Försvarsmakten ljuger om Afghanistan?

En av Dagens Nyheters tunga kulturjournalister anklagar Försvarsmakten för att i princip ljuga om den svenska insatsen i Afghanistan. Inte nog med det, även svenska medier anklagas för att i åratal ha undanhållit svenska folket en explosiv nyhet: att Sverige skulle vara i krig.

Tyvärr har denna bredsida från en medlem av DN Kulturs redaktion (ännu) inte lagts ut på DN-nätet. Men genom en annan bloggare finns ändå all text att läsa.

DN Kulturs Dan Jönsson inleder sitt generalangrepp med att hylla den danska dokumentärfilmen "Armadillo". Här är den officiella trailern för den:



Kort sagt har jag tyvärr ännu inte sett filmen ifråga. Den verkar minst sagt skickligt filmad men att döma av det jag läst om den för en tid sen och nu de senaste dagarna är den nog inte riktigt det Jönsson ger sken av att den ska vara. Jag tolkar det nämligen som att filmen är en dokumentär om vardagen för de danska soldaterna i ISAF med betoning på mycket närgångna stridsscener. Enligt vad jag förstår innehåller "Armadillo" inga belägg för något nytt Song My eller Abu Ghraib eller något som kan jämföras med dessa betydande brott.

Sen övergår Jönsson till att kritisera Försvarsmaktens pågående reklamkampanj. I denna veva glider han över till att anklaga Försvarsmakten för att lägga ut "pacifistiska dimridåer" om vad Sverige sysslar med i Afghanistan, som tillsammans med någon sorts tyst överenskommelse inom den svenska mediavärlden håller svenska folket okunnigt om att "...vårt land sedan flera år tillbaka är i krig". Det är verkligen inga små anklagelser. Om Dan Jönsson läser dessa rader får han gärna ta och utveckla det där, med tanke på att svensk trupp varit i rejäl strid ett antal gånger sedan andra världskriget utan att Sverige för den skull varit i krig.

Jag skulle vilja gå så långt som att säga att flera strider i Kongo på 60-talet och Bosnien på 90-talet nog var närmare fullt krig än vad svenskarna i ISAF hittills upplevt.

Sen bör man inte glömma att ingen stat förklarat Sverige krig och vice-versa. Det skulle väl räcka med att en part, exempelvis Afghanistan, förklarat Sverige krig.

Det finns en svag punkt, som Jönsson m.fl. svenska journalister missat, och det är det här med Global War on Terrorism (GWOT) och att i alla fall den tidigare amerikanska ledningen uppfattade Sverige som del av GWOT. Men även om man skulle tolka det som att regeringen Persson (Göran Persson) förde in Sverige i GWOT så var och är GWOT (i den mån GWOT fortfarande råder, termen har nästan helt övergetts sedan Obamas makttillträde) som framgår ett krig mot ett fenomen, terrorism, underförstått storskalig internationell terrorism.

Utspelar sig scener liknande dem i "Armadillo" bland ISAF-svenskarna? I Maimana 2006 hade man kanske kunnat spela in något liknande med svenskar. Då utsattes bl.a. svenskar för ett fem timmar långt angrepp med både automatkarbiner, handgranater och pansarskott. För tjugo år sedan, i Bosnien, och femtio år sedan, i Kongo, var det dock ännu tyngre vapen involverade, striderna var längre, styrkorna större och antalet stupade fler. I Kongo 1960-64 stupade nitton svenska soldater. Man kan säga att FN-svenskarna i Kongo upplevde krig men landet Sverige var icke desto mindre inte i krig.

Kort sagt tycker jag att Dan Jönsson borde sätta sig in i svenskars stridsdeltagande i modern tid. Tre relevanta källor till kunskap är Skarpt läge av Peter Larsson, Utlandsstyrkan i fredens tjänst av Carl Sjöstrand m.fl samt FN-soldat i Kongo av Inge Kamstedt. Jag skickar Jönsson nu en mail så att han inte kan missa tipsen.

F.ö. har DN:s ledarredaktion nu upptäckt det temanummer av Economist om cyberkrig som jag bloggade om för en vecka sen. Det Niclas Ericsson skriver i sin ledare sammanfattas perfekt av rubriken: Cyberkrig: Sverige bör rusta för framtiden.

För att slutligen helt byta ämne bör man inte missa de senaste rönen om världshistoriens mest otroliga finlandssvensk: Gustaf Mannerheim. Kanske inget revolutionerande, men bilden av honom blir klarare.