehövlig. Dessutom är den lättläst.
Har man följt landet en tid får man ändå behållning av Daterat Moskva av två skäl. För det första är Stig Fredrikson den han är, en svensk tungviktare vad gäller att forma vår bild av landet. Det är helt enkelt givande att ta del av hur Fredrikson har kommit fram till sin rätt pessimistiska bild av dagens och morgondagens Ryssland. För det andra måste det han skriver om Alexander Solzjenitsyn vara ett väsentligt bidrag till förståelsen av denna på många sätt ännu inflytelserika ryska personlighet (han avled 2008).
Fredrikson erkänner rakt upp och ner hur han under Solzjenitsyns sista period alltmer gled ifrån honom på flera plan, trots deras djupa vänskap. Ända till slutet respekterade de dock varandra. Det är rörande att ta del av deras sista möte.
Daterat Moskva ingår i SMB:s boksortiment.
måndag 24 maj 2010
Bergskrigföring och USA-baserna i Sverige
Det är inte ofta bergskrigföring berörs i böcker på svenska. Nu slumpar det sig så att två böcker om krig i bergsmiljö kommer ut samtidigt. Den ena skriven av en sovjetisk elitsoldat och den andra av en norsk elitsoldats barnbarn. Jag rekommenderar varmt bägge.
Jag berättar utförligt om boken Sovjet invaderar Afghanistan i den här artikeln i senaste Pennan & Svärdet. Det finns ett starkt skäl för dig som redan har den fysiska versionen av den tidningen att ändå gå till hemsidan ovan: på hemsidan finns en videointervju med den f.d. sovjetiske elitsoldat som skrivit boken, Zigmas Stankus.
Översättaren av boken är värd att särskilt uppmärksammas: Jonas Öhman, som själv var fallskärmsjägare under Sovjets afghanistankrig, men en svensk sådan.
Nu byter vi ämne, fast inte helt. Det handlar fortfarande om bergskrigföring och elitsoldater...
Norrman i amerikansk militäranorak i Sverige.
Som ovan.
Den andra nya boken jag här vill uppmärksamma är Operation Sepals av Roger Albrigtsen, som handlar om hur USA fick etablera en kedja av militärbaser på svensk mark och använde dem för mycket mer än spaningsuppdrag. Från Sepals-baserna i de svenska fjällen (Norr- och Västerbotten) utgick norska jägarpatruller i amerikansk uniform och med amerikanska automatvapen. Man utförde regelrätta angrepp mot tyska mål i Nordnorge.
Genom att personalen på baserna var organiserade och utrustade huvudsakligen av OSS, föregångaren till CIA, och från svensk sida bistods av den hemligaste delen av den militära underrättelsetjänsten, C-byrån, var det hela dock extremt känsligt ur svensk synvinkel. En senare svensk ÖB var också involverad: Stig Synnergren. Först 1995 (!) kom det ut en bok på svenska som tog upp Sepals: Flygoperation Balchen av Jan Waernberg - som i princip bemöttes med tystnad. Fyra år senare kunde jag berätta lite mer i min egen bok Slaget om Nordkalotten, som visserligen fick stor uppmärksamhet i landsortspress men aldrig recenserades eller debatterades i rikspressen.
Först nu kommer en bok på svenska som helt fokuserar på Sepals, alltså Operation Sepals. Den som vill veta mer om boken/ämnet kan gå in på författaren Roger Albrigtsens hemsida.
Här ovan publicerar jag med Albrigtsens tillstånd en bild ur boken som visar hans morfar, som tjänstgjorde vid en av Sepals-baserna. Intill finns en bild som inte finns i boken, tagen av mig härom veckan. Jag tycker den visar att Roger är tämligen lik sin morfar, Magne Lindgren. Bägge bär speciella amerikanska anoraks med äkta vargskinn runt ansiktet. Tyget är vändbart så att en sida är vit och den andra grön.
Vem är då vem? Gissa på.
Är du inte med i Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek (SMB) men vill ha ovan nämnda böcker så är det dags att gå med. Man kan ju anmäla sig via webben men jag befarar att du då inte hinner få månadens erbjudanden. Så ring istället medlemsservice och anmäl dig som ny medlem och tala om vilka böcker du önskar.
Jag berättar utförligt om boken Sovjet invaderar Afghanistan i den här artikeln i senaste Pennan & Svärdet. Det finns ett starkt skäl för dig som redan har den fysiska versionen av den tidningen att ändå gå till hemsidan ovan: på hemsidan finns en videointervju med den f.d. sovjetiske elitsoldat som skrivit boken, Zigmas Stankus.
Översättaren av boken är värd att särskilt uppmärksammas: Jonas Öhman, som själv var fallskärmsjägare under Sovjets afghanistankrig, men en svensk sådan.
Nu byter vi ämne, fast inte helt. Det handlar fortfarande om bergskrigföring och elitsoldater...
Norrman i amerikansk militäranorak i Sverige.
Som ovan.
Den andra nya boken jag här vill uppmärksamma är Operation Sepals av Roger Albrigtsen, som handlar om hur USA fick etablera en kedja av militärbaser på svensk mark och använde dem för mycket mer än spaningsuppdrag. Från Sepals-baserna i de svenska fjällen (Norr- och Västerbotten) utgick norska jägarpatruller i amerikansk uniform och med amerikanska automatvapen. Man utförde regelrätta angrepp mot tyska mål i Nordnorge.
Genom att personalen på baserna var organiserade och utrustade huvudsakligen av OSS, föregångaren till CIA, och från svensk sida bistods av den hemligaste delen av den militära underrättelsetjänsten, C-byrån, var det hela dock extremt känsligt ur svensk synvinkel. En senare svensk ÖB var också involverad: Stig Synnergren. Först 1995 (!) kom det ut en bok på svenska som tog upp Sepals: Flygoperation Balchen av Jan Waernberg - som i princip bemöttes med tystnad. Fyra år senare kunde jag berätta lite mer i min egen bok Slaget om Nordkalotten, som visserligen fick stor uppmärksamhet i landsortspress men aldrig recenserades eller debatterades i rikspressen.
Först nu kommer en bok på svenska som helt fokuserar på Sepals, alltså Operation Sepals. Den som vill veta mer om boken/ämnet kan gå in på författaren Roger Albrigtsens hemsida.
Här ovan publicerar jag med Albrigtsens tillstånd en bild ur boken som visar hans morfar, som tjänstgjorde vid en av Sepals-baserna. Intill finns en bild som inte finns i boken, tagen av mig härom veckan. Jag tycker den visar att Roger är tämligen lik sin morfar, Magne Lindgren. Bägge bär speciella amerikanska anoraks med äkta vargskinn runt ansiktet. Tyget är vändbart så att en sida är vit och den andra grön.
Vem är då vem? Gissa på.
Är du inte med i Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek (SMB) men vill ha ovan nämnda böcker så är det dags att gå med. Man kan ju anmäla sig via webben men jag befarar att du då inte hinner få månadens erbjudanden. Så ring istället medlemsservice och anmäl dig som ny medlem och tala om vilka böcker du önskar.
fredag 21 maj 2010
ISAF-svenskarna i strid
I det nya numret av Krigens Historia (nr. 5/2010) försöker jag ge en detaljerad och saklig bild av den första rörliga ISAF-striden* med svenskt deltagande.
Jag tyckte inte det fanns så mycket att tillägga till det som redan sagts och skrivits om det angrepp som utfördes mot ISAF-förläggningen i Maimana i februari 2006. Den första rörliga striden med svenskt deltagande, striden om Boka den 12 september 2006, tycker jag däremot flera gånger har skildrats på ett tveksamt sätt, särskilt i svensk TV - som väl tyvärr har störst effekt (i alla fall på kort sikt).
Med hjälp av en skildring av Boka-striden nedskriven av deltagaren Joakim Kindahl kort efter händelsen, lägger jag nu fram en bild som jag tror är mer korrekt. Någon absolut sanning är det dock givetvis inte, eftersom strid ö.h.t. till sin natur är svårt att skildra. Förhoppningsvis kan man lägga fram några korrekta fragment av vad som hände.
Nåväl, artikelns inledande stycken + en del bilder finns nu att läsa på Krigens Historias hemsida.
En sak som inte fick plats i artikeln (ibland är det ont om utrymme) var ett stycke om den förste svenske militären i Afghanistan i svensk uniform (svensk FN-uniform): överste Bo Pellnäs. Året var 1988 och Pellnäs chef för Norrbottens regemente när han fick bege sig till det då ännu av Sovjetunionen ockuperade landet. Idag är Pellnäs - om någon skulle ha missat det - en av Sveriges mest aktiva försvarsdebattörer.
* ISAF = International Security Assistance Force, den av FN etablerade och av Nato ledda styrka som stöder Afghanistans regeringsstyrkor.
Jag tyckte inte det fanns så mycket att tillägga till det som redan sagts och skrivits om det angrepp som utfördes mot ISAF-förläggningen i Maimana i februari 2006. Den första rörliga striden med svenskt deltagande, striden om Boka den 12 september 2006, tycker jag däremot flera gånger har skildrats på ett tveksamt sätt, särskilt i svensk TV - som väl tyvärr har störst effekt (i alla fall på kort sikt).
Med hjälp av en skildring av Boka-striden nedskriven av deltagaren Joakim Kindahl kort efter händelsen, lägger jag nu fram en bild som jag tror är mer korrekt. Någon absolut sanning är det dock givetvis inte, eftersom strid ö.h.t. till sin natur är svårt att skildra. Förhoppningsvis kan man lägga fram några korrekta fragment av vad som hände.
Nåväl, artikelns inledande stycken + en del bilder finns nu att läsa på Krigens Historias hemsida.
En sak som inte fick plats i artikeln (ibland är det ont om utrymme) var ett stycke om den förste svenske militären i Afghanistan i svensk uniform (svensk FN-uniform): överste Bo Pellnäs. Året var 1988 och Pellnäs chef för Norrbottens regemente när han fick bege sig till det då ännu av Sovjetunionen ockuperade landet. Idag är Pellnäs - om någon skulle ha missat det - en av Sveriges mest aktiva försvarsdebattörer.
* ISAF = International Security Assistance Force, den av FN etablerade och av Nato ledda styrka som stöder Afghanistans regeringsstyrkor.
måndag 17 maj 2010
Afghanistans goda nyheter
Jag kan varmt rekommendera att du spanar in vad som måste vara det bästa som hänt Afghanistan på länge: Afghan Face.
Särskilt "brand story".
Jag tar av mig den virtuella hatten för alla berörda... och tar på mig en snart inköpt afghansk mössa.
Särskilt "brand story".
Jag tar av mig den virtuella hatten för alla berörda... och tar på mig en snart inköpt afghansk mössa.
Rysk shoppingoffensiv bara bra?
Det verkar som om "något stort" är på G med rysk utrikes- och säkerhetspolitik. Hur kommer det att påverka säkerhetspolitiken i Östersjön och Arktis?
Det började för några dagar sen med en läcka (kanske avsiktlig) från Rysslands UD till den ryska versionen av Newsweek. I den engelskspråkiga Moscow Times kan man läsa rätt utförligt om detta första skede .
Så här karaktäriserar Rysslands Röst, dvs ryska UD, det inträffade.
Både i baltstaterna och i Nordnorge finns hoppfulla analyser.
Så, är vi på väg bort från konfrontation och på väg in i en ny period av mer samarbete mellan Ryssland, EU och USA? Det förefaller så och ur arktisk synvinkel kan man notera att Ryssland verkar ha ställt in fällningen av fallskärmstrupper över nordpolen. Den skulle ha skett i april och när den nu inte heller genomförts i samband med Segerdagen så får man väl anta att den ställts in rejält. Minnesgoda bloggläsare minns att Kanadas regering hotade med någon sorts motåtgärd och det gick så långt att man under april faktiskt genomförde den första kanadensisk-danska militärövningen i Arktis.
Frågan man nu kan ställa sig är väl om ovan kommer att inverka på den militära upprustning i Arktis som redan inletts. Vill man stoppa denna process, kan man stoppa den?
Det började för några dagar sen med en läcka (kanske avsiktlig) från Rysslands UD till den ryska versionen av Newsweek. I den engelskspråkiga Moscow Times kan man läsa rätt utförligt om detta första skede .
Så här karaktäriserar Rysslands Röst, dvs ryska UD, det inträffade.
Både i baltstaterna och i Nordnorge finns hoppfulla analyser.
Så, är vi på väg bort från konfrontation och på väg in i en ny period av mer samarbete mellan Ryssland, EU och USA? Det förefaller så och ur arktisk synvinkel kan man notera att Ryssland verkar ha ställt in fällningen av fallskärmstrupper över nordpolen. Den skulle ha skett i april och när den nu inte heller genomförts i samband med Segerdagen så får man väl anta att den ställts in rejält. Minnesgoda bloggläsare minns att Kanadas regering hotade med någon sorts motåtgärd och det gick så långt att man under april faktiskt genomförde den första kanadensisk-danska militärövningen i Arktis.
Frågan man nu kan ställa sig är väl om ovan kommer att inverka på den militära upprustning i Arktis som redan inletts. Vill man stoppa denna process, kan man stoppa den?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)