En intervju med jägarplutonchefen Carl Ragnar Béve gör senaste numret av "Militär Historia" extra läsvärt. Jag tar av mig hatten för Anders Johansson. Han kommer i Militär Historia 1/2012 med nya uppgifter om Carl Ragnar Béve. Det visar sig att Béve inte bara var en fenomenal skytt under vinterkriget i Finland. Han var även på hemliga uppdrag i Norge och Danmark.
Béves hemliga uppdragsgivare var C-byrån, den hemligaste sektionen av den svenska militära underrättelsetjänsten, som idag heter Kontoret för särskild inhämtning (KSI).
Men det mest intressanta med intervjun med Béve är kanske att han något vill mildra sin insats som inofficiell prickskytt i vinterkrigets finska Lappland 1940. Det Béve säger förändrar dock knappast bilden av att han är (han lever ännu) bland Sveriges främsta krigstida skyttar, om inte den främste. Någon som kan komma på någon i samma klass? Kanske Björn Dahlin? Vem mer?
Carl Ragnar Béve var jägarplutonchef i Svenska Frivilligkåren (SFK) med ett ovanligt personligt vapen, ett tävlingsgevär. Skam till sägenes har jag inte skrivit om honom i någon av mina böcker men däremot i artikelserien Krigsmyter.
Nordens och sannolikt även hela den moderna krigshistoriens skickligaste skytt, den finske prickskytten Simo Häyhä, har jag skrivit om i Avgörande ögonblick under andra världskriget).
Tidningens huvudartikel om kriget i ishavet, "Konvojkriget" av Johan Lupander, är även den mycket läsvärd men jag saknade ett omnämnande av det faktum att ett antal svenskar, sannolikt flera hundra, deltog i de beskrivna konvojerna till Murmansk och Archangelsk. Några av de svenska sjömän som var med och överlevde fick norska och sovjetiska krigsmedaljer.
Artikeln "Militärmuseum tänker nytt" väcker en stark nyfikenhet inom mig för muséet ifråga, Dresdens militärhistoriska museum. Har någon av bloggens läsare varit där sedan det återinvigdes?
Apropå muséer finns så vitt jag vet inget omnämnande om Carl Ragnar Béve i något svenskt museum men i finska Salla, i kommunens Krigs- och återuppbyggnadsmuseum, finns ett sevärt tackbrev till Béve utställt.
5 kommentarer:
Nåväl. Det börjar faktiskt finnas en del svenska prickskyttehistorier från Afghanistan nu. Det gäller bara att få dessa att träda fram!
Vem var egentligen bäst. Den som överlevde längst, den som fick dödade flest? Den ryska propagandan under VK2 gör det svårt att avgöra vad som är sant eller inte.
Personligen så är jag oerhört imponerad av huvudpersonen i den här boken.
http://www.amazon.com/exec/obidos/ASIN/1844153177/melssnipepage
För studie av mer moderna insatser så tycker jag att den här boken var mycket läsvärd.
http://www.amazon.com/exec/obidos/ASIN/0312531265/melssnipepage
I Afghanistan så har flera "rekord" satts. Vem som egentligen leder ska nog vara osagt.
http://www.nypost.com/p/news/international/sniper_kills_qaeda_from_mi_away_sTm0xFUmJNal3HgWlmEgRL
Är det bara jag som finner olust i att använda termer som att flera "rekord" har satts?
Det är just av den anledningen som jag sätter ordet rekord inom "".
Nedan finns listor med namn och rekord. Från ww1 till nutid:
http://www.snipercentral.com/snipers.htm
Skicka en kommentar