Två av tusentals märken man finner på Hemvärnsmuséet.
Att det skulle ta så många år innan jag till slut besökte Hemvärnsmuséet! Gör inte om mitt misstag, besök muséet i en nära framtid.
I muséet får man inte bara se i princip vartenda plagg, vapen och märke med koppling till hemvärnet, flera unika prylar finns utställda som delar av tyska flygplan vars besättningar infångades av hemvärnet under andra världskriget. Flera av muséets föremål och foton har jag faktiskt aldrig sett någonstans tidigare.
Muséet ligger i anslutning till Hemvärnets stridsskola i Vällinge, en bra bit från tunnelbanan men väl värt ett besök och kan med fördel kombineras med en långpromenad i de mycket vackra omgivningarna. På denna sida finner du info om öppettider och hur du tar dig till muséet.
Jag tog fler bilder vid mitt besök men denna bloggs inlägg ska inte vara långa. Vill du se bilderna får jag hänvisa till min yrkesmässiga Facebooksida, där jag lägger ut bonusmaterial.
Jag har också besökt hemvärnsmuséet i Vällinge. Jag kan bara bekräfta vad du skriver. Verkligen genuint. Kanske bäst att kontrollera att man verkligen har öppet tänkt besöksdag. Det är inte som Wasamuséet precis vad avser tillgänglighet och besöksfrekvens.
SvaraRaderaJag kommer ihåg mitt enda besök där vilket börjar bli riktigt länge sedan. Däremot kommer jag väldigt väl ihåg vad jag lärde mig där.
SvaraRaderaEfter att ha tröttnat på scouterna bytte jag nämligen till FBU (mer friluftsliv och bättre utrustning) och deltog bland annat i HVSS ungdomstävling. Vi passade på att besöka muséet och började även samtala med den äldre man som höll muséet öppet för oss ungdomar. Han pratade lite lustigt men höll en väldigt fin presentation om hur soldaterna under andra värlskriget övade kulspruteeld med en träram och en klapprande stålmekanism. Eftersom han såg ut att vara i 70-80 årsåldern frågade jag om han själv använt trämackapären.
Som svar på det fick jag en helt fantastisk föreläsning om hur livet kan utveckla sig. Det visade sig nämligen att den här Hemvärnsmannen med lite lustig brytning (jag trodde att det var en strokeskada) ryckt in i den tyska armén som 17-åring och bland annat stred vid Kursk. När hans bästa vän stupade i Kurlandfickan tröttnade han på kriget och lyckades ta sig med roddbåt till Gotland. Det märktes verkligen på honom att han fortfarande hatade kriget som dödat hans vänner och när jag frågade förklarade han att det var enorm skillnad på att anfalla någon och att kunna försvara sig.
Vilka märkliga möten man får uppleva. Tack för att du delade med dig. Mvh, Lars
SvaraRaderahttps://www.facebook.com/hemvarnsmuseet?fref=ts
SvaraRadera