måndag 29 september 2014

Oundvikligt luftburet hot


Filmen "Nationens beredskap -- händelser med farliga ämnen" ger aktuell inblick i hur Sveriges beredskap är uppbyggd för att hantera även biologiska hot.

Den svenska dödssiffan blev 35 000, i världen uppskattningsvis 50 miljoner. Vad åsyftas? Jo, spanska sjukan som bröt ut 1918 även i Sverige. I DN-artikeln "Så är Sveriges skydd mot en allvarlig pandemi" (ännu ej online) ställs med tanke på den och nu ebolans spridning allvarliga frågor om svensk beredskap för en pandemi i vår alltmer sammanvävda värld.

För att citera ur Anna Bratts artikel i DN: "Sannolikheten för ett ebolautbrott i Sverige är nästan obefintlig". Detta genom att ebola i dess nuvarande form inte är en luftburen sjukdom. Det samhället borde ta fasta på - vilket Anna Bratt gjort - är dock konstaterandet i en rapport 2013 från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), som även producerat filmen ovan, att "frågan är inte om utan när Sverige och världen drabbas av en svår pandemi".

Bratt berättar om ett fall 1990 då den 22-årige Björn Karlsson uppsökte sjukhuset i Linköping. Det visade sig att han sannolikt bar på en variant av marburgfeber, en släkting till ebola. Det blev tumult på sjukhuset och till slut flögs både läkare och skyddsutrustning in från den amerikanska smittskyddsmyndigheten. Sverige har, skriver Bratt, därefter blivit bättre på beredskap för farliga smittor och berättar om att vi för våra skattemedel bland annat fått ett P4-laboratorium som innebär ett laboratorium "tätt som en ubåt" och av högsta skyddsnivå.

Mycket återstår dock att göra i Sverige - särskilt kan man fästa sig vid följande ord i DN-artikeln:

"I dag finns ungefär 25 000 vårdplatser vid svenska sjukhus. De räcker inte långt till alla svårt sjuka, även när alternativa lokaler som skolor och idrottssalar används [...] Sjukvården är hårt belastad redan i nuläget. Vi ser att det behövs färdiga modeller för prioritering av vilka som ska få vård. En sådan diskussion saknas idag, förmodligen för att ingen vill ta i frågan."

Får man hoppas på att en ny svensk regering tar tag inte bara i den frågan utan hela det "system av system" som totalförsvaret utgör? Borde inte själva termen totalförsvar dammas av och användas av public service i frågeställningar till svenska politiker? Hur robust är det svenska samhället av idag? Vilken förmåga borde då totalförsvaret ha? Hur kommer vi dit?

4 kommentarer:

Anonym sa...

I mitten av 1990-talet var det en infliuensaepidemi i Sverige, vilket innebar en överdödlighet hos ffa äldre. Mellan 4000 och 7000 åldringar dog pga sviterna i influensan. 10 av dom dog på intensivvårdsavdelningen där jag jobbade. Inte ett ord i media....

Anonym sa...

Det gäller även för vårdpersonalen att vara på tårna när rekommendationer kommer så att basala tester inte glöms bort.
http://articles.mercola.com/sites/articles/archive/2010/04/06/could--the-us-surgeon-general-be-the-real-cause-of-massive-1918-flu-deaths.aspx

Anonym sa...

Jag kom på 1970/80-talet från en operativ insats från utlandet och uppvisade symptom på Epidemisk hjärnhinneinflammation samt ytterligare symptom. Både chaffis och jag intogs med buller o bång på Roslagstulls Infektionssjukhus, ett specialistsjukhus för alla de mest smittsamma sjukdomarna togs om hand. Massor med luftslussade utrymmen och alla gick omkring som "rymdgubbar". Blixtsnabb insats, enorma resurser, snabb behandling. Jag hade fått en hypersnabb streptokock-attack och var döende. Men efter 9 dygn och så vände dom det hela. Jag låg som i ett special- laboratorium inlåst med specialister och dygnet runt kapacitet. Då jag kom ut efter 3 veckor 39 kilo lättare och blek som ett lakan. Åkte så direkt till bokat bord på gamla Gyldene Freden och intog en kalasmiddag. Var fasiken finns denna kapacitet numera. Jo kastad på soporna och sjukhuset nedlagt. VARFÖR DÅ !??

Lars Gyllenhaal sa...

Hej anonym 22:48,
Det var imponerande vård det, tack för att du delade med dig.
Bästa hälsningar,
Lars