- Lars Gyllenhaal
- Author, film researcher and member of the Swedish Military History Commission.
onsdag 26 oktober 2011
Kärnvapen i och kring Sverige
Det var i det som idag heter Barentsregionen som mänsklighetens kraftigaste explosion utlöstes för snart på dagen 50 år sedan.
Imorgon är det 30 år sedan Blekinge fick oväntat besök i form av sovjetiska kärnvapen ombord på S-363 mer känd som U 137. Detta har medierna inte glömt, men jag undrar hur många som tar upp söndagens bomb?
De svenska kärnvapenplanerna och specifikt den svenska "nukleära bandkanonen" är temat för en av mina senaste artiklar i serien MILITÄRT! Om jag får säga det själv är det rätt spännande läsning, men dessa planer kom inte i närheten av den realitet som kärnvapnen ombord på S-363 gjorde - först 2006 bekräftade av ubåtens politiske officer.
Nu på söndag infaller ett egentligen ännu mörkare minne, inte ett 30-årsminne utan ett 50-årsminne. Då blir det nämligen femtio år sedan den kraftigaste bombexplosionen någonsin, som utlöstes den 30 oktober 1961 i det som idag heter Barentsregionen.
Har du några minnen från 811027 eller 611030?
UPPDATERING 1/11:
Det var i alla fall en svensk tidning som tog upp ämnet i söndags.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Att bandkanonen skulle skjuta kärnvapengranater är ett ganska envist rykte. Det vore lite intressant att kolla om den hade partikelfilter för luften och neutronabsorbenter i pansaret för större överlevnadschanser på ett slagfält där kärnvapen användas. Dock skulle sådana anpassningar inte visa att den kunde skjuta kärnvapen.
Det lilla jag har sett om rykten om kärnvapens konstruktion och beräkningar för hur många laddningar små kärnvapenstater kan ha indikerar att små kärnvapen ger lite smäll per kilo klyvbart material och att kärnvapen med liten diameter kräver en avlång kärna som använder materialet mindre effektivt.
Om det svenska kärnvapenprogrammet hade tänkt sig en 155 mm granat hade det om dessa rykten stämmer gett färre laddningar av det begränsade råmaterialet och dessutom är det troligt att utprovningen hade blivit svårare och dessutom med mycket höga G-grafts krav för att klara att skjutas med kanon.
Skulle jag leta efter kärnvapenbärare planerade för 1960 och 1970 talet skulle jag leta efter planerade anpassningar av Robot 08 och Robot 04. Det skulle passa med försvarets ambition att tidigt möta en invaderande fiende med flyg, fartyg och kustartilleri och det kan inte ha varit speciellt svårt att vid behov anpassa Robot 04 för att skjutas mot markmål. Inga kärnvapen till armén skulle vara en logisk prioritering av en även då begränsad budget.
Min artikel besvarar din intressanta kommentar.
Mvh
Lars
När publiceras artikeln?
Lade just till en relevant länk och som svar på din fråga, Magnus, är min egen artikel i ämnet nu publicerad, dvs man får den som pdf-artikel genom sajten militart.nu
Mvh,
Lars
Skicka en kommentar