Koreakrigets märkliga förlopp i kartform på en minut.
I min artikelserie MILITÄRT! tar jag flera gånger upp Koreakriget 1950-53 och dess efterspel. Särskilt beskriver jag de insatser med nordkoreanska specialförband som skett de senaste decennierna. De utgör en del av den mindre kända bakgrunden till de nutida händelserna.
- Lars Gyllenhaal
- Author, film researcher and member of the Swedish Military History Commission.
4 kommentarer:
Ja hittar inte artikeln om den sovjetiska ubåten i Blekinge skärgård, så jag skriver om det här. Jag reagerar mot att det skulle ha varit nära en katastrof. Den hade, som den Whiskey-ubåt den var, troligen atomtorpeder vilket de svenska instrumenten kände av. I underlägsenheten mot NATO var det ett sätta att väga upp: en atomtorped behöver inte träffa för att skada och kan sänka flera fartyg på en gång. Men att de skulle ha varit nära en utlösning tror jag inte alls på - varför tror man det?
L.V.
Hej LV, boken "Inifrån U 137" av Vasilij Besedin är skriven av en av de centrala personerna i dramat. Om hans uppgifter om order att vid behov spränga ubåten stämmer så... Sedan kunde det ju även ha skett någon typ av olycka, rent misstag.
Tack för svaret. Det fanns naturligtvis plan B, C, D osv för hur de skulle bära sig åt i olika situationer och en inte ovanlig sista utväg för att inte hemligheter o.dyl. skulle falla i Sveriges och sen NATO-s händer var säkert nån sorts sprängning eller sänkning, men att de skulle handla så att det utlöste en atomsprängning, nej, kom igen. Vem tror på det? Olyckor och rena misstag görs av klantar, det här var inga klåpare. Dessutom: sprängningar utlöser inte mekanismerna. Den jätteubåt som sjönk i Norra ishavet sprängdes i fören där alla torpederna fanns och jag har svårt att tro att inte den skulle ha fört åtminstone några atomtorpeder. En B-52 i Spanien störtade med vätebomber utan explosion etc.
Hej,
låna el köp Besedins bok, den är trots allt rätt intressant. Vad gäller olyckor behövs inte en atomexplosion för att radioaktiva ämnen ska kunna spridas.
Mvh, Lars
Skicka en kommentar