Med rubriker i Sveriges Radio som "MSB: Kommunerna måste rusta för krig" och i tidningarna "Kommunerna ska rusta för krig – men de vet inte hur" och senast idag i DN:s huvudledare: "Vår beredskap är usel" har behovet av ett nytt svenskt totalförsvar kanske aldrig fått starkare medial belysning.
Två avsnitt i Dagens Nyheters huvudledare är ovanligt fräna: "Våra beslutsfattare har agerat som att en stor kris är så osannolik att det inte är värt att investera för att skydda sig mot den. Det är ett tänkande som föregått många katastrofer" och: "Finland har klokt nog valt en annan väg och behållit ett totalförsvar med beredskapslager."
En annan ledare idag sticker också ut, Greger Ekmans "Utan diesel svälter vi" i Norrbottens-Kuriren, i vilken han bland annat skriver: "Trots att regeringen fastslagit att beredskapsarbetet inom det civila försvaret ska återupptas så har det inte tillskjutits några extra pengar."
Med tanka på att osäkerheten om omvärldsutvecklingen, i både när (Östersjön) och fjärran (kring Kina), inte verkar avta - kanske det inte är så konstigt om många människor känner oro inför framtiden. Vad ska vi då göra? Jo, låt oss omforma oro till något konstruktivt. Det finns en rad olika frivilliga civila och militära försvarsorganisationer, fler än vad många känner till, se samlingssidan frivilligutbildning.se Genom dessa kan du både bli mer robust själv och bidra till att hela samhället blir mer robust inför världsekonomiska, energirelaterade, naturliga (skogsbränder etc) och militära kriser. Och alla, även den som inte har möjlighet att själv delta i någon frivilligverksamhet, kan bidra genom att läsa på om vad en större kris kan innebära för hushållet och sist men inte minst göra sin röst hörd inför politiker och i medier. Givetvis sakligt och lugnt. För, som en viss liten sympatisk filmkaraktär en gång sade: Rädsla är vägen till den mörka sidan.
"Den eviga freden" beslutades av ett antal "fåntrattar" till svenska politiker varvid det svenska försvaret skrotades eller gavs bort.
SvaraRaderaGenerationer av mobiliseringsplaner och värnpliktssystem lades i "tuggen", vapensystem skrotades, mob.förråd lades ner och civilförsvarsanläggningar plomberades. Flygvapnets krigsbaser gjordes om till racerbanor för motorburen ungdom och kustartillerianläggningar murades igen. Någon Brigadgeneral for land och rike runt och predikade väl och ve för det nya insatsförsvaret vilket inte duger till någonting mer än att hålla Arlanda och Bromma öppet till regering, riksdag, HKH, militära HK och övrig nomenklatura har flytt Sverige. Värden för 100 - tals miljarder kronor har förstörts av beslutande försvarsministrar bestående av vapenvägrare och någon som hellre ville hem till mamma än fullfölja sin plikttjänstgöring.
Man tar sig för pannan när dessa "fåntrattar" till politiker plötsligt vaknar upp ur sin törnrosasömn och inser att "den eviga freden" endast, som vanligt, är en politik dröm och nu gäller plötsligt "realpolitik", hoppla!
Min barndom, från 1950 - talet, dyker upp i minnet där broschyrer som "Kriget kommer" tillsammans med civilförsvarsövningar finns lagrade och där familjer frivilligt kunde deltaga i utrymningsövningar. Samling vid plats enligt instruktion, bussresa till någon skola utanför stan, utspisning av lottakåren med ärtsoppa och ostsmörgås, tjock korv med mos, mjölk/kaffe/te/saft och kronans tjocka bullar m.m. Vi barn tyckte det var spännande med bussresa och givetvis saft och bullar.
Men det var ett annat Sverige vilket under 1960 - talet tillhörde ett av världens tre rikaste länder, tillsammans med Schweiz och USA, och med en krigsmakt bestående av 800.000 män/kvinnor och ett av världens starkaste flygvapen. Detta Sverige kommer tyvärr aldrig tillbaka utan Vi får finna oss i en turbulent och mer osäker framtid för Svea Rike!