SvD och andra medier har tagit upp att Sveriges insatser i konfliktzoner blivit mer beroende av privata säkerhetsföretag men antyder också något mer och rätt märkligt.
Intressantast med artikeln i SvD tycker jag denna mening var "UD undersöker dock möjligheterna för ett ”statligt alternativ” till privata säkerhetsföretag". Vad skulle det vara om inte någon särskilt kvalificerad del av Försvarsmakten? Ett statligt säkerhetsbolag, eller?
Det kan i sammanhanget vara av intresse att spana in hemsidan för det befintliga svenska säkerhetsföretaget ifråga, Vesper Group, samt läsa detta inlägg på Krigsvetenskapsakademiens forum.
Apropå svenska Vesper Group kan man ju undra varifrån man hämtade inspirationen till namnet. Det kan väl knappast ha varit från den Vesper? Knappast heller från drinken. Så vad är svaret?
Förutom svenska privata livvakter finns det en mindre känd kategori av svenska livvakter med militära vapen som jag nyligen skildrade i artikelserien MILITÄRT!
Kanske Trenters Vesper Jonsson, fotograf Fribergs polare?
SvaraRadera//Jonas
Marknaden för svenska säkerhetsföretag är en konsekvens av hur arbetsrätten styr myndigheternas verksamhet. Personal, som FM eller polisen bedömer som lämpliga kan av till exempel extern myndighet, i detta fall UD, anses som olämpliga. Detta kan vara till exempe lpersonkännedom. Andra faktorer är lönesättningen. En livvaktstjänst i Afghanistan skulle få samma missiontilläg som skyttetjänsten i samma land, trots att man kanske är utsattför större risk, då man skyddar ett high-value target.
SvaraRaderaTill sist är det ett förvaltningsproblem. Staligt våldsmonopol under namnet Sverige eller outsourcat? Är landet Sverige bara ett varumärke nu för tiden? Varför kan inte staten leverera stödet till sig själv,? Det är ju inte så att aktören är självlärd, utan kunskapen kommer från staten själv ursprungligen.
Debatten var uppe för några år sedan, dels när Scandinavian Special Project utbildade utlandsstyrkan (!), men även när livvaktsskyddet på de aktuella ambassaderna diskuterades.
Det har varit lätt för opinionsbildarna att diskutera problemet under åren, då de har explicit varit ett utländskt problem. Utan att måla fan på väggen, men nu sitter man med en moralisk Svarte Petter på handen.
Av flera skäl vill jag inte publicera en mycket intressant anonym kommentar här, men tre utdrag ur den är OK: "Scandinavian Special Project är ju samma firma som Vesper, samma orgnummer men nytt namn. 556665-9354. De vill gärna vara lite hemliga på hemsidan och inte ens berätta vilka som är med i ledningen. [...]Svenska bolagsidor berättar mer. [...] Vad Scandinavian Special Projects inbringat i oderingångar från svenska myndigheter framgår tydligt här: http://www.foretag.se/scandinavian-special-projects-ab/ Finns ett flertal tidningsartiklar från 2010 om företaget och dess ledning."
SvaraRaderaJag vet inte riktigt vad du menar Lars, men inte kan väl du som är så oerhört mycket mer insatt än de flesta - mig inkluderad - vara obekant med att det finns ett antal (tänker inte nämna någon siffra, men de är i vart fall fler än vad som ryms på en hands fingrar) företag som formellt ägs och drivs av privatpersoner men som de facto är statliga försvarsföretag, framför allt inom IT och underrättelseverksamhet. Dessa företag har funnits och verkar för försvaret sedan minst slutet av 1990-talet. Och nej, inte en enda av de jag känner till har hemsida (även om ett av företagen hade det under en period i början och mitten av 2000-talet). Av naturliga skäl är dessa företag inte intresserade av att sälja tjänster till andra än sina "riktiga" ägare. Och här är jag naturligtvis inte hundra på ägarförhållanden, sannolikt är de allihop privatägda.
SvaraRaderaHur går man till väga för att komma i kontakt med dessa aktörer om man vill jobba inom detta
RaderaOm man vill jobba inom detta hur går man till väga
SvaraRaderaOm man vill jobba inom detta hur går man till väga
SvaraRadera