De senaste dagarna har två väldigt läsvärda framtidsprognoser för Ukraina publicerats i USA. De tunga författarna är överens om att Ukrainas framtid till stor del lär bestämmas i Moskva men därutöver skiljer sig författarnas syn rätt mycket.
Den inflytelserike analytikern och journalisten Jeffrey T. Kuhner skriver i Washington Times om de många farhågor han hyser för Ukraina.
Underrättelseföretaget Stratfors chef George Friedman tror även han att Ukrainas framtid mer och mer kommer att bestämmas i Moskva. Men Friedman menar även att det finns geopolitiska, historiska och logiska skäl varför detta kommer (bör) ske.
George Friedmans färska resereportage/analys är lång men mycket underhållande (vikingarna får också vara med) och läsvärd, inte minst eftersom han själv är av ukrainsk-judisk härkomst, här är den: Geopolitical Journey, Part 6: Ukraine med tillstånd av Stratfor.
För den som vill veta mer om läget i Ukraina rekommenderas den mot en svensk publik (genom SMB) riktade Poltavabloggen (på engelska, av en ukrainsk officer).
- Lars Gyllenhaal
- Author, film researcher and member of the Swedish Military History Commission.
tisdag 30 november 2010
måndag 29 november 2010
Obamas Star Wars-farkost
Washington Times avslöjar lite mer om vad som är på G i rymden militärt sett. Märkligt nog har inte ens NyTeknik skrivit om HTV-2 än, så vitt jag vet. Här en målning av den:
Den amerikanska experimentfarkosten HTV-2 är inte att förväxla med den japanska med samma förkortning.
Den amerikanska experimentfarkosten HTV-2 är inte att förväxla med den japanska med samma förkortning.
Det regnar pengar
114 miljarder Euro. Det är summan av de investeringar som väntas ske i Barentregionen de närmaste tio åren. Regionen har aldrig tidigare stått inför en sådan snabb tillväxt.
"The Barents Region is entering the initial phase of an unprecedented boom." Det är den norska statliga nyhetssajten BarentsObserver tillsammans med bland annat finska Uleåborgs universitet som har räknat ut detta.
Man kan sammanfatta det, som BarentsObserver redan har gjort, med orden "den arktiska framtiden är nu".
Att Ryssland tänkar elförsörja de nya arktiska projekten redan med start 2012 genom åtta nya flytande kärnkraftverk har nu uppmärksammats både av BBC och TIME och givetvis en mängd norska medier. För fler norska artiklar googla "flytende atomkraftverk".
Svenska medier har mig veterligen ännu inte rapporterat vare sig detta eller att Kina nu också startar projekt i Arktis.
Eftersom svenska medier envetet fortsätter att tiga om de enorma förändringar som nu sker i norr är det bara att bita ihop och följa utvecklingen genom BarentsObserver. En mycket relevant ny bok på engelska vill jag passa på att rekommendera: The Future History of the Arctic av Charles Emmerson. När jag är färdig med den tänker jag recensera den, men jag vågar redan säga: ett måste om man är intresserad av framtiden i norr.
Det finns riktigt bra relevanta svenska böcker, men de är inte helt aktuella eftersom de har några år på nacken. Min favorit är Ajunngilaq - arktiska ögonblick (1997) av Magnus Elander och Staffan Widstrand. Ur den boken citerar jag en medlem av danska försvarsmaktens mest extrema elitförband, grönländska Sirius: "Vi ska kunna allt utom att föda barn". Boken finns nog inte längre att köpa någonstans men säkerligen finns den på många bibliotek.
"The Barents Region is entering the initial phase of an unprecedented boom." Det är den norska statliga nyhetssajten BarentsObserver tillsammans med bland annat finska Uleåborgs universitet som har räknat ut detta.
Man kan sammanfatta det, som BarentsObserver redan har gjort, med orden "den arktiska framtiden är nu".
Att Ryssland tänkar elförsörja de nya arktiska projekten redan med start 2012 genom åtta nya flytande kärnkraftverk har nu uppmärksammats både av BBC och TIME och givetvis en mängd norska medier. För fler norska artiklar googla "flytende atomkraftverk".
Svenska medier har mig veterligen ännu inte rapporterat vare sig detta eller att Kina nu också startar projekt i Arktis.
Eftersom svenska medier envetet fortsätter att tiga om de enorma förändringar som nu sker i norr är det bara att bita ihop och följa utvecklingen genom BarentsObserver. En mycket relevant ny bok på engelska vill jag passa på att rekommendera: The Future History of the Arctic av Charles Emmerson. När jag är färdig med den tänker jag recensera den, men jag vågar redan säga: ett måste om man är intresserad av framtiden i norr.
Det finns riktigt bra relevanta svenska böcker, men de är inte helt aktuella eftersom de har några år på nacken. Min favorit är Ajunngilaq - arktiska ögonblick (1997) av Magnus Elander och Staffan Widstrand. Ur den boken citerar jag en medlem av danska försvarsmaktens mest extrema elitförband, grönländska Sirius: "Vi ska kunna allt utom att föda barn". Boken finns nog inte längre att köpa någonstans men säkerligen finns den på många bibliotek.
Tredubblad lön för ryska soldater
Det har sedan något år glunkats i ryska medier om ett behov av fler militärbaser utomlands. Nu har ambitionerna offentliggjorts från högsta ort samtidigt som man gör det lättare för ukrainare och andra utländska medborgare att bli ryska soldater.
Tredubblad lön för ryska soldater till 2012, det talar nu president Dmitrij Medvedev om och samtidigt kungörs det att det ska bli lättare för ukrainare, letter ja - alla utländska medborgare, att bli ryska soldater:
Notera länderna som ingår i uppräkningen av länder med sovjetbaser. Med Finland avses Porkala udd som var en sovjetisk marinbas fram till 1956.
För övrigt diskuteras det nu mer i ryska medier att militärutgifterna snart utgör lika stor andel av statsbudgeten som i USA, dvs. en femtedel av statens utgifter.
Tredubblad lön för ryska soldater till 2012, det talar nu president Dmitrij Medvedev om och samtidigt kungörs det att det ska bli lättare för ukrainare, letter ja - alla utländska medborgare, att bli ryska soldater:
Notera länderna som ingår i uppräkningen av länder med sovjetbaser. Med Finland avses Porkala udd som var en sovjetisk marinbas fram till 1956.
För övrigt diskuteras det nu mer i ryska medier att militärutgifterna snart utgör lika stor andel av statsbudgeten som i USA, dvs. en femtedel av statens utgifter.
söndag 28 november 2010
Jag ska bli kustjägare
Nej, jag har inte plötsligt blivit tjugofem år yngre, Jag ska bli kustjägare är titeln på en bok jag vill rekommendera. Sen finns det även två nya böcker om tyska soldater som du inte bör missa.
En oansenlig notis i senaste Pennan & Svärdet erbjuder boken Jag ska bli kustjägare av Carl-Martin Jönsson. Jag skulle istället vilja lyfta fram denna bok. Är du intresserad av svenska elitförband bör du inte missa den, särskilt eftersom priset är ovanligt bra, 175 kronor. Du kan läsa mer om boken och läsa ett utdrag ur den på bokens egen hemsida.
Nu kastar vi oss från den svenska skärgården till i Nordafrikas öknar. Den här boken är mycket bättre än vad jag förväntade mig:
Jag har ett speciellt intresse för Rommel eftersom jag träffat och intervjuat en av Rommels adjutanter. Den intervjun har jag ännu inte låtit publicera - den kommer med i en bok först om typ tre år (inte en Rommel-biografi).
Kort sagt tycker jag det skrivits lite väl många böcker om Rommel (liksom om D-dagen och tyskt pansar). Därför blev jag mycket positivt överraskad när jag insåg att detta är en bok med både mycket nytt stoff - delvis nytt källmaterial - och dessutom en välskriven bok.
Förutom en fantastisk text innehåller boken ett suveränt bildmaterial. Särskilt uppskattar jag alla bilder jag aldrig tidigare sett - och der är många! Pluspoäng för bilderna av människorna som hade att göra med Rommel; en bild av hur de såg ut då det begav sig intill ett modernt foto av samma person.
Priset inom SMB är oslagbart: 98 kronor, så jag säger bara: köp!
Slutligen en tysk krigsveterans självbiografi, Genom dödsskuggans dal, som i Pennan & Svärdet försetts med rubriken "Märklig läsning". Den svenska versionen av boken har jag inte men däremot det tyska originalet:
Den svenska versionens omslagsbild är en mindre bra teckning (författaren bar inte hakkorsarmbindel). Det tyska omslaget är mycket bättre, se ovan. Huruvida översättningen är OK vågar jag inte säga eftersom jag inte alls granskat den. Men om själva innehållet, Gereon Goldmanns minnen från hans tjänstgöring i både Waffen-SS och Wehrmacht och liv efter kriget kan jag säga: definitivt märklig och berikande läsning.
Goldmann, som studerade till präst inom Franciskanerorden, mobiliserades på grund av sin ålder (22) vid krigsutbrottet och halkade in i Waffen-SS på ett bananskal, gjorde sig där omöjlig genom sin starka kristna tro och förflyttades därför till Wehrmacht. Goldmann hann dock alltså tjänstgöra en tid i det SS-förband som senare blev känt som den fjärde divisionen inom Waffen-SS, 4. SS-polispansargrenadjärdivisionen. Det han där upplevde ger en värdefull inblick både i Heinrich Himmlers syn på religion och hur den tyska polisen militariserades och uppgick i SS. Vid den tid Goldmann var med bar man ännu Wehrmachts kragspeglar i kombination med SS-örnen.
Goldmanns upplevelser inom olika Wehrmacht-förband i Ryssland, Frankrike och Italien, inte minst vid Monte Cassino är fascinerande. I kölvattnet av slaget vid Monte Cassino blev Goldmann tillfångatagen av britterna och skickades till ett fångläger i Marocko. På grund av falska anklagelser ställdes Goldmann 1946 inför fransk krigsrätt och dömdes till döden. Hur han överlevde och vad han gjorde sen av sitt liv bör du läsa själv.
En oansenlig notis i senaste Pennan & Svärdet erbjuder boken Jag ska bli kustjägare av Carl-Martin Jönsson. Jag skulle istället vilja lyfta fram denna bok. Är du intresserad av svenska elitförband bör du inte missa den, särskilt eftersom priset är ovanligt bra, 175 kronor. Du kan läsa mer om boken och läsa ett utdrag ur den på bokens egen hemsida.
Nu kastar vi oss från den svenska skärgården till i Nordafrikas öknar. Den här boken är mycket bättre än vad jag förväntade mig:
Jag har ett speciellt intresse för Rommel eftersom jag träffat och intervjuat en av Rommels adjutanter. Den intervjun har jag ännu inte låtit publicera - den kommer med i en bok först om typ tre år (inte en Rommel-biografi).Kort sagt tycker jag det skrivits lite väl många böcker om Rommel (liksom om D-dagen och tyskt pansar). Därför blev jag mycket positivt överraskad när jag insåg att detta är en bok med både mycket nytt stoff - delvis nytt källmaterial - och dessutom en välskriven bok.
Förutom en fantastisk text innehåller boken ett suveränt bildmaterial. Särskilt uppskattar jag alla bilder jag aldrig tidigare sett - och der är många! Pluspoäng för bilderna av människorna som hade att göra med Rommel; en bild av hur de såg ut då det begav sig intill ett modernt foto av samma person.
Priset inom SMB är oslagbart: 98 kronor, så jag säger bara: köp!
Slutligen en tysk krigsveterans självbiografi, Genom dödsskuggans dal, som i Pennan & Svärdet försetts med rubriken "Märklig läsning". Den svenska versionen av boken har jag inte men däremot det tyska originalet:
Den svenska versionens omslagsbild är en mindre bra teckning (författaren bar inte hakkorsarmbindel). Det tyska omslaget är mycket bättre, se ovan. Huruvida översättningen är OK vågar jag inte säga eftersom jag inte alls granskat den. Men om själva innehållet, Gereon Goldmanns minnen från hans tjänstgöring i både Waffen-SS och Wehrmacht och liv efter kriget kan jag säga: definitivt märklig och berikande läsning.
Goldmann, som studerade till präst inom Franciskanerorden, mobiliserades på grund av sin ålder (22) vid krigsutbrottet och halkade in i Waffen-SS på ett bananskal, gjorde sig där omöjlig genom sin starka kristna tro och förflyttades därför till Wehrmacht. Goldmann hann dock alltså tjänstgöra en tid i det SS-förband som senare blev känt som den fjärde divisionen inom Waffen-SS, 4. SS-polispansargrenadjärdivisionen. Det han där upplevde ger en värdefull inblick både i Heinrich Himmlers syn på religion och hur den tyska polisen militariserades och uppgick i SS. Vid den tid Goldmann var med bar man ännu Wehrmachts kragspeglar i kombination med SS-örnen.
Goldmanns upplevelser inom olika Wehrmacht-förband i Ryssland, Frankrike och Italien, inte minst vid Monte Cassino är fascinerande. I kölvattnet av slaget vid Monte Cassino blev Goldmann tillfångatagen av britterna och skickades till ett fångläger i Marocko. På grund av falska anklagelser ställdes Goldmann 1946 inför fransk krigsrätt och dömdes till döden. Hur han överlevde och vad han gjorde sen av sitt liv bör du läsa själv.
Tysk utrustning i nya ryska armén
President Dmitrij Medvedev inspekterade i torsdags en militärövning i Nizjnij Novgorods län i det nya Västra militärdistriktet. I följande övningsreportage från statliga RIA Novosti läggs särskild vikt vid luftvärnssytemet Tunguska och att ny tysk och rysk utrustning skapar bättre hygien och komfort i den nya ryska armén:
Mannen i samma sorts pilotjacka som presidenten är försvarsminister Anatolij Serdjukov, som nyligen signalerade i tyska Spiegel att tysk-ryskt samarbete även inom pansar är möjligt.
Mannen i samma sorts pilotjacka som presidenten är försvarsminister Anatolij Serdjukov, som nyligen signalerade i tyska Spiegel att tysk-ryskt samarbete även inom pansar är möjligt.
fredag 26 november 2010
Spetsnaz-överste uppmanar elitsoldater revoltera
Vladimir Kvatjkov, spetsnaz-översten som nyligen talade vid ett möte med fem tusen ryska ultranationalister, uppmanar till bildandet av en "folkfront för Rysslands befrielse". Särskilt vänder sig översten till Rysslands elitsoldater.
Överste Kvatjkov sprider sin nya uppmaning, som han särskilt riktar till luftlandsättningsstyrkorna och spetsnaz, inte minst via flera internetkanaler.
Överste Kvatjkov inleder med att läsa upp en lång skrivelse men övergår vid 4:09 till att tala fritt ur hjärtat. Han är på vippen att uttala en rad mycket grova svordomar/uppmaningar efter 4:49, riktade mot statsledningen, men hejdar sig precis. För att vara exakt uttalar han meningarna men utelämnar de grova nyckelorden på ett teatraliskt sätt.
Kvatjkov säger vid 6:57 däremot tydligt: "Jag tror, ärade bröder luftlandsättningssoldater och spetsnaz-soldater, att om inte vi ägnar oss åt politiken, kommer politiken att ägna sig åt oss. Den har redan tagit sig an oss. Låt oss ge oss in i politiken, pojkar".
Den utlösande faktorn för hans nya appell är hur Rysslands försvarsminister har bemött de senaste veckornas protester från äldre (pensionerade) officerare, särskilt ur luftlandsättningsstyrkorna (VDV). Protesterna gäller huvudsakligen tre saker: nedskärningar - i antalet förband och officerskåren - och att försvarsministern är civil och påstås ha förolämpat VDV och den ryskortodoxa kyrkan.
Nedskärningar? Ja, enligt de målsättningar som blev kända redan ifjol skall Rysslands väpnade styrkor få en mängd nya vapensystem inklusive flera riktigt tunga, men personalstyrkan minskas samtidigt från 1.3 miljoner man till en miljon. Framförallt är det äldre officerare som förlorar sina jobb och därmed position i samhället.
Finns det skäl att oroa sig över utvecklingen? Hittills har få större ryska medier ( ännu inga västmedier så vitt jag kan se) uppmärksammat överstens senaste appell. Undantaget är en av de största ryska nättidningarna. Oppositionspolitikern Garri Kasparov, den tidigare schackvärldsmästaren, tar också upp saken, liksom sajten polit.ru.
Måhända är Vladimir Kvatjkov mest en pratkvarn numera, utan större förmåga att attrahera massorna. Men till skillnad från Vladimir Zjirinovskij och andra ryska ultranationalistledare har han en riktigt imponerande militär bakgrund: Kvatjkov ledde en spetsnazbrigad i Afghanistan, har förutom sovjetiska ordnar och medaljer dekorerats med en nyinstiftad orden för personligt mod och arbetade i flera år vid den ryska generalstaben. Han har skrivit flera inflytelserika böcker om ryska specialförband. Med detta i åtanke och att han ännu inte fråntagits sin uniform finns det kanske anledning att åtminstone följa med i den vidare utvecklingen?
Till saken hör också att särskilt generalstabens spetsnaz-styrkor, som överste Kvatjkov tillhörde, verkar missnöjda med deras nya roll.
Vilken politisk kulör har egentligen Kvatjkov? Det är rätt tydligt att han liksom det kometliknande men numera nedlagda Rodina-partiet vill attrahera både till vänster och höger. På sin egen hemsida står han mot en bakgrund av både den sovjetiska flaggan, den nygamla ryska flaggan och den svart-gul-vita ryska imperieflagga som var Rysslands främsta flagga mellan 1858 och 1914. Slaviska styrkan (f.d. Slaviska unionen) som Kvatjkov uppträdde tillsammans med härom veckan använder sig aldrig av den sovjetiska flaggan. Ytterligare en signal om att Kvatjkov står mer till vänster än många andra ultranationalister är att han nu propagerar för en "folkfront" istället för en nationell front.
P.S.
Ett citat om "polackers, svenskars och judesvins slaveri" finns permanent längst upp på hemsidan för överste Kvatjkovs plattform "Folkmilisen Minin och Pozjarskij". Citatet härrör från Kuzma Minin, som tillsammans med prins Pozjarskij står staty på Röda torget. Det var Minins och Pozjarskijs styrkor som besegrade polackerna, svenskarna och litauerna. Jag vill ogärna länka till politiska partier/rörelser och särskilt extrema sådana, men den som själv vill se detta kan googla på "Народное ополчение имени".
Överste Kvatjkov sprider sin nya uppmaning, som han särskilt riktar till luftlandsättningsstyrkorna och spetsnaz, inte minst via flera internetkanaler.
Överste Kvatjkov inleder med att läsa upp en lång skrivelse men övergår vid 4:09 till att tala fritt ur hjärtat. Han är på vippen att uttala en rad mycket grova svordomar/uppmaningar efter 4:49, riktade mot statsledningen, men hejdar sig precis. För att vara exakt uttalar han meningarna men utelämnar de grova nyckelorden på ett teatraliskt sätt.
Kvatjkov säger vid 6:57 däremot tydligt: "Jag tror, ärade bröder luftlandsättningssoldater och spetsnaz-soldater, att om inte vi ägnar oss åt politiken, kommer politiken att ägna sig åt oss. Den har redan tagit sig an oss. Låt oss ge oss in i politiken, pojkar".
Den utlösande faktorn för hans nya appell är hur Rysslands försvarsminister har bemött de senaste veckornas protester från äldre (pensionerade) officerare, särskilt ur luftlandsättningsstyrkorna (VDV). Protesterna gäller huvudsakligen tre saker: nedskärningar - i antalet förband och officerskåren - och att försvarsministern är civil och påstås ha förolämpat VDV och den ryskortodoxa kyrkan.
Nedskärningar? Ja, enligt de målsättningar som blev kända redan ifjol skall Rysslands väpnade styrkor få en mängd nya vapensystem inklusive flera riktigt tunga, men personalstyrkan minskas samtidigt från 1.3 miljoner man till en miljon. Framförallt är det äldre officerare som förlorar sina jobb och därmed position i samhället.
Finns det skäl att oroa sig över utvecklingen? Hittills har få större ryska medier ( ännu inga västmedier så vitt jag kan se) uppmärksammat överstens senaste appell. Undantaget är en av de största ryska nättidningarna. Oppositionspolitikern Garri Kasparov, den tidigare schackvärldsmästaren, tar också upp saken, liksom sajten polit.ru.
Måhända är Vladimir Kvatjkov mest en pratkvarn numera, utan större förmåga att attrahera massorna. Men till skillnad från Vladimir Zjirinovskij och andra ryska ultranationalistledare har han en riktigt imponerande militär bakgrund: Kvatjkov ledde en spetsnazbrigad i Afghanistan, har förutom sovjetiska ordnar och medaljer dekorerats med en nyinstiftad orden för personligt mod och arbetade i flera år vid den ryska generalstaben. Han har skrivit flera inflytelserika böcker om ryska specialförband. Med detta i åtanke och att han ännu inte fråntagits sin uniform finns det kanske anledning att åtminstone följa med i den vidare utvecklingen?
Till saken hör också att särskilt generalstabens spetsnaz-styrkor, som överste Kvatjkov tillhörde, verkar missnöjda med deras nya roll.
Vilken politisk kulör har egentligen Kvatjkov? Det är rätt tydligt att han liksom det kometliknande men numera nedlagda Rodina-partiet vill attrahera både till vänster och höger. På sin egen hemsida står han mot en bakgrund av både den sovjetiska flaggan, den nygamla ryska flaggan och den svart-gul-vita ryska imperieflagga som var Rysslands främsta flagga mellan 1858 och 1914. Slaviska styrkan (f.d. Slaviska unionen) som Kvatjkov uppträdde tillsammans med härom veckan använder sig aldrig av den sovjetiska flaggan. Ytterligare en signal om att Kvatjkov står mer till vänster än många andra ultranationalister är att han nu propagerar för en "folkfront" istället för en nationell front.
P.S.
Ett citat om "polackers, svenskars och judesvins slaveri" finns permanent längst upp på hemsidan för överste Kvatjkovs plattform "Folkmilisen Minin och Pozjarskij". Citatet härrör från Kuzma Minin, som tillsammans med prins Pozjarskij står staty på Röda torget. Det var Minins och Pozjarskijs styrkor som besegrade polackerna, svenskarna och litauerna. Jag vill ogärna länka till politiska partier/rörelser och särskilt extrema sådana, men den som själv vill se detta kan googla på "Народное ополчение имени".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)