Frid över major Curt Johanssons minne.
Som framgår av minnesrunan på SMB:s huvudsida har major Curt Johansson avlidit. Han gjorde en ovanligt strong insats för svenskt försvar och var medgrundare av stiftelsen SMB. Själv kommer jag alltid att minnas honom främst för att han utbildade både min far och mig.
Som framgår av bilden längst ner i minnesrunan tillhörde Johansson på 40- och 50-talet flygvapnet. Det var då han var närmsta chef för min far, närmare bestämt då min pappa gjorde sin värnplikt 1953-54 på Flygkrigshögskolan. Rätt exakt 35 år senare hade jag förmånen att under några dagar utbildas av samme man, men då inom armén. Liksom min far minns jag Johansson som en ordentlig och vänlig instruktör. Med tanke på Johanssons långa karriär skulle det förvåna mig om vi är unika, min far och jag. Alltså, har även du och din far utbildats av Curt Johansson - lämna gärna en kommentar.
- Lars Gyllenhaal
- Author, film researcher and member of the Swedish Military History Commission.
1 kommentar:
För vad det nu är värt vill jag gärna dela med mig följande historia om hedersmannen Curt;
Curt hann även, vilket många säkert känner till, med att verka vid Norrlands Artilleriregemente A4 i Östersund där han under flera år var en drivande kraft i uppbyggnaden av vårt regementsmuseum. Under det som kom att bli regementets sista utbildningsår föll det på min lott att som varande någorlunda rutinerad kapten agera 1.e fan- och standarförare under ett antal ceremonier. Dessa sträckte sig från soldaterinran till regementets sista marsch genom Östersund för nedläggningsceremoni. Ett av alla dessa tillfällen när jag och min kollega samlade ihop vår med tiden tämligen rutinerade vaktstyrka för att genomföra ännu ett fanvaktsuppdrag var när Major Curt Johansson skulle tilldelas medalj för Nit Och Redlighet. Att agera standarförare då en kollega uppmärksammas och hedras för lång och trogen tjänst är alltid ett hedersamt uppdrag och detta tillfälle kändes inte desto mindre viktigt då detta var andra gången Curt tilldelades NOR!
Så stod vi sent en vinterkväll i A4:as inte allt för stora regementsmuseum där jag under förberedelserna kunde kunnat konstatera att det skulle bli svårt att ta ut de föreskrivna 19 stegen i den paradmarsch som jag skulle genomföra. Jag tog mig därför tiden att smyga fram till Curt innan ceremonin startade för att konsultera honom som varande sakkunnig i ceremonireglementet och höra om jag kunde ta 17 eller kanske 15 steg i stället eftersom utrymmet var så begränsat mellan museets utställningsobjekt. Blicken jag fick av Curt avslöjade att jag ställt en osedvanligt dum fråga och svaret var mycket tydligt och levererades i en av hans ganska ljudliga teaterviskningar: ”Då får du ta kortare steg!”
Ceremonin genomfördes med paradmarsch om 19 steg. Låt vara att det var 19 förtvivlat korta steg, men 19 steg var det.
När det hela var över och jag ställde upp fanvakten framför byggnaden för att återmarschera till kompaniet kom Curt ut och tackade för vår medverkan och recenserade vår insats. ”Ni skötte er!” var omdömet vilket jag med tiden lärt mig av Curt var ett högt betyg.
Vila i Frid Curt!
Övlt Björn Andersson, Hkv
(Kapten vid Norrlands Artilleriregemente och ständig fanförare under regementets sista år.)
Skicka en kommentar