söndag 28 november 2010

Jag ska bli kustjägare

Nej, jag har inte plötsligt blivit tjugofem år yngre, Jag ska bli kustjägare är titeln på en bok jag vill rekommendera. Sen finns det även två nya böcker om tyska soldater som du inte bör missa.

En oansenlig notis i senaste Pennan & Svärdet erbjuder boken Jag ska bli kustjägare av Carl-Martin Jönsson. Jag skulle istället vilja lyfta fram denna bok. Är du intresserad av svenska elitförband bör du inte missa den, särskilt eftersom priset är ovanligt bra, 175 kronor. Du kan läsa mer om boken och läsa ett utdrag ur den på bokens egen hemsida.

Nu kastar vi oss från den svenska skärgården till i Nordafrikas öknar. Den här boken är mycket bättre än vad jag förväntade mig:

Jag har ett speciellt intresse för Rommel eftersom jag träffat och intervjuat en av Rommels adjutanter. Den intervjun har jag ännu inte låtit publicera - den kommer med i en bok först om typ tre år (inte en Rommel-biografi).

Kort sagt tycker jag det skrivits lite väl många böcker om Rommel (liksom om D-dagen och tyskt pansar). Därför blev jag mycket positivt överraskad när jag insåg att detta är en bok med både mycket nytt stoff - delvis nytt källmaterial - och dessutom en välskriven bok.

Förutom en fantastisk text innehåller boken ett suveränt bildmaterial. Särskilt uppskattar jag alla bilder jag aldrig tidigare sett - och der är många! Pluspoäng för bilderna av människorna som hade att göra med Rommel; en bild av hur de såg ut då det begav sig intill ett modernt foto av samma person.

Priset inom SMB är oslagbart: 98 kronor, så jag säger bara: köp!

Slutligen en tysk krigsveterans självbiografi, Genom dödsskuggans dal, som i Pennan & Svärdet försetts med rubriken "Märklig läsning". Den svenska versionen av boken har jag inte men däremot det tyska originalet:


Den svenska versionens omslagsbild är en mindre bra teckning (författaren bar inte hakkorsarmbindel). Det tyska omslaget är mycket bättre, se ovan. Huruvida översättningen är OK vågar jag inte säga eftersom jag inte alls granskat den. Men om själva innehållet, Gereon Goldmanns minnen från hans tjänstgöring i både Waffen-SS och Wehrmacht och liv efter kriget kan jag säga: definitivt märklig och berikande läsning.

Goldmann, som studerade till präst inom Franciskanerorden, mobiliserades på grund av sin ålder (22) vid krigsutbrottet och halkade in i Waffen-SS på ett bananskal, gjorde sig där omöjlig genom sin starka kristna tro och förflyttades därför till Wehrmacht. Goldmann hann dock alltså tjänstgöra en tid i det SS-förband som senare blev känt som den fjärde divisionen inom Waffen-SS, 4. SS-polispansargrenadjärdivisionen. Det han där upplevde ger en värdefull inblick både i Heinrich Himmlers syn på religion och hur den tyska polisen militariserades och uppgick i SS. Vid den tid Goldmann var med bar man ännu Wehrmachts kragspeglar i kombination med SS-örnen.

Goldmanns upplevelser inom olika Wehrmacht-förband i Ryssland, Frankrike och Italien, inte minst vid Monte Cassino är fascinerande. I kölvattnet av slaget vid Monte Cassino blev Goldmann tillfångatagen av britterna och skickades till ett fångläger i Marocko. På grund av falska anklagelser ställdes Goldmann 1946 inför fransk krigsrätt och dömdes till döden. Hur han överlevde och vad han gjorde sen av sitt liv bör du läsa själv.

Inga kommentarer: