Jag är medveten om att värnplikten - eller värnrätten om man så vill - nu bara är "vilande" och alltså inte helt har avskaffats. Men i praktiken har den det, eftersom historien visar att regeringar, särskilt moderna svenska, i regel inte förmår ta försvarshöjande beslut i tid, utan först efter det att krig redan brutit ut.
Sedan har det dröjt flera år till dess att besluten har resulterat i något påtagligt. Exempelvis stod vi under andra världskriget klara att stå emot ett angrepp, alltså med goda chanser att lyckas, först 1944 eller 1945. Samlingsregeringens undfallenhetspolitik (avstegspolitik) var en konsekvens av detta förhållande.
Dagens huvudledare i DN om värnpliktens död är närmast skadeglad. DN: "Det är sannerligen på tiden. Värnplikten har blivit både gammalmodig och ineffektiv" och "Nu är det äntligen slut med det". Läs hela ledaren, printa ut/klipp ur den och spara den för framtiden för att kunna jämföra DN:s ord med hur framtiden blev.
En sak är säker om framtiden: en dag kommer ett rikstäckande svenskt försvar åter att behövas – något som ett svenskt yrkesbaserat försvar aldrig kan bli. Inte ens om det skulle bli världens bästa. Sveriges relativt sett stora yta kan helt enkelt inte värnas av så få personer. Frågan är bara när behovet kommer.
Men finns behovet? Existerar allvarliga hot mot Sverige i framtiden? Tja, lyfter man blicken från dagstidningen och tar fram vilket världshistoriskt verk som helst kan man konstatera att STORA kriser och verkliga katastrofer ALLTID är att vänta (och att de tar de flesta på sängen).
Teoretiskt sett behöver den ryska imperienostalgi som de senaste åren manifesterat sig i relationerna med flera grannländer inte nödvändigtvis öka. Den kan rent av komma att minska. Den kan alltså det. Men hur vet vi, någon, det? Och hur veta att den inte kommer tillbaka? Hur tänker och planerar våra allra närmaste grannar i dessa grundläggande frågor?
I våras blev den finska organisationen "landskapstrupperna" färdig. Bakgrunden är ett beslut 2007 om att komplettera försvaret. Sovjetunionen förbjöd 1944 Finland att ha hemvärn. Nu har Finland åter ett hemvärn. Ett ovanligt stort värnpliktsförsvar hade man redan och lär inte göra sig av med även om det snart kanske skärs ned (lär inte bli radikalt).
I Finland gör ännu 80 procent av männen värnplikt. När de värnpliktiga lovar försvara landet sker det högst offentligt, som på denna fotbollsplan mitt i Torneå. Sen, oavsett vad vi människor tar oss för, finns det gott om naturkrafter över vilka vi kan bestämma absolut noll och ingenting. "Vulkankrisen" som vi nyligen genomled var en bagatell i jämförelse med utbrott under 1700-talet. "Svininfluensan" var ett skämt jämförd med spanska sjukan som härjade även i Sverige då min farfar var barn. Drygt 30 000 dödsoffer enbart i Sverige 1918-21. Hur skulle 30 000 rätt plötsligt döda påverka dagens Sverige? Hur skulle börsen reagera? Fel fråga! Hur kommer världens börser att reagera på nästa spanska sjuka? Givetvis kommer förr eller senare även en sjuka värre än den spanska, en rejäl pandemi. Och på den första terrorist-atombomben? Ett rejält vulkanutbrott etc? Hur kommer detta sen att påverka ekonomin-politiken i länder med imperienostalgi och instabila grannrelationer?
Schweiz är förvisso inget grannland men dock väldigt likt Sverige på många sätt (fast det numera sällan tas upp i medierna). Säkerhetspolitiskt är landets läge mycket mer fördelaktigt än Sveriges. Emellertid håller schweizarna inte bara fast vid ett både kraftigt och synnerligen värnpliktsbaserat försvar (Schweiz har extremt få yrkesofficerare), de framhärdar i att behålla en beredskapsnivå som bara kan jämföras med hemvärnsstyrkors. Är de en nation av militärt överintresserade personer (s.k. MÖP:ar) eller "bara" dumma i huvet? Och våra finska grannar är...?
Mitt svar vad gäller både Schweiz (som jag levt i) och Finland (som jag årligen besöker) är: nej, men däremot ser man i dessa länder betydligt mer historiskt och långsiktigt (logiskt planerande) på tillvaron.
Kort sagt: ett stort land med relativt liten och utspridd befolkning tarvar ett robust totalförsvar (= militärt och civilt försvar). Den militära komponenten är grundbulten i ett trovärdigt totalförsvar. Den yrkesbaserade vägen kan denna grundbult aldrig bli rikstäckande.
Missa för övrigt inte "Morgonsurs" dödsruna.
Visst är det fantastiskt att neutrala, alliansfria och säkra Schweiz håller så hög gard. Jag har hört att det övas rätt friskt där nere från tid till annan.
SvaraRaderaIbland hör man nämnas att svenska folket inte längre förstår värdet av ett försvar eftersom vi "slapp" vara med i WW2 till skillnad från finnarna. Men om jag inte missminner mig höll ju Schweiz sig också utanför WW2. Jag förstår verkligen inte hur kan det vara sådan skillnad på inställningen?
Något konspiratoriskt undrar jag hur många SVR-agenter som planterats in i Sverige genom åren. Storyn i Operation Garbo ter sig inte längre så avlägsen med tanke på vad som uppdagats på andra sidan pölen.
Svar på frågeställningen:
SvaraRaderaVälfärdstaten Sverige anser sig inte ha råd med ett starkt försvar.
När inte heller alliansen, där flera partier av tradition förespråkat en stark försvarslinje, orkar lyfta frågan av rädsla för att tappa mark om det inte uteslutande diskuteras arbetslinje, är nog hoppet ute.
Pengar läggs beroende på vädersträck antingen på statlig välfärd eller skattesänkningar. Det finns helt enkelt inget utrymme för vårt försvar i någon av dessa budgetar. Våra allvetande experter i Sverige ser därför inga hot och då finns det heller inga hot punkt slut. Vad ska man då med ett försvar värt namnet till? När sedan frågan lyfts vid något sällsynt tillfälle blir deltagarna närmast idiotförklarade och proklamerade som rysshatare, hallå vi lever i 2010, hörs viskande runt omkring.
Nej, tabun runt säkerhetspolitiska frågor i Sverige måste bort och diskuteras på ett värdigare sätt bland politiker, media och medborgare. För hallå vi lever ju faktiskt i 2010!