30 nya ryska smygfartyg

Idag sjösätts den andra ryska korvetten av smygmodell. Ytterligare 28 ska sjösättas och särskilt skydda ryska gasledningar. Samtidigt påstås det att även president Obama har fattat intresse för Mistral-fartygen.

Enligt statliga RIA Novosti ska de trettio nya korvetterna av "stealth-" eller smygmodell framförallt operera i Östersjön och Svarta havet.

Något foto av de nya korvetterna känner jag ännu inte till men här är en snygg teckning med vapenuppgifter etc.

RIA Novosti skriver i denna artikel från igår att även Barack Obama följer Mistral-affären.

Militant nationalism på allvar

Nej, följande filmklipp är inte från en tidigare okänd färgfilm från 1933. Det är inte heller en scen ur någon ny spelfilm om 30-talet. Det är Ungern av idag. OK, tryck på play...



Det du just sett är inte unikt för Ungern. I flera länder i Europa har politiska partier åter paramilitära avdelningar. De största dylika återfinns i Ryssland och Ungern. Ungerska gardet, som filmklippet ovan visar, är den paramilitära formationen under nationalistpartiet Jobbik, som i EU-valet ifjol fick 15 procent av de ungerska väljarnas röster och om två veckor förväntas få lika mycket eller mer i det förestående ungerska parlamentsvalet.

Jobbik surfar på en våg av missnöje med de vanliga partierna, missnöje med korruption liksom utbrett missnöje över Ungerns medlemskap i EU och Nato. Officiellt är man inte antisemiter men man är desto tydligare ang. Ungerns romer.

I Ryssland ligger det renodlade nationalistpartiet LDPR, överste Vladimir Zjirinovskijs så kallade liberaldemokrater, "bara" på drygt tio procent av rösterna de senaste åren. De (Zjirinovskij) var uppe i 23 procent på 1990-talet. Å andra sidan har en hel del tankegods från LDPR blivit "mainstream" och ingår numera i flera andra ryska partiers program. Flera aktörer på den ryska politiska scenen är inte heller partier utan andra typer av organisationer. Inte minst då Eurasia-rörelsen.

Det har hittills rapporterats ytterst sparsamt om denna utveckling. Varför? Jag menar inte att den utgör något hot riktat mot Sverige - men frånvaro av hot specifikt mot Sverige är inte det samma som att detta inte berör oss. Sverige är numera både ekonomiskt (genom EU) och säkerhetspolitiskt (genom solidaritetsdeklarationen) förbundet med det övriga Europa som aldrig förr. Konkret är Rumäniens problem (snart kanske med Ungern) inte bara Rumäniens och Estlands (med Ryssland) inte bara Estlands.

Därför skrev jag den här artikeln som publicerades idag. Den föregicks av en som tyvärr inte lades ut på nätet. Men den publicerade är nog den viktigare. Under artikeltexten finns ytterligare några filmklipp som jag rekommenderar. Den första är Jobbiks/Ungerska gardets kampanjvideo från i höstas som trots att den är på ungerska är synnerligen sevärd, särskilt en bit in (musiken kanske låter bekant - den har använts i "Sagan om de två tornen").

Måhända börjar svenska medier att rapportera lite mer om denna utveckling efter det kommande valet i Ungern?

Medvedevs NJET om Arktis

Idag träffas Rysslands och USA:s utrikesministrar för att prata specifikt om Arktis, tillsammans med företrädare för Norge, Danmark och Kanada. Om detta är det dock väldigt tyst i svenska medier.

"Begränsningar av Rysslands tillgång till Arktisfyndigheter är oacceptabelt". Det sade president Medvedev inför för det ryska nationella säkerhetsrådet för två veckor sen. Detta tydliga njet (nej) har dock mig veterligen ännu inte rapporterats av några svenska medier.

I Kanada publicerades och kommenterades Medvedevs ord desto mer. Det blev nästan femhundra kommentarer på denna CBC-artikel om Medvedevs arktiska markering. I Norge kände man sig tydligen också träffade.

Ifjol påminde det ryska försvarsministeriet om att Sverige ingår i det arktiska området. Ingen större svensk mediaredaktion ansåg dock detta vara värt att nämna. Det svenska mediala ointresset för säkerhetspolitiken i Arktis manifesteras idag av att än så länge är det bara en svensk tidning, märkligt nog i sydligaste Sverige, som hittills tagit upp det nu inledda arktiska toppmötet. Jag kan dock rekommendera den artikeln liksom följande rykande färska inlägg av en annan svensk bloggare.

Härom dagen vidarebefordrade jag en uppgift från CBC, Kanadas BBC, att svenska diplomater ska vara med på Arktistoppmötet. Att döma av de senaste kanadensiska artiklarna är dock den uppgiften antingen fel eller så deltar någon från Sverige men inte på toppnivå utan bara som observatör.

F.ö. missade jag dessa den här och den här artikeln om det militära läget i Arktis ur kanadensisk synvinkel. Den ryska fallskärmsövningen över Nordpolen i april lär uppenbarligen komma att uppmärksammas stort i Kanada.

Härom dagen publicerades i Kanada denna undersökning om användningen av militära styrkeuppvisningar i Arktis. Det verkar alltså som om halva Kanada gärna skulle se mer sånt.

Fallskärmsfällningen av BMD-2

RIA Novosti har släppt ett bättre klipp av den första fallskärmsfällningen någonsin av stridsfordonstypen BMD-2 med besättningarna inuti fordonen, som genomfördes i förrgår. Klippet är utan speakerkommentar, men vad gör det. Tryck bara på play-knappen längst nere till vänster och njut.

Arktiska specialförband ska samöva

Kanadas motsvarighet till BBC rapporterar att Danmarks specialförband i Arktis, Siriuspatrullen, för första gången ska samöva med Kanadas Arctic rangers. I övningen som benämns operation "Nunalivut" ingår även helikoptrar och fartyg. Övningen skall pågå 6-26 april och sammanfaller därmed i tid med den aviserade ryska fallskärmsfällningen över Nordpolen.

TILLÄGG: Igår publicerade CBC denna sammanställning över den militära upprustningen i Arktis. Av artikeln framgår även att ryska, amerikanska, kanadensiska, norska och svenska diplomater nu på måndag kommer att diskutera arktisk säkerhetspolitik.

Brittisk-ryskt ordkrig om Arktis

Ifjol klagade Kanada högljutt över Rysslands Arktispolitik. Nu kommer brittisk kritik men idag också ett ryskt förnekande av brittiska påståenden om flygkränkningar i norr.

(Åter)uppbyggnaden av det största vetenskapliga centret i själva Arktis har inletts med hjälp av ryska flygvapnet. Rysslands röst skriver om "Rysslands Arktisoffensiv" och att man i juni startar ytterligare en stor expedition, som kommer att pågå under två eller tre år och syssla med den ryska kontinentalsockelns yttre gränser i Ishavet.

Londons mest inflytelserika tankesmedja har just publicerat dessa klagomål på rysk vetenskaplig verksamhet i Arktis och inte minst den militära luftlandsättning på själva Nordpolen som man sagt ska genomföras i april.

Ryssland har å sin sida just förnekat de brittiska anklagelserna om att för några veckor sedan ha kränkt brittiskt luftrum nordväst om Skottland. Vid tillfället var även två norska F-16 involverade.

Ryska fallskärmstrupper världsledande

Ryska fallskärmstrupper genomförde idag en dramatisk förevisning med nya inslag inför många utländska militärattachér och den ryska journalistkåren.

Flera nya typer av pansarfordon fälldes idag med fallskärm av den 76. luftlandsättningsdivisionen från Pskov. Förutom stridsfordonen BMD-2 och BMD-4 fälldes även en stridsvagn, en Sprut-SD som infördes 2007. Den har svagt skydd för viktens skull, 18 ton, men huvudbeväpningen är en 125 mm stridsvagnskanon. För första gången någonsin fälldes idag modellen BMD-2 med besättning inuti fordonet i tre av de totalt fjorton fordon som släpptes. BMD-2 har tidigare bara släppts separat, utan besättningar. Därmed blev det möjligt att komma i ställning på fyra minuter efter att man tagit mark.

Bedriften visades ikväll i rysk teves viktigaste nyhetsprogram och kan ses här.

Rysslands röst har det här bildreportaget av händelsen.

I den här artikeln understryker chefen för de ryska luftlandsättningstrupperna generallöjtnant Vladimir Sjamanov att Ryssland ännu är ensamt om att ha pansarfordon som kan fallskärmsfällas med besättningarna inuti och att man nu utvecklat denna konst ytterligare genom nya fallskärms- och fordonstyper.

Enligt de ryska medieuppgifterna fungerade förevisningen perfekt.

Kremls stora styrka och svaghet

Det är väl inte särskilt kontroversiellt att påstå att Kremls både starkaste och svagaste punkt är Rysslands råvaror, främst då olja och gas, samt priset på dessa. I ljuset av detta tycker jag att "peak oil" är relevant för alla diskussioner om framtidens Ryssland.

Peak oil handlar inte om att oljan tar slut! Peak oil handlar om en annan punkt i mänsklighetens historia, som vi kanske redan passerade 2008.

Jag är verkligen ingen fena på energi men följer i mån av tid en svensk blogg som ofta tar upp ämnet: Cornucopia. Här är ett inlägg på Cornucopia om peak oil som jag särskilt rekommenderar.

TILLÄGG 22/3:
Hm, verkar tyvärr som om peak oil blir mer o mer aktuellt, spana in detta.

Svenska spetsnaz-fans

Om du tyckte att föregående inlägg var overkligt/underhållande så tror jag absolut att du kommer att vilja spana in de här svenska spetsnaz- & VDV-entusiasterna.

Jodå, att ett EBM-band i Örebro kallar sig för Spetsnaz känner jag till. Sen länge.

Telia gratulerar spetsnaz

Jag tycker att dikten rätt ofta överträffas av verkligheten. Eller vad skulle man ha sagt om man 1992 fått höra att Televerket (som Telia då hette) i framtiden skulle ge presenter till vitryska spetsnaztrupper? Ursäkta, jag menar belarusiska spetsnaztrupper.

Min slutsats av detta: jag lever nu i framtiden.

Ryska mot svenska intressen?

Sveriges och Finlands intressen i baltstaterna är med i slutklämmen av amerikanska Stratfors senaste videobriefing om Rysslands ökande inflytande. Stratfors analytiker verkar förvänta sig någon typ av showdown inom en nära framtid: "...the fiercest opposition is likely to come from Finland and Sweden, which have their own history of cultural, political and economic influence in the Baltics."

Se själv och begrunda, särskilt sista biten:



Stratfor har sedan 1996 vid flera tillfällen visat sig vara fenor på geopolitisk analys. Därmed dock inte sagt att man skall sluta vara skeptisk när man tar del av deras budskap.

Vad vill Sverige?

Kanske svensk säkerhetspolitik ändå kan bli ett prioriterat debattämne? Expressen har nu haft två läsvärda artiklar de senaste dagarna, den här med utgångspunkt i den kommande amerikansk-svenska övningen i Norrbotten, och den här om Sahlins Nato-utspel.

Men bland det mest läsvärda under de senaste dagarna är ändå bloggaren Stefan Olssons recension av Carl Bildts och Urban Ahlins senaste duell.

Se vidare Wisemans och Mats Engströms syn på utvecklingen.

Spionen på FRA

Jag tippar att det här blir en av de mest läsvärda svenska spänningsromanerna någonsin: Spionen på FRA av den tidigare kustjägaren och Viggen-piloten med mera Anders Jallai. Om det även är den hittills mest välskrivna och realistiska svenska spänningsromanen ska jag låta vara osagt eftersom jag ännu bara börjat läsa mitt recensionsexemplar. Men vibbarna är goda.

Anders Jallai är inte känd som skribent, Spionen på FRA är hans första bok. Däremot har du nog sett hans namn i samband med att man hittade den sovjetiska ubåten S7 på svenskt vatten 1998 och det försvunna svenska Catalinaplanet 2003. Jallai var nämligen huvudansvarig för dessa projekt. För sin avgörande insats för att lokalisera den försvunna svenska DC-3:an belönades Jallai med H.M. Konungens guldmedalj och utsågs till Årets Projektledare av Svenska Projektakademin.

Mycket kort sagt kretsar Spionen på FRA kring ubåtskränkningarna, Estonias förlisning och spioner inom svensk underrättelsetjänst.

Det som särskilt gjort intryck på mig hittills är följande passus i förordet: "De tvåhundra personer jag fört samtal med i samband med mina efterforskningar och inför denna bok har arbetat inom Säkerhetspolisen, FRA, Must, KSI, SSI, IB, T-kontoret [...]". Sedan följer ytterligare tjugosex myndigheters namn inklusive flera utländska.

Detta plus att samtliga kursiverade avsnitt i boken ska vara tagna ur autentiska dokument borgar för att boken är något utöver det vanliga.

Här är bokens Youtube-trailer:



Här är författarens trevliga hemsida.

Min recension av boken publiceras efter 7 april, första recensionsdag är 8 april. Var den kommer att publiceras vet jag inte.

Jag vill understryka att jag varken känner författaren (har inte ens träffat honom) eller får något betalt för att skriva detta. Överhuvudtaget är mitt bloggande oavlönat.

Nato-flyg oroar Ryssland

I nästa vecka flygövar Nato över Baltikum. Ryssland har begärt en förklaring.

Härom veckan var USA:s biträdande försvarsminister Michele Flournoy i Estland, där hon bland annat uttalade att: "vi inte kommer att acceptera vissa saker, som Rysslands ansträngningar att öka sitt inflytande i regionen". Såväl amerikanska, ryska som estniska medier rapporterade om detta. Mig veterligen tog noll svenska medier upp detta.

Redan i nästa vecka, mellan den 17 och 20 mars, visar Nato att man inte bara pratar. Man genomför då en ny sorts flygövning över de baltiska staterna med polskt, franskt och litauiskt flyg som tankas i luften av amerikanskt flyg. För en vecka sedan begärde Ryssland in en förklaring till denna övning. Så vitt jag förstår har inte heller detta rapporterats av en enda svensk tidning eller ens bloggare.

Däremot har en del svenska tidningar tagit upp att F 21 i sommar kan bli värd för ett 20-tal amerikanska stridsflygplan och drygt 200 personer ur USAF. Övningen som bl a omfattar bombfällning, blir i så fall sannolikt den första mellan enbart svenska och amerikanska förband på svenskt territorium, enligt tidningen Riksdag & Departement.

Enligt statliga ryska RIA Novosti kommer juni månads markövning i Estland med 500 US Marines att ske tio mil från den ryska gränsen medan höstens övning i Lettland blir den största militärövningen hittills involverande USA-trupp i Baltikum.

Vad ligger bakom den allt mer tydliga baltiska och amerikanska oron över Ryssland? Mistral-affären? Nja, bara delvis tror jag. En större del av förklaringen är nog ryskt geopolitiskt agerande i Kaukasien, Arktis, Latinamerika och att Ryssland de senaste åren vid flera tillfällen försäkrat att man bland annat tänker bygga 5-6 hangarfartyg, vilka är pricken över i:et bland stormakter. USA har sedan 2009 elva hangarfartyg. Ryssland har sedan många år bara ett, vid Nordflottan. Sovjetunionen hade som mest tre hangarfartyg operativa (+ tre amfibieattackfartyg med helikoptrar som kan kallas för en mindre sorts hangarfartyg). Det senaste budet är att det första nya hangarfartyget ska vara klart om tio år. Verkar optimistiskt med tanke på hur de ryska varven funkar idag men de upprepade ambitionerna om hangarfartyg mm fungerar inte direkt lugnande på Rysslands grannar.

För övrigt är Ryssland nu tydligen inne på att inhandla 1000 pansarbilar från Italien. Ryssarna har själva nyligen lanserat flera helt nya pansarbilstyper. Härom veckan ville man dock köpa franska pansarbilar och nu alltså italienska. Någon som vill förklara detta plötsliga behov av franska/italienska pansarbilar?

Från I 19 till Irak

Det finns skäl att inhandla senaste Newsweek och dess svenska motsvarighet Fokus. Den senare berättar rätt utförligt om en svensk som gjort värnplikten vid I 19 och därefter begett sig till USA, gått med i US Army och tjänstgjort i Irak tre gånger..

Samma nummer, alltså Fokus 9/2010, innehåller även en högintressant analys av de nya terrornätverken i Jemen, Pakistan och Somalia.

Senaste Newsweek (utgiven 8 mars) har som huvudstory en analys som inte precis är nådig mot Medvedevs reformer: ord och inga visor.

Fyra Mistral

Som alla möjliga medier nu har rapporterat, utom svenska, har Frankrike och Ryssland tagit ytterligare ett steg i Mistral-affären. Ryska källor hävdar att det kommer att sluta med fyra fartyg.

Det lär enligt ryska källor bli en Mistral per flotta - Ryssland har fyra flottor.

Varför slutfördes inte Mistral-affären under Medvedevs franska resa denna vecka? Förklaringen verkar vara att Sarkozy bra gärna vill att inte blott ett av fartygen byggs av franska händer (han vill få ut maximalt antal arbetsplatser ur affären). Om detta och andra aspekter fortsätter alltså Paris och Moskva att förhandla.

Denna analys av fartygens betydelse verkar hittills mest rimlig. Kort sagt: fartygen är nog främst en del av Rysslands mer geografiskt avlägsna ambitioner. Men, kan man då fråga sig, innebär inte ryska Mistral-fartyg utanför t ex Latinamerikas kuster risk för mer friktioner med andra stora sjömakter? Friktioner som i sin tur kan komma att få konsekvenser i Europa? Den som lever får se.

Den som är musikaliskt lagd kan nu börja sjunga "Fyra bugg och en Coca-Cola" med ny refräng: "Fyra Mistral varav en till Kola" :-)

När kan solidariteten bli aktuell?

I senaste numret (1/2010) av Officerstidningen finns en synnerligen tänkvärd artikel om Sverige och Östersjöns strategiska betydelse. Eftersom artikeln inte finns online kommer här ett utdrag.

Artikeln är skriven av överstelöjtnant Tommy Jeppsson, lärare i strategi vid Försvarshögskolan i Finland. Rubriken är "Strategisk renässans för Östersjön". Här ett utdrag som jag fastnade för eftersom det tar upp när den omdiskuterade solidaritetsdeklarationen skulle kunna tänkas bli aktuell att åberopa och handla efter:

En uppkommen kris mellan exempelvis Ryssland och de baltiska republikerna skulle innebära det yttersta testet på hållfastheten i den avgivna solidatitetsförklaringen. En svensk solitär insats i samband med en kris mellan Ryssland och de baltiska republikerna får med hög grad av sannolikhet bedömas representera en oöverstiglig politisk tröskel. Samma insats tillsammans med andra EU- och Natoländer ter sig mera realistisk och det är i skenet av en svensk insats tillsammans med andra som solidaritetsförklaringen känns någorlunda hållfast. Särskilt gäller detta om insatsen innefattar militära maktmedel, givet våra egna begränsade kapaciteter.

En slutsats är dock svår att inte dra: i och med att den strategiska betydelsen av Ostersjöregionen tenderar att öka existerar risker för att det uppstår varierande grader av friktion som kan övergå i kriser av skiftande temperatur.

Tänkvärda ord, eller hur?

Har vi det som krävs?

Chefen för Norrbottens regemente, överste Olof Granander, ställer en tuff fråga i underrubriken till sitt föredrag "Internationell insats". Frågan är "har vi det som krävs?"

Bor du i Stockholmsområdet har du möjlighet att lyssna på föredraget den 13 april, eftersom platsen är Armémuseum. Mer info om föredraget finner du här.

Överste Granander har synnerligen intressanta erfarenheter från Afghanistan. Så missa inte detta tillfälle. Har du inte redan sett utställningen "Fredssoldater" på samma museum finns ytterligare ett skäl att besöka muséet.

Undertecknad är medförfattare till boken med samma namn, dvs. Fredssoldater, som säljs på muséet. Det finns även en blogg som hör ihop med utställningen och boken. Spana in den.

Som du kanske redan märkt handlar detta blogginlägg vare sig om Barents- eller Östersjöregionen. Det beror på att jag från och med nu kommer att skriva om fler områden. Den röda tråden blir att ämnena har koppling till svensk säkerhets- och försvarspolitik. Fortsatt kommer dock bloggens tyngdpunkt ligga på vårt närområde.

Cold Response ur rysk synvinkel

Rysk TV framhäver den svenska delen av Cold Response 2010. Omfattningen av de ryska flygstridskrafternas modernisering börjar klarna.

Rysk teve rapporterar om Cold Response 2010. Inslaget ger intrycket att övningen genomförs främst på svensk mark. Fakta är att den svenska övningsdelen är mycket mindre än den norska. Man betecknar även övningen som Nato-övning trots att det är en norsk övning inte bara för Nato-medlemmar. Det är Norge, inte Nato, som är värd. Vad dessa sakfel i reportaget beror på tål att tänka på.

Rysslands röst meddelar att premiärminister Putin idag håller i ett sammanträde om flygstridskrafternas modernisering. Det står redan klart att över 1500 nya flygplan och helikoptrar kommer att anskaffas de närmaste tio åren.

Två Europa-analytiker i Washington hävdar idag att den inom kort etablerade amerikanska militärbasen i Polen och den förestående amerikansk-baltiska övningen "Sabre Strike" inte räcker för att lugna polackerna och balterna.

Här är förresten hemsidan för Cold Response.