En pbv 501 alias BMP-1 i Sveriges mest kompletta museum för militära fordon, Arsenalen utanför Strängnäs.
En läsare bad mig härom dagen skriva om sovjetiska/tyska BMP i svensk tjänst. Av en märklig slump satt jag just och skrev om BMP, men inte i svensk tjänst. Den artikeln jag skrev publiceras snart i artikelserien MILITÄRT!
Men varför kan jag inte skriva om tiden som BMP fanns i svenska armén? Svaret är helt enkelt - skam till sägenes - att jag vet för lite om denna korta men exotiska period i de svenska infanteribrigadernas historia. MEN, jag undrar om inte någon eller några av mina andra läsare vet mer? Förslag: skriv i kommentarsfältet här nedanför om ett självupplevt minne kring svenska BMP, eller som de formellt hette: pansarbandvagn 501.
Varför kallades de förresten inte för stridsfordon 501?
Jag lägger nu ut en till bild av BMP:n som står utställd i Strängnäs plus några helt andra bilder på min gröna Facebooksida.
Blev något förband utbildat på vagnen? Tror att de köptes billigt, renoverades dyrt för att slutligen avvecklas dyrt?
SvaraRaderaEnligt ryktet planerades I5 att sätta upp och utbilda krigsförband med pbv 501. Undrar om inte nuvarande chefen marktrupperna var brigadchef då. De vägrade helt sonika lyda ordern från HKV. De var ju ett strf 90 förband! Vem vill åka Lada när man kan åka Volvo.
Trots allt var det riktigt bra vagnar för krig. Stridsfordon, inte trupptransportfordon.
Har heller ingen erfarenhet av 501:orna i tjänst, men lite insikt i nomenklaturan.
SvaraRadera"Pansarbandvagn", pbv, har varit den gängse beteckningen inom armén sedan införandet av pbv 301 (den ombyggda strv m/41). Den beteckningen avser så att säga vara en neutral beskrivning, vad föremålet är inte vad det gör. Till skillnad från funktionsbeskrivningar som stridsvagn eller infaterikanonvagn. (Där de senare ju, något förvirrande, under Ib-tiden ingick i bandpansarvärnskompanier. Så blir det när man blandar funktions- och förbandsbeskrivningar.)
Jag har stött på lite olika förklaringar till varför de två första, svenskutvecklade, gavs beteckningar som började på 300. Ingen av dem ger någon ledtråd till varför BMP fick beteckningen 501 eller MT-LB 401, så därför tror jag grunden för sifferserien helt enkelt är en "versionshantering" så att säga.
I rimlighetens namn borde stridsfordon 90 därför ha getts beteckningen pbv och en sifferbeteckning. "Stridsfordon" användes av FM och FMV för att beteckna att utvecklingen gällde en bredare funktion än enbart en pansarbandvagn (men flera av modellerna skrinlades ju). Men när det var dags för leverans, hade "stridsfordon 90" redan "satt sig" i befälskåren. Det fick därför bli kvar.
Jag gjorde värnplikten 97-98 på IB 2 och den brigaden var då planerad att vara en renodlad 501 brigad med 4 skyttebataljoner utrustade med pbv 501. Jag fick tyvärr aldrig möjlighet att åka med vagnen. Däremot fick vi öva i och urlastning på ryskt vis under en hel dag. Detta innebar att vi sittandes på våra LK 35:or övade att ta oss ur fordonet för att sedan ilasta igen. Någon pbv 501 såg vi inte på hela dagen. Man kan ju fråga sig vad vi borde ha gjort egentligen.
SvaraRaderaTack alla tre för era intressanta kommentarer. Hoppas på fler!
SvaraRaderaJag gjorde värnplikten på MSS sedermera P4/Kvarn 2000-2001.
SvaraRaderaI grenadjärkompaniet fanns då en 90-pluton, en 302-pluton, en 401-pluton och en 501-pluton. Mycket blandad kompott.
Även om jag själv låg vid 90-pluton, så mötte vi ofta 501-pluton vid dubbelsidiga övningar och liknande.
Gustav Wasa sa...
SvaraRaderaDet finns sannerligen en rik och mustig samling berättelser i detta ämne. Allt ifrån en läglighetsupphandling utan någon krigsförbandstyrd specifikation styrt av att de ingick i en paketuppgörelse tillsammans med Strv 121 och Strv 122. Till hur de efter att under lång tid varit stående i garage i Bergslagen slutligen via Tjeckien gick till en exotisk ny användare.
Det har sagts att för att få köpa attraktiva bättre begagnade Leoparder var vi tvungna att samtidigt förbinda oss att avlasta den nya utökade förbundsrepubliken arvet av 350 st BMP-1. Efter att ha avlossat ett skott från lågtryckskanonen på Kvarn, så blev den belagd med skjutförbud av hälso- och miljöhänsyn. Så smutsig ansågs dess rök vara.
Det gick under många år rykten om att dessa vagnar blivit inlåsta i en gruva i närheten av Kvarn. Att de skulle blivit där skulle enligt ryktet bero på att ingen kunde desarmera de AT-3 Sagger som hade börjat att läcka... Sant eller falskt eller delvis?
SvaraRadera/JAR
Angående Pbv 501.
SvaraRaderaDet var inte många rätt här bland inläggen.
BMP 1 köptes i Tyskland för att ge soldaterna vid våra infanteribrigader ett bättre skydd vid transport än att sitta på ett lastbilsflak.
Köpet av 401/501 gjordes helt fristående från alla andra avtal omkring strv 121/122. Strv 121 är för övrigt inte köpt, den var bara leasad och ingick som bonus i avtalet om 122.
Kostnaden för inköpet var mycket låg, renovering gjordes Tjeckien vid fabriken som tillverkat dem en gång i tiden. Totalrenoveringen kostade förhållandevis väldigt lite, under 200 000:- per vagn.
Pbv 501 hann ut till några förband och utbildning gjordes under ett eller två år innan politikerna lade ner alla IB. Som följd blev samtliga 501 och större antalet av 401 blev överflödiga.
Ammunitionen till kanonen ansågs inte vara 100% säker/miljövänlig för fredsbruk, därför sköts det väldigt sällan med kanonen. AT-3 roboten som fanns på BMP 1 i DDR, köptes aldrig in till Sverige, all utrustning för den i och utanpå vagnen togs bort vid renoveringen. Någon "desarmering" av, eller några "läckande" robotar har inte inträffat, är en ren skröna.
Samtliga 501 stod i många år förrådsställda i och utanför en ort i Närke med namnet Zinkguvan, inte i någon gruva vid Kvarn.
Alla vagnar såldes för några år sedan tillbaka till företaget i Tjeckien som gjort renoveringen. Avsikten var att sälja dessa vidare, men affären blev inte av. "Våra" 501:or står fortfarande kvar i Tjeckien.
Hade förmånen att tjänstgöra som KC på ett 501-kompani. Vagnen funkade utmärkt om man använde den rätt (inte som lätt strv vilket vissa trodde att den var). Problemet var främst att nedluckad så var det i princip omöjligt att leda sitt kompani så det fick bli uppluckat i stället, skytten gillade inte det då strömmen till tornets drivning bröts. PBV 5011 hette den vagn vi hade som ledningsvagnar, i pricip ett 501 med ombyggd interkom (LTS4 med telehjälm 9) och dubbla RA180 Mobil. I strid med Strv (121 i mitt fall) så gick stridstekniken ut på att gömma sig tills motståndarna rullat förbi och sedan från stridsställning nedkämpa dom bakifrån. Funkade utmärkt Sigurd och Tore fattade sällan vad som hände! :-)
SvaraRaderaRJ 1999
Hej, jag tjänstgjorde vid p4 kvarn 2000-2001 som förare på pbv 501. Måste säga att det var en intressant tid och att jag ser det sim ett privilegium att ha fått utbildning på den vagnen. Som ovanstående skrivare säger så fungerar den rätt så skapligt om man använder den till rätt ändamål.
SvaraRaderaZinkgruvan ÄR ju en gruva staxt utanför Kvarn.
SvaraRaderaLåg i lumpen 99-00 på IB12. Vårt kompani hade 3 skytteplutoner med 3st PBV501 i varje, 1 robotpluton med 3 st PBV401 samt stab och tross med 2 st ledningsvagnar 501 och en bärgningsvagn 401. Dessutom 5-6 st "PBV206" (Plastbandvagn, hehe).
SvaraRaderaVill minnas det sades att öststatskärrorna var från Bulgarien och Östtyskland och möjligen något land till, i vår 501:a stod det med kyrilliska bokstäver, vill minnas det fanns vissa där det stod på tyska?
501:an hade en låg profil men banden var något smala för att den skulle fungera optimalt i den småländska skogen. Ryssarna åkte 4 på varje sida därbak, vi oftast 3. Var man 4 var det trångt! En ganska klaustrofobisk upplevelse första gångerna. Det gick ej heller att få med varje soldats stridspackning utan vi hade en "omgångspackning" innehållande det absolut viktigaste. Skjutning med kanon var mycket sällsynt men skedde helst med öppna luckor, likväl var det en stickande rök i vagnen en god stund efteråt, krutgasfläkten var minimal. Vagnsksp:n (KSP95) var dock bra vill jag minnas.
Det var även en upplevelse att åka på asfalterad väg i max 30 km/h, ALLT vibrerade och stridsluckorna flög upp lite då och då (ryssarna sades ha gummi på sina band men det hade ej vi), vidare att försöka häva upp de bränslefyllda bakdörrarna då vagnen stod lutad framåt, till slut resulterande i att dörren for upp och en hög med vapen och soldater trillade ut. Hehe, många minnen från en ganska trevlig tid.
/5.komp 3.plut IB12
Var faktiskt med och genomförde de första försöken med BMP på Kvarn våren 1994. Vi gjorde många olika försök (ej vapenanknutna) Hela försöksperioden inleddes med en intensivkurs i Neubrandenburg. Ett väldigt intressant stridsfordon på många olika sätt.
SvaraRadera