Varningar och glädjebud

"Allt mer osäker världsordning" är huvudtemat för senaste numret av Officerstidningen, som damp ner i brevlådan idag. Jag har aldrig läst något lika oroväckande i nämnda tidning.

Att, som man kan läsa i senaste numret, "världen är på väg mot snabbt ökande osäkerheter", är också tyvärr något som bekräftas av dagens nyhetsrapportering från Grekland och Iran. Numret berättar även att jobb på privata säkerhetsföretag intresserar 3 av 10 svenska officerare med utlandserfarenhet. Officerstidningen har överhuvudtaget blivit rejält läsvärd, det är bara att klicka på namnet så kommer du till en sajt där du kan plocka ner den som pdf.

Trots dystra framtidsutsikter, eller just därför, ska jag och barnen imorgon fira Norges nationaldag genom att delta i det kanske största 17 maj-firandet hittills i Luleå. Har blivit ombedd att hålla ett tal inför deltagarna och landshövdingen, som i år tar emot oss firande efter att vi tågat på Storgatan. Varför jag? Min farfars födelseland var Norge och jag har Norge kärt sen barndomen då jag första gången fjällvandrade där med norska släktingar.

Det är nästan kusligt att SVT imorgon kväll visar Norges näst mest framgångsrika film någonsin, "Max Manus" om SOE-operatören Max Manus som fick sitt elddop i Svenska Frivilligkåren i finska Lappland. Just scenerna i Lappland 1940 innehåller flera sakfel men i övrigt stämmer filmen bättre med verkligheten och är absolut välgjord och gripande. Det kusliga består inte i att filmen visas på 17 maj, för det är naturligtvis ingen slump. Nej, vad jag syftar på är att Norges högst dekorerade person Gunnar Sønsteby, som jag skrev om i förra veckan, i hög grad figurerar i filmen.

Hoppas min medförfattare till kommande boken Spökpatrullen kan förlåta mig för detta blogginlägg. Har ju sagt att jag inte skulle blogga nåt mer förrän manuset är klart... Vad ska jag säga till mitt försvar? Får nog bryta ut i sång: "Ja, vi elsker dette landet..."!

Två hjälpsamma hjältar

Två krigare, gamla men till sinnet unga, en från Norge och en från Sverige, har just avlidit. Jag hade privilegiet att träffa dem och de var mycket vänliga mot mig. Jag har därför just skrivit om dem på min personliga blogg.

Svenskt statligt säkerhetsbolag övervägs?

SvD och andra medier har tagit upp att Sveriges insatser i konfliktzoner blivit mer beroende av privata säkerhetsföretag men antyder också något mer och rätt märkligt.

Intressantast med artikeln i SvD tycker jag denna mening var "UD undersöker dock möjligheterna för ett ”statligt alternativ” till privata säkerhetsföretag". Vad skulle det vara om inte någon särskilt kvalificerad del av Försvarsmakten? Ett statligt säkerhetsbolag, eller?

Det kan i sammanhanget vara av intresse att spana in hemsidan för det befintliga svenska säkerhetsföretaget ifråga, Vesper Group, samt läsa detta inlägg på Krigsvetenskapsakademiens forum.

Apropå svenska Vesper Group kan man ju undra varifrån man hämtade inspirationen till namnet. Det kan väl knappast ha varit från den Vesper? Knappast heller från drinken. Så vad är svaret?

Förutom svenska privata livvakter finns det en mindre känd kategori av svenska livvakter med militära vapen som jag nyligen skildrade i artikelserien MILITÄRT!

Spökpatrullen presenteras

En treminutersfilm om ökenexpeditionen i Egypten härom veckan, som kommer att skildras i detalj i den bok jag skriver tillsammans med Karl-Gunnar Norén.

Nu släpper vi omslaget till vår kommande bok, Spökpatrullen, om det första specialförbandet, Long Range Desert Group (LRDG). Omslaget är med i den nya kortfilmen (ovan) om min medförfattare Karl-Gunnar Noréns senaste ökenexpedition.

Bland det mest givande med expeditionen, som inkluderade två jeepar från 1943 i LRDG-utförande, var att man inte bara lyckades nå kända fordonsvrak från förbandet utan även upptäckte ett helt nytt. Det var även första gången som någon lyckades genomföra en dylik reenactment i originalfordon.

Hur man hittade vraken och hur man lyckades övervinna åtskilliga utmaningar, inte minst mekaniska, beskrivs i den kommande boken, som alltså släpps i höst.

Tack, pappa, för att du gjorde denna Youtubefilm åt oss!

Norrlandsdragoner och brittiska fallskärmsjägare

Kortfilm från en norrlandsdragon på Youtube med fokus bergsplutonen vid Arméns Jägarbataljon.

Bland det absolut bästa jag sett i svensk bokväg och en ny bok som besvarar frågor om brittiska och amerikanska elitförband. Det är enligt min mening två av höjdarna i senaste numret av Pennan & Svärdet.

Norrlands dragonregemente av Wilhelm Guldbrand (red.) är enligt min bestämda åsikt i den absoluta toppen av svenska förbandshistoriska verk. Visst var föregångaren Umeås blå dragoner ett verkligt praktverk, men det har gått några år sedan den kom ut och det finns därför en hel del nytt att berätta om nutidens nordligaste svenska jägarförband.

Förutom att boken är full av givande läsning är den ovanligt välillustrerad och grafiskt tilltalande.

I samma nummer av Pennan & Svärdet finns en annan färsk bok om elitförband på svenska. Men den är skriven av en britt med gedigen bakgrund inom elitförband, Hugh McManners. Titeln är Världens främsta elitförband och boken levererar massor av stora bildreportage om dem. Jag fick exempelvis bättre koll på britternas fallskärmsjägarinsats i Sierra Leone genom denna bok. Den tar upp många aspekter av brittiska och amerikanska förband men är mindre gedigen vad gäller övriga världens elit. Det är synd men för premiepriset 98,- är det dock mycket pang för pengarna.

Pengar pratar, även i Arktis

Igår berättade även svenska medier om de minst sagt starka orden som Rysslands toppgeneral Makarov använde härom dagen.

Blir det någon analys av detta i svenska riksmedier? En ledarredaktion, i norra landsändan, har i alla fall satt sig in i de nya säkerhetspolitiska realiteterna i norr. Norrbottens-Kuriren tar upp de vackra orden om Arktis och ställer dem mot de senaste årens militära handlande: "Men tittar man på vad staterna GÖR i stället för vad de SÄGER är det delvis en annan bild som framträder".

Läs hela Kuriren-ledaren och begrunda.

Det är TANKen som räknas

Schweiz, till ytan något mindre än Jämtlands län, har 2012 ännu två pansarbrigader. Hur dessa ser ut handlar denna färska kortfilm om.

Som Thomas Roth nyligen påpekade i DN (notisen ej online) är det TANKen som räknas. Underförstått: ska man ha ett territoriellt försvar ska man ha ett komplett sådant.

Än så länge, trots all utveckling inom flyg och pansarvärnsvapen, är nämligen stridsvagnen bäst på att ta terräng. Därav de satsningar på stridsvagnar som just nu pågår i flera länder och som jag tar upp i flera reportage i artikelserien MILITÄRT!.

Därav även arméinspektör Berndt Grundeviks Kajsa Warg-förslag som utan ytterligare anslag skulle ge armén tillbaka många av de Leoparder som nu är i malpåse.

Apropå stora katter vill jag även tipsa om artikeln "Svensk solidaritet – en papperstiger?" av Bo Hugemark.

P.S.
Ja, du såg rätt i filmklippet, Schweiz har stridsfordon 90, i en anpassad version. Liksom Leopard 2 som man nyligen låtit uppgradera till Pz 87WE.

Ny svensk SS-film

Norrbottens-Kuriren berättar idag med både en artikel och ett filmklipp om en svensk kortfilm som är under inspelning utanför Boden.

Temat är en flykt från SS-trupper. Filmen ska uppenbarligen utspela sig i Tyskland eller Polen och ska enligt den unge regissören ha ett särskilt tänkvärt slut. Filmen klar i sommar?