Därför hedras nu sovjetsoldater i Norge

Tysk luftvärnsställning (8,8 cm FlaK) intill nordnorska Kirkenes filmad från ovan. Besökte den för några år sen - förmedlar en bild av stridsterrängen.

På flera olika sätt hedras i dagarna sovjetiska soldater i Nordnorge. Norges statsminister Erna Solberg tackade dem idag (25/10) för deras insatser, exakt 70 år efter att norska Kirkenes intogs av Röda armén. Vilken är bakgrunden?.

Kort sagt utförde Röda armén i oktober 1944 den största militära operation som Nordkalotten skådat, in i det finska Petsamo-området (sedermera ryska Petjenga kommun) och vidare in i Norges nordostligaste län, Finnmark med dess huvudort Kirkenes. Inte mycket hade hänt i detta område efter att Hitlers offensiv mot Murmansk hejdats av Röda armén och den vägfattiga terrängen hösten 1941. Hela historien finns i Slaget om Nordkalotten, och i Tyskar och allierade i Sverige berättar jag mer om svensk inblandning, inte minst genom den amerikanska luftbron Luleå-Kirkenes.

Norge, och särskilt de som bor i Finnmark, tackar år efter år Ryssland för att genom Petsamo-Kirkenesoffensiven ha inlett Norges befrielse. Efter att Arktis åter börjat bli militärt intressant, men ännu mer efter att Ryssland marscherade in i Ukraina, har det blivit svalare (frostigare?) känslor mellan Norge och Ryssland. Men Norge anser uppenbarligen att man inte vill låta nutida händelser påverka den tacksamhet man känner gentemot de sovjetiska soldaterna som gav sina liv på norsk jord. Flera rörande människoöden i Finnmark, både norska och ryska, skildras i denna samling av lokala norska artiklar. Den norska statens tacksamhet, trots allt, skildras i dagens Aftenposten-artikel "Norsk-rysk splittring dämpade firandet av befrielsen".

Specialisterna på undervattenskrig

Fr o m den 25 oktober finns en sovjetisk militärkarta över Stockholm utställd på Armémuseum. En karta som jag inte själv har. Ovanför syns del av Sovjets karta över Sundsvall med bl a polishus och Televerket listade som ”viktiga objekt”.

På SVT Opinion finns ett inlägg av mig om ryska röster om ubåtsoperationer i svenska och ”skandinaviska/nordiska” vatten. Då texterna på SVT Opinion måste vara korta (tre tusen tecken) var det en del uppgifter som inte kunde komma med – de kommer därför här nedanför istället.

Som en del av researchen för P3-dokumentären "Kidnappningsförsöket på Peter Wallenberg och den sovjetiska kartläggningen" ringde jag upp den marina spetsnaz-veteranen kaptenen av första graden (motsvarande överste) Gennadij Sizikov i Moskva. En tuff herre men inte ovillig att samtala en stund. Efter att ha pratat lite om äldre spetsnaz-historia tog jag upp de ryska TV-dokumentärerna om marina spetsnaz, varav en Sizikov varit konsult för. Jag bad honom förklara om det var Sverige som avsågs med frasen ” våra nordiska marina grannar”, som finns i den dokumentär som han var konsult för (enda konsult). Resultatet kan du höra här (kort utdrag från P3-dokumentären):



Ett annat intressant citat i rysk TV yttrades av den ryske marinhistorikern Arkadij Tjikin:

”Det måste sägas att vad gäller de sovjetiska undervattensdiversanterna så var de förstklassiga, de mest kompetenta specialisterna på undervattenskrig under kalla krigets period. Det var inte en gång utan tiotals gånger som de på territoriet av andra länder osanktionerat utförde skarpa uppdrag. Hur många gånger de for in på utländska staters territorium vet bara få.”

Marinhistorikern nämner alltså inte några enskilda stater men innebörden av citatet är dock att Sovjetunionen bedrev marina specialoperationer på andra staters territorium. Jag tog reda på att Arkadij Tjikin skrivit en rad böcker, ringde upp honom och han sade att om jag ville veta mer om marin spetsnaz borde jag läsa hans bok Morskie djavoly (2010) alltså ”Havsjävlarna”. Den hade enligt Tjikin länge granskats av en myndighet i Moskva innan den kunde utges. Jag skaffade boken och fann då bland annat följande avsnitt:

"För lösandet av specialuppdrag utförde Vympel-gruppens officerare rekognosering av sannolika stridsområden genom att resa utomlands och studera detaljer i försvarssystem och försvarsorganisation i hela regioner i samverkan med motsvarande förband från vänligt sinnade länder. Det var en dyr och väl uttänkt mekanism, till vilken många sovjetiska och andra länders myndigheter knöts."

Marinhistorikern ifråga, vars böcker fritt kan köpas i Ryssland, tog alltså upp att även KGB-specialförbandet Vympel (som beskrivs i Ryska elitförband) sysslade med marina specialoperationer. Men vad menar han med ”sannolika stridsområden” och ”motsvarande förband från vänligt sinnade länder”? Det krävs ingen Einstein för att gissa att DDR (Östtyskland) och Polen kan vara bland dessa länder. I Mikael Holmströms Den dolda alliansen kan man läsa om polska erkännanden om förberedande operationer på danskt territorium och i Ryska elitförband kan man läsa om motsvarande östtysk verksamhet på svenskt territorium.

Arkadij Tjikin är inte den förste att ta upp att Vympel också bedrev marina specialoperationer utomlands. Ett av KGB:s toppnamn inom specialoperationer, Jurij Drozdov, ville 1994 kanske visa prov på öppenhet då han för den tyska tidningen Focus berättade att Vympel även i praktiken utfört marina specialoperationer i icke namngivna länder, ”…utan att bli upptäckta”.

Från och med lördag den 25 oktober kommer man på Armémuseum i Stockholm att kunna se det spetsnaz-dykaggregat av typen IDA-71 som togs i beslag av den svenska polisen 1993 och som figurerar i P3-dokumentären. Därtill kan man se den sovjetiska skyddshjälm som hittades i en klippskreva på en mindre ö i militärt skyddsområde inte långt från Musköbasen. Plus en sovjetisk militärkarta över Stockholm – en karta som jag inte själv har i min kartsamling.

Ja just det, i Ryssland firas idag (24 oktober) spetsnaz-dagen. Alla truppslag har ju numera egna dagar.

Den sovjetiska skyddshjälmen i Muskös närområde

En sovjetisk skyddshjälm av denna typ har hittats i Huvudskärs militära skyddsområde inte långt från Muskö.

Flera lär nog vilja veta mer om den sovjetiska skyddshjälm hittad drygt två mil från Musköbasen som för första gången nu blivit känd genom P3 dokumentärs "Kidnappningsförsöket på Peter Wallenberg och den sovjetiska kartläggningen".

När man betraktar just den hjälm som Göran Dyhlén av en slump hittade i en klippskreva på Mellanskär, en mindre och obebodd ö drygt två mil från Muskö, så ser den inte påfallande militär ut (för bild se dokumentären). Den är visserligen grön och har ett ankare i fronten men är inte särskilt militärgrön. Den har på grund av flera år i naturen bleknat en hel del. Men, om man ser samma hjälmtyp i nyskick (se ovan) så framgår det att färgen en gång varit militärt grön. Men färgen är inte enda belägget för militär användning. En ledande expert på sovjetiska militära hjälmar, Robert W. Clawson - författare av Russian helmets 1916-2001, upplyste mig per e-post om att hjälmtypen använts åtminstone av sovjetiska militära konstruktionstrupper - det var i deras bruk han sett hjälmtypen på bild.

VARFÖR har då en sådan hjälm hamnat i Muskös närområde? Ytterst få lär idag verkligen VETA varför och jag gör det inte. Att den inte hamnat på fyndplatsen enbart genom vågor står klart. Det är väl hypotetiskt möjligt att vågor kunnat föra hjälmen från ett sovjetiskt fartyg utanför svenska vatten eller till och med från andra sidan Östersjön och att den sen förts av vinden till den plats inne på ön där den hittades av Göran Dyhlén i början av 90-talet (även då var ön obebodd). Eller att hjälmen drivit i land och sen tagits upp på ön av en civil besökare som betraktat hjälmen som skräp trots att den under skärmen är märkt med "CCCP" som uttyds SSSR (samma märkning har hjälmen ovan).

Förutom att både fyndet och fyndplatsen är militära finns dock en till omständighet. I Muskös närhet har personal ur Försvarsmakten tidigare hittat en sovjetisk färskvattenkonserv daterad 1980 och med två års hållbarhet. Den var uppenbarligen på skyddad plats med tanke på det rätt goda skicket. Man kan se den i den synnerligen intressanta boken Muskö av Leif Högberg som erbjuds i senaste Pennan & Svärdet (hållbarheten står inte i boken men har fastställts av mig genom att jag funnit identiska burkar). Det finns därför flera skäl att fundera över den sovjetiska skyddshjälmen och en av de första följdfrågorna lär väl bli vilken möjlig nytta man skulle kunna ha av en sådan hjälm inom marina specialförband? Två svenska attackdykare som jag varit i kontakt med har förklarat att hjälmen möjligen kan ha varit till viss nytta för dykare. Möjligt användningstillfälle: vid dykning i tunnlar och i områden under vattnet med överhäng.

Som min medförfattare Joakim von Braun och jag skriver i Ryska elitförband blev det 1988 offentligt att man även funnit flera sovjetiska räddningslungor i Stockholms skärgård (exakt platsnamn ej publicerat) samt på okänd plats vid kusten ett sovjetiskt miniapotek. Bilder finns i vår bok. Kanske kan det bli större klarhet kring de fynd som hittills gjorts genom ytterligare fynd. Kontakta gärna mig om gamla eller nya relevanta föremålsfynd - men helst inte via bloggen utan via fysiskt brev.

Tyskland snabbutbildar kurder i Ak 4 och pvrobot

Snabbkursen i pansarvärnsrobot Milan och samma automatkarbin som vi kallar för Ak 4.

Peshmerga, alltså kurdiska gerillasoldater, har just snabbutbildats av tyska Bundeswehr i bruket av Ak 4 (på tyska G3) och pansarvärnsroboten Milan. Nu får de tillämpa vad de lärt sig, mot IS-jihadister i norra Irak.