Mer pansar till kosackerna

Det våras för kosackerna. I förra veckan utrustades ryska arméns kosackelitförband med 100 luftburna stridsfordon modell BMD-2.

En megatrend efter Sovjets fall är att världen återgår till förhållanden och fenomen från tiden före första världskriget. Under min barndom på 70-talet tänkte jag mig istället 2000-talet ungefär som Star Trek. Lite Star Trek har vi fått men en rad gamla fenomen har också kommit tillbaka.

En science-fiction historia som gjorde ett starkt intryck på mig som grabb var The Mercenary (1977) av Jerry Pournelle. Den handlar om en yrkesofficer i en värld dominerad av the CoDominium, som är ett gemensamt USA-SSSR-imperium som skapas 1990. The CoDominium Navy och Marines är imperiets tyngsta verktyg för att kolonisera rymden och behålla makten. Jag gissade att världen skulle gå ungefär åt det hållet eller åtminstone bli "modernare", mer teknologisk, logisk och mindre styrd av historia och tradition.

Ack så fel Jerry Pournelle och jag fick. Visserligen har nu även barn mobiltelefoner som i Star Trek och datorer som överträffar 70-talets vildaste prognoser. Men om det är något som fått en comeback sedan Sovjetunionens fall är det ju historia och tradition. Jag menar då inte främst i bokvärlden utan i samhället i stort. Kanske inte så mycket i Sverige men desto mer i hela det gamla Östeuropa (numera Central- och Östeuropa) och i stora delar av Asien.

Ett exempel på vad jag syftar på är kosackväsendets återkomst i både Ryssland och Ukraina. En trend som svenska medier hittills i stort har missat trots att över 700 000 ryska medborgare registrerat sig som kosacker. Av dessa har 250 000 tagit på sig olika former av statlig eller kommunal tjänst: de är frivilliga inom polisen, armén, säkerhetstjänstens gränstrupper etc.

Till saken hör att bakom kosackernas engagemang för kyrka, familj och hästar finns en annan sida: tusentals av dem är veteraner från postsovjetiska väpnade konflikter, exempelvis i Moldavien och Georgien. En betydande del av de ryska medborgare som var frivilliga på den bosnienserbiska sidan i Jugoslavien 1992–95 var kosacker.

Inför valet 2007 slöt partiet Enade Ryssland ett avtal om samarbete med Rysslands största kosackförbund. Därmed blev kosackväsendet en del av Rysslands största parti. Därefter fick Rysslands högste kosack, Viktor Vodolatskij, bli ledamot av den ryska duman och medlem av dess säkerhetskommitté. Året dessförinnan hade han fått genomgå en utbildning vid den ryska generalstabens militärakademi.

Under 2005 drev president Putin igenom en länge emotsedd lag om kosackväsendet. Resultatet är bland annat att fjorton ryska arméförband nu har ordet kosack i namnet. Inom gränstrupperna har inte mindre än 42 gränsposteringar blivit "kosackiserade". Som kosack i värnpliktsåldern har man sedan 2005 alltså rätt att i första hand få tjänstgöra i någon av armé- eller gränstruppsenheterna med kosack i namnet.

"Kosackiseringen" av rysk politik och militär angår inte direkt oss i Norden. Kosackförbunden i Murmansk och Kaliningrad samarbetar visserligen med lokal militär men det är i sydvästra Ryssland, alltså i områdena ovanför Kaukasien, som kosackerna verkligen märks. En konkret påminnelse om detta kom i förra veckan då en statlig rysk nyhetsbyrå kunde berätta att det kosackluftlandsättningsförband (ja, du läste rätt) som finns närmast Kaukasien har fått 100 stridsfordon modell BMD-2 (se även detta nya filmklipp och detta från ifjol då BMD-2 för första gången fälldes med personal ombord). Nu är BMD-2 inte någon ny konstruktion, den är sovjetisk. Men det är en lyckad konstruktion utan egentlig mostvarighet i väst eftersom den kan dimpa ner medelst fallskärm. Givetvis har man redan noterat detta med stort intresse i Georgien.

Med andra ord är kosackernas remilitarisering inget hot mot Norden men en talande (och fascinerande) indikator på rysk (säkerhets)politik i stort - som angår alla Rysslands grannar.

Själva ordet kosack är rätt kul, det är av turkiskt ursprung och betyder bland annat fri man. Detta ord är ungefär det enda jag saknar i en aktuell bok:


Krigiska ord av olle Bergman är (förutom att ordet kosack saknas ;-) ) en rik källa till både kunskap och underhållning. Det är inte bara enskilda ord (exempel: panik, pappenheimare, pionjär och hakkapeliter) som får sin utförliga förklaring. Även krigsrelaterade begrepp som "moment 22" benas ut. Jag säger bara: köp och briljera! Den kommer att finnas i SMB:s sortiment om några veckor. En bok som redan finns där (dessutom till ett kanonpris) och som jag med en lätt reservation vill rekommendera är Jag var Hitlers chaufför av SS-Obersturmbannführer Erich Kempka. Ja, Hitlers chaufför fick alltså överstelöjtnants grad.


Vad kommer härnäst: Jag var Hitlers hund? Skämt åsido, trots att det de senare åren nu har utkommit ett antal böcker på svenska från Hitlers inre krets vill jag påstå att detta är en av de mer läsvärda med många starka detaljer. Norden finns också med på ett hörn genom ett besök hos Mannerheim (vad var det för Steyr-terrängbilar han fick i present?). Vad gäller min reservation, boken bör inte läsas utan förordet av Roger Moorehouse.