Otroligt men sant om Tyskland

Det är inte ofta första världskriget ger nyhetsstoff men nu finns till och med denna svenska nyhetsnotis. Ekonomiskt sett är alltså första världskriget ännu inte avslutat. Tyskland kommer först nu på söndag att bli helt kvitt kriget 1914-18.

Tysklands sista soldat från första världskriget avled 2008. Mer förvånande är kanske att den sista tyska insättningen på grund av kriget 1914-18 genomförs nu på söndag.

Man kan läsa mer utförligt om detta i brittisk och tysk press (här på engelska).

När kommer då första världskriget mänskligt sett att sluta? Teoretiskt sett kan det nog hålla på i några år till, säg fem, eftersom det i skrivande stund ännu lever tre eller fyra veteraner från första världskriget. Räknar man strikt är de tre, är man mer generös är de fyra. Läs mer om dem här.

Är det någon av bloggens läsare som vet om det är en slump att det nu på söndag även är exakt tjugo år sedan DDR upplöstes, dvs. 20 år sedan den tyska återföreningen. Om det är en ren slump så... är det väl en rätt häftig sådan.

Pakistan möjliggör amerikansk exit?

Det amerikanska analysföretaget Stratfors George Friedman målar i sin senaste analys upp en bild av att Pakistan kan möjliggöra för USA att militärt dra sig ur Afghanistan. Läs och begrunda.

För övrigt tycker jag följande ord ur analysen är värda att ramas in: "Generals must think about how to win the war they are fighting. Presidents must think about whether the war is worth fighting."

Finland under kalla kriget

En ny bok på finska verkar att döma av denna tidningsartikel innehålla mycket nytt om Finland under kalla kriget (det första kalla kriget).

Någon bloggläsare som läst boken ifråga och kan kommentera???

Rysk värnplikt utökas

Rysk värnplikt utökas, sannolikt av flera skäl. I Sverige kritiseras den egna försvarspolitiken nu ännu kraftigare av tre tunga röster.

Kremls hedersvakt ifjol. FOTO: MC1 Chad J. McNeeley, USN

Bloggen "Sverige och världen" hann före denna blogg men det tål nog att fler skriver om denna statliga nyhetsbyrånotis. Bakgrunden är att Ryssland har valt att ha två personalförsörjningssystem samtidigt. Man kan alltså minska eller öka antalet värnpliktiga beroende på hur man lyckas lösa försörjningen genom yrkessoldater. I det här fallet verkar man dock ta till utökad värnplikt (100,000 fler eller?) inte på grund av svagt intresse för att bli yrkessoldat utan för att man troligtvis räknat fel på kostnaderna för yrkessoldater och inte vill dra ner på materielsidan.

Ingenting har nämligen sagts om att skrota anskaffningen av de extremt dyra nya smygflygplan, hangarfartyg, amfibiefartyg, atomubåtar etc som kungjorts tidigare i år och ifjol. Ett passande tillfälle att kungöra materielneddragningar hade varit under veckans stora konferens om Arktis i Moskva. Detta eftersom flera av de ovan nämnda vapensystemen lär baseras just i Arktis.

Ambitionerna i Arktis har (ännu) inte tagits upp av svensk press, trots att de inbegriper åtta nya kärnkraftverk ovan polcirkeln, med start redan 2012. Vad gäller engelskspråkig press har jag ännu inte hunnit gå igenom den, men denna kanadensiska artikel inför den ryska arktiskonferensen är klart läsvärd.

I Svenska Dagbladet har nu dock flera tunga röster blivit än tydligare om svensk försvarsförmåga.

Krigsthrillern och sanningen

Krigsthrillern "Green Zone" med Matt Damon i huvudrollen har nu släppts på hyr-DVD och jag vill varmt rekommendera den. Men det filmen säger om beslutet att invadera Irak 2003 tål att diskuteras.

Om jag för en stund kopplar bort min iver att diskutera verkligheten bakom filmen så kan jag bara hålla med om att filmen är "en riktigt involverande bildupplevelse". Spännande och välgjord är det minsta man kan säga om dess rent filmiska kvaliteter, tycker jag. Men det blir mer komplicerat när man ska prata om vad filmen (indirekt) säger om Irakkriget, och särskilt om beslutet att invadera Irak 2003.

En bild från de verkliga striderna i Irak 2003. Ett stort antal veteraner från Irak medverkade i produktionen av "Green Zone". FOTO: USMC

Vad "Green Zone" i princip påstår (även om filmens upphovsmän säger att mycket är fiktion) är att Pentagon, eller lögnaktiga hökar inom Pentagon, körde över insiktsfulla CIA-veteraner. Hade de senare fått bestämma hade: 1. Irak knappast invaderats 2. Om så ändå skett, kaoset efter invasionen minimerats.

Wikipedias engelska hemsida om filmen skildrar korrekt kritiken mot filmen. Den verklige fanjunkare som Matt Damons karaktär är baserad på, Richard "Monty" Gonzales, har klargjort att han anser att man måste ta filmen med en stor nypa salt och särskilt dess "hökkonspiration". Se även denna recension. Vad gäller soldaternas uppträdande menar Gonzales att filmen är klart realistisk. Konstigt hade det varit annars, eftersom filmen dräller av amerikanska krigsveteraner som hela tiden fick möjlighet att styra i filmens utformning vad gäller soldathantverket. Detta är det som DVD:ns extramaterial mest handlar om (lite väl mycket).

Hur var det då egentligen med motiven till invasionen 2003? Kan inte påstå att jag läst särskilt många av alla de böcker som nu finns om Irakkriget. Men så mycket kan jag säga utifrån långa konversationer med författaren till böcker som Army Officer´s Guide (utgiven i femtio upplagor) och Operations Other Than War, nu avlidne överstelöjtnanten Keith E. Bonn (82nd Airborne mm), att han helhjärtat trodde att Irak besatt massförstörelsevapen (WMDs). Alltså, detta var hans övertygelse före och under invasionsskedet. Vi pratade om detta bara något dygn före invasionen och jag förstod att han då verkligen trodde att Saddam hade WMDs - som även Matt Damons filmkaraktär gör, inledningsvis.

Men kanske USA:s medborgare dock var medvetet förda bakom ljuset av en falang inom Pentagon och/eller av Bush och hans ministrar? Utesluter inte det, men vill inte heller, tills vidare, utesluta att även den amerikanska stats- och försvarsledningen själva trodde på WMDs i Irak. Kan någon rekommendera litteratur på precis denna punkt skulle jag välkomna sådana tips.

Sist men inte minst tycker jag som Nordenvän (farfar föddes i Oslo) att det är intressant att filmens manusförfattare Brian Helgeland i princip är norsk. Helgelands föräldrar kommer från Norge.

Apropå amerikaner med skandinaviska rötter sänder TV4 ikväll (26/9) filmen "Utlämnad" ("Rendition") med en viss svenskamerikan i huvudrollen. Filmen fokuserar på tortyr och självmordsbombare efter 11 september - på ett plågsamt vackert och intelligent sätt. Nu är jag givetvis rejält partisk på grund av Jake, men... döm själv!

Rysk fokus på Arktis

I Moskva avslutades idag en större internationell konferens om Arktis. I samband med den skickade Kreml ut flera budskap. Det är intressant att jämföra dessa med tidigare uttalanden.

Idag kungjorde Vladimir Putin genom statliga RIA Novosti att Ryssland har de bästa och fredligaste avsikter för Arktis och lovade konkret att Ryssland ska inrätta nya nationalparker i Arktis och anstränga sig att ta bort avfall från sovjetisk militär i regionen. Höga ryska diplomater har ännu uttryckligare sagt att Ryssland inte ska militarisera Arktis. Moskvas engelskspråkiga nyhetskanal inledde veckan så här:



Och idag sammanfattade man så här:



Hur stämmer då de här budskapen med vad Moskva sade ifjol om "en ny arktisk styrka"? Ska Ryssland bara tillföra modernare utrustning och enbart omdisponera redan existerande styrkor i Arktis? Egentligen bara effektivisera sin arktiska kustbevakning till fromma för världshandeln?

Kustbevakningen i Ryssland är emellertid inte riktigt att jämföra med svensk dito - återkommer till detta. Viktigast är dock att inte ord uttalats om att avstå från de 5-6 nya hangarfartyg, 4-5 stora amfibiefartyg och okänt antal nya atomubåtar som Ryssland är på väg att skaffa. Givetvis kan de teoretiskt sett alla baseras i Östersjön, Stilla & Svarta havet. Men det vore att helt bryta med hittillsvarande basering. Nej, avbryts inte beställningarna kommer Kolahalvön åter bli hemvist för en enorm marin styrka. Man kan tycka att det är bra eller dåligt. Oavsett vad man tycker förändras dock det säkerhetspolitiska läget i Arktis - till vilket även norra Sverige räknas enligt flera länders militär.

Därutöver är ryska gränsvaktsenheter inklusive rysk kustbevakning mycket närmare militära styrkor än polisiära. Exempelvis har man pansarskyttefordon, granatkastare och egna fregatter med antiubåtsmissiler och automatkanoner. Även den ryska kustbevakningens isbrytare har automatkanoner. Inte direkt som svenska Kustbevakningen, som enligt vad jag förstår endast ibland bär pistol, att brukas endast i nödvärn.

Så sent som för en vecka sedan förutsade en rysk akademiker, dessutom en knuten till Kreml, att Arktis kan komma att se nya krig i framtiden (analysen är tyvärr enbart på ryska, men man kan få en uppfattning genom automatisk översättning).

Inom den ryska kustbevakningen - som liksom gränstrupperna är en del av den ryska säkerhetstjänsten - är fartygen utrustade med automatkanoner och antiubåtstorpeder. På bilden, tagen ifjol under en gästvisit i USA, ses fregatten Vorovskoj. FOTO: U.S. Coast Guard

Kort sagt finns det gott om skäl att fortsätta intressera sig för kraven på "naturlig" och "rättvis" gränsdragning i Arktis. Se exempelvis följande tre färska reportage från BBC. Reportaget "The struggle for Arctic riches" visar ett av de åtta (ja, 8) flytande kärnkraftverk som med start 2012 ska placeras ut i ishavet för att möjliggöra Rysslands många arktiska projekt.

Bara Kremls kroppsspråk?

En av de största och viktigaste tidningarna i Storbritannien skriver nu om de rysk-amerikanska incidenterna i Barents hav, liksom flera kanadensiska tidningar. Kanske är Daily Telegraph inne på rätt spår vad gäller motiv till de (b)ryska flyguppvisningarna?

"Cold war-style show of force", alltså en styrkeuppvisning i kalla krigets anda, skriver Daily Telegraph i sin rubrik om incidenterna. Tidningen ser ett samband mellan incidenterna och den viktiga nya förhandlingsrunda om Arktis som stundar. Dvs. hur Arktis ska delas upp med anledning av dess gas och olja och att klimatförändringarna håller på att öppna nya transportleder.

I kanadensisk press tas antiubåtsprofilen upp på både flygplanet och de helikoptrar som lågsniffade på USS Taylor. Jag hade inte noterat den gemensamma profilen. Med anledning av den kan man väl fortsätta spekulera i att det kan ligga något i den där ryska teorin om att lågsniffandet inte egentligen berodde på USS Taylor utan "något" under henne. Med andra ord skulle det inte alls röra sig om stöddiga piloter utan om utrikespolitiskt "kroppsspråk" beordrat från högre ort med anledning av indikationer på amerikansk ubåt under Taylor och/eller en önskan att påminna om Rysslands militära verktyg i syfte att de ska vägas in i det arktiska förhandlandet.

Att såväl CNN, CBS, norska TV2, Nordlys och Daily Telegraph nu har rapporterat om incidenterna verkar inte spela någon roll ur svenska mediers synvinkel. Barents är inte Östersjön. För hade incidenterna skett i Östersjön så nog hade de väl uppmärksammats direkt i våra stora medier? Eller?