SS-svenskarna i Beevors senaste

Antony Beevor sågar här "Saving Private Ryan", men inte för att kapten Goranson fick bli kapten Miller.

Antony Beevors nya tegelsten Andra världskriget erbjuds i senaste Pennan & Svärdet. Är den värd din tid, undrar du kanske? Den är ju på nästan tusen sidor...

Svaret är ja, anser jag - för den har något som skildringar av hela andra världskriget oftast saknar, nämligen "ett välgörande globalt perspektiv", som Dick Harrison skrev i sin bokrecension.

Professor Harrison fann dock samtidigt att boken har "anmärkningsvärda fel och inkonsekvenser". Jag menar att Harrison har rätt om några av bristerna han tar upp men även överdriver något. Vilket kanske inte är så märkligt eftersom han till skillnad från Beevor är fullfjädrad professor (Beevor är "visiting professor"). Exempelvis ogillar Harrison att "Sverige [inte] förekommer som uppslagsord". Det stämmer att Sverige saknas just som uppslagsord, men så har Beevor gjort med de allra flesta länder med undantag av några obskyra, som Madagaskar. I själva brödtexten finns Sverige med på flera ställen. Flera av dem finner man genom uppslagsordet Stockholm.

Vilka uppslagsord författare tar med eller inte varierar och jag tror de flesta finner Beevors urval vara helt okej.

Vad gäller svenskar i boken är SS-svenskarna med på flera sidor genom att Beevor tar upp III. SS-pansarkåren med dess division "Nordland". Rätt fantastiskt egentligen med tanke på de tusentals divisioner som fanns under kriget. Beevor skriver om divisionen att den "var bemannad med danska, norska, svenska, finska och estniska frivilliga". Detta är inte ett direkt fel av Beevor men ger ett felaktigt intryck eftersom han i listan över nationaliteter i divisionen inte nämner den största kategorin, nämligen "folktyskar" från Östeuropa (mest Rumänien). Det nordiska i "Nordland" var, som en hel del annat i Tredje riket, mest propaganda. Det svenska inslaget i "Nordland" var ett trettiotal svenska medborgare och tjugotal estlandssvenskar (estniska medborgare), alltså under divisionens hela existens 1943-45.

Av Beevors bok skulle man kunna tro att de svenskar som spelade aktiv roll under kriget antingen var i SS eller jobbade på svenska ambassaden i Budapest. För Raoul Wallenberg har Beevor inte missat. Att betydligt fler svenskar ställde upp i uniform för de allierade än för tyskarna - enbart i Norge 1940 kanske 300 stycken - verkar Beevor däremot ha missat. Men med tanke på att Beevor tagit ett sådant globalt grepp får man väl ha överseende med denna och andra brister. Totalt sett är boken en imponerande prestation, ett måste för den som är intresserad av hela krigsförloppet.